Bygdegårdsestraden i Öja invaderades i söndags kväll av kristen ungdom, som ville ge något värdefullt för den publik som hörsammat den under veckan utskickade inbjudan. Ett rikt o. omväxlande program med korta programpunkter gjorde att kvällstanden försvann ganska kvickt, samtidigt som man hade en stark förnimmelse att det som bjöds var ej endast underhållning, utan ägde något utöver detta. Det var inte ett skramlande karusellprogram, utan något för både hjärta och tanke. Och det är detta som behövs i vår.
Själva begynnelseackordet var att Nath. Nilszon, Visby, spelade Festmarch av Mendelsohn, Karl Erik Andersson, Vamlingbo, läste ett bibelord. Negro Spirituals framfördes genom duettsång och solosång — det var Torsten Jakobsson, Fardhem, och Rune Larsson, Garda, som lät sina stämmor ljuda. Den något ovanliga rytm som man möter i Negro spirituals är åtskilligt väsenskild från den som vi är vana vid och ändock så kan man icke undgå att gripas av dessa enkla sånger, som föddes under slaveriets dagar, under påverkan av andliga väckelser som drog fram bland negrerna.
Programmet upptog vidare recitation. Olle Eriksson, Näs, föredrog,Sven Lidmans förnämliga dikt: Årsringar. Femton minuter med infanterikapten kastade åhörarna in i ämnet: Glädje i Gud, d. v. s. kapten Martin Henmark gav genom hänvisning till Filipperbrevet bevis på att glädjen i Gud är den absolut förnämsta. Tvenne goda representanter från den gotländska landsbygden — Thure Björkkvist, Väte, och Per Ivarsson, När, belyste frågan om sin kristna tro. Någon gång under programmet spelade hr Nilszon ett stycke av Wagner: Chor und March ur Tannhäuser, samt avslutade kvällen med att spela Pilgrimskören ur samma musikstycke.
Säkerligen har sådana kvällar en uppgift att fylla och när Gotländska missionsförbundets ungdom inbjuder till liknande kvällar i Roma på söndag kväll, i Garda, söndagen därpå, samt Levide och Dalhem under november, är det att hoppas på god tillslutning — dessa kvällar är värda det.
Gotlänningen
Lördagen den 18 Oktober 1952
Nr 242