»Länge har det klagats över att Visby stad och med den hela Gotland saknat något som i den moderna kulturen är av sådan betydelse som en lokal, där dramatiska verk kunna göras levande …»
Citatet är från Gotlänningen för den 15 oktober 1902. Bristen hade då avhjälpas, ty Arbetareföreningens om- och tillbyggnad stod så gott som klar, i början av november skulle det nya Thaliatemplet slå upp sina portar, och sedan hoppades man att Visbyborna snart skulle få göra närmare bekantskap med Shakespeare, Hauptmann och Sardou.
Själva salen hade förlängts med en nio meter lång tillbyggnad, och denna tillbyggnad inrymde en nio meter lång och åtta meter bred teaterscen. Salen rymde 250 sittplatser, och under scenen hade placerats ett acetylengasverk, som skulle mata ett 40-tal lampor. Klubbrum — »Röda rummet» — kapprum, biljettkontor och kök hörde också till, och alltihop hade kostat knappa 10.000 Då tidningen tittade in i Thaliatemplet, återstod egentligen bara ridå, kulisser och övrig teaterattiralj, som väntades från Stockholm, »och sedan äro dessa bräder färdiga att föreställa världen».
Skonerten Ida, kapten Fredriksson, hemmahörande i Slite och på väg från Norrköping till Köpenhamn med plank, råkade en oktobernatt springa läck, det fartyget befann sig på höjden av norra Gotland. Det gick inte att hålla fartyget läns med pumparna, vattnet steg hastigt i rummet och fartyget blev omöjligt att styra. Så bröt en orkanlik storm lös, ett försök att nå nödhamn i Visby misslyckades, utanför Fridhem kastades styrmannen av storsegelbommen överbord och drunknade, och till sist törnade haveristen på en av mudderbankarna utanför Sicklings udde i Klintehamn. Fartyget blev vrak, men besättningen, kapten och fyra man, bärgades av lotsarna med fara för eget liv.
Om styrmannen — han var 23 år och hette Eriksson — berättades det, att han omkom alldeles utanför hemmet (han bodde nämligen vid Fridhem, och att tidigare hans fader och en broder drunknat på ungefär samma ställe vid skilda tillfällen.
»Envar sin egen besättning» hade tydligen skeparen A. Olsson i Visby, ägare av galeasen Laurine Marie, till paroll. Utan att ens ha en kockpojke till hjälp bedrev han fraktfart på Östersjön med sin lilla skuta, och under den nyssnämnda stormen, då han var på väg från Oskarshamn till Visby med tegellast, länsade han undan mot Klintehamn, på vars redd fartyget red ut ovädret för att sedan när det hela var över fortsätta resan till Visby. Den lika duktige som djärve skepparen var i 60-årsåldern.
Ett tredje gotländskt fartyg, som var ute i den orkanartade oktoberstormen, sjönk på resan från Trelleborg till hemorten Burgsvik. Det var jakten Josefina. Besättningen bärgades och infördes till Kronstadt.
Gotlänningen
Måndagen den 20 oktober 1952
Nr 243