Karlsöarna har under de senaste åren blivit en allt kärare tillflyktsort för vetenskapsmän, konstnärer, författare och vanligt folk, och det finns numera rätt många som, kan anses som Karlsökännare, t.o.m. framstående sådana. Till de främsta bland dem kan utan vidare räknas Valton Johansson, och när det gäller att i skrift berätta om de båda märkliga öarna har han väl knappast sin överman. Ty V. J. inte bara vet allt det som är värt att veta om Karlsöarna, han har upplevt dem med alla sina sinnen, och han är en förträfflig stilist, det är fart och flykt över hans skildringar.
Nu är det ju inte så underligt, att Valton Johansson vet så mycket om våra märkliga Fugleöar. Han var under många år chefciceron för ABF:s populära semesterresor till Gotland och tog då med förkärlek resegrupperna med sig ut till Karlsö, naturvetare och humanist i en person har han under ett par decennier ägnat de båda Karlsöarna ett intresserat studium ur olika synvinklar, och sist men inte minst han är Karlsöklubbens krönikör. Andra kan skriva förträffliga böcker om Karlsöarnas fåglar eller om deras märkliga växter eller om deras geologiska historia, men gäller det att få fram en helhetsbild, att berätta om Karlsöarna så att man liksom känner sig omsluten av den speciella Karlsöatmosfären — en ljuvlig känsla, då är nog Valton Johansson oslagbar.
V. J. älskar Karlsöarna, dessa båda »burgar i havet», som Linne kallade dem, och han förklarar sin kärlek på ett mycket sympatiskt sätt i sin i höst utkomna bok Karlsöarna. Han kommer inte bara med vackra ord och välsvarvade fraser, det är äkta känsla bakom orden, och han föredrar att med enkla och rättframma ord återge en minnesbild från något av de många besöken på öarna eller att berätta en rolig anekdot framför att brista ut i lovsånger och superlativernas mångfald. Fåglarna står i centrum för hans intresse, och det är ingenting att säga om; annars vore det inte V. J. och inte heller en bok om Karlsöarna. Men det är inte en ensidig fågelbok han skrivit, långt därifrån. Han berättar om de sällsamma klippformationerna och det kristallklara vattnet, om de botaniska rariteterna och om Stora Förvars stenåldersminnen. Då han kommer in på Lillön, är det främst havstrutarna och fåren som drar hans uppmärksamhet till sig, och kapitlet om lamblydingen är en festlig skildring av ett unikt inslag i gammal gotländsk lanthushållning med något av urkraft och hedendom över sig. Willy Wöhler, han som bevarade Karlsö djurliv åt eftervärlden, o. hans skapelse Karlsöklubben berättar författaren givetvis många intressanta och belysande saker om. Man får också veta en hel del om kung Oscar II:s besök på Storön, och bland de kända Karlsöprofiler man möter i boken märkes naturligtvis Lasse Kolmodin. Bengt Berg. Bopparn, Karlsö-Kalle och Josef Nordström. Självfallet är inte Nils Linnmans omtalade radioreportage 1946 bortglömt, och inte heller Kalle Karlssons »historiska» färd upp till Korphålet eller Ingmar Frömans upptäckt av Karlsösallaten. Och i sista kapitlet får man en framställning av hur Karlsöarna inspirerat diktare och konstnärer.
Valton Johanssons nya bok kommer att mottagas med förtjusning av alla Karlsöälskare. Det är en vacker bok och en rolig bok, en som det är en verklig njutning att läsa. Texten kompletteras på ett ypperligt sätt av Erik Olssons teckningar. De hör till det allra bästa den lovande konstnären gjort och utgör följaktligen ett stort plus till en även i övrigt prisvärd bok.
B. K-m.
Valton Johansson: KARLSÖARNA.
Wahlström & Widstrands förlag.
Pris 8: 50, inb. 12: 50.
Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244