Tisdagen den 21 oktober 1902 var det utryckning vid Gotlands infanteriregemente. Det var den första kontingenten värnpliktiga som i enlighet med härordningsreformen av år 1901 fullgjort 172 dagars tjänstgöring, och det var dessutom första gången även fastlänningar, omkring 400 stycken, fullgjort värnplikten på Gotland.
Resultatet av övningarna betecknades som tillfredsställande och det ansågs, att härordningsreformen fått en god början. Hälsotillståndet hade trots regnig och kall sommar och tidig höst varit mycket gott och de värnpliktigas uppförande mönstergillt. Ett gott förhållande hade också rått mellan de »infödda» och »främlingarna», och manskapets omdöme om. befälet var överlag gott, betygade Gotl. Särskilt hade överstelöjtnant Hyltén-Cavallius genom sitt hurtiga, kamratliga väsen blivit mycket populär.
Då fastlandsbeväringarna reste hem, var det förstås liv och rörelse på hamnen, och när 290 smålänningar och ölänningar anträdde hemresan med ang. Thjelvar hurrade de flitigt för Visby och dess flickor m. m., men starkast ljöd hurraropen efter »Leve friheten».
Tyvärr dröjde det inte många timmar, förrän det dystra ropet »Man överbord» hördes i ställgt. Ångaren rullade rätt betydligt, och en av de hemvändande pojkarna, Gottfrid Andersson från Böda, som satt på övre däck slungades plötsligt, då han rest sig ifrån sin plats,, tvärs över däcket och for över relingen på huvud i sjön. Ångaren stoppades genast, räddningsbåt sattes ut, och man sökte en halvtimme efter den förolyckade, men,utan resultat. Olyckan inträffade ungefär halvvägs mellan Visby och Västervik.
Lotsförman Nils Friberg, extra lotsen Oskar Olsson, lotslärlingen Alb. Harding och sjökapten R. Pettersson fick av lotsstyrelsen belöningar med 30 kr för Friberg och 20 kr för var och en av de övriga för att de den 14 sept. under orkanartad storm och med fara för eget liv lämnat lotsbiträde åt skonaren Brage från Halmstad, vilken de också bogserade in. i Visby hamn.
Intressanta fynd gjordes i Visby stadsmur sommaren 1902, enligt vad dr Eckhoff berättade för Sv. D. Utanför portvalvet i Söderport hittades sålunda fyra kammarstycken till sådana bakladdningskanoner, som användes på 1700-talet, armborstpilar, sten- och järnkulor, spjutspetsar, bilor och yxor samt ett lås med den för gotiktiden karakteristiska formen.
Mycket korn stod i slutet av oktober ännu kvar ute på Gotland, i synnerhet på myrarna.
Skarp kritik i Huller om buller fick de stadsfullmäktigeledamöter, som beslöt att staden skulle sätta upp 32 lux-lampor i stället för att för en betydligt lägre kostnad komplettera den gamla gatubelysningen. Svix erinrade om att den av stadsfullmäktigeledamöterna som hade någon personlig erfarenhet av experiment med luxljus icke rekommenderade det och han fann det högst förvånansvärt att man\’trots detta vittnesbörd »gladeligen voterade fram de 32 lamporna och sedan drack sin kvällstoddy med känslan av tillfredsställelse över en samhällsgagnande gärning». Svix misstänkte nu, att staden en vacker dag skulle av sparsamhetsskäl ha fått både elektrisitetsverk och 32 luxlampor. Ska det bli billigt det, undrade han ironiskt. Trots allt förklarade han sig förlåta både dem som höll på elektriskt ljus och dem som ansåg luxljuset vara bäst. För egen del tyckte han dock bäst om dagsljuset och därnäst månskenet, »icke minst därför att jag är sparsamhetsvän»!
Till sist kan nämnas, att hickmaniternas höstbasar gav i brutto 1.436 kr och i netto omkring 700 kr. Man jämföre härmed vad liknande fester ger nu för tiden med nuvarande ofantligt mycket lägre penningvärde!
Gotlänningen
Fredagen 24 oktober 1952
Nr 247