Visby rådhusrätt.
Ett ovanligare sjörättsmål har i dagarna afdömts af rätten. Det har gält förd ersättningstalan för skada på gods, inlastadt på fartyg, som sprungit läck i hamn.
Målets förhistoria är följande. I egenskap af befälhafvare på i Visby hemmahörande skonerten »Heimdal», för hvilken grosshandlare Hj. Klint, är hufvudredare, hade sjökapten P. J. Häglund enligt ett i Lübeck upprättadt certeparti förbundit sig att efter intagande i fartyget af 200 ton kalisalt med denna last afgå från Lübeck till Kalmar och Mönsterås. Sedan emellertid omkring 190 ton af lasten hade fartyget, som ju då ännu låg i Lübecks hamn, sprungit läck och delvis fylts med vatten, med den påföljd, att det inlastade äre skädats och måst lossas, Vid verkstäld dockbesiktning utröntes sedan bl, a., att ett nåt öppnat sig i fartygets botten akterut nära kölen.
Efter undergången reparation återintog »Heimdal» den oskadade delen af godset, hvilket kompletterades med ny last, samt afgick till destinationsorterna. — När så »Heimdal» återkommit till hemorten, utverkade sjöförsäkringsaktiebolaget Ägir sågom försäkringsgif-vare på den skadade lasten kvarstad på fartyget och wuttog stämning till rådhusrätten i Visby fn kapten Häglund med yrkande att, då den sålunda komna lastskadan uppenbarligen skulle vara att tillskrifva försummelse af Häglund ifråga om den honom såsom befälhafvare åliggande tillsyn öfver fartygets sjövärdighet för den tillämnade resan, Häglund måtte förpliktas med fartyg och frakt till bolaget utgifva ersättning för den uppkomna skadan och de kostnader som åsamkats bolaget.
Rättegången har Degen sedan september 1912 och en hel del sakkunniga personer ha hörts såväl vid Stockholms rådhusrätt som vid Västerviks. I sitt utslag säger nu rådhusrätten, att den icke funnit i målet vara ådagalagt, att befälhafvaren gjort sig skyldig till försummelse, utan att det fast hellre på grund af den förebragta utredningen måste antagas, att skadan uppkommit genom sådan bristfällighet hos fartyget, som icke kunnat upptäckas, oaktadt all omsorg blifvit använd. Bortfraktaren kan sålunda icke, säger rätten, anses jämlikt sjölagens paragraf 142 Vara för skadan ansvarig, hvarför käromålet ogillades. På grund af målets beskaffenhet resolverade dock rätten, att hvar och en af parterna skulle vidkännas sina rättegångskostnader.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 26 Juni 1913
N:r 144