Ett afgörande i Flandern förestår?
Från Flandern — som genom de båda offensiverna på andra krigsskådeplatser de senaste dagarna kommit att bli något stäldt i skuggan med hänsyn till allmänhetens intresse — ingå nu underrättelser, som tyckas oförtydbart visa, tatt den tyska offensiven denna gång uttryckligen afser att bringa Ypern i tyskarnas händer. Därmed kunde man å denna punkt af den väldiga krigsteatern verkligen anse sig ha omsider nått ett »afgörande», så tillvida som efter Yperns slutliga besättande ffven detta sista hörn af Belgien vore fråntaget konung Albert och hans allierade, — hvarpå faran på ett betänkligt sätt närmade sig Dünkirechen och Calais.
Det är tydligt, att engelsmännen allt hårdare ansättas öster om Ypern. Den tyska rapporten omtalar därom:
»På västra krigsskådeplatsen vika engelsmännen med mycket svåra förluster mot det strax öster om Ypres belägna brohufvudet till gården Vanheule-Ehsternest. Slottsparken mellan Horenthage och Het Papotje har eröfrats af oss.»
Äfven på mycket detaljerade kartor kan man ej återfinna namnen på de anförda lokaliteterna. De synas ligga omedelbart inpå själfva staden. Då så till på köpet höjden 60 återtagits, så torde öfver hufvud engelsmännens ställningar Öster om Ypern vara så godt som prisgifna.
Det tyska öfverbetälet.
Enligt hvad Tägliche Rundschau erfar, anföras trupperna mot Ypern af hertig Albrecht af \’Wirtemberg, under det generalfältmarskalk von Hindenburg i egen person leder aktionen i Östersjöprovinserna.
Tjocka Berthas ännu tjockare syster.
Det fruktansvärda bombardemanget af Dünkirchen, som äfven enligt franska källor förorsakat betydande skada i människolif och egendom och ursprungligen tillskrefs tyska krigsfartyg, verkstäldes faktiskt med en ny, hittills ej i kriget använd kanontyp. De första exemplaren af dessa kanoner, fyra stycken, tillsammans alltså ett batteri, voro färdiga redan i höstas, men af flera skäl har man ej tagit dem i verkligt krigsbruk förrän nu. Under tiden. ha ytterligare ett par batterier blifvit färdiga, hvilka gemensamt populärt gå under benämningen »kanalartilleriet», hvarmed deras framtida användning och bestämmelse tydligt angifvas.Kanalartilleriet är verkligen imponerande såväl till sina dimensioner som till sina verkningar. Loappet har, berättar Sv. D. B., en genomskärning af 50,2 centimeter, alltså mer än en sjättedel vidare än Tjocka Bertha. Eldröret är tjugufyra meter långt och måste bytas om redan efter ett fåtal — det påstås ett tjugutal — skott på grund af den oerhörda slitningen.
Skottvidden närmar sig 40 km. och räcker alltså till för att låta granaterna falla ner i Dover om man skjuter från Calais, äfven om verkningarna på detta oerhörda afstånd väl mera bli af moralisk än materiell natur.
För transporten af 50,2-em:s-kanonerna ha naturligtvis bygts särskild järnvägsmateriel, och hela servisen består liksom hos Tjocka Bertha af ingenjörer och fackmässigt utbildade arbetare från Krupp. Medan denna världsfirma i hvardagslag sysselsätter 75,000 arbetarre, räknar den för närvarande en personal på omkring 150,000 man, som alla arbeta under högtryck.
Bombardemanget af Dünkirchen betraktas af tyskarna endast som ett slags profskjutning i väntan på belägringen af Calais och kanalbeskjutningen, som väl beräknas bli en af de nästa etapperna i kriget på västfronten, en etapp som. dock måste anstå, tills definitiva resultat nåtts i öster.
Enligt holländska tidningen Vaderland har äfven staden Furnes i belgiska Flandern beskjutits med den nya jättekanonen, hvarvid
åstadkoms stor skada å en del bygnader. Elden leddes af sex tyska flygare, hvaraf en genom beskjutning tvingades gå med och togs till fånga.
Framstöten mot Östersjöprovinserna.
Libaus belägring förestår.
Som det var att vänta och af Hindenburg mycket riktigt blifvit beräknadt, företogo ryssarna en stark nordvästlig framstöt «från fästningen Kovno öfver Rossieny mot de i Östersjöprovinserna inmarscherande tyskarna. Anfallet blef den 4 och 5 dennes tillbakaslaget af tyskarna, som öfvergingo till förföljande af fienden, enligt hvad tyska högkvarteret berättar. Ryska generalstaben, som måste lugna Petersburgsbefolkningen, framställer visserligen saken i annat läge.
Generalstaben meddelar nämligen: Utanför Libau ha uppenbarat sig en fienflig kryssare och några andra smärre fartyg. I trakten af Rossieny gå vi lyckligt framåt. På den andra fronten ända till öfre Weichsel har ingen förändring inträdt.
Antagligen räkna tyskarna må att kunna taga Libau genom ett kombineradt angrepp från land- och sjösidan. Härtill erfordras dock säkerligen tungt artilleri, då staden är omgifven af ganska vidlyftiga befästningar.
Galiziens rensning pågår.
Österrikarnas upptagande af offensiven i Lomnitzas källområde sydostligt om Oporterrängen har lyftat bort ryssarna ur deras mycket starka höjdställningar mellan det 1,350 meter höga Sehlis och det 1,800 meter höga Wysoka vid byn Osmaloda. Österrikarna till kämpade sig i blodig strid med bajonetten ställningarna och ha därmed vunnit tillträde till Kaluszdalen.
Det är lätt att förstå den glädje, hvarmed den habsburgska dubbel monarkiens folk måste mottaga budskapet, att den fruktansvärda fara, som hotat genom »ångvältens» nedruliande från Karpaterna öfver de ungerska slätterna, nu är definitivt aflägsnad.
Från Bartfeld till Lupkov äro ryssarna sedan onsdagens morgon på fullt återtåg, hvilket icke lär förlöpa utan förluster.
B. Z. am Mittag meddelar: Den ryska fronten, som nu en gång kommit i rullning, rtullar alltjämt vidare, och dess läge blir mer och mer ogynsamt. Det exakta resultatet af vår seger kan först om några dagar beräknas. Antalet dödade ryssar är oerhördt stort, men äfven våra förluster äro betydande, ehuru icke ens tillnärmelsevis så stora. Långa kolonner af ryska fångar föras alltjämt till järnvägen. Ryssarna äro fullständigt nedbrutna och förklara enstämmigt, att de under hela kriget icke upplefvat hemskare timmar än denna senaste strid.
Krigets hittills största frontanfall.
Berl. Tagebiatts korrespondent meddelar från österrikiska krigspresskvarteret: Medan ryssarna redan i Sydöstgalizien voro ur stånd att hejda de förbundna härarnas långsamma, men oafbrutna tramryckning, har nu deras högra flanks betäckning krossats och Mackensens härar hota att afskära ryssarnas förbindelser bakåt. Vi behöfva nu icke längre frukta något bakslag i Galizien, och för den rtyska (Karpaterhären gäller det nu blott frågan hur den skall komma ur den fruktansvärda tång, som hotar att gripa om den från Västgalizien och Sydöstgaizien. Vära förluster äro visser igen betydliga, men långt mindre än fiendens. Mest avanceradt är afgörandet på södra flygeln. Här hade de förbundna armeerna på förhand en stödjepunkt i byn Sonkowa. Ryssarna hålla ånnu blott i Tuchowa-afsnitlet starka ställningar på de 3—500 m. höga bergskammar som .ligga mellan Dunajec, Biala och Wistoka. Här öfveriåter infmtriet då och då g ridsplatsen till vårt tunga artilleri som nu med fruktansvärd eld beskjuter de fientliga ställningar, som vi under de senaste månadernas stridspaus systematiskt utspejat.
Först sedan fienden här blifvit ordentigt mör, kommer stormningen att återupptagas.
Slaget i Västgalizien är detstörsta exempel på ett frontalangrepp, som detta krig hittills har kunnat uppvisa. Vi ha under sista tiden gjort allt för att vilseleda fienden och för att dölja våra omfattande förberedelser. Sålunda arrangerade artilleriet senaste vecka i iaf snittet norr om Weichsel en beskjutning som blott hade till mål att afleda ryssarnas uppmärksamhet från den egentliga skådeplatgen. Detta lyckades fullkomligt. Icke utan afsikt begaf sig högste befälhafvaren ärkehertig Friedrich just denna gången till denna del af fronten loch besökte en stark österrikisk-ungersk stödjepunkt, som blott befann sig 60 steg från fienden. Genialiskt förberedd var också öfvergången öfver nedre Durnajec vid byn Otfinown. I det extra tåg med hvilket generalstabschefen von Hötzendorff begaf sig till fronten var insatt en restaurangvagn, på hvars samtliga bord voro anbrakta telefoner och telegrafapparater. Väggarna voro bokstafligen klädda med ett \’trådnät. På hvarje station där tåget höll, blef generalstabschefen satt i förbindelse med hela frontens armékommandon, med hufvudkvarteret, med Wien och med Berlin. Han kunde tala öfver en radie af 4,100 km. och om han velat med Bukarest. På grundval af de ingångna ranrporterna arbetade generalstabschefen vidare i sin «sar longsvagn medan tåget fortsatte till nästa station. Omedelbart efter gin ankomst till fronten ich omedelbart innan han lämnade den hade han en timmes konferens med general von Mackensen: Han och ärkehertigarna mottogo hvarje kvart meddelanden om slaget.
Beskjutningen af Tarnow med 42 cm. mörsare var fruktansvärd. Ett enda skott inhöljde hela nejden i damm och rök.
Nytt fiasko hotar vid Dardanellerna.
Enligt samstämmiga uppgifter från skilda militära kretsar i Konstantinopel kan den engelsk-franska offensiven mot Dardanellerna äfven denna gång betraktas som definitivt misslyckad, enär endast en obetydlig del af de landsatta trupperna står kvar i land, där den med krigsfartygens hjälp håller sig på två platser, nämligen Ari Burun och Seddul Bahr. Långt ifrån att de skola kunna göra en framryckning här, hoppas man, att de lätt och snabbt skola kunna drifvas från äfven dessa platser.
Det är konstateradt, att engelsmännens och fransmännens mål icke, såsom ententepressen påstått och man tyckes ha trott på vissa håll i Europa, Var att marschera på Konstantinopel. För detta ändamål voro de landsatta trupperna, som blott uppgingo till omkring 60,000, alldeles förfåtaliga. Mycket mera gannolikt är, att fiendens mål varit att öfverrumpla de turkiska stridskrafterna på södra delen af halfön och därpå falla en del af forten vid Sundet mellan Kilid Bahr och Maidos i ryggen för att därpå kunna beskjuta forbten på asiatiska sidan och aflägsna minorna, gå att flottan kunde passera Dardanellerna och nå fram till Konstantinopel. Demna plan har förhindrats genom de turkiska truppernas vaksamhet. Våra trupper ha nämligen icke blott genom ett tappert försvar hindrat fiendens framryckning utan de ha ock 27 april gått öfver till offensiven woch drifvit de redan landsatta trupperna samt de fientliga afdelningar, som landsattes den 27 på natten, ned mot kusten. Man tror, att de engelska och franska styrkorna i fallna, sårade och fångar förlorat hälften af sin numerär, eller omkring 30,000 man.
De på asiatiska kusten vid Kum Kale landsatta fientliga trupperna bestodo af två franska regementen, som visat sig vara ganska värdelösa, då de med sådan lätthet kastades tillbaka mot hafvet. Dessa trupper ha senare landsatts vid Seddul Bahr, där de äfvenledes slagits tillbaka.
De allierade landsätta dock friska trupper.
Från Atén telegraferas till Daily Mail: De allierade ha landsatt friska trupper på Gallipolihalfön och företagit ett våldsamt angrepp på de turkiska ställningarna. De allierade rycka alltjämt framåt. Bombardemanget på forten från krigsfartygen i sundet fortsätbtes. Enligt telegram från Atén till Daily Telegraph, ha sex trupptransporter med inalles 8,000 man sårade ankommit till Konstantinopel.
Italien.
Med förklarlig spänning väntar Berlin på närmare underrättelser från Italien, men icke desto mindre råder en lugn och kallblodig stämning och i gatulifvet förmärkes ingenting, som tyder på någon oro. Naturligtvis önskar hvar och en att det ändtligen må bli klarhet i situationen, men det tyska folkets orubbliga vilja att hålla ut och segra slås icke ned af en besvikelse eller motgång.
Från Milano meddelas:
Konungens och regeringens öfverraskande afböjande af inbjudningen till festen i Quarto är dagens politiska samtalsämne i hela Italien.
Secolo vill veta, att Salandra af d\’Annunzio hade fått manuskriptet till det tal, diktaren skulle hålla vid festen, men under uttryckliga villkor, att han blott skulle läsa igenom det, icke censurera det. Detta tal var emellertid ett direkt krigstal. Om konungen och ministrarna lugnt hade stått och åhört det, måste de ögonblickligen ha öppnat fientligheterna mot Österrike-Ungern, men så länge förhandlingarna med denna makt fortgå, vill icke Italien afbryta dem på detta sätt. Tydligen har Secolos berättelse endast värde som anekdot.
Ett och annat.
— En medarbetare i Daily News har haft en intervju med kaptenen på svenska skonerten Elsa, som inkommit till Leith. Kaptenen meddelade, att chefem på den tyska undervattensbåten U. 39 omtalat, att han på en dag skjutit 4 fartyg i sank.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Maj 1915
N:r 104