Ställningar och förhållanden på Gotland.
Midt under dagarnes äflande bråk och kif, under dessa tider, då lifvet allt mer och mer koncentrerar, har man sällan att täcka på annat än hvad som sker för ögonblicket, hvad som ligger närmast omkring en. Dagen går, och i detsamma är den nästan glömd.
Men när det någon gång förunnas oss en stund af ro, då vi hvila oss från våra tusen bsstyr, som annars upptaga alla våra tackar, då är det ett verkligt nöje att blicka tillbaka på tider som flytt, att försöka sätta sig in i deras ställningar och förhållanden, deras tankar och åskådningar. Och särskildt måste detta blifva fallet med Gotland, som äger en så utsprägladt nationel historia med karatärsdrag, som ej återfinnas någon annanstädes. Särskildt måste jämförelser med nutida förhållanden vara af intresse med sina många anknytningspunkter mellan förr nu.
Någonting för Gotland egendomligt är — tro vi — »fårsamlingen». Att beskrifva den närmare torde ej behöfvas, då hvarje gotländing helt säkert mycket noga känner till hvad dermed menas och hur dervid tillgår. Seden är gammal på vår ö, och då vi så att säga nu äro inne i fårsamlipgarnes tid torde det ej vara utan sitt intresse att få höra något om saken från en så aflägsen tid som år 1776. Detvar under den i många fall egendomliga landshöfning von Segebadens tid. Denne hade på eget bevåg framflyttat tiden för fårsamlingarna 11 dagar, och detta väckte allmogens missnöje hvarför den klagade hos Gustaf 3. Konungen upptog nådigt besvären och afsände från Gripsholms slott 10 januari 1776 till landshöfding von Segebaden ett bref, hvilket, med några uteslutningar, lyder sålunda: Vi hafva i nåder låtit oss föredragas edert underdåniga utlåtande öfver de besvär allmogen i Gotlands södra distrikt deröfver i underdånighet anfört, att genom eder under den 23 Augusti 1774 utfärdade substitution tiden til den så kallade samling af får och lamb i nyssnämda distrikt: blifvit i stäliet för den 21 September gamla stylen, hvarje år utsatt att vid 5 daler silfvermynts vite, hållas den 21i samma månad nya stylen eller 11 dagar förr än af ålder brukligt varit, hvilket AR jomte hvad allmogen deremot i underdånighet anfört i nådigt öfvervägande tagit och ehuruväl den af eder tagna författningen till termins ändrande för fårsamlingen haft till föremål att närmare befordra en god och nödig ordning i länet uti denna delen, likväl, och som invånarne i berörda distrikt enhälligt påstå att den gamla Mattsmässotiden, som efter nya stylen infaller den 2 october är till denna marknad beqvämligare, såvida de förut ej skola hindras i åkrarnas bärgning och tillredning samt strömmingsfisket, utom det att fåren före den tiden icke skola vara så frodiga och ullrika som de blifva sednare in på hösten, med mera, alltså och då härtill kommer, att borgerskapet i Visby stad, som vid marknaden tillhandlar sig dessa får, anmält, att de jämväl med gamla terminer äro mera betjente än med den pya, så kunna vi ej annat än anse eder hafva haft mindre anledning att emot allmogens och borgerskapets samt följaktligen både säljares och köpares frivilliga begifvande härutinnan göra någon ändring utan ville Vi hafva tillåtet allmogen isödra distriktet på Gotland att såsom af ålder brukligt varit, nyttja gamla Mattsmässotiden eller den 2 Oktober bya stylen till sin fårsamlingstermin och i lika måtto befriat dem för det af eder härvid utsatta vitet, åläggande eder derjämte, i anledning häraf att ifall någon af de som ofvanberördt, äro åsatta, vitesböter blifvit utbetalta eller genom utmätning indrifna, desam ma till allmogen återbetala; hvilket eder till svar samt egen och vederbörandes efterrättelse i nåder tillkännagifves.
Och så fingo gotländingarne behålla sin gamla församlingstid.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.