i går afton var en allt igenom lyckad tillställning, besökt af ett sextiotal småttingar med ty åtföljande mammor, pappor och äldre syskon.
I salens midt ståtade en rikt klädd, ljusstrålande gran, hvilken bildade medelpunkten i aftonens nöjen. Sedan barnen vämligon till en början bjudits på saft och vatten samt duktiga kringlor, började genast vid fedlans toner slängpolskan kring julträdet. Motsol och medsol, i allt raskare takt: gick det, till dess den tredubbla barnringen hunnit sno i hop sig till ett enda virrvarr. Dansen afbröts endast af en yiterligare fördelning af godter samt föredragandet af en saga Aves »Guldharpan», hvarefter slängpolskan tog fatt igen. Och då — o höjd af förtjusniog! — kom sjelfvaste julgubben in, långskäggig och klädd i hvit drägt, med julgran på axeln och en namnamskorg på armen och ledde ringdansen genom hela lokalen, hvarefter han, ingalunda njugg, fördelade sina håfvor bland småttingarne, hvilka, efter ännu en stunds lek och sedan granen till sist plundrats, fingo troppa af efter ett par, tre säkerligen ej spart förgätna timmars lek.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Januari 1892
N:r 2