GARDA, 5 nov.
Regn och åter regn! Det är en dagsföreteelse som överflödar i höst. Åter igen har det varit ett par dagars plaskande och därmed en åtta dagars fördröjande av Höstplöjningen. Som väl är har bärgninen gav säden klarats och en god del av fatfrukterna. Återstår väl en del rov- och sockerbetsfält, men det oss äro ej lätta att arbeta med, blankt mod vatten som det står över dem. Längs vägarna draga nu fara efter fora med betor till Stånga från Andre, Alskog, Lau och När, och hade inte A.-B. Vägförbättringar funnits till då hade vi nu fått gått och vadat i den sedvanliga smörjan, men nu kan man taga sig fram var som helst utan risk.
En trupp zigenare har gästat vår socken under några dagar. Lägret består av en kupe på hjul, dragen av hästar, samt tvenne tält. I vagnen kamperar truppens chef jämte fruga och hela sin bostad inredd med köksspis, skåp, bord och stolar samt tavlor på väggarna. I tälten är det mera primitivt, en 50 kg. karbidburk får där tjänstgöra som kakelugn och halm utgör golvet. Barnen springa kring halvnakna och brafota, pigga och friska. Jag skulle vilja se våra kultiverade ungar göra detta och må så bra som dem! De dra sig fram med sitt vanliga förvärv, spå i händerna, förtenning och först och främst med sin musik. Det är kläm och rytm i den och det ser nästan ut, som om de kunde hantera instrument strax efter födseln, ty även de små dra sitt strå till stacken i orkestern. I lördags och igår afton spelade de i byggnadsföreningens lokal. En del folk äro rädda för dansa rämlingar med sitt gutturala och sträva språk och med sin mörka hy, men den falmilj som nu gästat Garde består av folk som tyckes vara präktiga på sitt sätt. Det går av gammalt många rykten om dem, mest av ondo, men det är nog så, att vi gotlänningar förväxla dem mod de s. k. hattarna. På söndagen besöktes lägret av nyfikna, som gjorde sina studier av vandringsfolkets hemliga, ty de bo ju så gott som för öppna dörrar. Det yngre inslaget av zigenarne passade på att göra besöken inkomstbringande med sång och dans. Allt som allt kan säges att lägret berett oss en smula omväxling, särskilt tycktes skön Malika eller Margareta ha slagit an på våra gossar, och Marco på alla med sin fiol.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 November 1928
N:r 262