Stadens fäder
hade i går viktigt ärende på föredragningslistan, nämligen den brännande frågan om teater- och konserthusbyggnad vid Stora torget. Med anledning av dagens betydelse voro också åhörarplatserna livligt besatta och man väntade sig en stor drabbning. Därav vart emellertid intet. Frågan undanstökades på mindre än fem minuter, och hela sammanträdet som dock hade att behandla omkring 25 ärenden var avklarat på omkring 20 minuter. Det blev sålunda ingen föreställning av vikt ur publiksynpunkt.
Anledningen till denna upplösning i fridens tecken var en kompromiss, som träffats mellan de stridande parterna, nämligen att såväl alternativet Stora torget som alternativet Södertorg skulle underkastas utredning, Därigenom vanns den fördelen, att stadsfullmäktige i går icke behövde fatta ståndpunkt till principfrågan, huruvida stadsbilden vid Stora torget kan rubbas eller ej. Ett bifall till drätselkammarens förslag hade nämligen kunnat anses innebära, att stadsfullmäktige förklarats att de ingenting hade emot, att den nuvarande stadsbilden ersattes med en konserthus. byggnad, som hade ett i stadsfullmäktiges ögon tilltalande utseende. Det nuvarande beslutet torde däremot kunna anses ge uttryck för större tvekan i denna del.
För anhängarne av alternativet Stora torget torde utredningen om alternativet Söderborg icke räknas såsom något farligt motdirag. Snarare kanske tvärtom. Viserligen måste de estetiska intressena känna sig mera tillfreds med byggnadensförläggande till Södertorg. Men å andra sidan lär väl den ekonomiska sidan av saken, som vid Stora torget torde vara vansklig nog, vid Södertorg vara alltför riskabel. För att icke tala om, vad den påräknade teater-, konsert- och biografpubliken skulle säga. Jag undar därför, om icke ett rent avslagsyrkande skulle ha större utsikter som kontraproposition i huvudvoteringen än förslaget om halvmiljonpalatsets placerande på Södertorg.
En annan fråga, som i går lades på is, var förslaget om namnen på nya, gator utanför stadsmurarna. Drätselkammarens aramnberedning vill icke veta av några äreminnen över forna storheter i stadens historia. Kanske fruktar den att ovärdiga skola belönas med de värdiga. I varje fall har den nöje sig med att ensamt belöna en så okänd figur som Jacob Charra framför Hakvin Spegel och alla de Övriga fäderna. Ett annat nytt namn, som fått ersätta ett av de »personliga» gatunamnen, är Vallgravsgatan. Det torde varan befogat att kasta fram spörsmålet, huruvida ordet vallgrav övar hemul i Visby. Aldrig har jag för min del hört någon genuin visbybo tala om stadens »vallgravar». Det ordet misstänker jag alltså, att namnberedningen importerat.
Allra livligast skulle jag vilja opponera mig mot »Stenbrottsgatan». Detta namn synes vara icke blott tungt utan även banalt, När namnberedningen säger, att den sökt få namngrupper, som passa ihop, frågar man sig med vilka namn i S:t Göransroten detta gatunamn harmonierer – Lasarettsgatan möjligen. Man kan ju vara glad, att just denna av gatans ändpunkter blivit namngivande. Den föreslagna gatan kommer nämligen att sträcka sig från trakten av stenbrottet vid Lummelundaväg till trakten av renhållningsverket vid Broväg. Men tänker namnberedningen få passande namn i samma namngrupp kommer kanske även den andra möjligheten att utnyttjag liksom vi få Kalkugnsgatan, Slakterigatan, Blåsutgatan o. s. v. Om man emellertid beaktar, att den av »Stenbrottsgatan» berörda terrängen är beväxt med skog, låt vara t. v. ungskog, samt att vi i S:t Göransroten ha Backgatan, Bergsgatan och Ångsgatan, varför skulle det icke passa att i samma namngrupp inordna »Skogsgatan?»
Arne.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 14 November 1928
Nr 268