Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 9 och 10 Maj.) För försummelse i tjensten anklagade A. G. Sandsjö barnmrorskan i Öja kommun frå Ferdinanda Dabhling, f. Dahlqvist. Käranden berättade att han 28 Februari sökt svaranden för att hämta henne till hustrun, men hade barnmorskan då ej varit hemma utan var på sjukbesök i Fide socken. Käranden hade farit efter dit, men ej heller der träffat henne, då hon redan begifvit sig derifrån på besök till sina föräldrar, ett stycke längre bort. Der hade han slutligen träffat henne och fått henne med sig. Emellertid hade hustran vid deras hemkomst rédan nedkommit med ett barn och modren dog sjelf vid pass en timme efter deras ankomst. Dödsorsaken ansåg kär. vara förblödning. Svaranden genmälde, att hon gjort hvad i hennes makt stod för att rädda modrens lif. Hon förnekade ej att hon varit utom socknen, men då det varit sjukbesök ansåg hon sig vara berättigad dertill. Hon hade sökt telefonera till läkare, men hade telefonen befupvnits vara stängd. Målet öfverlemnades å båda sidor och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.
Höga böter. En handlande i Levide var instämd att svara i flera skuldfordringsmål, men uraktlät att infinna sig, Härför dömdes han att böta tillsammans 75 kronor. . Kommer han ej heller nästa gång målen äro före blir det 125 kr.
Johan Löfgren, Tass i Hejde, blef 2 Februari häktad för att han skulle ha gjort inbrott i Hejde prestgård och derstädes anlagt mordbrand. Vid polisförhör å stället uppgafs att L. på natten till 2 Februari medels våld skaffat sig inträde i prestgårdens häststall och inkommen dit antändt en halmkärfve, som han låtit ligga på golfvet tills röken blef besvärande, då han sparkat ut den brinnande halmen och släckt elden. Derpå hade han tagit två hästar ur stallet och spänt dem för en vagn, men blifvit af tillstädeskommande personer hindrad att begifva sig bort dermed. Löfgren uppgaf att han beredt sig inträde i stallet för att kunna fodra hästarne, då hästarnes ägare, arrendatorn af prestgården, låg sjuk, Han tände eld på halmen !för att lysa sig, alldenstund lykta saknades i stallet, Hästarne hade han spänt för v gnen för att fara efter läkare åt den sjuke. — Löfgren hade sedan införpassats till fängelset, men snart visat sådana tecken till sinnesförvirrirg att han måst vårdas på hospitalet. Nu var han åter frisk och instäld att svara. Han vidhöll sina vid polisförhöret gifna uppgifter att allt hade gjorts i god afsigt och för att hjelpa arrendatorn Bjergren. Målsägaren framstälde intet ansvarsyrkande. Rätten resolverade att Löfgren för omstämda handlingar icke kan till ansvar ställas och att han skulle ur häktet lösgifvas.
Vägunderhållningstvist. Per Mårtensson, Enges i Burs, m. fl. fordrade att bli fria från skyldigheten att underhålla en viss vägsträcka vid egendom som tillfallit dem genom skifte, på den grund att de ej begagna vägstycket. Svarandena genmölde att båda parterna i lika mån begagna vägen och att ingen orsak funnes att befria kär. från underhållningsskyldigheten. Kärandena yrkade bifall till stämningen och .att erhålla 50 kronor \”i rättegångskostnader. Svarandena begärde 10 kr. i ersättning för hvarje inställelse. Efter öfverläggning atkunnade rätten det beslut, att käromålet till alla delar ogillades, och att den af kär. som bäst gälda gitter skall till hvar och en af svarandena för hvarje inställelse betala 5 kr. (tillsammans 85 kr.) samt att utgifva lösen för protokoll.
En guanosak, Vi ha förut omnämt, att bandl. Aug. Nyberg, Klintehamn, yrkat ansvar å August Åström, Eskelhem, för bedrägligt förfarande vid handel. Åström hade köpt 2 säckar guano och betalat dem kontant, men på samma gång på kredit fått ytterligare 2 säckar, som han uppgaf för sin numera aflidne morbrors räkning. Morbrodern hade emellertid aldrig haft med saken att göra, utan säckarne användes af Joh. Andersson, Lingsarfve i Eskelhem, Han hade inte betalt och nu skulle Åström få sitta emellan. Joh. Andersson uppgaf att han sökt få betala, men patron Nyberg hade ej velat ta emot penningarne, Domhafvanden sökte jämka ihop saken, men käranden ville nödvändigt ha Åströms skalp. Han ville att Åström med ed skulle betyga, att ban ej för sin morbrors räkning köpt de 2 säckarne. Utslag meddelas vid tingets slut.
Karl Hejdenberg, Antsarfve i Fröjel, hade i dag gräft upp stridsyxan och riktigt gifvit sig af på krigsstigen. Handl. C. L. Kroketedt i Klinte hade haft H:s dotter i sin tjenst för någon tid sedan. Då hon flyttade, lade husbonden embargo på bennes tillhörigheter, tills hon redovisat för hvad hon omhänderhaft. Nu hade Hejdenberg stämt K. för att utfå sakerna, och denne infann sig pliktskyldigast med tvistefröet under armen i ett blått skrin. Svaranden mälde att han trott sig ha rätt att innehålla flickans saker tills hon redogjort, men när det kom till kritan kunde han ej styrka att hon hafi om händer mera än hvad hon lemnat tillbaka, När saken avancerat så långt langade svaranden — säkerligen med tungt hjerta — det blåa skrinet tvärs öfver dombordet till sin vedersakare, hvars anlete sken af belåtenhet tills han tittat i skrinet. Der fans visserligen litet af hvarje: ylleduk, biblisk historia, perlband, hårpil, finkam, knappnålsbref, synåls d:o, brosch, skritbläck, blomsterkort, sax, tolf skilling kontant m. m., m. m., men det vigtigaste saknades: en klädning, sommarhatt, förkläde och åtskilligt annat. Svaranden lofvade att betala det der, och käranden värderade det efter samvetsgrann pröining till inalles 2 kr. 37 1/2 öre. Derpå lemnade han fram en kostnadsräkning på 36 kr., som han också ville ha betaldt för. Betaldt ville äfven sv, ha, fast han nöjde sig med 16 kronor.
Utslag vid tingets slut.
Ett mål till hade samma parter. Då Hejdenberg häromsistens varit inne hos Krokstedt på ett litet förberedande gräl om det olycksaliga blåa skrinet, lär Krokstedt insinuerat att flickan lagt sig till med en gräddkanna, hvilket var en af de bidragande orsakerna att inte skrinet töljde med tösen då hon flyttade, Det borde K. aldrig sagt; han borde i stället ha cederat de fyra styfver, som kannan var värd. Ty nu blef han anklagad för ärekränkning och kär. hade med sig ett vittne, som styrkte anklagelsen. Utslag vid tingets slut.
Ännu en gång var Hejdenberg i elden. Denna gång var fieaden enkan Brita Andersson, som köpt en ko af H. Käranden sa\’ att köpesumman var 66 kronor, men svaranden sa\” 60, Deo skiljande 6 skulle blifva segrarens lön. Käranden hade två vittnen, af hvilka ett intygade att aftalet var 66. Det andra vittnet visste ingenting. Kostvaderna i rålet ha gått till 49:50, som naturligtvis båda vilja att den andra skall betala. — Utslag vid tingets slut.
Skogsafverkning. Till förnyad handläggning förevar kronolänsman Enemans mål å tjenstens vägnar emot arrendatorn af Ragnsarfve häradsskrifvareboställe Jakob Rondahl för olofligt hygge å boställets skog, för hvilket mål vi förut utförligt redogjort. Svaranden var idag personligen tillstädes och medgaf att atverkuing skett, men hade allt användts blott till gårdens behof, med undantag af en ringa del, som han i tagit vederlag för från Rofride hemman taget virke, hvilket kommit Ragnsarfve till godo. Då han ibörjan af 1888 öfvertagit bostället, bade nämligen allt varit i fallfärdigt skick. Likväl hade R. ej velat ta af boställets skog till förbättringarne förr än utstämpling skett, utan i ställe: användt Bofride skog. Sedermera hade han till Bofride brott återburit det lånade. Om detta vore blott, så hade han felat endast af oförstånd.
Ett vittne omtalade hvilka arbeten, som utförts af R. på Rangsarfve och hur mycket virke dertill kunde hafva åtgått. Käranden erhöll uppskof till andra rättegånsdagen af nästa sammanträde för slutpåståendes afgifvende.
I ett uppskjutet barnuppfostringsmål, Kristina Nordström mot L. P. Nygren, hördes två vittnen, som ingenting visste. Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för bättre vittuens anskaffande.
Norra häradsrätten.
För ärekränkning hade lotsförmaunen L. Olsson, Östergarn, instämt fiskaren J. Herlitz, Tre vittnen intygade, att svaranden under ordväxling kallat käranden äggtjuf och »äggmåns», Svaranden bestred. Uppskof till nästa sammanträde.
Till edgång i ett mål avgående åverkan var Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, dömd.
Han uteblef. Yttrande vid slutsammanträdet,
Brast åt eden gjorde också drängen Oskar Pettersson, Vatlings i Fole, i ett mål rörande barnaföda, instämd af Helena Matilda Andergson, Garungs i Rute.
För olaga ölförsäljning var instämd Jakob Olsson, Sojvide i Sjonhem och hans dotter Hlisabet. Åklagaren afstod från åtalet mot dottern, men fullföljde mot fadern, som nekade. Uppskof för bevisning.
Angående barnaföda hade pigan Matilda Vesgeman från Fårö instämt drängen Johan Eriksson, Gåsemora. Han nekade. Uppskof till Septembersammanträdet.
För djurplågeri hade länsman Boberg instämt hemmansägaren Johan Gardell, Boters i Anga. Julaftonen 1891 hade han å landsvägen mellan Östergårn och Kräklingbo med storändan af piskan vildt slagit en af sina hästar. Svaranden nekade. Uppskof för vittnens hörande.
Målet mot fru von Corswant å Stafva för försummad väghållning förevar ånyo. Tre vittnen intygade att vägen vid omstämda tillfälle varit i bögst eländigt skick, men svaranden bestred vittnesmålen och erhöll uppskof för motbevisning.
För ärekränkning mot lotsförmannen L. Olsson, Katthammarsvik, dömdes hemmansägaren Karl Österberg, Östergaro att böta 185 kr.
I målet rörande den skada som uppkommit genom borttagande af en damlucka vid Botcrs såg i Anga dömdes svarandena att ersätta damluckan med 12 kr. samt den genom borttaganget uppkomna skadan med 40 kr.
Poststationsföreståndaren G. Risbergs å Slite förda talan mot arbetaren Strandberg kunde mot svarandens bestridande, ej bifallas.
Svaraudens mot käranden gjorda yrkande om ansvar för olaga rättegång afslogs.
För olaga utskänkning dömdes snickaren Nils Petter Peitersson, Qvie i Stenkyrka att böta 15 kronor oah handl. Teodor Larsson från Botvatte i Ala att böta 30 kr.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Maj 1892
N:r 71