Vintern är kommen. Ett härligt väder med lagom kyla och några centimeter snö, som ligger jämn och fin över vidderna, ungdom och skidsport hör till ordningen för dagen. Skogen står med snötyngda grenar, medan arbetet där dagligen pågår för fullt. Bränsle skall anskaffas för nästa säsong, dels för eget behov och dels efter avverkningsbesked. Skogskörslorna försvåras avsevärt då någon tjäle i marken ej hunnit bildas före snön kom. Avverkning på grund av besked utför mången mindre jordbrukare med viss tveksamhet, ty man vill, så långt sig göra låter spara sin skog, men sin skyldighet vill man dock ej åsidosätta. Sågtimmer för eget behov för byggnadsändamål får anstå, ty byggnadsverksamheten för den skilde ligger så gott som nere. Man får inskränka sig i de absolut nödvändiga reparationerna.
Jakten har nu säsong, och den listige mickel räv blir ofta överlistad.Sedan några år tillbaka har den här varit ganska sparsamt förekommande, för att ej säga sällsynt, men nu visar den sig ganska talrik, och flera stycken ha nu här skattat åt förgängelsen och blivit jägarens byte. Jakten är emellertid ganska tidsödande, men ivriga jägare fäster sig ej därvid, även om de mången gång bli besvikna. Ett exempel:
Tvenne jägare gingo sig häromdagen att jaga. Snart nog var Mickel i farten och två skickliga rävhundar drevo för fullt, men för jägarna att få se en skymt av mickel var svårare. Hela dagen gick drevet, men mot kvällen blev mickel tydligen uttröttad och fann för gott att taga sin tillflykt in i en trädgård, där den svårligen kunde komma ut. Med en hammare förpassade gårdens folk räven till de s. k. sälla jaktmarkerna och kunde följaktligen glädja sig åt ett lättfånget byte. Man kan ej förundra sig om jägarna, som följt jakten många mil, på kvällen kände sig, lindrigt sagt, en smula besvikna.
Rävens talrika förekomst är ej önskvärd med hänsyn till den skada den åstadkommer, och man räknar med att han är orsak till den betydligt decimerade harstammen.
Kristid och ransonering, osäkerhet på. skilda områden kännetecknar vår tid. Ransoneringen har vuxit sig in i vårt medvetande och följes nogsamt. Snart nog är det enda, som ej är ransonerat och som vi ha till överflöd — arbete. Ungdomen söker sig bort till mera lönande arbete, mera nöjen och bekvämlighet och ingen kan eller vill förhindra dem. Bättre betalt för sitt arbete och mera ordnad ledighet lockar mången ungdom att söka sig bort från landsbygden. När skall .landsbygdens folk vinna mera förståelse för sina framförda krav?
Snön faller därute och ökar snötäcket med några centimeter, men kylan är ej så kännbar som föregående vinter. Fast än kan den bli bister nog. Men låtom oss hoppas det bästa. Med tanke på att någon tjäle ej finns i de besådda höstsädesfälten kan man befara att övervintringen blir mindre gynnsam. Det vore ej lyckligt. Vi vilja så gärna hoppas, att det år, som nyss börjat, skall bli gott och lyckosamt.
Ske alltså.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 januari 1943
N:r 9