Man kommer inte längre med utredningen.
De olagliga bildäcksaffärer som verkstadsägaren John Nilsson i Fårösund gjort sig skyldig till ha, som redan tidigare nämnts, vållat polismyndigheterna mängder av arbete och man anser att hela härvan är en av de mest svårutredda son någonsin förekommit här nere. Statspolisen har nu kommit till en punkt i sin utredning då det set hopplöst ut att få ytterbrigare klarhet, och vid lördagens rannsakning var åklagaren, stadsfiskabr Ullman, beredd att överlämna målet. Svarandebiträdet, advokat Almqvist, begärde dock en veckas uppskov och den förmodligen sista rannsakningen blir alltså om lördag.
Vid utredningen har statspolisen funnit 19 av de bilar som inköpts av Nilsson och som varit införda i beredskapsregistret sedan bilarna kommit i Nilssons händer har han som bekant sållt allt användbart gummi och av de 19 bilarna var det inte en enda som var i gångbart skick en bil hade tre däck kvar men i övrigt hade alltsammans vandrat till svarta börsen, Sju bilar har man inte alls kunnat spåra upp.
Vid ransakningen gick man igenom en del av de fall som statspolisen utrett och det visade sig vara fråga om ganska stora summor i varje särskilt fall. Däcken från de personbilar han köpt såldes i allmänhet för 200 kr. stycket och genom att sälja alla däcken fick han oftast in mera än vad han betalat för hela bilen. I höstas hade N. sålt ett lastbilsdäck till ett företag på mellersta Gotland och man trodde där att Nilsson hade fullständiga rättigheter att bedriva sådana affärer, varför man ytterligare köpte två hela bilhjul, vilka hämtats från en vagn i beredskapsregistret. Hjulen kommo emellertid inte till användning förrän Nilssons olaga rörelse upptäcktes och företaget trädde då i förbindelse med krigspolisen. I höstas hade N. t. o. m. tagit hit en begagnad bil från Stockholm och däcken gingo vidare på sedvanligt sätt utan att det var tal om några licenser. I en del fall hade personbilsdäck av dimensioner sålts för att användas som framdäck på lastbilar, men en bilägare i Rute hade haft synnerligen dåliga erfarenheter av de Nilsons däcken, ty en gång hade däcken exploderat samma dag som de monterats på.
Ett typiskt exempel på Nilssons sätt att byta i det oändliga förekom också i utredningen. Nilsson hade köpt en lastbibr, som varit överförd till beredskapsregistret, för 500 kr. och två av däcken på denna bil hade han sållt i Rute. På samma ställe hade han förut sålt tre däck och vid båda tillfällena hade han fått utgånget gummi samt en mellangift på 75 kr. pr däck i stället. De utslitna däcken vandrade till en skrothandlare och Nilsson fick vid bytet med denne något bättre däck, som han kunde sälja med god avance.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 januari 1943
N:r 13