Visbyoriginalens tid är förbi men ännu finns dock ett kvar, som minner om gamla, glada tider, nämligen Karl Nordström, mera känd såsom \”Kalle Nota\”. Och då han i morgon går in i sitt sjunde decennium är det all anledning att inte i tysthet förbigå denna händelse. Kalle Nota har i sin ungdoms tid prövat på lite av varje ute i livet, t. o. m. varit en kronans karl och steg till korpral vid kungl. flottan. Hur var det Runeberg sjunger om en av sina huvudpersoner. Det gällde gamle krigaren Munter och hette bl. a. att under tolfte Karl \”steg ända till furir en Munter sen så bar på nytt herunter\”.
Kalle Nota för sin del övergick sedermera på civil stat och har en lång följd av år bl. a. sysslat med att laga Visbybornas trasiga galoscher, på vilket område han också uppnått en icke föraktlig yrkesskicklighet. För närvarande handlar han med lump och skrot i parti — minutaffär anser han icke vara lönande i denna bransch — och är den förste att med sin kända galghumor titulera sig för grosshandlare. Själv tilltalar helst Kalle Nota sina medmänniskor med \”Mäster\”, och när han säger detta har han en skalkaktig glimt i vänstra ögat, som avväpnar även den mest koleriske medvandrare på livets stig. Skalken i ögat, ja, den är permanent så att säga och emanerar helt enkelt från den humor, som vår sextioåring har i rikt mått. Kanske är galghumor den allra riktigaste benämningen på tal om Kalle Notas filosofiska inställning till livet och dess problem. Ty visst är Kalle Nota också något av filosof, och åtminstone har han en viss förnöjsamhet gemensam med en något större förebild. Vi tänka därvid närmast på den gamle greken Diogenes, bl. a. känd för att ha haft sin bostad i en tunna. När Alexander den store en gång kom förbi den plats, där Diogenes var, så frågade Alexander Diogenes om han hade någon önskan.
Jo, svarade Diogenes, gå litet åt sidan så att solen får lysa på mig helt. Mäkta imponerad sade Alexander:
Om jag inte vore Alexander skulle jag vilja vara Diogenes.
Förnöjsamhet och humor äro som sagt utmärkande egenskaper för Kalle Nota. Han tar dagen som den kommer, och i sitt stilla sinne undrar han nog över —och har ju för övrigt all anledning därtill — hur underligt funtade människorna äro. Varför kriga och väsnas och regera, när man kan ha det lugnt och fridfullt! Snart är det vår och sommar med sol och fågelkvitter ute i Guds härliga natur. Vem har väl hjärta i sig att vilja störa sådana idyller?
Inte är det då Kalle Nota, detta är säkert. Han vill att solen skall lysa på honom.
I morgon var det som sagt. Sextio år!
Webe.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 januari 1943
N:r 18