Disponent Nilsson, Sylfaste, länets nestor inom mejerihanteringen.
Disponenten för Sylfaste Mejeri, Anders Nilsson överskrider om onsdag gränsen till sitt sjunde decennium, och kan således se tillbaka på en lång och händelserik bana inom mejerinäringen, till vilken näringsgren han varit knuten alltsedan ungdomen.
Han är född i Tryde socken, Kristianstads län. Efter fleråriga praktiska studier vid mejerier i Skåne, genomgick han Alnarps mejerikurs, och kom vid 23 års ålder till Gotland och Sylfaste mejeri, där han alltsedan haft sin verksamhet. Det är således i 37 år, som hr Nilsson varit i mejerinäringens tjänst på Gotland, och är till tjänsteåren äldst bland mejerihanteringens målsmän här på ön. Han är också medlem av Gotlands mejeriförbunds styrelse samt av styrelsen i Gotlands mjölkbedömningsförening och erhöll 1932 Patriotiska sällskapets stora guldmedalj för långvarig och trogen tjänst.
Eftersom hr Nilsson alltsedan 1906 ägnat sig åt mejerirörelsen på Gotland, känner han väl till utvecklingen inom denna näringsgren, vilket föranleder oss att framställa några frågor till jubilaren.
Mejerihanteringen har gått framåt med stormsteg.
Först undra vi förstås, hur det var med mejerirörelsen på Gotland, då han kom hit och hur många mejerier det fanns.
När jag kom till Sylfaste 1906 fanns det bara Mellersta Gotlands mejeri, Sanda mejeri och så förstås Sylfaste, som startade sin verksamhet 1896.
Mjölkleveransen var väl på den tiden inte så stor som nu?
Jo, vi vägde då in cirka 3,000,000 kilo mjölk. Men det berodde på, att vi då fingo mjölk från många flera socknar än nu. Då fingo vi mjölk bl. a. från Lokrume och andra socknar, som nu leverera sin mjölk till Tingstäde eller andra mejerier.
Mjölkproduktionen har emellertid ökat undan för undan, så trots att Sylfastes rayon är betydligt mindre än vid starten, så kunde mejeriet före krisens inträde väga in mer än 3 milioner kilo miölk årligen. Sedan foderbristen gjorde sig kännbar har givetvis leveranserna minskats. Men samma är ju förhållandet nästan överallt.
Vad utvecklingen beträffar, framhåller hr Nilsson, att det väl är få näringsgrenar, som utvecklats så kraftigt som mejerihanteringen. Mycket har arbetats för att rationellt tillvarataga mjölken och utnyttja dess värdefulla näringsämnen. Nya mejerimaskiner ha tillkommit tid efter annan för att utvinna det mesta och bästa möjliga av mjölkproduktionen, så nog har man gjort vad som göras kan för att producenterna såväl som konsumenterna skola bli tillfredsställda. Den hygieniska utvecklingen i mejerierna har gått i samma raska takt, vilket också är mycket viktigt ur hälsosynpunkt.
Mejerimaskiner förslitas naturligtvis ganska mycket, då driften pågår oavbrutet år efter år. Icke heller mejeribyggnaderna kunna motstå påfrestningarna, varför Sylfaste mejeri ombyggts två gånger, nämligen 1912 och 1932. Givetvis har väl även en del restaurationer förekommit då och då.
Transportproblemet.
har alltid varit svårlöst, men är nu kanske svårare än någonsin på grund av lastbilsbristen. Transportkraven ha givetvis också ökats med åren. Förr fick mejeriet i Sylfaste sin mesta mjölk pr järnväg, men när avstånden till leverantörskretsen minskades, ökades kraven på snabbare förbindelser, och då var det lastbilarna, som huvudsakligast fick taga hand om mjölktransporterna. Detta gick ju bra så länge biltrafiken kunde försiggå utan restriktioner på driftmedel och därmed följande indragningar.
Trots trafiksvårigheter och foderminskning levererades till Sylfaste mejeri mer än 2,200,000 kilo mjölk förra året från cirka 200 leverantörer. Smörproduktionen var samma år 77,000 kilo.
Sylfaste mejeri har som bekant tre affärer i Visby och till dessa går det åt stora kvantiteter mjölk och smör. Dessutom har företaget sju andra återförsäljare.
Då vi slutligen fråga disponenten om det inte har varit besvärligt med vattentillgången svarar han:
Det har nog varit svårt, men numera ha vi en 42 meter djup brunn, som inte tryter, fastän vi använda cirka 30,000 liter vatten dagligen för rengöring och dylika ändamål. Det har inte varit en dags stagnation i driften sedan jag kom hit – utom vid högtider då alla hålla still någon dag – utan allt har gått sin gilla gång.
Den stora prissamlingen, som är i hr Nilssons ägo, vittnar om, att hans långvariga och energiska arbete inom mejerinäringen inte varit förgäves. Och så får man slutligen hoppas att Sylfaste mejeri under hr Nilssons ledning fortfarande får ha \”sin gilla gång\”.
G e o.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 26 januari 1943
N:r 20