Dödsfall Elisabet Maria

Tillkävnagifves, att aflidne husbonden Lars Jobanssons enka Elisabet Maria stilla afled å Hedeby i Kräklingbo 11:te d:s kl. half 5 e. m.; i en älder af 89 år, 5 månader och 20 dagar.
Sv. Ps. nr 424, v:na 7 och 8.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Februari 1877
N:r 14

Dödsfall J. M. Olde

Att Kofferdi-kaptenen J. M. Olde stilla afled i Sundsvall 6 Februari 1877, i en ålder af 74 år och 11 månader, djupt sörjd af son och dotter, varder endast på detta sätt slägt och vänner tillkännagifvet.
S. B. U.
Sv. Ps. 482, v:na 5 och 6.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Februari 1877
N:r 14

Gåfvor till Gotlands Fornsal.

Konsal L N. BOSTRÖM: silfver mynt, S. M. (k. Carl XI:s), af 1692. Kyrkohb. OSC. KLINTBERG: almanach för året 1753 Mams. SOFIA BJÖRKANDER: blå strutsfjäder från k. OSCAR I:s hatt då han var i Visby 1854, Iotendenten P. A. SÄVE: kopparplåt, 2 5/8 tum lång och 113 tum bred, med gravyr utaf plan af VISBY (murar, torn och S. Maria kyrka). Mams. JOSEFINA NORMAN: krage af tyll, otsydd. Läng-schal af flor, brun och hvit. Förkläde af kattnn, rödt och hvitt, rosigt, tryckt, som brukats genom fem slägtled, först säsom kjol och slul som förkläde. S. k. bård törklade, brunt med bårder och rosor, 50 år gammalt. Långhandskar af bomull, genombrutna. svarta. Skolynglingen GUSTAF KÖHGLER: flöjt-klarinett af buxbom, i tre delar och med sju blåshål samt 20 tum lång, som brukats af farfadren mag. Math. Köbler. Skolyns lingen ALB WESTERBERG: bältespänne af mess., 4 tum högt. Sked afiwness. (med krova (?) på det korta skaftet). Knapp (till sabelfäste ?) af mess, säsom ett fogelhufvud. Guldsmed R. N HEDSTRÖM: sopp skål af porslin, 7 ½ tum i tvärmått; i botten \”Kauft 1767, C. H. L, C. G Fru FEEDRIKA ROSVALL, f. Öberg: väggur, helt och hållet af trä, förfardigadt af hennes farfar, skepparen Joh. Öberg, död omkr. 1818 Urmakare K. J. EHINGER: lampa (glaskupa), 15 tum hög, som tillhört Carolinen kapt. Eman, Ehioger på Pajza (f. 1682 + 1749), sedan sonen handl. B. E. Ehinger, derpå dennes måg häradsh. G. Westberg och slutl. K. J. E. JOHANSTENBERG: porträtt (kopparst.) af CAROLVS XI. D G. REX SVEC. (i glas och ram). Porträtt (kopparst.) af CARL GYSTAF WRANGEL, SW. RIKES FELT HERR (i glas och ram). Porträtt (koppust.) af STEEN BIELCKE, SW. RIKES SKATTMAESTARE (i glas och ram). Sergeant NILS QVARNBERG Fardume i Rute knif-klinga at stål (med silfverhålk), 73 tum lång: ave maria — Guldsmed K. A. HAMMARBERG: 3 små svarta Gutniska (mynt); ett af 54, d v. s. 1554. Skospänne (undertill) af järn och [ofvanpå] af hvit brons, 3: tum långt. Spänne af tenn, 13 tum långt. Sylspett, 53 tum långt [birtadt i Gulddrupe. Ljuspipa af järn 29, tum hög. Borgmästare S. J. MATTHIESEN: Dolk med klinga af mess. och figurer, 10 tum läng.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Februari 1877
N:r 13

Kanslianslag

om hvad som åligger Nils Martell, Hans Olofsson Stenstugu i Ala, Lars Wiman Hallgårds och Frans Nyström Rudvier att fullgöra inom sex veckor från 10 dennes, vid vite af. femton kronor för dem hvardera; samt Karl W. Hahr vid Ahrs bruk att fullgöra inom 3 veckor från samma dag vid laga påföljd.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Februari 1877
N:r 13

Motioner vid 1877 års riksdag af Gotlands riksdagsmän.

I
Om anslag för ordnande af tandläkareundervisningen i riket m. m.
I följd af underdånig framställning från kungl. sundhetskollegium afgaf kungl. maj:t till 1875 års riksdag nådig proposition om beviljandet af ett årligt anslag af 1,500 kronor till förberedande åtgärders vidtagande för ordnande af tandläkareundervisningen i riket, men sagde proposition lyckades då icke röna af riksdagen det gynsamma mottagande, som sakens vigt och stora betydelse utan tvifvel förtjenar.
Sedan frågan vid 1875 års riksdag förfallit, inlemnades emellertid 18 Maj 1876 till kungl. maj:t en af hufvudstadens tandläkare undertecknad ansökning, deruti bemälde tandläkare, med framhållande af den utveckling tandläkarekonten numera vunnit samt de brister och olägenheter af mångfaldig art, som för närvarande vidlåda tandläkareundervisningen i vårt land, i underdånighet hemstälde det kungl. maj:t täcktes taga förenämda ärende uti förnyadt öfvervägande och förhjelpa frågan till en lycklig lösning, varande uti berörde skrifvelse särskildt föreslaget upprättande i hufvudstaden af ett tandläkareinstitut med tillhörande poliklinik, der meddellöse patienter kunde erhålla kostnadsfri vård, hvarföre alla kostnader beräknats uppgå första året, då nödiga instrumenter och inventarier måste anskaffas, till 12.000 kronor och sedan framgent till 10.000 kr. årligen. 27 Maj 1876 behagade kungl. maj:t genom nådig remiss infordra kungl. sundhetskollegii utlåtande öfver nyss omförmälda ansökning och 5 innevarande Januari har kungl. sundhetskollegium till kungl. maj:t inkommit med ett vidlyfigt yttrande i ämnet, hvilket här i afskrift bifogas och hvaraf bland annat framgår, att kollegium, som ansett det väckta förslaget om ett tandlåkareinstituts upprättande ännu vara alltför omfattande, under varmt och kraftigt förordnande af åtgärders vidtagande från statens sida tillstyrkt, att ifrågavarande undervisning måtte, på sätt iutlåtandet närmare angifves, bestridas af en vid kungl. Karolinska institutet nyanstäld lärare och en tandläkare, samt att till bestridande af utgifterne härför och för upprätthållandet af en för undervisningen nödvändig poliklinik af riksdagen måtte äskas ett årligt anslag af 6,000 krunor, deraf 5,000 kronor antagits åtgå till aflöning af läraren och tandläkaren, samt 1,000 kronor till förbyrande af lämplig lokal för polikliniken. Kollegiets utlåtande har likväl beklagligen så sent till kungl. maj:t afgifvits, att någon proposition i ämnet, hvartill det samma dock i hög grad synes böra föranleda, svårligen turde till nu församlade riksmöte kunna medhinnas. I följd häraf och enär förevarande ärende är af största vigt och betydelse för hela landet och icke minst för landsorten, der mångenstädes bristen på duglige tandläkare är så stor och känbar, att många sjuka derigenom hindras att i rätt tid söka hjelp, andra åter nödgas att för erhållande af nödig vård företaga kostsamma resor till hufvudstaden och, hvilket år det värsta af allt, der exempel till och med förekommit på personer, hvilka genom dålig behandling af okunniga ut- och inländska qvacksallvare inom tandläkarekonsiens område dit skada till helsa och lif, — så vill det synas mig att frågan oundgängligen kräfver en skyndsam behaudling samt att dess afgörande icke bör till en obesiämd framtid uppskjutas.
Då nu gevom verkställandet af sundhetskollegii förslag den dubbla fördelen skulle vinnas dels at undervisningen i tandläkareveteaskapen blefre ändamålsenligt ordnad, dels älven att ea tullt betryggande kontwoll öfver de persvners dugbyhet, som vilja utoiva tandlåkareyrket erhölles, nagot som hår lika väl som ötver allt annorstädes ar benufligt, och då dertuill kostnaderna för vinnande af dessa fördelar — äfven om till de af suudhetskollegium föreslagna 6,000 kronor läggas trå oafvisligen behöfliga poster, nemligen dels 500 kronor årligen wl bestridande af utgifterna för gas- och vattenuförbrukning vid poliklunken jemte någon aflöning åt en vaktmästare och dels 1,000 kronor första året till inköp af inventarier och instrumeuter — icke lära kunna anses vara högt upptagna utan tvärtom med fästadt afseende på den fördel, som derigenom beredes landets innevånare, särdeles billiga, så vågar jag härmed hos riksdagen vö dsamligen hemstalla:
att riksdagen måtte för tandläka reundervisningens bestridande samt underhållande i hufvudstaden af en poliklinik för behandling at tandsjukd.unar på ordinarie stat uppföra ett anslag af 6500 kronor samt derjämte, för inköp af behöfliga incentarier vch instrumenter till den föreslagna polikliniken, till kungl. maj:ts förjugande anvisa ett extra anslag å 1,000 kronor, alt under är 1878 utgå.
Stockholm, 21 Januari 1877.
A. J. Lyth.

II.
Om anslag åt färjemännen vid Fårösunds hamn.
Öfver Fårösunds hamn, som skiljer den längst i nordost belägna Fårö socken från det öfniga Gotlandslandet, underhalles forbindelsen af 2:ue fårjemån, bvende en på hvardera sidan om Fårösund.
Desså färjemän äro skyldiga att öfver den omkring en fjerdedels mil breda hamnen ötverföra personer, kreatur och gods m, m. för en afgilt, som är bestämd genom en al kungl. maj:t i nåder faststäld taxa. Denna taxa är dock sa lag satt, att i regeln blott 12 och ett hålit öre erlägges för hvarje person i forsellon — savida icke hela autalet af Ofverresande utgöres ulf en person allenast, hvilken då erlägger en afgilt ar 25 öre. Dessutom åligger det tärjemännen att emot et årligt arvode al 50 kronor, som erlägges af allmänna medel, kostundsiriut, eller utan algilt, Ofverföra i tjenstäreuden stadde personer samt kronans folk.
Då i betraktande tages, utt dessa färjemän, hvilka hafva samma skyldigheter som gästgifvare att på hvad tid och under hvad väderlek som belst fortskaffa den resanae Öfver sundet, ofta, särdeles under storm med hög sjö, ej blott äro mycket ansträngde utan till och med utsatte för fara till både helsa och lif, så torde det lätteligen inses att ofvan nämde afgifter till färjemännen, både de som af enskilde personer erläggas och den som ntgår af allmänna medel, ingalunda motsvara fårjemännens besvär, tidspillan samt ersättning för båtunderbåll m. m. — enär det t. ex.
ofta händer att 2 till 3 personer måste använda större delen af en dag för att tillsammans kunna förtjena 235 öre. Lika otillräcklig är den aflöning som lemnas af staten åt dessa färjemän, som ofta vid mönstringar, vapensyner, befäls- och beväringsmöten, vid uppbördsstämmor, vid kronofogdes, länsmans samt andra militära, ecklesiastika och civila tjenstemäns resor fram och åter öfver sundet samt vid postens öfverförande fyra gånger i veckan måste använda mycken tid och arbete mot den låga afgiften af 50 kromor om året.
Följden af detta förhållande har ock numera börjat visa sig derigenom. att daglige färjemän numera knappast äro att finna, hvilka kunna och vilja egna sig åt detta nästan lönlösa kall, samt att båtar och fårjor för öfverfarten nu befinna sig så bristfälligt skick att de icke kunna anses för sitt ändamål dugliga.
Då således billighet och rättvisa fordrar att desse färjemän i anseende tiil nu ökade arbetspris och lefnsdskostnader samt till följd af det stora behofvet att anskaffa starkare och mera sjödugliga båtar och färjor än som för närvarande finnas, på det icke fara för förluster af lif och egendom må uppstå, komma i åtnjutande af större och mot deras arbeto svarande fördelar och inkomster; så vågar jag härmed ödmiukligen föreslå.
att riksdagen måtte anslå 100 kr. årligen, till ersättning åt färjemännen vid Fårösunds hamn, till fördening dem emellan efter kungl. mits befallningshafvandes bepröfvande, emot det alt nämde färjemän fortfarande som hittills utan särskild ersättning öfver sundet fortskafja i tjensteärenden stadde personer och kronans folk.
Stockholm, 27 Januari 1877.
P. Larsson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Februari 1877
N:r 13

Fadermordet vid Linde.

Rörande detta af oss i föregående nummer omnämda mord meddelas ytterligare följande:
Den för murd å sin fader anklagade Anders Ersson är 45 år gammal och har under flere år tjenstgjort som fjerdingsman. Ungefärligen för ett år sedan kom A. Ersson en dag till kronofogden i orten och beklagade sig häftigt öfver en namngifven bonde i samma socken, som om Å. Ersson skulle kringsprida — årekränkande rykten. På fråga hvilka dessa voro, sade A. Ersson, utt han af denna sockenbo beskyldes att hafva förgiftat sin fader. Kronofogden rådle honom då att stämma belackaren till tinget, för att få sitt goda namn och rykte upprätadt, Så skedde ock; mea inför dombordetyppades sådana saker, som gjorde det trolig att iryktet talade sanning. Ej nog med af A Ersson flere gånger yttrat sin leda vid tt underhålla fadren och sin önskan att blifra befriad frän honom; en dag hade han rent ut sagt, att han skulle gifva gubben ett glas bränvin, som denne nog skulle känna. Sedan den gamle riktigt uvog fått detta glas, reste A. Ersson bort, hvarpå hans far nägot längre fram på dagen afled under svåra kräkningar. På dessa skäl gjordes hos k. m:ts befhde anmälan och likets besigtning anbefaldes. Fadren Erik Abrahamsson, som afled i November 1871, fanns då i en graf, i hvilken ytterligare tre lik voro jordade. Han var ytterligt väl bibehållen och fullkomligt igenkannelig, något som naturligtvis härrörde af arsenikens konserverande inverkan. A. Ersson förnekade dock fräckt att det var hans fader, ehuru fyra personer under edlig förpligtelse intygade detta.
Någon ransakning med den brottslige bar ännu icke hållits; äfven i fängelset, dit han nyligen införpassats, fortfar han avt neka. A. Ersson lär vara en rätt välburgen man.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Februari 1877
N:r 12

Ur länskungörelserna:

Uppgifter angående allmänna helsotillståndet år 1876 för Visby båda landsförsamlingar, Kräklingbo, Anga, Westergarn och Stenkumla socknar skola ofördröjligen af kommunalnämdernes ordförande aflemnas till vederbörande provinsialläkare.
Norra häradets tingshusbyggnadsskyldige kallas att, sjelfve eller genom utsedde sockenfullmäktige, sammanträda 7 Mars kl. 11 f. m.
vid tingsstället Alleqvia, för att besluta med anledning af häradsh. v. Strussenfelts framställning om reparation å tingshuset samt om anslag till ved och lyshållning i tiogssalen, Brottsmålsnvotarien Aug. Kreüger är förordnad att handlägga ärendet.
Journaler öfver skyddskoppympningen år 1876 bafva ännu ej till landskansliet inkommit från pastorsembetena i Björke, Sjonhem, Gammalgarn, Westerhejde, Sundre, Lärbro och Boge.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Februari 1877
N:r 12

Till ordförande

i Gammalgarns sockens kommunalnämd är husbonden O. Klintström, Klinte, utsedd.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Februari 1877
N:r 12

Britiske vice konsularagenturerne

vid åtskilliga af Gotlands landthamnar (nämligen Burgsvik, Ronehamn, Ljugarn, Katthammarsvik, Slite och Kappelshamn) äro upphäfda, enligt tillkännagifvande från britiska konsulatet i Stockholm.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Februari 1877
N:r 12

Prestsammankomsten,

som i onsdags hölls i domkyrkans sakristia, bevistades af ett talrikt antal af stiftets presterskap. Som förhandlingarne, besynnerligt nog, icke voro oftentliga, kunna vi ej närmare redogöra för de samma. Så mycket äro vi dock i tillfälle att nämna, att dagens brännande fråga inom kyrkan, nattvardsfrågan, \”dryftades\” under en långvarig och sakrik öfverläggning.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Februari 1877
N:r 12