Svår misshandel. Ynglingen Jakob Olof Reinhold Jakobson i Väte hade till Januarisammanträdet instämt husbondesönerna Jakob och Vilhelm Johanson, hvilka 14 sistlidne December vid Väte skolhus öfverfallit och svårt misshandlat honom. Jakob Johanson hade gifvit honom ett så kraftigt slag på munnen, att tvänne tänder nästan krossats och genombrutit läppen. Käranden påstod, att Johanson vid slaget begagnat en sten såsom tillhygge, hvilket dock denne förnekat. Läkarobetyg intygade att vid det ofvannämda slaget antingen ett tillhygge begagnats eller att den hand, som utdelade slaget, svårt sårats. På domarens fråga, om Johansons hand sårats af slaget, förnekade han detta men ville ej ererkänna, att han begagnat något tillhygge.
Ett förut i målet hördt vittne, en 16 eller 17 årig pojke, framträdde derpå och anhöll att få till sitt förra vittnesmål tillägga åtskilligt, som han förat förtegat, dertill lockad och tubbad af Jakob Johanson. Vittnet berättade nu, att han sett att Johanson tagit upp en sten, hvilken föll ur J:s hand just då han utdelat slaget. Under vittnesmålet stod Johanson helt lugn och hånlog liksom han varit stolt öfver den lumpna handlingen. Med kraft och allvar näpstes han af domaren. För att få full bevisning, att Johanson vid slaget begagnat ett tillhygge, begärdes och erhölls uppskof till femte sammanträdet, då Jakob Johanson vid 25 kronars vite skulle vara tillstädes.
I lammålet mellan hemmansegarne Gabriel Johanson, Broa i Halla, och Lars Norrby, Norrgårda samt f. nämdeman Lars Fredrik Nilson, Rikvide, af hvilken sistnämde Johanson och Norrby fordrade ersättning för å Närsholmar bortkomna får, har nu fallit utslag, hvarigenom Nilson färklarades ej pliktig att betala någon ersättning, hvarjämte rättegångskostnaderna på grund af målets beskaffenhet qvittades parterna emellan.
I ersättningsmålet angående af herr Anker Lund till byggmästare P. Nyborg, Klinte, levereradt timmer föll dom, hvarigenom Nyborg ålades att genast utbetala den äskade summan samt att betala rättegångskostnader m. m.
Återvinning åt konkursbo. Borgenärerua i rymde husbonden Johan Vimans, Ekeby i Eskelhem, konkursmassa hade instämt handlanden Björkegren i Vestergarn samt hemmansegarne Andersson, Unghanse, Bolin och Johan Söderdal, hvilka uppburit penningar såsom betalning för sina fordringar hos Viman som influtit å en af Björkegren två dagar före Vimans försaåttande i konkurs hållen auktion å Vimans lösörebo. Då dom faller, skola vi närmare redogöra för målet.
— Borgenärerna i samma konkursmassa fodrade ersättning af husbonden Johan Gardell, Örvide i Eskelhem, derför att denne efter konkursens början af Viman mottagit såsom betalning för fordran åtskilligt med säd. Svaranden sade sig hafva handlat på god tro.
— Mot hemmansegaresonen Karl Andersson, Unghanse, hade likaledes samma massas borgenärer yrkat ersättning, enär denne för Vimans räkning strax före konkursen skulle hafva i staden försålt spanmål, för hvilken han ifven hade uppburit penningar, Svarauden sade sig väl hafva sålt spanmålen men lemnat penningarne åt Viman. För bevisnings föreringande begärde och erhöll kärandeparten uppskof.
— Borgenärerna i Viktor Cedergrens konkursbo yrkade, att hnsbonden Jakob Vijkmaa, Lefvide i Eskelhem, måtte dömas skyldig till massan återlemna 5/64 mnt Lefvide och Tomsarfve i Hogrän, hvilka han inköpt af Cedergren tvänne veckor före konkursen och för ett pris, som betydligt understiger taxeringsvärdet. Svaranden bestred återgången af köpet.
Uppskof för vidare bevisning.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Mars 1880
N:r 25
