Kategori: 1887 07 Juli

i lördags morgse kl. 5,25 på sin resa från Stockholm hit till Visby omkring 300 fot från land strax norr om Snäckgärdet.
Af ett ögonvittne skildras händelsen sålunda: Vädret hade på natten varit ganska lugnt och klart ända tills på morgonen kl. 4, då en intensiv tjocka började lägga sig öfver hela hafvet. Då kaptenen kl. 1/2 5 tog vakten på däck, blef dimman mera inetnsiv än förut och detta sista var förhållandet ju mera vi nalkades målet för vår resa.
Vid femtiden började ånghvisslan låta höra sig och farten saktades något. Något tecken af land lät ännu ej höra af sig, ehuru hvar och en väl visste, att man borde vara högst en timmes väg sjöledes från Visby.
Klockan hade emellertid blifvit en qvart öfver fem, då farten ytterligare saktades och ånghvisslan oftare än förut ljöd; nu var dimman så tjock, att man ej kunde se ens femtio alnar från fartyget. Maskinen hade stannat och båten gick med egen fart, då kommando gafs att öka något. Men strax derpå ljöd det »stopp!» Jag befann mig på akterdäck och sprang upp på kommandobryggan, der kaptenen befann sig; rätt förut (och nu äfven på sidorna) syntes det blågröna skimret af sjöbotten, så kändes tvänne stötar, sakta och varligt, derpå blef det stilla. Båten hade stött på grund — men hvar?
Det var nu en omöjlighet att bestämma, ty land syntes ej . . . Jo, vänta, nu lättar dimman och se der, femtio famnar från oss, skymta några stenar fram. Men dessa kunna ju lika väl vara liggande utanför Stenkyrka som Norderstrand. Således: vi få vänta, dimman lättar väl mera.
Och nu börjades ombord på båten ett vidlyftigt arbete, för att, om möjligt, få den med egen kraft flott. Den ena af räddningsbåtarne lösgjordes (ett arbete, hvilket inom parentes sagdt visade sig vara svårt, då den för det första var belamrad med en massa lösa saker, half med regnvatten, hvilket måste tappas ur, och vidare fastbeckad vid sina stöd) några man stego ned deri, ett varpankare lades ut, dess tross stacks tvärt öfver däck till vinschen och så försöktes backoingen. Men trossen sprang, dock lyckligtvis i sjön.
Det hade emellertid blifvit allt mera klart, solen tittade fram och nu fingo vi reda på, att vi lågo utanför Snäckgärdet, femtio famnar från land och omgifna af svarta gråstenar.
Sedan ytterligare backningsförsök gjorts, afskickades emellertid en man till Visby efter hjelp ;derpå fortsattes med att lägga ut babords ankare, fästa en ketting i det, och med både vinsch och maskin få båten flott, men allt visade sig fruktlöst. Efter att ytterligare hafva lättat fören genom att transportera alla kettingar från boxarne och akter öfver anstäldes nya försök, hvilka dock alla visade sig lika fruktlösa.
Ändtligen började båtar anlända och samtidigt dermed kommo äfven vagnar från staden för att afhämta post och passagerare — de senares landsättning var ett stycke komik midt i tragedien, ty en del hade ett förfärligt besvär med att först komma i båten, men ännu värre att komma ur densamma, då de ändtligen voro i land.
— För öfrigt var komiken i gång hela morgonen af den orsak, att kaptenen ville hafva fartyget i vaggning och detta kunde ej gerna gå för sig med mindre, än att alla passagerarne skulle springa från den ena sidan till den andra på akterdäck. Och der sprungo midt emellan allt fraktgods gubbar och gummor, fickor och ynglingar, under det att kaptenen på kommandobryggan ropade: »ett, tu och tre!» Alla voro lika ifriga i sina bemödanden och jag såg en femtio års gumma hoppa öfver en korg som en ung flicka. Bland herrarne utmärkte sig särskildt en tysk med sitt: »tjol» och »ein gang till!» Efter fyra timmar, vid 10-tiden, fingo vi emellertid alla lemna båten och anlände efter hand till Visby — landvägen, ett förhållande, som troligen är sällsynt, då man kommer från Stockholm.
Gotl. Allehandas referent, som ankom till strandningsstället strax före kl. 10 och stannade ombord å ångaren, tills den blef flott, skildrar förloppet på följande sätt:
En intensiv tjocka och en ovanligt stark strömsättning rådde hela morgonen, hvarför ångaren ett par timmar före grundstötningen gått med endast half maskin. Klockan 5,20 stoppades maskinen och fem minuter derefter rände ångaren upp på ett grund, hvarvid en obetydlig stöt kändes.
Vid genast företagen undersökning befans fartyget vara tätt och utan några skador.
Lasten, som var helt obetydlig, flyttades akterut, dit äfven Ppassagerarne, omkring ett trettiotal, anmodades begifva sig, hvarefter maskinen slogs back. Alla försök att få fartyget flott voro dock förgäfves.
Telegram afsändes derför till Burgsvik efter ångfartyget Klintehamn, som klockan elfva afgick derifrån till strandningsstället, bvarjämte bud till Visby afgick för att afhämta dykare, domkrafter, spiror och trossar.
Bergvingsförsöken fortsattes emellertid under ledning af kapten Smitterberg med all ifver af besättniogen, tull- och lotspersonal samt ankommet arbetsmanskap från staden. Tvänne ankare utfördes på grofva kettingar- med trossar, som fördes långs öfver båten till vinschen, men hade svårt att få fäste på botten. Maskinen backade och alla de ombord varande samlades på akterdäck, hvarefter man genom att-springa från ena till andra sidan af däcket sökte få fartyget i vaggande rörelse. Men allt förgäfves.
Ett 100-tal Personer hade under tiden samlåt sig på stranden, hvarjämte seglare och roddbåtar i mängd svärmade omkring den grundstötte ångaren. Vid 9-tiden började ilandsättningen å ångarens egna båtar af passagerarne. I anseende till det grunda vattnet kunde båtarne emellertid ej framgå till stranden, utan måste ångarens besättning vadande bära i land de fleste. Klockan tolf voro alla passagerare lyckligt i land jämte en del af deras reseeffekter.
Utan att förtröttas arbetade bergningsmanskapet med stigande ifver. Strax efter middagen ankommo i pråmar från staden dykare och bergningsmateriel under ledning aft. f. hamnmästaren. Fartyget undersöktes nu af dykaren, hvarjämte tvänne väldiga spiror nedfördes framför fören, der domkrafterna äfven placerades, Ångaren befans med omkring två fot af fören stå på ett 4 1/2 fots djupt grund (vid ånga rens akter var djupet flere famnar), hvarjämte kölen under fockmasten likaledes hade hängt upp sig på en hällspets; ingen läcka förefans. Efter träget arbete under en timmes tid hade man nu lyckats lyfta fören från grundet, så att dykaren kunde gå under kölen derstädes. Men ännu hängde fartyget fast vid den omnämda hällspetsen. Emellertid gjorde ångaren nu en vridning med fören inåt land, hvarvid antagligen ångaren äfven rycktes något, om ock obetydligt, ned från hällen.
Vid 5 tiden ångade »Klintehamn> intill sin kamrat för att lemna bistånd. En svår tross öfverfördes till »Klintehamn», allt under det bergningsförsöken med forcerad kraft fortsattes från manskapet å den strandade ångaren. Såväl befäl som manskap hyste nämligen god förhoppning att kunna utan ångbåtshjelp lösrycka sin skuta, som nu i hvarje minut syntes färdig att befria sig från grundet. Ett par miouter före half sex var den väldiga kabeln öfverförd till »Klintehamn», som med full maskin satte sig i gång, under det lösryckningsarbetet med feberaktig ifver pågick å »Gotland». Kabeln mellan de båda ångarne sträcktes allt mer och mer. Innan midten af kabeln höjt sig öfver vattnet, flöt »Gotland» ned från grundet under hurrarop.
»Klintehamn» afgick strax åter söderut. En timmes styft arbete återstod ännu på »Gotland» med kettingarnes och ankarnes upphalande m. m., innan ångaren fick styra sin kurs på Visby. Besättningen och det öfriga arbetsmanskapet, som under dagens lopp varit upptagna af det strängaste arbete, förplägades nu rikligen. Kapten Smitterberg lemnade ej en minut sin post såsom ledare af arbetet, hvarvid han hade en kraftig hjelp af styrman Falk, t. f, hamnmästaren samt öfverlotsen och kustsergeanten med deras underlydande.
KI. 7,15 ångade »Gotland» in i Visby hamn, der mottagen af väldiga menniskoskarar.
Sedan dykare ånyo undersökt fartyget och funnit det alldeles oskadadt, afgick »Gotland» till Stockholm strax efter klockan nio på qvällen med lustresande goodtemplare.
Några signalskott från lotsarne hade före grundstötningen ej afhörts å ångaren. Strax efter kl. 1/2 6 aflossades några skott.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.