Kategori: 1887 09 September

Berättelse af länsmejeristen G. af Wetterstedt.
Under innevarande år har den för Gotland så ytterst vigtiga frågan om anläggande af mejerier, med allvar blifvit behandlad. Agronomen C. Kihlberg från Ryssby i Kronobergs län har, med understöd af staten och hushållvingssällskapet, genom hållande af föredrag samt besök hos jordbrukarne, framgångsrikt arbetat för att drifva saken framåt.
Det slags mejerier herr Kihlberg förordat för. Gotland äro sådana, som under de senaste åren blifvit anlagda inom vissa provinser å fastlandet, näml. s. k. andelsmejerier (sockenmejerier).
I afsigt att få närmare kännedom om dessa mejerier och den nytta de kunde medföra för Gotlands jordbrukare företog undertecknad, på anmodan af husbållningssällskapets ordförande herr landshöfdingen m. m. H. Poignant, denna sommar en resa till fastlandet, och var det förnämligast i Kronobergs län tillfälle erbjöd sig att få en inblick i denna fråga.
Härmed får jag inför Förvaltningsutskottet afgifva berättelse, öfver hvad jag under denna resa erfarit, men anhåller att deryvid först få framställa några allmänna tankar angående mejerifrågan.
Vid mejerifrågans ordnande inom Gotlands läp, bör särskildt afseende fästas vid de mindre jordbrukarne, hvilka här äro talrikast representerade.
Skall den mindre jordbrukaren få högsta möjliga afkastning af sin ladugård, måste han låta mjölken komma in i ett mejeri för att der förädlas.Med hänsyn till den fråga, som här la: ligger, kan man dela mejerierna i 2:ne slag: herregårdsmejerier och samlingsmejerier. Det törra slaget förekommer på större och medelstora egendomar och vid desamma förarbetas endast den mjölk, som erhålles från gårdens egna kor. Det andra slaget äro sådana mejerier, till hvilka mjölk och äfven grädde från flere såväl större som mindre lanudtgårdar samlag och förädlas.
Samlingsmejeri kan ägas antingen af enskild person eller af bolag. Bolagen kunna vara bildade antingen af några få personer såsom de äldre mejeribolagen, eller af ett större antal delägare, hvilka utgöras af de landtmän, som lemna mjölk till mejeriet; dessa äro de i nyare tider flerstädes inrättade andelsmejerierna. Nu är det tydligt att endast samlingsmejerierna kunna gagna den mindre jordbrukarens sak, men hvilket af dessa gör det på bästa sättet?
Andelsmejerierna, hvilka icke mottaga någon grädde utan endas: oskummad mjölk, äro afsedda endast för ett mindre område, hvadan de komma att ligga på jämförelsevis korta afstånd från hvarandra. Just detta förhållande synes kanske mången vara betänkligt, emedan det anses vara svårt att få tillräckligt med mjölk till ett så stort antal mejerier, och derför förefaller det måbända, som vore det för Gotlands jordbrukare till större nytta om på ön funnes endast 2 till 3 större mejerier, hvilka då måste blifva samlingsmejerier efter äldre mönster. Dessa mejerier hafva till ändamål att uppköpa mjölk af de närmast boende jordbrukarne och grädde från mera aflägsna belägna landtgårdar.
Sedan handseparatorerna kommit i marknaden, har man hoppats kuuna ordna saken så, att vid samlingemejerierna blott behöfde emottagas grädden, under det att skummjölken skulle stanna qvar vid egendomen. Om detta kunde ordnas på ett praktiskt sätt och utan gkada för smörberedningen vid mejeriet, så borde man hälsa detta förslag med glädje ty skummjölken är nu för tiden ej gerna sedd i mejeriet — men för närvarande finnas häremot några betänkligheter. Den De Lavalska handseparatorn är visserligen ett utmärkt redskap, hvilket vitsordas af flere framstående fackmän. — Vid många tillfällen då det är fråga om skumning af mindre mjölkmängd kan den med fördel användas, och skulle kanske äfven vara lämplig att begagna uti ifrågavarande fall, om icke det funnes en omständighet, som väger tungt i vågskålen mot dess användande i gräddmejeriernas tjenst, och denna är att grädden aldrig sändes till mejeriet omedelbart efter den är afskummad, utan gömmes hemma åtminstone ett par dagar, hvarefter den framkommer till mejeriet i ett tillstånd, hvilket är allt annat än gynsamt för erhållande af ett smör, som kan motsvara de alltjämt stegrade fordringarne på denna vara.
Endast under den förutsättningen att grädden så fort den lemnat separatorn blifver starkt afkyld och sedan pr omgående föres till mejeriet, kan man af densamma framställa ett verkligt godt smör. Detta vilkor, som skulle kunna efterlefvas af en störreladugårdsägare, kommer säkerligen icke, åtminstone ännu på länge, att kunna iakttagas af den stora massan af mindre jordbrukare.
Vårt lands i tjensten äldste och med desvenska mejeriförhållandena mest förtrogne undervisare i mejerihushållning fälde på mejerietmötet i Stockholm förra året ett yttrande, som jag särskildt lade på minnet: gräddmejerierna hafva inverkat skadligt på det svenska smörets beskaffenhet, och ingen af de många vid mötet närvarande kunde förneka sanningen häraf.
I Nordisk Mejeritidning för 1886 nr 9 sid 4 finnes intaget ett meddelande från mejeri.
konsulenten i Värmlands län, deri det bland annat heter »— — — — mejeriet är beräknadt endast för mjölken från egen ladugård, der besättningen utgöres af 39 mjölkande kor.
Likväl äro till detta mejeri anskaffade de bästa inventarier och maskiner, deribland en handseparator, som jag i dagarne uppsatt och grundligt afprofvat, hvarigenom jag vågar gifva den det bästa vitsord såsom fullt ändamålsenlig och till min fulla belåtenhet, Dan skummar 44 kannor i timmen och dragesmed lätthet af en person. Jag anser denna maskin ganska lämplig på flere ställen här i länet.» Omedelbart derefter fortsätter han:
»Sedan jag tillträdde min befattning här i länet, har jag arbetat för att få bort des. k. gräddmejerierna, emedan jag anser dem vara till föga gagn utan snarare tvärt om för så väl gräddleverantören, som ock synnerligen för det svenska smöret på verldsmarknaden, då det i allmänhet genom dessa mejerier, som uppsamla grädde, torde vara omöjligt leverera annat än sekunda vara. Dessa mina sträfvanden börja krönas med framgång och har jag haft glädjen erfara, att mången landtbrukare börjar sjelf kerna sin mjölk eller leverera den till närliggande mejerier».
Att mejerier med stora leveransområden numera icke äro så önskvärda, framgår af ett anförande, som svenska statens mejeriagent i England hade å förutnämda mejerimöte, i frågan : Hvad kan och bör göras för upphjelpandet af det svenska smörets qvalitét?. Han yttrade bland annat ungefär följande: En vigtig faktor är att mjölken ej behöfver fraktas så långa vägar, som nu ofta är fallet, hvarför jag ville förorda anläggandet af mindre Morse, på e för långt afstånd från hvarandra.
Då möjligen en och annan här på Gotland hyser den förmodan att de små mejerierna på fastlandet nedläggas och i deras ställe uppföras större, så får jag nämna ätt jag under min resa erfarit att ett motsatt förhållande äger rum, åtminstone i Kronobergs län, ty derstädes uppföres det ena mindre mejeriet efter det andra och inom det område, som förr beherskades af mejeriet i Vexjö (gräddmejeri), hafva på senaste åren uppstått fyra andelsmejerier, och detta på platser, der förstnämda mejeri förut haft gräddfiialer.
Vid upprättandet af andelsmejerier, hvilka just äro afsedda för den mindre ladugårdsägarev, vill man ordna så att alla de, som lemna mjölk till mejeriet, också äga en andel idetsamma, och man sträfvar efter att få in hvarenda ladugårdsägare, inom ett visst område, såsom delägare och mjölkleverantör.
De landtmän, som vilja anlägga ett sådant mejeri, bilda ett aktiebolag och för sådant ändamål teckna de, å en tillgänglig lista, sina namn jämte det antal aktier de vilja öfvertaga i bolaget. Om hvarje aktie ställes på t. ex. 50 kronor och aktiekapitalet bestämmes till minst 5,000 kronor, så erfordras alltså 100 aktier för att fylla denna samma. Öuskligt är ock att hvarje delägare får lika många aktier, emedan saken då vinner mera förtroende, ty härigenom undvikes hvad som annars möjligen kunde inträffa, nämligen att vågra få aktieägare komme i tillfälle att tillgodose sina egna intressen på bekostnad af de öfrigas, Så snart 100 aktier äro nedskrifne, sammanträda aktietecknarne till ett möte, å hvilket väljes en interimstyrelse bestående af en ordförande och dessutom vanligen 4 ledamöter. Denna interimstyrelse får i uppirag att utarbeta förslag till bolagsordning, hvilket sedermera på ett pytt sammanträde behandlas, hvarefter det antagna förslaget jämte ansökan om k. m:ts fastställelse derå genom styrelsens försorg till k. civildepartementet inlemnas. Vanligen bemynudigas interimstyrelsen af aktietecknarne att utse lämplig tomtplats, uppgöra kostnadsförslag samt för öfrigt vidtaga alla förberedande åtgärder, som anses nödiga för sakens ordnande. Sedan vederbörlig fastställelse å bolagsordningen vunnits, väljes en ordinvarie styrelse vanligen bestående af 5 leda: möter, af hvilka en är ordförande och en verkställande direktör.
Då de fleste aktieägarne torde hafva svårt att genast kontaut inbetala det af dem tecknade beloppet, kan saken lätteligen ordnas sålunda, att styrelsen upptager ett lån motsvarande den summa, som ej blifvit kontant inbetald. Då delägare i bolaget mottager sitt aktiebref, lemnar han revers till styrelsen å det belopp, för hvilket han tecknat aktier eller för så stor del deraf som ännu qvarstår ogulden.
Inbetalningen af skulden jämte räntan kan då antingen ske månatligen eller halfårsvis och afdragas på mjölkligviden. Beräknat efter 10 års amortering och 5 proc. ränta utgör inbetalningen för hvarje aktie om 50 kronor under första året 7,50 kronor eller 62 1/2 öre för månad, hvilken summa under de följande åren aftager i förhållande till den allt mer minskade kapitalåterstoden.
Vid bedrifvande af en mejerirörelse al detta slag är det af allra största vigt att kunna till verkställande direktör erhålla en duglig och för saken intresserad person. Danne har nämligen att förvalta kassan, föra räkenskaperna, utöfva tillsynen i mejerier m. m., med ett ord, på honom hvilar i första hand ansvaret för hela ekonomien;
Då den mindre jordbtukarenu är delägare i ett andelsmejeri, lemnar han ja sin mjölk till sitt eget mejeri; han får då mera intresse för att detsamma drifves på bästa slut. Vid ett andelsmejeri kunna leverantörerna i allmänhet beräkna högre betalning för mjölken än vid mejeri, som äges af enskild person eller bolag, som köpar mjölken, ty den vinst, som dessa personer måste hafva för att existera på affären, kan vid\’andelsmejerierna fördelas mellan leverantörerna, hvilka äfven äro delägare.
Leverantörerna taga så mycket skummjölk åter, som de för dagen behöfva. Den oskummade mjölken godtgöres dem i förhållande till det pris, det från mejeriet försålda smöret betingat. Betalningen utdelas i början af hvarje månad för den mjölk, som under näst föregående månad lemnats till mejeriet, och följes härvid den från köpmannen lemnade redovisningen öfver prisen för samma tid.
Der korna väl utfodras och separator användes för mjölkens skumning, åtgå i allmänhet 4 kannor mjölk till ett skålpund smör. Då blir 1/4 af priset på ett skålp. smör hvad som betalas för en kanna mjölk. Om under månaden i mejeriet inkommit t. ex. 4,000 kannor mjölk och smörpriset under samma tid varit i medeltal 80 öre för skålp., så betalas mjölken med 20 öre för kanna och komma således» 800 kronor att fördelas mellan leverantörerna. Smöret säljes genom kommissionärer eller till köpmän i Malmö eller Göteborg och går deifrån till Egland. (För det gotländska smöret blir Göteborg den lämpligaste utskeppningsorten, emedan frakten dit blir billigare och transporten snabbare än till Malmö.) Den inkomst skummjölken lemnar genom direkt försäljning, ostberedning och svingödning, användes att bekosta alla utgifter för mejeriets drifvande såsom aflöningar, bränsle, ljus, smörkärl, löpe, färg, m. m. Den vinst som uppstår på affären afsättes i en reseryfond. Ju större denna fond är desto mera trygghet finnes för mejeriets bestånd. Emedan vid andelsmejerierna smörtillverkningen är hufvadsaken, och betalningen för lemnad mjölk är ordnad på sätt ofvan avgifvits, så är, vid bedrifvandet af dylik mejerirörelse, något nämnvärdt rörelsekapital icke af nöden.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 23 September 1887.
N:r 76.