Näs, 21 Mars.
Näs kyrkogård
håller man nu på att förbättra. Arbetet härmed har pågått i vinter och torde längre fram på våren blifva färdigt. Denna kyrkogård har förut varit låg och vattendränkt, hvarför man måste utvidga åt ett lämpligt håll, samt upphöja den medels dikens uppgräfoing, så att nu tros det, att den skall blifva bättre.
Med stenvastbygge
ha Näsborna denna vinter sysselsatt sig. Till följd af laga skiftet måste alla gärdesgårdar flyttas, hvarför mången sten denna vinter fått byta om plats. Det är vackert att se dessa långa sträckor af stentun, hvilka vittna om arbetarens flit och ihärdighet.
Gråta istället för le
fick en yngling sistlidne lördagsqväll, då han skulle döpas till baptist. Händelsen var den, att då han hade kommit ett stycke ut i vattnet, halkade han på en sten och föll omkull så ohjelpligt, att han ej förmådde resa sig, så att fara var åfärde, att han skulle blifva qväfd. Sedermera uppkommen började han att gråta, samt spraug iland det fortaste han unde.
Veskinde, 19 Mars.
Det stundande riksdagsmannavalet
tyckes komma att ådraga sig ett mera lifligt intresse, om man får döma af samtalen man och man emellan, än som brukar vara fallet vid dylika val inom norra domsagan. Härtill torde väl medverka det egendomliga förhållande, hvarför detta val kommer att ske. Den tillfredsställelse, ja, man kunde nästan säga förtjusning, hvarmed tullförslaget för några år sedan mottogs och då ansågs för att vara jordbrukets enda möjliga räddningsplanka, har lemnat rum för en mera lugn och sansad uppfattning af sakernas verkliga tillstånd. Tvifvel om att tullarne icke så mycket komma att gagna den mindre jordbrukaren får man dagligen höra. Deremot vinner grundskatteafskrifningen allt större sympati i allmänna meningen, isynnerhet sedan senaste kronouppbörden, då 30-procentslindringen gjorde sig märkbart gällande.
Vare dock härmed huru som helst, ett är man ense om, att något bör af statsmakterna vidtagas, för att lindra jordbruket. Omval af ortens förra representant hr P. Larsson i Folo torde kunna anses visst. I sammanhang härmed kan meddelas, att, då ryktet spred sig om andra kammarens upplösning, någre landtmän helt enkelt inbillade sig att omval at förre representanten icke finge komma i fråga. En egendomlig tanke i sanning.
Räfskall
var 15 dennes anordnadt härstädes. Oaktadt omkring ett par huudra man infunnit sig från denna och kringliggande socknar, fick ingen enda mickel plikta med lifvet. Deremot fick en jösse, för sin obetänksamhet att framspringa ur et busksnår, sätta lifvet till.
Lummelunda, 21 Mars.
De drunknade fiskarena.
Då inga närmare underrättelser om den sorgliga händelse, som härstädes timadei förra månaden varit synliga, anhåller brefskrifvaren få nämna några ord derom. Onsdagen 23 Febr. kl. 6 på morgonen lemnade Oskar Engvall, Johan Viberg och Jakob Lundin hemmet för att bege sig ut på fiske. Vinden blåste upp till stark storm med svåra bränningar. Klockan mellan 7—8 observerade en tjensteflicka, som händelsevis befann sig på stranden, att båten kantrat och att de 3 männen befunnos sittande på kölen. Under det hon skyndade efter bjelp, kunde hon ännu en stund iakttaga de nöustäldeisamma belägenhet, men då, under det hon var borta, en fiskare kom ned till stranden, såg han blott en af dem sitta qvar på kölen. Sedan han ilat till sin bod efter ett rep och en stake, fann han, att den qvarsittande var Oskar Engvall, som han hörde ropa efter bjelp. Han tillropade honom då att hålla sig fast, om han kunde, och såg honom liksom böja sig ned för att mottaga de väldiga sjöar, som bröto öfver båten, under hvilket arbete han emellertid snart försvann i djupet. Om en stund kom han åter upp, så att man såg honom liksom stående upprätt göra simmande rörelser mot land, allt detta på ett afstånd af endast 3 båtlängder från stranden. Snart kom dock en agge från land och drog honom ned, hvarefter han försvann. En liten stund derefter kom hans lik flytande i land och strax derpå de andras lik samtidigt. Allt var skedt till 9-tiden. Oaktadt upprepade försök med rullningar och andra medel stod lifvet ej att återväcka. De så sorglig omkomne voro Engvall 34, Viberg 25 och Lundin 26 år gamle. De båda förstnämde efterlemna enkor och barn.
Hemse, 19 Mars 1887.
Da varma och soliga dagar, som vi en längre tid haft att glädja oss åt, hafva sedan 7 dennes efterträdts af en kall och bitande »vårgajst», som både känbart och synbart jämt 8 dagar derefter antagit karaktären af en rätt duktig vinter med ända till — 16 gr. Celo, sistlidne måndags morgon. Det synes således som om kölden och torkan — de vanliga orsakerna till ett försenadt jordbruk och en tillbakasatt växtlighet här på Gotland — äfven i år skulle komma våra närda förhoppningar om en tidig och gynsam vår på skam. Höstsäden har ock märkbart lidit af det kalla och blåsiga vädret, hvilket äfven i icke ringa mån hämmande inverkat på utvecklingen af den redan framkallade lifsverksamheten hos Växterna i allmänhet. Den stackars staren har ej heller för goda dagar på isig och snöig mark.
Underrättelsen om riksdagens upplösning åstadkom äfven här på vår eljes så föga politiserande ort hos en och annan några fundersamma spörsmål om, huru tullfrågan nu en gång skall komma att afgöras. Man var nämligen nästan säker på att protektionisterna skulle, såsom de väl också gjorde, afgå med seger, men ock med bibehållen sådan. Här finnas representanter af båda partierna, tullvänlige och icke tullvänliga, och stå dessa ungefär jämnstarka emot hvarandra, men hvad SR är till hvarandra på den allra vänligaste fot.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 24 Mars 1887
N:r 24.
