Kategori: 1887

utlyst af norra häradets ombud i andra kammmaren riksdagsman P. Larsson i Fole för att öfverlägga om vid riksdagen möjligen förekommande frågor, bland andra tullfrågan, ägde rum i lördags vid Gute gästgifvaregård och var mycket fåtaligt besökt, i det endast 23 personer från de närmast omkringliggande socknarne kommit tillstädes. Mötet öppnades af inbjudaren, som förklarade sig hafva varit tveksam, om han borde sammankalla häradets män, då både hans egna och flertalets bland valmänneu åsigter i särskildt tullfrågan vore förut kända. Han hade dock trott, att möjligen andra frågor kunde komma under debatt, och hade derför inbjudit sina kommittenter. Sedan inbjudaren utsetts att leda förhandlingarne, öppnades öfverläggningen, som pågick i 3 timmar, af
Hr P. Larsson, Fole. Hade sedan han kom med vid riksdagen alltid varit protektionist och var alltså sådan ätven i fråga om tull på spanmål och ladugårdsprodukter, sedan denna fråga på senare tid kommit med bland tullfrågorna. Redan 1865, då första handelstraktaten med Frankrike afslöts, var han med, men kunde aldrig förstå de skäl, som anfördes till dess förordande, Ansåg den icke hafva varit till vytta för Sverige. Spanmålstullarne voro nyss förut (1857) borttagna och denna traktat satte ned tullen på öfverflödsvaror (lyxartiklar och vin). Han hade aldrig kunnat fatta dåvarande v. talmannens i bondeståndet ord, att ju mera vi föra in till Syerige, desto rikare blir Sverige. Det vore tvä frågor, som han aldrig rätt kunnat fatta: acta matematica och frihandlarnes resonnemang.
Följderna af den liberala tullagstiftningen visade sig tydligt såsom icke nyttiga. Under de 29 år som föregingo traktaten hade vi infört för 948 millioner och utfört för 853 millioner eller omkr. 3 millioner större införsel än utförsel för hvarje år. Under de 27 efterföljande åren var exporten 3,978 millioner och importen 4,613 millioner eller omkr. 23 millioner mera import om året. Han ville icke precis påstå att detta vore en förlust, men ditåt lutade det, År 1883 var importöfverskottet 77 och år 1884 87 millioner. Visserligen vore bland dessa 2 år att medräkna import af guld och silfver för omkring 5 millioner men det vore i alla fall alldeles orimligt.*)
Men på hvad sätt hade då Sverige uppehållit sig och utvecklat sig så som det gjort?
Jo, genom skuldsättning. Våra skulder utgjorde 1856 74 millioner och år 1882 588 Ted Detta vore icke lyckliga förhållanen.
Talaren tyckte lika litet om den senaste handelstraktaten af år 1882. Sverige fick visserligen många fördelar i afs. på sjöfarten men icke i afs. på tull, hvarpå tal. anförde exompel med tullen på knifsmide. Denna traktat vore till ett väsentligt hinder för importtull på industrialster, som icke kunde åsättas förr än efter 1892. För spanmålstull vore den dock ej till hinders. Hans åsigt vore i korthet: högre tull på en del industrialster, tull på en del sådana, som nu äro tullfria, samt tull på jordbruksalster. Detta sist nämda hade talaren förut icke varit med om, men sedan andra land nu lagt tull på sådana, så borde äfven vårt land göra det, ty det kunde ej täfla med lyckligare lottade land.
Det hade häromdagen på ett möte i Visby sagts att genom tull på lifsmedel skulle en skatt läggas på Sveriges inbyggare at 36 mi\’lioner. Talaren ville aldrig tro något så besynnerligt, ty 1:o vore det alldeles för högt tilltaget och 2:o utgjorde de som af jordbruksdrift hafva sin näring ombr. 50 proc. af befolkningen och dessa kunna väl icke få någon tullskatt att betala. De skulle ju uppbära den. Trodde att det icke alls skulle bli skatt på någon. Möjligen skulle spanmålen första året höjas öfver utlandets pris, men odlingen af höstsäd skulle sedan inom Sverige tilltaga och varda nog för landets behof. Nu vore af jordens areal endast omkr. 15 proc. använd till höstsäd och 50 proc. till Kål, men med tull skulle man öfvergå från hafre till råg.
Äfven hafreodlarne tyckas gå en svårare tid till mötes, ty England importerar majs och billigare hafre än den svenska.
För städernas invånare betydde tullen litet, ty ett fåtal bakade sitt bröd, hvilket köptes hos bagaren, och brödpriset vorenugefär oberoende af sädespriset. Vid låga sådana toge bagaren vinsten.
Talaren vore fullt säker på att det vore vyttigt att få spanmålstull, ty om också icke priset höjdes, så vunnes dock en säkrare afsättning och det vore svårare för utländingen att sälja sin spanmål här. I Preussen hade priset höjts första året, men de 5 senare varit lägre än förut.
kapten Broander: Vore de af den föreg. tal. lemnade uppgifterna rörande bandelsbalansen blott till någor del riktiga, så måste Sveriges finanspolitik ändras, ty på de senaste åren hade ju inga större summor indragits af jernvägs- eller hypotespengar. Dessa indragningar af pengar hade gjordt att balansen icke märkts. Det vore bara slagord att tala om brödskatt och skrämma upp arbetarne. Möjligen finge genom tull arbetaren på landet betala sin säd något högre, men så finge han ock mera arbete. I städerna gjorde det det samma, ty brödtullen blefve icke mindre genom högre sädespris. Frihandlarne borde taga exempel från Amerika, Der hade man funnit sig bra af tullskydd. Här öppnade man portarne på vid gafvel för allt utländskt kram. Då Tyskland, Frankrike och Ryssland infört tullar vore det en galenskap af oss att icke göra det. Han vore icke ensidig vän af spanmålstullar, önskade äfven industritullar. Traktaterna bade gjordt mycket ondt. Förr var bruket af vin okändt, ty viner voro dyra. Nu är man nästan tvungen att ha sådana. — Hvad som utom tullar också borde eftersträfvas vore nedsättning af räntan.
hr J. M. Larsson, Vestkinde, hade genom att studera både tullvänners och frihandlares skrifter uppgjort något som han ville kalla en tullkatekes och som ban föredrog sålunda

1.) Hvarför önskas tull?
Protektionisten : emedan vår näring icke kan bedrifvas den förutan.
Frihandlaren : vinningslystnaden hosnäringsidkaren.
2.) År tull till gagn?
Prot.: ja, ty den bevarar den inhemska marknaden för inhemsk producent.
Frih.: nej, åtminstone icke i längden.
3.) Fördyrar tull varan?
Prot.: ja, så länge vi icke producera tillräckligt för behofvet, men icke längre.
Frih.: ja betydligt.
4.) Är tull rättvis?
Prot.: ja, ty den bevarar och befrämjar inhemskt arbete och uppmuntrar väringarne.
Frih.: nej, ty den är en beskattning på ena samhällsklassen till förmån för en annan.
5.) Hvem betalar tullen?
Prot.: om varan produceras i tillräcklig myckenhet inom landet få alla inbyggare deraf sin andel,jtill och med producenter, men vid brist betalar äfven utlandet lika mycket.
Frih.: arbetaren i synnerhet och för resten alla som icke direkt har andel i den skyddade näringen.
6.) Är ordet svälttull befogadt?
Prot.: nej, ty skyddstull höjer företagsamheten, gifver arbetaren arbete, ökar produktionen och gör det möjligt för näringsidkaren betala sina arbetare bättre.
Frih.: ja, ty som arbetaren är största konsumenten och priset på varan stegras, är ju klart och barkbrödstider lätt uppstå.
7.) Kan det vara rätt uppmuntra höstsädesodlingen genom tullar?
Prot. : jo, vid ett orduadt landtbruk är den nödvändig om icke för annat så för halmens skull.
Frih.: nej, köp hellre från utlandet och odla här gräs och vårsäd.
8.) Är jordbruket i behof af tullskydd?
Prot. : ja, ty det förmår icke bestå i öppen täflan med lyckligare lottade kulturländer.
Frih.: nej, ty det är blott ett fåtal större egendomsägare; som deraf skulle hafva fördel, och alla de mindre till och med skada deraf.
9.) Hvarför kan icke jordbruket uppta och bära den utländska konkurrensen?
Prot.: de klimatiska, geologiska och sociala förhållandena sätta häremot ett obevekligt veto.
Arbetaren är dyrlegd, jordmånen är karg, tiden för de egentliga jordbruksgöromålen för kort, dyrbara åbygnader och mera sådant tynga vårt jordbruk mera än i blidare klimat.
Frih.: jordbrukarne äro lata, liknöjda och och okunniga. De förstå icke att sköta sin jord. Bären eder klokt åt, förbättra edra arbetsmetoder, lef sparsammars, arbeta mera, minska driftkostnaden och framförallt betala mindre för gårdarne, nedpressa arrendena (arrenden och jordvärden äro alldeles för höga) och I skolen kunna täfla med hvem som helst.
10.) Har jordbruket icke rätt begära skydd när så många, mindre vigtiga, näringar ha det?
Prot.: i samma mån en näring är för landet vigtig och nödvändig bör den ock af staten skyddas. Jordbruket har varit Sveriges vigtigaste näring och på hvars välgång ojämförligt största massan af dess inbyggare i första hand berott. Det är statens märg och kärna och vi kunna icke tänka oss ett lyckligt Sverige utan ett blomstrande jordbruk.
Frihb.: nej, dels derför att dess produkter äro födoämnen och det vore höjden af orättvisa att på konstladt sätt fördyra dessa, till fördel för ingen eller högst få, men till skada för alla; och dels derför att jordbruket icke behöfver skyddas.
11.) Skulle spanmålstullar fördyra brödet?
Prot. : i början troligt men inom kort skall den inhemska produktionen fylla marknaden och då spelar tullen ingen rol.
Frih.: ja, ty priset höjes alltid med tullsatsen.
12.) Hur skulle de skadliga verkningarne af spanmålstullar undvikas?
Prot. : tag bort tullen på sådana lifsförnödenheter som vi ieke kunna producera såsom: socker, kaffe, tobakx, oljor, kryddor m. m. och om detta icke förslår, minska skatter och bevillvingar. Detta vore ju till gagn för alla men till skada blott för utländska producenter.
Arbetarens hushåll skall sedan icke kosta bonom mer än förut men jordbruket är räddadt.
Frih.: de kunna icke undvikas. De äro och förblifva svälttullar och skola alltid rubriceras som en skriande orättvisa.
Tullen å varor som icke inom landet produceras äro nödvändiga som finanstullar och det ringa skydd en del inhemska näringar äga, kuna icke borttagas, ty denna näringsgren skulle då gå under.
13.) Hvem skulle mest lida af en skyddstullvänlig politik?
Prot. : Sjöfarten.
Frih.: Arbetaren och tjenstemännen.
14.) Hvilka medel böra anlitas för och segra i den nu pågående tullstriden ?
Prot.: att söka visa att arbetaren genom bättre arbetstillfälle för större köpförmåga.
Att välgång ytterst beror af lyckliga näringsförhållanden.
Att det är oklokt och ofosterländskt att gynna den utländske arbetaren, när vår egen saknar utkomst. Löntagaren är vår itrigaste motståndare och skall aldrig på öfvertalningens väg vinnas. Vi ha dock ettradikalmedel som inom kort skulle drifva både generaldirektörer, kronofogdar och kanslivaktmästare äfven i vårt läger och det är: bestäm deras lön efter den spanmålsmarkegång som gälde under den gyllne dyrtidstilläggstiden och beräkna sportlerna efter samma grunder. Den ene samhällsmedlemmen får ju icke öfver höfvan lefva på en annans bekostnad! Hjelper icke detta så drag in en hel hop sinekur-befattningar o. s. v.
Frih.: säg arbetaren att han hotas med svält, Påpeka för alla det orimliga i att icke få köpa fritt en vara der man kan få den billigast.
Säg alla att jordbrukaren sniket vill lefva på andras bekostnad. Säg industriidkaren att hans omkostnader blifva större, om arbetarens bröd blir dyrare o. s. v.
15.) Huru ställer sig tull å hvete, råg och korn till de provinser som icke odla dessa sädesslag?
Prot. : det är ett falskt begrepp att kalla detta för skatt. Icke kunna vi säga att hela landet betalar skatt till Norrköping derför att vi ha tull å textilvaror. Icke heller skatt till Skåne fastän vi ha både socker- och tobakstull. Icke till Eskilstuna för våra knifvar och saxar. Hurno då kalla det skatt till råg- och hveteodlaré, om dessa varor dra en obetydlig tillsats? I norra och vestligare delarne af landet spela hvete och råg icke samma rol som i sydligare delar. I de delar af landet der hafre är hufvudsädet är hafre ock hufvudbeståndsdelen i befolkningens brödföda och så länge hafre fins på magasinet, herskar der hvarken nöd eller brist. I Norrland spelar kornet samma rol. Om tullen å kaffe, socker och lygolja tages bort, skall detta fullt ersätta dessa trakter en möjlig prisstegring å råg och hvete, ty de lefva godt utan dessa sädesslag, om det är nödvändigt. Jag har växt upp under skyddstullstid, då råg och hvete föga begagnades och jag tål ju ändå att se på!
Frih.: dessa provinser få betala en skatt till råg- och hveteodlare och detta kan väl icke vara annat än orätt. Det skulle blifva dessa landsorters ruin. Dessa provinser äro hela Norrland, Dalarn2, Vermland, Dalsland och delar af Vestergötland, Nerike, Vestmanland och Upland.
16.) Hvarför skulle en ringa ch ska å spanmål nu vara så orättvis och olycksbringande, då landet i förra tider utan knot burit den och deraf haft sin fördel?
Prot.: den kan aldrig kallas orättvis när den har till mål att åt landet bevara en hufnäring och kan aldrig bli olycksbringande, då den öppnar en oändlig Ken af förvärfskällor för alla samhällsklasser. Kan aldrig med fog betraktas som skatt hvarken på den ena eller andra.
Frih.: i förra tider förstod folket icke sitt bästa. Vår tid är frihetens. Allt bör vara fritt och hvarje annan uppfattning af våra sociala förhållanden är falsk. Spanmålstull är en förhatlig skatt, ty den drabbar barnet I vaggan, gubben vid stafven och krymplingen lika hårdt som millionären.
17.) Hvilka jordbrukare skulle hafva fördel af tullen?
Prot.: Alla som äga eller bruka öfver 4 tld och de utgöra på Gotland 5,264. — Alla dessa sälja och dra relativt lika fördelar.
Af sådana som äga eller bruka 4 tld och derunder finnes två slag: dels sådana som hvarken köpa eller sälja och för dem är ju priset likgiltigt. Och dels sådana som ha så liten jordrymd att de derpå icke kunna lefva, men de äga då öfverskott på arbetstid och kommer i samma förhållanden som dagkarlen.
Om de 11 provinser som icke odla råg och hvete till husbehof är talet i frågan 15.
Frib.: blott de stora som producera mycken säd till afsalu. För alla andra än den absolut skadlig. 11 provinser odla dessutom icke råg och hvete och mot dessa jordbrukare vore tullen en stor orättvisa.
18.) Ligger någon fara i att möjligen den inhemska spanmålsproduktionen inskränkes eller omöjliggöres?
Prot.: ja betydlig. En näring som har till uppgift att framalstra mensklighetens vigtigaste existensvilkor måste stå på bred basis.
Noga böra vi ock här bemärka att ingen näringsgren är så ytterst beroende at en mängd klimatiska och meteorologiska förhållanden som denna.
Genom att centralisera denna näring till de mest gynnade trakter af jorden, utsätta vi oss för de största faror. Hvem har icke läst om Egyptens gräshoppor och de sju magra nöten?
De rikaste länder kunna drabbas af missväxt, hvilket historien mången gång förtäljer.
Hvarifrån då taga bröd? Gör det för den svenska jordbrukarn möjligt att odla sin karga teg ty det kan icke annat än bringa välsignelse åt det land der hans vagga står.
Oklok är den man som icke ser om sitt eget hus och dubbelt oklokt den som af öfverdåd bygger sin existens på falska principer.
Frib. : nej, ty der en näring icke kan hålla sig uppe i öppen täflan än denna näring icke bygd på sunda principer och måste i värsta fall upphöra.
Talaren vore öfvertygad att vår enda räddningsplanka vore tullar. Sådana hade funnits för 30 år sedan, då de icko behöfts.
Kapt. Broander : Möjligt att städernas arbetare komma att lida något, men icke landets. Ty han kom ihåg, när rågen gälde 20 och hvetet 30 kronor, hvem hade det då bättre än jordbruksarbetaren? Det vore nog svårt atr få in tullar i vårt land, ty de olika landskapen hade olika karaktär och intressen.
Hr P. Larsson, Fole, hade ingen anledning betvifla sina uppgifters riktighet. Svårt vore att säga hvem som betalar tullen. Fribandlarne lägga den på konsumenten vare sig vid import eller export. Andra anse att utländiogen får betala den vid import hit. — Meningen har varit att sänka tullen på kaffe, socker och lysoljor. — Att Sverige skulle i afs, på spanmålsodling täfla med andra land vore orimligt. Från Amerika kunde man nu få en tunna säd för samma transportkostnad som härifrån till Norrland. I Indien lemnades jord för 2 kronor tunnlandet, som lemnade en hveteskörd af 15—20 kornet två till tre gånger om året. — Barkbrödstalet vore en öfverdrift. Sådant kunde inträffa i Norrland när kommunikationer saknades och när tröskningen af säden skedde på vintern och försäljningen först på våren. — Städernas arbetare finge det nog svårt, om brist på arbete på landet föranledde ökade inflyttningar. Stadsarbetarna i de stora städerna vore för öfrigt frihandlare i fråga om spanmål, men icke i fråga om arbetet. Hade af en stor bagare i Stockholm hört, att ett par kr. tull på tunnan icke ördyrade brödet.
Kapt. Broander: att Sveriges tullpolitik är afvita kan man ju se deraf, att vi ha tull på socker och kaffe, men sådant som vi sjelfva producara är. tullfritt.
Hr J. M. Larsson, Vestkinde: För 30 år sedan kunde landet producera hvad vi behöfde; nu behöfva vi milliontals tuanor tör existensen. Det är icke brist på förmåga hos jordbrukaren att det fattas råg och hvete, utan det bevisar, att jordbrukarne icke längre ha råd att förlora några kr. på rågtunaan. För 30 år sedan hade vi endast 2/3 så stor areel som nu. Antag att vi vore lika skickliga nu som då och finge tull, skulle vi svart kuana odli råg och hvete för landets behof och till och med för export.
Landtbr. Karl Jakobsson, Fölkedarfve i Akebäck: I Norrland hade, efter hvad han hört, befolkningen varit alldeles uppskrämd för tullar, men lugnat sig, sedan de fått höra sanningen om tullarne.
Hr J. M. Larsson, Vestkiade: Mötet borde uttala en protest mot Visby arbetareföreningsa beslut i tullfrågan.
Kapten Broander faun sådant olämpligt. På tankens frihet borde inga band läggas.
Hr Landegren, Lummelunda, vore i princip icke tullvän, men då det nu är nödvändigt att pålsesa sådana och andra land gjort det, så kunde han icke annat än instämma med de föreg.
Hr P. Larsson, Fole: just reciprociteten vore den rätta synpunkten, ty hade ej andra I tull, så hade vi icke heller kunnat fordra det.
På förslag af hr J. M. Larsson fattade mötet derpå följande resolution:
Mötet, som är fullt medvetet om det outhärdliga betryck, under hvilket de vigtigaste näringarne och isyanerhet jordbraksnäringen arbeta, kan icke se något kraftigare och bättre hjelpmedel än kraftiga skyddstullar såväl å jordbruksalster som andra artiklar af svenskt arbete. Mötet är lifligt öfvertygadt om att betrycket har sin hbufvudsakliga rot i den ohejdade importen och tror att dess hämmande är grundvilkoret för ett lyckligare ekonomiskt framåtskridande.
Vid af ordföranden derefter gjord: fråga huruvida någon af de närvarande önskade framställa något annat ämne till debatt aflemnade hemmansäg, Karl Thomsson, Skäggstäde i Källunge, följande skriftligen affattade framställning: »Att rikets invånare äro i en betryckt och svår belägenhet, torde vara allmänt kändt, hvarför nödvändigt är att något åtgöres för att i någon mån lindra detsamma, hvarför till minskning af de svåra bördor som år efter år pålagts folket, föreslås följande:
1:o. Tagen bort dyrtidstilläggen, ty om det någonsin varit billigt att lefva så är det väl ou och huru måste den egentlige betalande skattdragaren le.va?
2:o. Minsken högste tjenstemannens lön och lemnen ingaluuda underhå!l till hans afkomlingar, emedan författningen innehåller att hvar och en är skyldig a\’t underhålla sig och de sina; nedsätten äfven lönerna för en hel hop af de högre tjenstemännen såsom varande tämligen rnnodligt tilltagne i förhållande till göromålen.
3:0. Skiljen kyrkan ifrån staten, samt slån ibop pastoraten, så att det blifver minst 100 mantal i hvarje församling att börja med, ty som det nu är, blifva kostnaderna allt för känbara för löngifvarne.
4:o, Låten staten ej längre underhålla de högre läroverken och elementarskolorna, hvilka årligen kosta riket flere millioner, utan de som vilja begagna sig utaf dessa läroverk böra underhålla dem sjelfva, så att icke den ena behöfver hålla andras afkomlingar i den skolan och derigenom alstra lättingar och dagdrifvare, som efter slutad skola vilja lefva på de arbetandes bekostnad.
5:o. Beläggen, till skydd för jordbrukarne, med tull från utlandet inkommande spanmål; äfvensom alla lyxsartiklar, fiaa viner, spirituosa och leksaker med hög tull.
Befrien från tull alla nödvändighetsvaror som i riket ej kunua frambringas såsom kaffe, lysolja m. m.
6:o. Borttagen de enskilda bankerna, som ruinerat så mycket folk i landet och alstrat sår, som icke läkas i mannaminne, och låten staten, med uteslutande af de andra bankerna, tillhandahålla penningar emot en rimlig ränta.
7:o. Inskränken äfven så fort sig göra låter hypoteks-Baukernas verksamhet, hvilka äfven för en stor del i landet verkat menligt.
8:o. Borttagen all gårdfaribandel, då numera ingen redbar svensk man derpå kan existera, ty allt för länge har det tillåtits utländingen att resa ikring i landet och med sitt värdelösa kram mnarra och bedraga godtroget folk, hvarom tidningarne allt som oftast upplysa.
9:o. Indragen öfverflödiga tjenstebefattningar, hvaraf för närvarande fianas många, och tillstädjen ej några nya.
10:o. Beviljen ej andra anslag än sådana, som äro oundvikliga.
Härom utspann sig en längre öfverläggning utan att dock beslut fattades öfver de framstälda punkterna.
hr P. Larsson, Fole. Konungens apanage vore nog efter våra förhållanden rundligt tilltaget. Men det går nog icke att sänka det så länge vi ha konung. Trodde dock icke Sverige moget för republik. Amerika hade aldrig haft monarkisk styrelse och lefde lyckligt med president. Icke så i Frankrike. Skatterna vore der icke mindre, riksdagarne oroliga; icke lyckligt samhälle, —Dyrtidstillläggen vore afskaffade i allmänhet; funnes nu endast för elementarlärare och kammarkollegium, Nedsättning i löner vore svårare, än att spara vid inrättandet af nya. — Tal. vore emot att skilja kyrkan från staten. På sista tiden hade i sådant syfte väckts många motioner inom kammaren, som han varit emot. Hvar skola barnen få religionsundervisning, om den borttoges från skolan? Ville icke heller vara med om konfirmationstvångets upphörande, Toges afgiften till kyrkan bort för dissenters, så ginge många ut, somliga till ingen religion alls. — Sannt att lönen till presterna kändes tung, men vi skulle komma ihåg att vi dertill hade bidrag i kronotionden, som Gotland på 50 år erhöll 1865 års riksdag. Tal, trodde då att han icke skulle varit välkommen hem, om han röstat mot kronotiondens erhållande, hvarmed visserligen följt sammanslagning af pastoraten till mindre antal. Men om 50 år får nog Gotland ingen kronotionde mera, och då kunde tydligen icke stiftet aflöna så många prester.
hr Landegren, Lummelunda: det vore beklagligt om kyrkan skildes från staten. Såg intet hinder att öka pastoratens omfång men ändå bibehålla kyrkorna.
kapten Broander, förundrade sig öfver att hans granne kommit fram med en sådan skrift, hvars idéer han icke trodde honom gilla och icke kunna försvara.
hr J. M. Larsson, Veskinde. Skriften andades socialism. Oegentligt att säga, att kungen har lön. Han vore icke statens tjenare, utan dess husbonde, Hans apanage gör på hvar individ en) bråkdel. Vi vore rojalister och plikttrogne medborgare. Tjenstemännen borde icke ha så små löner, att de stode i dörren till fattigstugan. Men de borde & sin sida också unna andra att lefva.
kapten Broander beklagade, att skriften kommit fram här. Den rörde frågor, som riksdag och regering afgöra, men sådana högpolitiska saker anstode icke mötet att behandla.
hr J. M. Larsson. Framställningen komme nog från det pietistiska lägret. Vi hade nog råd att betala presten, då vi få bidrag af staten till hälften.
hr Landegren ogillade skriften, men yrkade på tankens frihet, och ville icke utan vidare förkasta densamma.
hr P. Larsson, Fole. Hvad angår bygnadsskyldigheten vid prestboställen, så har en längesedan tillsatt komité föreslagit att denna skulle upphöra beträffande ladugårdshusen, men Gotland är ej inbegripet i detta förslag.
Från regeringen har intet ännu afhörts i ämnet, men då frågan kommer före, så gäller det för ortens ombud att söka få Gotland likstäldt i detta afseende.
kapt. Broander: Got!auds befolkning borde tillfrågas, om de önskade likställighet.
hr P. Larsson, Fole. Då borde med anl. af konventionen kanske äfven presterna tillspörjas derom.— Hvad anginge de allmänna läroverken, så vore nog meningen att terminsafgifterna skulle höjas, då det dels skulle kosta staten mindre, dels icke så många slå sig på den lärda banau. — De enskilda bankerna komme nog så småningom att försvinna.
Efter hans mening vore hypoteksbankerna icke så bra, ty de rörde sig med utländska pengar.
landtbr. Osk. Jakobsson, Tibbles i Hejdeby: att riksbanken skulle öfvertaga all bankrörelse vore icke bra, ty då saknades konkurrens.
hr J. M. Larsson: de enskilda bankerna hade haft åtskilliga olägenheter i spåren, men dock verkat som en häfstång, som fört oss framåt.
hr P. Larsson, Fole: att hypoteksräntan icke nu kunde sänkas, berodde på att banken tagit sina lån på lång tid.
kapt. Broander: annuiteten borde icke sänkas, snarare höjas, men den del deraf, som utgjorde räntan, borde sänkas.
hr P. Larsson, Fole: om lagen efterlefdes funnes nog kraftigt vapen mot gårdfarihandeln. Fråga blott en sådan handlande, om han har tillstånd, och visa i annat fall länsmannen på honom.
Öfverläggniogen, som utmärkte sig för lugn hållniog, var härmed slut och ordföranden upplöste mötet.

*) Siffror äro vapen, med hvilka man bör handskas med varsamhet. Det är tydligen den s. k. handelsbalansen, som här föresväfvat talaren. Ser man då till, huru förhållandena mellan debet och kredit i detta afseende ställa sig i det land, som anses för jordens rikaste, Storbritannien, så finner man att Eugland under åren 1872—1884 på sin handel med utlandet i rundt tal skulle ha förlorat en och en half milliard pund sterling eller i svenskt mynt 27 tusen millioner! Så att på den grunden bör man icke bygga ett säkert omdöme om ett lands tullpolitik. De länder, som då skulle hafva det bäst stäldt, äro Ryssland, Spanien och — Turkiet, eller just de som åtnjuta den sämsta statskrediten.
Gotl. Alleh.

Gotlands Allehanda
Måndagen 10 Januari 1887
N:r 3.