Från sjön.

Brigg Svante, kapten Stenberg, på väg från Söderhamn till Brake i Oldenburg med trälast passerade i går förmiddag här utanför.
— Skeppet Moya, kapten Högberg, utklarerade 17 d:s från Sundsvall till Geestemünde med trälast.
— Skonerten Mauritz, kapten J. A. Augustson, hvilken utklarerade och mönstrade i Vestervik 23 och afseglade 24 Maj från Verkebäck med staden Wismar såsom destinationsort, har 2 Juni förlist och blifvit totalt vrak. Ur sjöförklaringen meddela vi:
Kl. 8 på aftonen 1 Juni sprang skutan läck hvarför vi började att länsa, kl. 9 e. m. gick gaffelfocken, kl. 10 inträdde storm med hög sjö och ingen läns kunde erhållas, ehuru pumpas gick hela tiden. Gaffelfocken gick och vi kunde ej klara oss för sjön, utan måste sätta till märsseglet, under det vattnet i rummet ökades, så att vi ej hade någon styrmakt, enär skutan troligen var full af vatten, ty hon ville hvarken stå eller styra. Pumpen gick, vi firade märsseglet, men intet hjelpte. 12. syntes en ångare rätt förut och kort efter kantrade skutan, Manskapet var nu utsatt för fara att drunkna. I denna svåra belägenhet kom en annan ångare i sigte, och till denna ropades och signalerades om hjelp dock utan resultat. Efter att hafva tillbragt två långa timmar i denna förfärliga belägenhet reste skutan sig på kölen, sedan en del af lasten gått öfver bord. Ställningen var äfven nu mycket svår, ty sjön gick hög och riggen, som stod qvar, ehuru masterna bräckts af vid däcket, slängde åt alla håll. I dagningen märktes, att allt löst om bord var borta samt att kajutan var sönderslagen och dess innehåll af proviant och kläder var öfver bord. Vid 6-tiden på morgonen varseblet man oss från land, då bud genast sändes till räddnings apparaten. På stranden stod mycket folk, men ingen kunde komma oss till hjelp till följd af den höga sjön; två fruktlösa försök gjordes. Omsider kom skutan närmare land, då fem man gåfvo sig i en båt och lyckades berga oss efter stora svårigheter. Fartyget har blifvit vrak på tyska kusten.
— Enligt telegram från Ritzaus byrå har en från Östersjön kommande ångare, tillhörande Wilson & C:o i Hull, grundstött på Sydpynten af Amager.
— Angående ångaren Juana, Nancys bergning, hvilken redan omtalats, lemnas nu följande närmare detaljer:
Den 12 Maj utsände borgmästaren K. Nylander, bergningsmanskap under befäl af kapten A. Dahlstedt för att uppsöka och om möjligt till säker hamn införa det af is blockerade fartyget. Den 14 kl. half 4 e. m. uppnåddes fartyget af manskapet, som vandrat på is i 13 timmar och passerat två råkar, hvaraf den ena af omkring 1 kilometers bredd. Manskapet eskorterades af 13 sälfångare. Medhafd proviant, segelduk, tross, plåtar jämte öfriga materialier, afsedda för fartygets iståndsättande fortskaffades i en större och två mindre å slädar fastbundna båtar. Färden öfver isen skedde från Suni udde i Pyhäjoki.
Via räddningsexpeditionens ankomst bafans maskineriet vara i hög grad ramponeradt. Äfven i öfrigt kunde öfver allt skönjas omilds spår af den stränga vintern. Efter 10 dygns hårdt arbete kunde emellertid det budskap meddelas till land, att maskineriet med försigtighet kunde användas, sedan det blifvit provisoriskt iståndsätt af medföljande maskinist. Rigg sch skeppets tillstånd i öfrigt voro efter omständigheterna tillfredställande. Förbindelse med land underhölls genom en djerf sälfångare, som två gånger sändes till fartyget för att efterhöra, huruvida allt var klart ombord.
Efter att ångaren allt sedan Januari månad hade legat fast i en väldig isflake och drifvit fram och tillbaks i trakten af Ulkokalla fyrbåk, anlände dykeribolaget Neptuas ångare Hermes till fartygets närmaste granskap den 31 Maj samt erbjöd det samma assistens, hvilken dock afböjdes af särskilda orsaker, då någon öfverhängande fara för fartyg ock manskap ej vore att förutse, enär de täta ismassorna redan börjat skingra sig och stora råkar här och der uppstått. Den 5 på morgonen, efter hållet skeppsråd, beslöts försöka uppnå Gamla Karleby hamn, och efter att fartyget kl. 7 på morgonen satt sig i rörelse, inkom det samma lyckligt och väl samma dag kl. 3 e. m. till Yxpila hamn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49

För att utbildadas till sjukvårdssoldater

vid den 1 Juli åk garnisonsjukhuset begynnande sjukvårdskursen halva kommenderats från Gotlands infanteri volontärerna vid Lärbro kompani 12 Ericsson och vid Hemse kompani 98 Österberg samt från artilleriet artilleristen vid 2 batteriet 50 Olsson.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49

Ett »positivspelarebiträde»,

Johan Gustaf Karlsson-Lundqvist från Vexjö, och en ståltrådsarbetare, ungraren Stefanus Holjais, häktades härstädes i lördags middag. De två, som hade slagit följe, hade i fredags afton inmundigat för mycket af den svenska nektarn med den påföljd, att de, när de skulle till sitt logis uppe på Klinten, inte fingo reda på huset, utan spatserade in till en arbetare, känd under namnet »Kol-Johan». Här underrättades de på lämpligt sätt om att de gått galet, men det örat ville de alle inte höra på, tyckte att de hade det bra der de voro och ville på inga vilkor gå sin väg. Då blefvo de utkörda, hvilket hade till följd att de började bearbeta dörren till Kol-Johans bostad med sparkar. Positivspelarbiträdet hade till och med blifvit så förgrymmad, att han högg omkring sig med en fällknif utan att dock träffa någon.
Då anmäldes de båda sällarne för polisen och nu få de båda två »dra vefven», efter den ljufva friheten, åtminstone tills ransakning hållits.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49

Ett fall af mjältbrand,

som dock lyckligtvis ej följts af flere, inträffade för några dagar sedan hos hemmansägaren Hans Persson, Bertelsmässa i Hamra, i det ett kokreatur måste nedslagtas såsom behäftadt med nämda farliga sjukdom. Af det till länestyreleen från länsveterinären insända protokollet öfver undersökningen af fallet, konstateras sjukdomen hafva varit mjältbrand. De vid sådant tillfälle lagstadgade renings- åtgärderna vidtogos. Allt innanrede i koladugården raserades, golftiljorna uppbrötos, och all innevarande spillning uppbrändes tillika med det döda djuret.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49

En pipa tobak

skulle en 18-årig lärjunge vid högre allmänna läroverket härstädes i lördags qväll vid 1/2 6-tiden i all gemytlighet tända i ett invid Trojeborg beläget risskjul, tillhörigt auditör Engström. Men det lyckades ej bättre, än att hela riskojan fattade eld och inom några ögonblick stod i ljus låga. Pojken blef rädd och försvann så fort sig göra lät. När polisen med några man kom dit för att släcka elden, var skjulet redan nedbrunnet, så att dermed var ingenting att göra. Men gräset omkring hade fattat eld långt uppåt den bakom liggande bergåsen. Efter en kort stund släcktes emellertid elden.
Den ödesdigra tobakspipan har nu blifvit föremål för en anmälan till rektor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49

Dödsfall. Vilhelmina Chatarina Hejdenberg

Tillkännagifves att vår ömt älskade moder Enkefru Vilhelmina Chatarina Hejdenberg, född Pettersson, efter långvarigt lidande stilla afled i Visby den 17 Juni 1888 i en ålder af 48 år, 6 mån., 20 dagar; djupt sörjd och begråten af oss, syskon och många vänner.
Den aflidnas barn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49

Dödsfall. Olof Niklas Johansson

Att den Högste efter sitt allvisa råd behagat hädankalla förre hemmansägaren och kyrkovärden Olof Niklas Johansson som lugnt och stilla afled vid Bjerby i Etelhem måndagen den 18 Juni kl. 1 f. m. i en ålder af 65 år, 5 mån., 28 dagar; djupt sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn, varder härmed slägtingar och vänner tillkännagifvet.
Elisabet Johansson.
Esaia 57: 2 v. Sv. Psalmb. 479 1, 2 v.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49

Dödsfall. Anders Magnus Fröberg

Att Herren Gud efter sitt allvisa råd till sig hemkallat min älskade make Gästgifvaren Anders Magnus Fröberg, som efter ett långt och tärande lidande stilla afled den 15 Juni 1888 i en ålder af 61 år, 1 månad och 23 dagar; innerligt sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn varder endast på detta sätt slägt och vänner tillkännagifvet.
Visby den 18 Juni 1888.
Elisabeth Fröberg.
Salige äro de döde, som i Herranom dö.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49

Den första allmänna prisskjutningen

för öret hade skarpskytte- och jägaregillet i går eftermiddag anordnat skjutbanan vid Österport.
För företa gångan begagnades nu centimeterstaflor. Dessa skilja sig från de förut vanliga 10-ringade taflorna derigenom att här mätes det afstånd från pricken, der skottet träffar, hvadan således en skytt som skjutit t. ex. 60 c. m. skjutit bättre än en som skjutit 70 c. m., enär den förre kommit närmare pricken än den senare. Afstandet var 120 meter serien 5 skott. Till denna skjutning hade anmält sig 14 skyttar.
Första priset (svenska jägarförbundets bronsmedalj samt 10 kronor) tillföll hr V. Lönnies, Stånga, för uppnådda 75 centimeter; andra priset (bronsmedalj och 5 kronor) V. Eklund, Sanda, för 77 centimeter och tredje priset (bronsmedalj och 2 kronor) sergeant O. P. Segerdahl, Hangvar, för 79 centimeter.
Vid skjutning med 3 skott på löpande räf togs bland 12 skyttar första priset (4 kr.) af sergeant E. Stenström, andra priset (3 kr.) af notarien Vahlström och tredje (2 kr.) af fanjunkaren O. A. Pettersson.
Den skjutning, som härefter följde, var äfvenledes ny. Med hagel skulle träffas af en särskild maskin i luften kastade glaskulor. Två kulor kastades åt gången och skjutvapnet var dubbelbössa. Minst 3 kulor skulle träffas. I denna skjutning deltogo 9 skyttar. Första priset (3 kr.) togs af jägmästare Herlitz för 3 träffar och andra priset (2 kr.) af kandidat Engström för 2 träffar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1888
N:r 49