Kategori: 1889 08 Augusti

Södra Gotland, 12 Aug.
En gammal plägsed eller kanske rättare sagdt osed utöfvas i ganska vidsträckta kretsar här på landsbygden, i fråga om städjandet af tjenstefolk. Vanligtvis tillfrågas tjenarne redan vid jultiden om de t. ex. vilja qvarstanna till och med det kommande året (1 Nov.—24 Okt.) eller ce, då frågan kommer från en annan husbonde, om de vilja »ta fästpengar» som det heter, till nästa år, och i nio fall af tio, uppgöres affären på det sätt att städjepengar, — från 5 till 10 kronor — lemnas tjenaren, utan någon enda rad till öfverenskommelse om lönevilkoren, eller, om han skall flytta till ny plats, företeende af s. k. orlofssedel. Att sådana åtgärder icke äro förenade med lag, beböfver ej sägas, och derför får också mången husbonde oeh tjenare, skörda frukten af detta »godtyckliga» och lösa städjosätt, när det kommer någon »furga på tråden» på endera sidan. Otaliga fall af »olofligt afvikande ur tjsnsten»; oguldna tjenstebjons löner etc. skulle kunna framdragas; men jag vill här blott anteckna ett par fall, då tjenarne utan lof sprungit bort från sin husbonde, just då han som bäst behöfde deras bjelp, utan att han hos »vederbörande» kronobetjening, på grund af olaga städsel, kunde erhålla någon bjelp eller handräckning för deras återsättaude i tjensten. Under sistlidne vinter, då det var som mest att göra med den myckna snöns undanskaffande både på landsoch bygdevägar, försvann helt plötsligt en landtmans enda dräng och arbetsbiträde, ingen visste hvart han tagit vägen. I snöyra och köld måste nu denna landtman stå på vägarne, för att enligt skyldighet hålla dem farbara, under det hustrun måste taga vård om kreaturen, forsla vatten lång väg till dessa, skaffa brärsle m. m. i det stundom vildaste yrväder, och detta allt för den pliktförgätne drängens skuld. — Hos en annan hemmansägare tjenade en piga som gick hem till sina anförvandter på ett besök häromdagen och då hon väl visste att rågskörden skulle börjas dagen derpå, trodde husbondefolket att hon skulle vara tillbaka på sin plats vid arbetets början, men häruti bedrogo de sig storligen. Först efter omkring åtta dagars förlopp fann pigan det vara med sin plikt förenadt att åter inställa sig i tjensten, och då var rågarbetet nära nog öfverståndet och afslutadt. Kan man nu säga att ett sådant tillvägagående från tjenarnes sida är befogadt? Nej, visst icke! Och så kan det, och har äfven flere gånger inträffat att från husbondens sida likartade fall förekommit gent emot tjenaren ifråga om lönens utfående m. m. och allt detta trassel och obefogade tilltag kunde verkligen” afbjelpas, blott om städjandet skett fullt lagligt från båda sidorna, ty då ingrepe lagens handhafvare, när sådant af omständigheterna påkallades, med kraftig arm, och stälde rätt och rättvisa för ögonen på den försumliga och uppstudsiga !
— Jag har velat påpeka detta, just nu, af den anledning att många ännu i dessa dagar kanske stadt sin tjenare till ett kommande år, och dermed rikta deras uppmärksamhet på ett lagenligt tillvägagående i städjoväg !

Väl i målkärlet tyckes det i år blifva af den erhållna skörden, om man får bedöma detsamma efter följande: Vid tröskning erhöll en landtman för några dagar sedan elfva tunnor, (enligt gamla beräkningen) ren och vacker hafre efter hvad som inkörts i två vanliga foderhäckar, och efter 1 lass (60 band) råg har äfven erhållits 1 och en half tunna, hvilket ju är ganska vackra resultat.
Hveteskörden pågår na som bäst härstädes, men om den kommer att lemna några lysande resultat, är tvifvel underkastadt, klen som den i allmänhet är i våra trakter detta år. Regn äro vi nu åter i behof af här på Söder, om den-till rågsådd beredda jorden skall erhålla tillräcklig »myr» för verkställande af sådden i nästa vecka. På sina ställen måste man ännu köra vatten, både till folk och kreatur, då detta skrifves.

Öfverfallen af tvänne stora gårdshundar blet midt på vägen om ljusa dagen en fredlig vandrare för några dagar sedan, då han ifrån Klinte tog vägen genom Sanda åt Vestergarn. Efter erhållandet af åtskilliga skråmor och förstörda kläder lyckades det omsider vår man att blifva qvitt de rasande odjuren, hvarefter han stälde sina steg till hundarnes ägare som bodde i närheten, för att hos honom anhålla om tillsyn öfver dessa hundar som på ett så oförskyldt sätt anfallit honom, men huru stor blef ej hans förvåning då i stället för deltagande oc ursäkt från hundägarens sida, denne öfveröste honom med de största otidigheter och en hel massa oqvädinsord. Till följd häraf torde åtal komma att anställas, af den förfördelade, emot den brutale hemmansägaren, hvars namn jag för denna gång vill hemlighålla. Borde ej dylika hundar förses med nosgrimma eller kopplas?

13 Augusti.
Ett häftigt oväder rådde på södra landsbygden, Ena fruktansvärd storm, stundtals åtföljd af häftiga regnskurar, rasade härstädes, kullkastade gärdesgårder, träd, lösrycete fiskarebåt ar och ramponerade dem, m, m, Vattenståndet i sjön var ovanligt högt för årstiden. I dag har vinden gått på vestlig, (i går var den 80) och fortfar när detta skrifves med häftighet.
En trälastad större skonert syntes tör bottenrefvade märssegel i går qväll utanför vestkusten vid inloppet till Burgsvik, der den troligen ville söka skydd undan det rasande ovädret, men måste dock åter lägga ut till sjös, alldenstund han ej lyckats nå någon säker ankarplats. Fartygets slingringar i den hårda sjön voro häpnadsväckande att skåda med beväpnadt öga.

Fide, 13 Aug.
För kort tid sedan råkade ott par ynglingar från denna lilla sockea komma i gräl, hvarpå följde slagsmål, dervid den ena »kämpen» drog sin knif och tillfogade sin vederdeloman åtskilliga knifbugg i hufvudet och bröstet, deraf somliga rätt lifsfarligt. Tikare måste genast tillkallas, som förband den sårade ynglingen, en hemmanebrukareson från Fide. Vid häradsrätten tros att slutaktea i detta drama kommer att utspelas.
Kornskörden nar börjat här på några stälen. En stor del af kornet är dock änou omoget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 14 Augusti 1889
N:r 92