Kategori: 1889 08 Augusti

med lotsinspektören Ruuth ombord ankom hit i går efter afslutad rundresa kring Gotland för inspektion af fyr- och lotsinrättningar. Ångaren afgår i afton till Stockholm.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Augusti 1889
N:r 91

med sin utrikes resa som Burmeistersk stipendiat har fil. licentiaten Henrik Munthe af domkapitlet begärt.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Augusti 1889
N:r 91

i S:t Karin i lördags afton blef för sällskapet U. D. en verklig triumf, tack vare det alltigenom goda programmet och icke minst dess slutnummer, den med spänd förväntan motsedda tablån »Valdemar Atterdag brandskattar Visby» efter den kända tafla af professor Hellqvist, hvilken i fjor höstas medföljde Gotlands Allehanda såsom minnesplansch.
Vädret var härligt, aftonen stilla och fridfull. Öfver. den vackra ruinen höjde sig den stjernbeströdda himlen, och fullmånen, som stod lågt, kastade en mystisk reflex öfver de åldriga hvalfven.
Såsom vanligt bjöd sällskapet på utmärkt qvartettsång, hvarjämte man fick nöjet att köra en sångerska, fröken Svenborg Enequist, hvilken, i besittning af en klockren och fyllig sopran, på ett utmärkt sätt föredrog Gounods »Ave Maria», Efter detta nummer ljödo så stormande applåder att stycket måste gifvas omigen. Stämningsfull klingade också Söhrlings vackra »O sanctissima», sjungen af en skara hvitklädda nunnor.
Men tyst! Är det ej en fiol, som stämmes deruppe på estraden? Jo, visst. Och de veka, oändligt vackra tonerna af Schumans Träumerei fylla ruinen. Man lyssnar andlöst, det far endast en hviskning genom åhörareskaran: »Det är Anlin, som spelar!»
Ja, det var Tor Aulin, som godhetsfallt stält sin talang till sällskapets disposition. Hör hur bifallet jublar löst och den unge konstnären ger ännu ett nummer, som väcker samma förtjusning.
De röda och gröna bengaliska eldarne ha gång efter annan lyst upp ruinen.
Nu blir det mörkt. Det blir lif och rörelse uppe på den höga estraden. Man ser i dunklet en fonddekoration hissas upp. Nu kommer tablån. Våra läsare känna både genom ord och bild den i Gotlands historia märkliga tilldragelse, som Hellqvist med mästerskap fästat på duken och åt hvilken sällskapet genom denna tablå med smak och elegans både hvad beträffar gruppering, kostymering och färgsammansättningar gaf lif och &skådlighet. I tablån deltogo icke mindre än 45 personer, alla fyllande sina platser på ett sätt som vittnade om förträfflig arrangering och godt »samspel». Ett särskildt erkännande må här egnas åt den uoge, lofvande artist, som på ett par dagar med raska och kraftiga penseldrag utfört den väldiga fonddekorationen, hvilken upptog större delen af S:t Katarinas vestra gafvelmur. De närvarande åskådarne visade sig också genom det lifligaste bifall skänka ett tacksamt erkännande åt den lysande taflan, öfver hvars färgprakt och glans de bengaliska eldarne spredo sitt trolska skimmer.
Festen var besökt af nära 600 personer. I afton ges ännu en illuminationsfest.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Augusti 1889
N:r 91

anställer Dagens Nyheter följande föga smickrande betraktelser:
Ena underlig fyr måtte Visby hamnfyr vara — om man nämligen fasthåller vid de hittills gällande fordringarna på en fyr: att den för att vara till gagn bör lysa i mörktet — ty den lyser ej alls. Om det är af eparsamhet eller någon annan anledning vederbörande trots gällande förordning om fyrarnes tändning i hvilket det stadgas att äfven Visby hamnfyr skall tändas under tiden 1 Augusti-31 Mars — beslutit att hädanefter ej vidare förse Visbyfyren med ljus, ha vi oss ej bekant. Det är dock ett sorgligt faktum att en fyr å en långt ifrån ofarlig kust är otänd under mörka höstnätter, och då är det af föga vigt för sjöfarande hvilka motiv som här vid lag varit bestämmande för vederbörande.
En fartygsbefälhafvare, som ännu 6 d:s passerade Gotland på väg från England till Stockholm, hade just pejlat Karlsöfyren och bör jade till och med skönja konturerna af Visby, men det röda skenet af Visby hamnfyr var omöjligt att upptäcka. Man spejade och sv tills Stenkyrkofyren blef synlig i ONO., då det ändtligen blef tydligt för den sjöfarande att han seglat förbi Visby fyr på 4 minuters distans utan att lyckas upptäcka den samma, oaktadt kungörelsen om bord sade att det fans fyr vid Visby och att den var tänd redan 1 Augusti.
Lyckligtvis var den natten lugn med sigtbar luft, så att någon olycka ej inträffade, men det är väl något för djerft att hoppas att en styrande försyn alltid skall visa sig så nådig, hvarje gång man passerar den mörka Visbyfyren, Och hvilka vådor dessa hafvets arbetare utsättas för genom att en mörk stormig natt nödgas umbära en fyrs ledning, borde k. lotsstyrelsen bättre än andra kunna fatta betydelsen af. I hvarje fall borde väl vederbörande låta sig angeläget vara att med något slags förklaring söka lugna de sjöfarande, som äro nödsakade att besöka dessa farvatten och som gifvetvis måste känna sig särdeles oroliga öfver denna uppenbara kontrast mellan verkligheten och k. lotsstyrelsens kungörelser.
Efter hvad Gotlands Allehanda inhämtat är det sakförhållande, som at D. N. beröres, tyvärr öfverensstämmande med sanningen. Att icke fyren, såsom vederbort, tändes 1 Aug., utan först i slutet af förra veckan har uppgifvits bero på attfyrlyktan behöfde repareras. Det må vara att hoppas, det för kommande år ett sådant förbiseende icke upprepas. Emellertid skall fyren icke vara tänd, såsom af D. N. uppgifves, I Aug.—31 Mars utan 1 Augusti—30 April.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Augusti 1889
N:r 91