Badsocieteten

hade i onsdags en lyckad utfärd med jernvägen till Etelhem och Hemse. Tåget afgick härifrån kl. 10 f.m. samt återkom till Visby kl. 9,40 e.m.
I går var dans anordnad i Börssalen. Om söndag äger utfärd rum till Karlsö.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

En kyrkokonsert

ge de tre konstnärerna Johannes Elmblad, Emil Sjögren och Tor Aulin om söndag kl. 6. e. m. i domkyrkan. Vi torde ej särskildt behöfva påpeka densamma, ty naturligtvis gå vi då man ur huse för att få njuta af verklig sång och musik, helst som biljettprisen äro satta mycket lågt. Programmet, som återfinnes på annat ställe i dagens nummer, upptar idel goda saker. Hr Elmblad sjunger en »Bön» af Halévy »Mitt hem» af Schubert samt Adams vackra »Julsång». Hrr Aulin och Sjögren bjuda på flere nummer för orgel och violin, såsom »Sonat» af Fartini »Andante» af Mendelsohn »Benediction» för orgel St. Saëns och Andante religioso för violin af Vieuxtemps. Som man ser ett särdeles gediget program.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Gotlands Allehandas väderlekslelegram

signaleras numera så som vi i onsdags nämde, dagligen medels flaggor från Veskinde socken. Å tidningens tredje sida öfverst i hörnet finna intresserade läsare en förklaring på tecknens betydelse afsedd att klippas ut och förvaras.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Rymt

har båtemannen vid Gotlands 2:a båtsmanskompani or 6 N. F. E. Österberg Engel, 24 år gammal, hvadan han efterlyses.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Väghinder.

Onsdagen 14 Aug. komma två broar å vägen mellan Norrgårda i Levide och Mickelbys i Gerum samt torsdagen 15 Aug. en bro å vägen mellan Närs kyrka och den åt Burs ledande vägen att omläggas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

En improviserad liten festlighet,

men särdeles lyckad, ägde igår afton rum nere i botaniska trädgården.
Som vi redan förra veckan omnämde skulle med Tjelvar från Stettin igår hit komma 15 medlemmar af Germaniaroddklubben för att deltaga i den internatiovella regattan i Stockholm om söndag.
Trogen sin vackra sed att visa gästvänlighet mot främliagar beslöt Visby bollklubb att vid Tjelvars ankomst mottaga de tyska sportsmännen och för de få timmar de hade att dväljas i vår stad vara deras värdar.
Derför hade också vid 1/2 6-tiden igår afton en stor del af klubbens medlemmar samlat sig vid Skeppbron. Tjelvar ångade in ihamnev. Riktigt! Tyskarne voro med. Der stod en grupp unga kraftiga män på kommandobryggan. Och deras 45 fot långa båt, placerad förut, syntes på långt håll.
Båten lade till, härvarande tyske konsul. steg ombord och förde truppen iland till de väntande bollklubbisterna, presentationen var snart gjord, och så bar det af uppåt staden. Främlingarne utgjordes utom af Germanias medlemmar, af ett par, tre andra tyskar som slutit sig till dem, bland dessa en af den ansedda tyska tidningen »Berliner Tageblatts redaktörer» juris doktor Leo Horn.
Färden stäldes först till ruinerna. St. Karin, St. Nikolaus och Helgeandskyrkan besågos, så togs en tur utefter norra stadsmuren in genom den nya porten i studentallén och så ned på paviljongsplanen.
Ryktet om tyskarnes hitkomst hade spridt sig som en löpeld. En ganska stor menniskoskara var derför samlad i den vackra trädgården, Här pågingo nu som bäst pärkspelet och varpa, som de tyske sportsmännen med intresse åsågo.
Iane i den norr om paviljongen liggande bersån voro bålar arrangerade. Hit stäldes kosan. Man fattade glasen med den svenska nationaldrycken, hvarpå bollklubbens ordförande hr John Hellgren på tyska höll ett helsningstal till gästerna, betonande det samband som fans mellan tysk och svensk samt den glädje man kände att få mottaga dem i den gamla mångbesjungna staden samt öfvertyga dem om att här fans annat än ruiner. Talet ätföljdes af hurrop. Så läto sångarne höra sig i en frisk dubbelqvartett, hvarp& det tyska båtbolagets stroke br Mandt enkelt och hjertligt tackade för den visade gästvänlighet, som hade kommit alldeles oväntgdt och derför var så mycket mer glädjande.
Man samspråkade så en stund vid glasen, njöt af den ena sången efter den andra, tog utsigten i betraktande från paviljongsverandan.
Men afskedets timme var snart inne. Konsul Karl Ekman höjde då sin skål för svenskarnes och tyskarnes gemensamma minnea såsom germaner, hr Mandt tackade ännu en gång, man skakade hand med sina nyförvärfvade vänner — och så satte man imarsch till båten. Svenskarne sjöngo »Dåne liksom åskan», tyskarne stämde i med »Die Wacht am Rhein».
Under sång gingo främlingarne om bord, samlade sig på kommandobryggan och höjde kraftiga hurrarop för Visby och dess gästvänliga invånare. Bollklubben svarade med sång och fyrfaldiga burrarop.
Så länge båten ännu var synlig sände man hvarandra sin helsnivg, vittnande om att hjertat verkligen varit med vid denna lilla improviserande fest för Germania-roddklubbens stockholmskontingent.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Länstäflingsskjutningarne

på slätten vid Visborgs Kungsladugård i dag ha gynnats af vackert väder. Blåvar heller ej så besvärlig som t. ex. i fjor, hvadan resultatet af skjutningen också på det hela taget blef bättre än då.
Skjatplatsen var som vanligt inbägnad med flaggor och vimplar, hvarjämte tre tält voro uppslagna för bestyrelselsens och skyttarnes behof.
Inalles deltogo i skjutningen 112 skyttar. Skjutningen verkstäldes i 6 skyttelag.
Sedan protokollen strax på middagen hunnit granskas och åtskilliga omskjutningar ägt rum, uppgjordes prislistan, hvilken fick följande utseende:

Prisen, tillsammans utgörande 12 om 211 kro.or, mot 487 kronor i fjor, utdelade major Cronstedt. Skyttarnes antal var förra året 175.
Skjutningen var slut vid 2 tiden på e.m.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Biskop v. Schéele

med fru återkom i går med »Tjelvar» från sin utländska resa, som senast gält Paris.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Till disskussion

voro inlemnade tre frågor. Den förste lydde:
Hvad kan man fordra af en slöjdskola, som, jämte att vara normalskola, äfven utbildas slöjdlärare? Frågan inleddes af
slöjdläraren Åke Pettersson, som ansåg densamma mycket vidtomfattande. I främsta rummet kunde man dock af en sådan skola fordra att den meddelade pedagogisk undervisning.
Så vore ej alltid fallet, hade varit det mindre förr än nu. En bestämd serie slöjdmodeller skulle användas; sådana fick man nu från Nääs.
Kyrkoherde Odin trodde, att frågan hade särskildt afseende på hushållningssällskapets slöjdskola. Han satte i fråga om det öfver hufvud kunde lyckligt förenas att vara på samma gång normalskola och slöjdlärare seminarium. Enligt talarens åsigt borde slöjdskolan för att bli normal förestås af folkskolans egna lärare, om alla dess frukter och välsignelser skulle träda fram. Ty naturligtvis kunde ej en sådan växelverkan uppstå mellan ämnesläraren och lärjungarne, som mellan dem och deras lärare dagen igenom. Deremot vore denna skola förträfflig att utbilda slöjdlärare. I fråga om dem vore nämligen de pedagogiska krafven ej så stränga. Lärarne behöfde hufvudsakligen teknisk utbildning. Frågan Mr svår att besvara såsom den nu vore uppstäld.
Slöjdlärars Pettersson: Lärarne få i denna skola både teoretisk och praktisk bildning.
Skolan vore en hjelp och ett stöd för öfriga slöjdskolor inom länet.
Kyrkoherde Odin: Då borde namnet vara »centralskola»; ty normalskola kan aldrig den slöjdskola bli, som är skild från folkskolan. Skolan vore emellertid ett verkligt behof. Talaren ansåg att hushållningssällskapot borde sända någon af skolans lärare till Nääs för att taga kännedom om den uppfostrande slöjden. Då frågan blifvit så speciel som nu, kanske den ej vore så vigtig.
Skollärare Herlitz, Halla instämde med inspsktoren i att denna skola ej vore någon normalskola. Så mycket hade han sett att undervisningen ej vore mönstergill för barn. Man har för många att sköta. Som ett elöjdseminarium för orten vore skolan utmärkt.
Skollärare Qviberg ansåg bäst att folkskolelärarne äfven voro slöjdlärare. Men ingenting hindrade emellertid en siöjdlärare att äga en speciell metodisk insigt i sitt ämne.
Slöjdlärare Pettersson tyckte ej att man borde se saken som hr Herlitz gjort. Förhållandena inom skolan kunde för öfrigt snart nog bli ändrade.
Odin. Sant vore att man kan ha en speciell metodik. Men är man derför pedagog i allmänhet?
Skollärare Timgren vände sig mot hr Herlitz, hvilkens beskylningar mot skolan han skarpt tillbakavisade.
Skollärare Herlitz hade trott att frågan gälde denna skola. Då så ej var förhållandet, bad ban om ursäkt, Vidhöll emellertid att denna skola aldrig kunde bli en normalskola.
Slöjdlärare Pettersson: Det är dock ingen yrkesskola; dess grundprincip är att utbilda allmän händighet.
Skollärare Rosvall: Skolan hade aldrig lotvat meddela pedagogisk slöjd, åtminstone åt lärarne, endast lära dem modellserien. Trodde ej att utbildningsskola för lärare och normalskola kunde förenas.
Slöjdföreståndare Svebeliws, Vestervik: Äfven icke folkskolelärare kunna ha pedagogisk förmåga. Vid Nääs kunde man få pedagogisk undervisning.
Lektor Bergman, såsom ledamot af skolans styrelse, bad att få yttra några ord. Olficiella intyg fuunes deröfver att de här af folkskolans barn förfärdigade arbetena voro mönstergilla. Det vore hårdt om man gkulle skiljas härifrån med det omdömet att hvad man här gör är dåligt. Visst vore det bra att få sända lärare till Nääs. Men slöjdskolan arbetar som bekant under knappa tillgångar. Under sådana förhållanden borde man ej spänna för högt, utan tacka Gud för hvad man har.
Det talades mycket om pedagogisk slöjd. Det är ett mångtydigt uttryck. Talaren tyckte den vara pedagog, som kunde undervisa i sitt ämne. »All teori är grå» har Göthe sagt. Praktiken är det uppfriskande. Låtom oss i slöjdskolan mest hålla oss till praktiken. Visst vore slöjden uppfostrande genom att den lärde barnen arbeta, Men att vara uppfostrande för hjertat i högre mening, det trodde talaren icke att den dugde till. Det vore vackert nog ändå. Måtte alla vara ense derom att söka sprida slöjdens välsignelse.
Disknssionen afslutades härmed och meningsutbytet fick utgöra svar på frågan.
I hvad mån bör läraren tillfredställa föräldrarnes begäran att barnen må förfärdiga saker, som icke äro intagna i modellserien ?
Skollärare Qviberg, inledare, yttrade: Det har visat sig att barnen komma med begäran att då och då få förfärdiga en sak som behöfves i hemmet, men ej ingår i den faststälda modellserien. När man vet hur noga serien är beräknad, faller det sig svårt att deri insätta pya nummer. Men å andra sidan står föräldrarnes begäran, Nekar man kunna föräldrarne tycka att man är afvogt stämd mot dem och detta vore ej nyttigt för samarbetet mellan skolan och hemmet. Alltså ville talarep förorda att läraren med urskillning ville mötesgå föräldrarnes önskningar.
Kyrkoherde Odin trodde det vore gagneligt, om man, när man faun på något nytt föremål, gjorde ritning deraf och insände det till Nääs.
Möjligen fann man der att det kunde inrangeras i modellserien. Han hadekänt behofvet af seriens utvidgning. Nyttigt vore nog också att dela numren i flere föremål, som fordrade samma slags arbete.
Skollärare Timgren, trodde, att om medgilvanden utom den faststälda planen gjordes vi skulle bli så eplittrade, att det ej bletve något bevändt med slöjden. Inga afvikelser från serien borde tillåtas.
Skollärare Hartman instämde med inledaren. Användes flere serier blef slöjdskolan en yrkesskola.
Slöjdtöreståndare Svebelius: I Nääs serien ingå opraktiska saker. Ingen skada vore skedd, om man utbytte dessa mot andra och läte barnen göra dem, blott man noga tillsåg att dessa ej lågo högre upp i serien än dit barnen hunnit.
Sedan lektor Bergman samt skollärare Björkander och Dahlström instämt med \’Timgren, beslöt mötet uttala att lärarne bör vid undervisningen blott följa gällande modellserie.
Tredje frågan: Hvilket hinder för slöjden vållas derigenom att barnen, ej distriktet anskaffar slöjdvirke ?
Utan diskussion uttalade mötet att distrikten böra anskaffa virke, hvarpå mötet afslutades.
Möte kommer att hållas äfven nästa år och sammankallas af slöjdlärare Åke Pettersson.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Gotlands landsting

möter icke, då det nästa månad sammanträder, den ordförande, som tinget sedan många år tillbaka lärt sig högt värdera. Lektor Bergman har vid 72 års ålder icke ansett sina krafter nog starka att uppbära det kungliga förtroendeuppdraget och derför undanbedt sig dess förnyande i år. Klubban har i stället af regeringen lemnats Åt häradshöfdiog A. Valdenström, van att med färdighet handtera sådana vapen.
Men det är icke blott från denna post, som lektor B. nu drager sig tillbaka.
Äfven sin lektorstjenst vid läroverket lemnar han med denaa månad för att hvila ut efter en i sällsynt hög grad arbetsrik och gagnande lefnad. Hvad läroverket förlorar uti en samvetsgrann arbetare och framstående pedagog, hoppas vi attforskningen skall vinva. Ty med den verksamhetslust, hvaraf lektor B. ännu är intagen, ha vi anledning antaga, att han kommer att använda sina återstående år för att bearbeta sitt rika material af samlingar rörande sin fädernebygds historia och skänka efterverlden ännu åtskilliga minnen af sin tillvaro till de många, han redan lemnat.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90