voro inlemnade tre frågor. Den förste lydde:
Hvad kan man fordra af en slöjdskola, som, jämte att vara normalskola, äfven utbildas slöjdlärare? Frågan inleddes af
slöjdläraren Åke Pettersson, som ansåg densamma mycket vidtomfattande. I främsta rummet kunde man dock af en sådan skola fordra att den meddelade pedagogisk undervisning.
Så vore ej alltid fallet, hade varit det mindre förr än nu. En bestämd serie slöjdmodeller skulle användas; sådana fick man nu från Nääs.
Kyrkoherde Odin trodde, att frågan hade särskildt afseende på hushållningssällskapets slöjdskola. Han satte i fråga om det öfver hufvud kunde lyckligt förenas att vara på samma gång normalskola och slöjdlärare seminarium. Enligt talarens åsigt borde slöjdskolan för att bli normal förestås af folkskolans egna lärare, om alla dess frukter och välsignelser skulle träda fram. Ty naturligtvis kunde ej en sådan växelverkan uppstå mellan ämnesläraren och lärjungarne, som mellan dem och deras lärare dagen igenom. Deremot vore denna skola förträfflig att utbilda slöjdlärare. I fråga om dem vore nämligen de pedagogiska krafven ej så stränga. Lärarne behöfde hufvudsakligen teknisk utbildning. Frågan Mr svår att besvara såsom den nu vore uppstäld.
Slöjdlärars Pettersson: Lärarne få i denna skola både teoretisk och praktisk bildning.
Skolan vore en hjelp och ett stöd för öfriga slöjdskolor inom länet.
Kyrkoherde Odin: Då borde namnet vara »centralskola»; ty normalskola kan aldrig den slöjdskola bli, som är skild från folkskolan. Skolan vore emellertid ett verkligt behof. Talaren ansåg att hushållningssällskapot borde sända någon af skolans lärare till Nääs för att taga kännedom om den uppfostrande slöjden. Då frågan blifvit så speciel som nu, kanske den ej vore så vigtig.
Skollärare Herlitz, Halla instämde med inspsktoren i att denna skola ej vore någon normalskola. Så mycket hade han sett att undervisningen ej vore mönstergill för barn. Man har för många att sköta. Som ett elöjdseminarium för orten vore skolan utmärkt.
Skollärare Qviberg ansåg bäst att folkskolelärarne äfven voro slöjdlärare. Men ingenting hindrade emellertid en siöjdlärare att äga en speciell metodisk insigt i sitt ämne.
Slöjdlärare Pettersson tyckte ej att man borde se saken som hr Herlitz gjort. Förhållandena inom skolan kunde för öfrigt snart nog bli ändrade.
Odin. Sant vore att man kan ha en speciell metodik. Men är man derför pedagog i allmänhet?
Skollärare Timgren vände sig mot hr Herlitz, hvilkens beskylningar mot skolan han skarpt tillbakavisade.
Skollärare Herlitz hade trott att frågan gälde denna skola. Då så ej var förhållandet, bad ban om ursäkt, Vidhöll emellertid att denna skola aldrig kunde bli en normalskola.
Slöjdlärare Pettersson: Det är dock ingen yrkesskola; dess grundprincip är att utbilda allmän händighet.
Skollärare Rosvall: Skolan hade aldrig lotvat meddela pedagogisk slöjd, åtminstone åt lärarne, endast lära dem modellserien. Trodde ej att utbildningsskola för lärare och normalskola kunde förenas.
Slöjdföreståndare Svebeliws, Vestervik: Äfven icke folkskolelärare kunna ha pedagogisk förmåga. Vid Nääs kunde man få pedagogisk undervisning.
Lektor Bergman, såsom ledamot af skolans styrelse, bad att få yttra några ord. Olficiella intyg fuunes deröfver att de här af folkskolans barn förfärdigade arbetena voro mönstergilla. Det vore hårdt om man gkulle skiljas härifrån med det omdömet att hvad man här gör är dåligt. Visst vore det bra att få sända lärare till Nääs. Men slöjdskolan arbetar som bekant under knappa tillgångar. Under sådana förhållanden borde man ej spänna för högt, utan tacka Gud för hvad man har.
Det talades mycket om pedagogisk slöjd. Det är ett mångtydigt uttryck. Talaren tyckte den vara pedagog, som kunde undervisa i sitt ämne. »All teori är grå» har Göthe sagt. Praktiken är det uppfriskande. Låtom oss i slöjdskolan mest hålla oss till praktiken. Visst vore slöjden uppfostrande genom att den lärde barnen arbeta, Men att vara uppfostrande för hjertat i högre mening, det trodde talaren icke att den dugde till. Det vore vackert nog ändå. Måtte alla vara ense derom att söka sprida slöjdens välsignelse.
Disknssionen afslutades härmed och meningsutbytet fick utgöra svar på frågan.
I hvad mån bör läraren tillfredställa föräldrarnes begäran att barnen må förfärdiga saker, som icke äro intagna i modellserien ?
Skollärare Qviberg, inledare, yttrade: Det har visat sig att barnen komma med begäran att då och då få förfärdiga en sak som behöfves i hemmet, men ej ingår i den faststälda modellserien. När man vet hur noga serien är beräknad, faller det sig svårt att deri insätta pya nummer. Men å andra sidan står föräldrarnes begäran, Nekar man kunna föräldrarne tycka att man är afvogt stämd mot dem och detta vore ej nyttigt för samarbetet mellan skolan och hemmet. Alltså ville talarep förorda att läraren med urskillning ville mötesgå föräldrarnes önskningar.
Kyrkoherde Odin trodde det vore gagneligt, om man, när man faun på något nytt föremål, gjorde ritning deraf och insände det till Nääs.
Möjligen fann man der att det kunde inrangeras i modellserien. Han hadekänt behofvet af seriens utvidgning. Nyttigt vore nog också att dela numren i flere föremål, som fordrade samma slags arbete.
Skollärare Timgren, trodde, att om medgilvanden utom den faststälda planen gjordes vi skulle bli så eplittrade, att det ej bletve något bevändt med slöjden. Inga afvikelser från serien borde tillåtas.
Skollärare Hartman instämde med inledaren. Användes flere serier blef slöjdskolan en yrkesskola.
Slöjdtöreståndare Svebelius: I Nääs serien ingå opraktiska saker. Ingen skada vore skedd, om man utbytte dessa mot andra och läte barnen göra dem, blott man noga tillsåg att dessa ej lågo högre upp i serien än dit barnen hunnit.
Sedan lektor Bergman samt skollärare Björkander och Dahlström instämt med \’Timgren, beslöt mötet uttala att lärarne bör vid undervisningen blott följa gällande modellserie.
Tredje frågan: Hvilket hinder för slöjden vållas derigenom att barnen, ej distriktet anskaffar slöjdvirke ?
Utan diskussion uttalade mötet att distrikten böra anskaffa virke, hvarpå mötet afslutades.
Möte kommer att hållas äfven nästa år och sammankallas af slöjdlärare Åke Pettersson.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90