sammanträdde i lördags middag i länsstyrelsens sessionsrum till allmänt årssammanträde, hvilket leddes af ordföranden landshöfding Poignant. Till en början föredrogs berättelsen öfver 1888 års verksamhet.
Rörande de frigifna fångar, åt hvilka föreningen lemnat understöd, meddelade styrelseberättelsen, för så vidt det varit möjligt att angående deras uppförande och lefnadsförhållanden förskaffa sig kännedom, följande närmare underrättelser: En f. d. artillerist, född 1867, erhöll, efter det han för första resan stöld med inbrott undergått 10 månaders straffarbete, enär han under fängelsetiden uppfört sig väl, 15 kronor till beklädnadsbjelp samt antogs i tillfälligt arbete först hos en byggmästare samt derefter hos andra handtverkare här i staden. Hans uppförande efter frigifvandet har allt framgent varit godt och då han nu tagit tjenst som sjöman, synas grundade förhoppningar förefinnas om varaktig förbättring. Det torde böra omnämnas, att han kort etter frigifningen blef intagen i goodtemplarorden härstädes.
En annan fånge, som redan år 1885 var föremål för föreningens omvårdnad, blef efter undergånget tvångsarbete för lösdrifveri, ånyo omhändertagen af föreningen, i det han vid frigifningen erhöll arbetsanställning samt en omgång kläder. Han återföll dock ganska snart i dryckenskap och är nu åter ådömd tvångsarbete.
En f. d. sjöman, förut straffad för andra resan stöld och senast för lösdrifveri ådömd allmänt arbete, som han aftjenade å Borghamn, erhöll af föreningen 50 kronor för att öfverresa till England och der söka sig anställning i sjömansyrket. Han har varit synlig å sjömanshemmet i London, men derefter saknas underrättelser om honom.
En f. d. artillerist, född 1867 här i staden, som för rån undergått 6 års straffarbete, åter kom efter uttjenad strafftid till sin hemort.
På framställning af direktören vid centralfängelset å Nya varfvet blef mannen, som under fängelsetiden apr sig väl, af föreningen tagen i hägn. Då han var kunnig i skomakareyrket, erhöll han af föreningen penningebidrag, hvarvid åt honom anskaffades arbetsmaterialier för nyssnämda yrke. Han har allt fortfarande bott hemma hos sina ännu lefvande föräldrar, flitigt arbetat i sitt yrke samt artat sig väl.
Ea annan ung man, som vid 21 års ålder dömdes till 3 månaders fängelse för första resan stöld, erhöll efter utståndet straff af föreningen understöd i kläder, hvarjämte åt honom anskaffades anställning hos en af ortens jordbrukare. Han har gjort sig omtyckt af sin husbonde och har efter sin frigifning aflagt allt bruk af starka drycker.
Ett barnobusbarn, straffadt för andra resan stöld, erhöll vid frigifningen understöd i kläder samt omhändertogs af en arbetarefamilj i närheten af staden. Har försörjt sig med tillfälligt arbete.
En yngling, som i hemmet erhållit en myc: ket vanvårdad uppfostran och straffats för andra resan stöld, fick genom föreningens försorg arbetsanställning. Hans uppförande har hittills varit godt.
Såsom af ofvanstående speciella redogörelse angående de af föreningen understödda frigifne fångars uppförande inhämtas, har föreningens utsäde under år 1888 fallit i god jord och burit en ganska afsevärd skörd, i det att af 7 frigifne fångar, som upptagits i föreningens hägn och skydd, endast en visat sig vara alldeles otillgänglig för förbättring, under det att deremot de öfriga 6 tyckas hafva gjort allvarliga ansatser att öfvergifva brottets bana samt att återgå till en redbar vandel och ett ärligt arbete. Under föreningens sexåriga verksamhet ha inalles 34 personer varit föremål för dess omsorger.
Då under år 1887 ledamotsafgifter erlades af 293 personer, men under nästlidna år af 345 personer, vill det häraf synas — slutar berättelsen — som om föreningens ädla syfte, oaktadt föreningen arbetar i det tysta och med jämförelsevis ringa medel, likväl skulle hafva lyckats tillvinna sig ökad välvilja och uppmärksamhet från den stora allmänhetens sida ett syunerligen glädjande förhållande, som styrelsen, under uttalande af sin erkänsla och tacksamhet derför hoppas, måtte allt fortfarande få äga rum.
Af revisionsberättelsen framgick, att föreningens behållning under år 1887 ntgjorde 1,989 kr. 11 öre och inkomsterna under år 1888 431 kr. 45 öre eller tillsammans 2,420 kr. 56 öre. Utgifterna under samma tid belöpte sig till 182 kr. 22 öre, hvadan föreningens behållniovg till 1889 var 2,238 kr. 34 öre.
Med anledning af den upplästa revisionsberättelsen anmärkte ordföranden, att det väl kunde syaas som om föreningen haft väl små utgifter för sin verksamhet under året, Så var emellertid förhållandet med de flesta fångvårdsföreniogar, enär väl dessas verksamhet hufvudsakligen har sin styrka i de råd och den moraliska omvårdnad de skänka de frigifna fångarne.
Lyckligtvia vore fångantalet på Gotland litet, hvilket man ville hoppas fortfarande blefve fallet. Skulle det ökas, vore det godt att då ha en samlad penning, så att man ej i första hand behöfde anlita allmänheten.
Företogos härefter i stadgarne föreskrifna val af styrelse och revisorer jämte suppleanter. Dessa blefvo alla omval, så att styrelsen fortfarande består af landshöfding Poignant, biskop von Scheéle landssekreterare Hambreeus, borgmästare Een, komminister Söderberg, fru Poignant och grefvionan Cronstedt. Sjelfskrifna ledamöter äro fängelsedirektören och fångpre dikanten, Ersättare äro häradsskrifvare Nordahl, stadsfiskal Jonzon och fru Frendin. Revisorer äro öfverstelöjtvant Carlsted och major Cronstedt samt suppleant stadskassör Frendin.
Gotlands Allehanda
Måndagen 30 September 1889
N:r 112
