Kategori: 1890 12 December

Garda, 13 Dec.
Hetsjagt vid exekutivauktion. Att skipare af lag och rätt, i synverhet de exekutiva myndigheterna, ej alltid ha så lätt att komma till rätta med folk, är nog ett faktum, som tids och ofta exempel bekräfta. Da mest underliga och många gånger löjliga utvägar sökas för att slingra sig undan rättvisan. Ht exempel derpå lemnar en i dagarne i denvua socken hållen utmätningsauktion. För gäld hade en bemmansägare3s all lösa egendom blifvit utmätt. Sedan han förgäfres i alla instanser anfört klagomål öfver utmätningen, dervid naturligtvis till villige advokater ej så små summor i form af arvaden blifvit utbetalda, skulle ändtligon den ntmätta ägendomen försäljas. Auktionsförrättaren, kronolänsmannen i tinget, infann sig på stället, dit äfven en stor mängd spskulanter tillstädekommit. Men dörrarne till både bonings- och ladugårdsbu3 voro stängda, och hvarkon ägare eller hans husfolk syotes till. Saart kunde man också göra sig förvissad om att några kreatur ej funnos i ladugården, och färska spår af både häst och nötkreatur gåfvo en aning om, att ägaren funnit något radikalmedel för att, som han väl sjelf trodde, till intetgöra verkan af utmätningep, sedan lag och rätt dervid ej kunnat biträda honom. Hvad var ou att göra? Kunde man blott få reda på ägaren, skulle han nog också få radogöra för hvar ezendomen funnes. Efer någon rådplägninog utskickades patruller åt olika håll för att söka uppsnappa rymlingen. Men nyfikenheten är en makt, som korsat mången storslagen plan, Vår man ville säkerligen ej gå miste om nöjet att, som han trodde, tå se, hur snopne vederbörande skulle blifva öfver den i hans egna ögon väl uttänkta planen. Från en närbelägen arbetarebostad fick någon af spekulanterna se en skymt af den sökte, och genast rapporterades derom till kronolänsmannen, som under tiden tagit in hos gårdstolket. För att fånga flyktingen begåfvo sig nu tre man i väg till den ofvannämda arbetarebostaden. Men flyktingen, som genast fattade situationeu, begaf sig, det fortaste fötterna förmådde, i väg för att undkomma sina förföljare; och en den vildaste hetsjagt börjades öfver åkrar, ängar och skogsmark, der förföljarne stundom förlorade den flyende ur sigte och endast leddes af bans spår. Afståndet mellan den flyende ock bans förföljare mioskades dock alltmer, tills sluligen öfver en qvarts mil från hemmet flyktiogen greps och snopen återfördes. Återkommen och uppmnanad att framlemna nyckeln till boningshuset, bedyrade han heligt, att han ej hade den ringaste aning om, hvar denne befans; säkerligen hade hans hustru tagit den med sig. Men ej heller om henne kunde han lemna det ringaste besked. Kommissarien, som säkerligen hade sina egna tankar om värdet af hans försäkringar och uppgifter, deruti styrkt af hans ytterligare försök att undkomma, lät helt enkelt visitera gunstig herrn med den påföjd; att nyckeln fans i dennes ficka. Men då han nu uppmanades att upplysa om hvart kreaturen och annan u\’mätt egendom tagit vägen, förklarade han som det tycktes med verklig förnöjelse, att kreaturen blifvit sålda och måhända nu vore uppätna, och att annan egendom dels vore såld, dels uppbränd. Som emellertid kreaturen varit synliga dagen före auktionen, antogs med skäl, att deras bortovaro blött var tillfällig, hvarför de såldes med skyldighet för inropire att söka reda på dem. Att under sådana förhållanden priset blef derefter, säger sig sjelft. Natten efter auktionen återfördes också verkligen de undanoskaffide kreaturen. Måhända trodde ägaren faran pu vara öfverstånden, men i så fall blef han tagen ur sin villfarelse, då tidigt påföljande morgon da nye ägarne till djaren kommo för att bämta sina inrop. Med tomt hus ute och nära nog cå också inne, tyckes denna familj ha en mörk framtid för sig. Så långt har balsstarrigheten och processlystnaden fört eu familj, hvilken visst ej hade behöft se sin ekonomi så bedröflig.

Burgsvik, 18 Dec.
Strid mellan örn och säl. En person, som häromdagen vandrade utefter sjöstranden, observerade en mindre säl liggande på ea sten i vattenbrynet. Öfvar honom sväfvade en väldig örn och närmade sig i täta kretsar sitt offar, hvilken han tvifvelsutan utsett till en läeker frukostmiddag. I ett nu sänkte ban sig och slog sina klor i den intet ondt anande sälen. Denae uppskrämd af det väldiga nappataget skyndade gömmaljsig>i\’ sitt element med örnen på ryggen. Mod hvinande fart bar det af utåt hafvet ett gudt stycke, då sälen vände om åt land, alltjämt med sin högt skrikande och flaxande fizndejpå ryggen. Iakomna på ett par famnars vatten stannade de och der utkämpades en strid på lif och död mellan sälen, som försökte draga sin fiende uader vattnet, och örnen, som förgäfves arbetade att lossa sina klor ur sälens rygg eller besegra densamma, HEi\’ter många förtviflade ansträngningar, så att vattnet yrde högt i luften, försvann örnen med ett sista vildt dödsskrän under vattnet och fick med lifvet plikta för sitt mordförsök.

Parning mellan tam- och vildand. En tamand af feminint kön äges af en person boende i närheten af sjön härute. En dag i våras märkte ägaren att det ensamma djuret företog längre turer utåt hafvet och höll sällskap med der simmande vilda änder och annan sjöfå el. Dessa rimturer upprepades dagligen tills fågeln började lägga ägg, då hon blott högst sällan företog någon längre utflygt. Som anden visade stark böjelse, att ligga på sina ägg, lade ägaren henne på fyra stycken blott för att ha nöjst se huru länge hon skulle hålla ut att ligga, då hon ej kunde tframkläcka några ungar. Men döm om ägarens förvåning, då fågeln framkom med tre krya ungar från sitt liggställe. Ungarnes tillkomst kan ej af ägaren förklaras genom annat än det skett parning med vildänder, alldenstund några tama sådana af maskulint kön ej finnes på längre afstånd.

Norra Gotland, 13 Dec.
Ett hemskt fynd gjordes för några veckor sedan på stranden mellan Lickershamns fiskläge och Ihrevik, i det att en dödskalle påträffades. Denna jordades i samma kista som förut omnämde bhemmansägaren O. Jacobsgons stoft. Antagligen tillhörde den ock detta lik, som vid finnandet saknade hufvud.

Af kolos höllo ett par fruntimmar på att släppa lifvet till för ett par nätter ssdan. Man hade eldat duktigt med ekvedi och för att göra eff:kten fullständig sköte epjället genast brasan brunnit ut. Ho af gummorna var sanslös på morgonen, och den andra var ock mäkta medtagen.

Fullt utslagna knoppar på syrenburkar finnas å ett ställe i Stenkyrka.

Laga skifte har en hemmansägare i Tingstäde begärt. Ett sammanträde har hållits, dervid de andra i skifteslaget sade sig ej vilja vara med om dylikt. Då den skifteslystne hörde detta erbjöd han dem sin gård för 11,000 kr., annars vidhölle han sin begäran, anbudet accepterades ej, och i saken vans intet resultat.

Stor ek. Å löjtnant E. Lö!venbergs egendom i Stenkyrka fäldes en ek som mätte ej mindre än 9 alnar vid roten, Jätten var frisk och lemnade omkring 5 famnar ved.

Viktigt. En stallgumse, tillhörig en hemmansägare i Stenkyrka, slagtades för en tid sedan, och lemnada ej mindre än 51 kilogr. kött. Djuret var af cheviot ras.

Hvad hafvet lemnat. Å kusten af Stenkyrka har de senare dagarne då och då ilandflutit ett tjogtal mycket smala bräder af gran samt omkring en half tolft furuplank, en pyts samt en bit af en akterspegel, hvarå ha namnet är borta. Allt är ytterligt surt och har synbart legat i vattnet en lång tid. Kanske är det fragment från tyrke skonerten Familie, hvilken som bekant öster om Kopparstenarna (16 min.) förlorade akterskepp och däckslast samt rigg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 December 1890
N:r 195