Kategori: 1890

11 Nov. 1808—27 Mars 1890.
Karl Cramér var född här i Visby. Föräldrarne voro rådmannen, sedermera borgmästaren Karl Abraham Cramér och Katarina Kristina Gardell, prestdotter från Burs och författarinna till en samling Tillfällighetsdikter, hvilkas vackra elegiska stämning ådrog sig äfven svenska akademiens uppmärksamhet och tillskyndade henne äran att år 1833 erhålla akademiens mindre guldmedalj. Sonen Karl, som var äldst bland nio syskon, blef student i Upsala 1826 och tog filosofiekandidat-exwmen 1832. Sistnämda år tjenstgjorde har såsom vikarierande kollega vid Visby lärdans- och apologistskola. År 1833 blef han promoverad magister, samma år utnämdes han till ordinarie kollega, och året derph till förste apologist vid nämda läroverk. Två år senare blef han lektor i latinska vältaligheten och poesien vid gymnasiet härstädes, och var åren 1843—1857 tillika föreståndare för Visby dåvarande folkskollärare-seminarium. År 1843 sökte och erhöll han lektoratet i matematik och fysik, och var i flere år af medlärarne vald rektor vid gymnasiet. När å 1857 gymnasiet och lärdomsskolan sammanslogos till Visby högre elementarläroverk, blef han af k. m:t förordnad till det nya läroverkets rektor, hvilket förordnande oafbrutet förnyades och innehades till och med med vårterminen 1872. Från lektoratet erhöll han år 1878 afsked med pension, efter att i nära ett halft århundrade hafva åt fosteröns läroverk egnat sina krafter. Redan 1859 blef han riddare af nordstjerneorden. Sommaren 1862 gjorde han med understöd af statsmedel en resa i Tyskland och Österrike i pedagogiskt ändamhl, och utgaf året derpå sin reseberättelse, hvilken är tryckt såsom afhandling vid 1863 års läroverksprogram.
År 1844 gifte han sig med Alina Dorotea Engeström, dotter till framlidne handlanden Kristian Adolf Engeström.
Af trycket har Karl C. utgifvit flera pedagogiska, matematiska och fysiska skrifter, nämligen:
»Skolan i Weissenfels jämte plan för folkskolor efter F. M. Bugge» (Visby 1840). — »Skollärareseminariet i Weissenfels» (Stockholm 1840). — »Proportionslära för Tal» (Stockholm 1852). »Om lagen för stormar» (Stockh. 1856). — »Om atmosferens Cirkulation» (afhandling vid läroverksprogramet 1860). Om dessa skrifter har det yttrats, att de vittna om grundliga studier och om den utmärkta klarhet, hvarmed han i skrift, liksom i muntligt föredrag, förstod att göra sitt rika vetande fruktbärande.
Sedan Karl C. slutat sin långvariga lärareverksamhet, brötos småvingom af sjuklighet och ålderdomskrämpor den förr så verksamme och dugande mannens krafter. Med försvagad hörsel och syn lefde han, i fridfollt hem och omsluten af huldaste vård, ett stilla, aftagande lif, tills för några veckor sedan ett fall hemma i hans bostad vållade honom ett farligt benbrott (af högra »lårbenshalsen»), hvilket tvang honom att ständigt vara sängliggande, hvarigenom den kroppsliga svagheten blef ytterligare förökad. Han afled stilla och fridfullt i går kl. 1/2 9 e. m.
Man torde nog med allt skäl kuana säga, att det är ett sällspordt vackert minne, som den nu hädangångne efterlemnar. Det är ju minnet af en högt bildad mans redbara allvar och af troget fylda, ansvarsfulla plikter. Med sitt allvar och sin lärdom förenade han en blidhet, en öppenhet, en hbjertegodhet, som på hela hans väsende tryckte ädelhetens prägel. Och derför blef han älskad af ung och gammal. Många bland stiftets folkskollärare, som i seminariet härstädes varit hans lärjungar, minnas honom med vördnad. Gotlands unge i Upsala studerande söner gåfvo honom bland sina he dersledamöter en välförtjent plats. Af sina lärjungar i bärvarande läroverks hög: sta klasser erhöll han år 1872 en skrifbordsprydnad at drifvet silfver, och NER erhöll den jämte uttryck, som voro vida dyrbarare in den dyrbara metallen. Medlärare och lärjungar öfverlemnade år 1879 till honom, sedan han slutat sitt lärare kall, ett stort, praktfullt minnes-album, som innehöll omkring halftannat hundrade fotogrsfiporträtt, deribland af många disciplar, som från fjerran orter inom fäderneslandet, vid underrättelsen om den åt den afgångne läraren tillämnade hyllningen, skyadat att insända sina bidrag. Titelbladet i nämda album framställer Karl Cramérs bild, och derunder läses:
» Carolo . Cramér hoc sui monumentum et pignus amoris sincera grataque voluntate d. d. då. college et discipuli MDCCCXXXII-MDCCCLXXIX», det är: »Åt K. C. helgas af mediärare och lärjungar denna gåfva såsom ett minne af dem, och såsom en underpant på deras kärleka.
I denna kärlek ligger domen öfver den döde enkelt och omisskänligt uttalad.
En bland det gamla Greklands filosofer har yttrat: »Det är ädölt och ärofullt, att genom manliga och berömliga handlingar. och ord bereda sig ett minne hos dem, man älskar».
Denna ära har Karl Cramér beredt sig i rikt mått.
Hvile nu med sin vunna ära den gamle, den lefnadströtte ungdomsläraren i frid och välsignelse!
C. J. B.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Mars 1890
N:r 48