Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Från Stockholm med Polhem 13 Mars: borgmästare Een, dr Sjögren, hrr Leffler, Stenbeck, Bolling, Vihlborg, Gertner, Lindström, Enqvist, Andersson, Björlin, Cammerstedt; fru Bolling; fröknarna Stenberg, Lindgren, Enberg samt 2 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
Skärpt straff för mordbrännerska. — På yrkande af länsmannen M. E. Svallingsson dömde, som bekant, Gotlands södra häradsrätt husmannen Niklas Petterssons hustru Lara Ulrika till 8 månaders straffarbete och ständig vanfräjd, för det hon 26 Aug. förlidet år anlagt mordbrand i sin mågs, hemmansägaren A. Nilsson Fettings gård.
Hofrätten har nu höjt straffarbetet för hustru Pettersson till 2 år.
Södra häradsrätten. För ärekränkning hade förre husbonden Frans Johansson, Ringome i Mästerby, instämt husbonden Karl Johansson, Sandäskes. Enär Frans Jobansson brustit åt den honom förelagda eden, hvarigenom han skulle värja sig för att icke ha kallat käranden en tjuf, men det finge anses, att yttrandet fälts allenast af obetänksamhet, dömdes svaranden att böta 25 kronor. Kärandens yrkande om att Karl Johansson skulle förpliktas införa utslaget i tidningarne liksom om skadeersättning, bifölls icke, Beträffande Frans Johanssons ansvarsyrkande mot Karl Johansson att denne skulle undanhållit honom åtskilliga hans lösören, kunde heller icke såsom obestyrkt och mot svarandens bestridande bifallas.
För hemfridsbrott och våld hade kronolänsman Eneman å tjenstens vägnar, efter anmälan af bandlanden Anton Jakobsson i Fardhem instämt arbetaren Johan Larsson, å Ejmunds grund i Gerum.
Häradsrätten ålade svaranden att med ed fria sig från anklagelsen att natten mellan 24 och 25 Nov. 1888 ha inne i målsägarens. bostad tilldelat honom ett slag för bröstet.
För våld hade kronolänsman Svallingsson instämt arbetaren Johan Olof Karlsson.
Häradsrätten fann svaranden lagligen öfvertygad att ha 7 Oktober 1889 i Per August Petterssons bostad i Klintehamn sparkat Pettersson å hufvudet och andra delar af kroppen och dömde svaranden att härför böta 50 kronor.
Olaga jagt. Hemmansägaren Lindvall i Fardhem hade stämt arbetaren Hallgren angående ansvar för oloflig jagt. Hallgren hade nämligen skjutit en hare på kärandens ägor och för öfrigt »midt för hans näsa», enär vid tillfället just Lindvall kommit tillstädes och bedt att tå köpa haren för 75 öre, hvilket ej af svaranden beviljats. Som Hallgren tyckte det endast varit en tillfällighet, enär han trodde sig äga lof, eftersom några hemmansägare ingått s. k. »jagtförbund» och ett par af dessa lemnat honom sitt tillstånd, upplyste käranden gevom kommissarien Eneman att väl »50 harar skjutits, ty svaranden vore kanske häradets bästa skytt». Dömdes emellertid till 10 kr. böter.
Rätt till jord. Arb. Rohnström, Löjsta, mot hemmansägaren A. P. Lundberg, Hemse angående bättre rätt till jord å Löjsta hed. Lundberg, som företräddes af sin son, inlemnade en skrifvelse, hvarefter rätten bestämde häradssyn å stältet.
Hästköp. Med ed befriade sig T. Berggren från att ha sålt en häst, som veterligen vore med fel behäftad.
Krångel med en vagn. Kommissarien A. M. Eneman yrkade ansvar och ersättning eller ock att återbekomma en vagn, som arrendator J. A. Gustafson tsgit ur en lada å Smiss i Hemse, Vagnen hade der lemnats i M. Pettorsons vård och ej i Gustafsons, Dock hada denne honom i sin ägo, och då kärandens drängar ville återhämta den, lät det sig ej göra, emedan den var inlåst. Svaranden bestred att den var inlåst utan att han ej för tillfället var bemma och hang hustru kunde ej utlemna den. Svaranden begärde 50 kr, för det han haft vård om vagnen i två år. Utslag nästa sammanträde.
Skadestånd fordrade M. P. Cederlund af L. Hansson, Otes i Sundre. Tvänne vittnen försedda med urklipta märken, som framvisadea inför rätten, nämligen »uddrist, glugga och nygg», som 10 får burit, hvilka 7 Febr. anträffats på itrågavarande åker, intygade att rågfältet såg »uppätet ut och ingen skörd synnerligen att vänta». För företeende af »märkebok» uppsköts målet till femte sammanträdet.
N. Larsson, Autsarfve mot L. J. Jacobson angående fordran. Svaranden hade eburu sökt 3 gånger på två dagar ej kunnat med stämning anträffas, hvadan den uppspikats på hans dörr. Nämdeman Jacobson upplyste att personen i fråga alltid vore svår att stämma, emedan han troligen hbölle sig undan. Almänna åklagaren yrkade ansvar. Ålades att vid 25 kr. vite komma tillstädes nästa sammanträde.
För störande af andligt föredrag, som pastor Youngberg hållit i Klinte kyrka, var af kommissarien Svallingson Aug. Viberg instämd. Kyrkorådsprotokoll utvisade ock att svaranden, jämte 2 andra personer, fört oljud, kallat pastor Youngberg en »satans prest» och mere dylikt, som åstadkommit föredragets afbrytande. Som svaranden erkände, afkuvnas utslag nästa sammanträde.
Våld. Handl. Johan Bokström, Hemse, hade instämt K. Jabobson derstädes under yrkande om ansvar för våld. Svaranden skulle nämligen framför Melius bod hafva öfverfallit käranden med hugg och slag på rygg och axlar och det mest synliga märket deraf var en >»svnullen läpp». Svaranden, som nekade, ålades att vid 25 kr, vite inställa sig på nästa sammanträde, då vidare bevis skulle företes.
Klubbekrig. Skräddaren N. Person hade hos kronolänsman Lindström till åtal anmält handl. J. Bokström, Hemse, förstörd hemfrid och hr Bokström hade tagit gevstämning för orätt använd sockerklubba, hvilken han kallade köttklubba och som skulle efter hans utsago väga 4 skålpund. Käranden hade emellertid i vittnens närvaro vägt klubban, som vägde 52 ort. Den 10 Febr. kl. 10 f.m. hade B. inkommit i Persons bostad och bjudits att stiga in, hvarpå följt ett grymt »vet hut» från hr B. Derpå bade uppstått krakel, hvarvid dörrarne slagits igen. Vittnet, skräddargesällen O. Nilsson, hade sett hr B. bearbeta hr P. med ea käpp på rygg, bröst och axlar hvarvid P. fått fatt i en klubba till sjelfförsvar. Persons hustru hade äfven hjelpt till att hålla ångan uppe och särskildt nämt ordet »skojare». Derpå hade reträtten tagits genom bakre dörren, der inga trappsteg funnog, och då hr B. gaf sig derutföre hade han fått ett par slag af klubbav. »Jag har ävnu ärr här i hufvodet som jag får be att visa».
— »Men är ej det sen förra gången ?» — »Nej!» — »Ett Iäkarebetyg hade varit bättra», — »Jag kan ingenting se». Orsaken angafs varit den att Person ansågs af Bokström konkursmässig, hvarför denne från väggen plockat ned sina kläder, som der voro under arbete, hvilket ej af P. tillåtits. Svaranden sade sig vara alldeles nedsölad i blod, men vittnet hade endast sett litet blod på läppen. Målet uppsköts på svarandens begäran till nästa sammanträde, då parterna vid 25 kr. vite skola ivställa sig.
Ölförsäljning. Kommissaren J. A, Lindström hade instämt handl. Osk. Bokström ang.
ansvar för olaga ölförsäljning. Som svaranden genom sin broder handl. J. Bokström erkände meddelar rätten utslag i eaken på nästa sammanträde.
— För samma förseelse var äfven värdshusidkaren Mirer instämd, Egentligen för att ha sålt på olaglig tid. Somsvaranden nekade uppsköts målet.
Djurplågeri. Länsman Lindström hade instämt O. Ronqvist för bsgagnandet af selbruten häst. Som svaranden ej var närvarande, uppsköts målet.
— Äfven handl. J. Bokström var för samma förseelse instämd. B. skulle under förra sommaren ägt en häst med ett stort aga sår i lokstaden. Svaranden nekade och målet uppsköts för vidare bevisning.
Hemmansägaren J. Jacobson, Butjerfve i Alfva, hade på torgdagen i Februari låtit sina oxar stå och svälta och frysa hela dagen, under det han själf förde vagabondlit på ölstustugorna. Som ombudet visserligen erkände men fullmakten ej var klar uppsköts målet.
Samme person var ock anklagad för mindre hyggligt (bugg och slag) uppförande vid samma tillfälle mot fjerdingsman Wahlberg. Utslag faller på första rättegångsdagen nästa sammanträde.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
Lickershamn, 12 Mars.
Liken af de vid Lickershamn drunknade fiskarena ha ännu ej anträffats, men åror, skott och mataskar ilandflöto samma dag olyckan timade. Seglet har nu hittats. Detta senare befans vara ihopslaget — en förunderlig sak, då den olycksdigra brottsjön bröt ut rorsmannen öfver bord under seglatsen. Det ser ut som om någon eller bägge Jakobssönerna fått tid att »slå ihop» seglet, innan båten antingen sjönk eller kantrade. En af dem har setts sysselsatt vid masten då olyckan hände. Någon fullständig reda i denna punkt får man aldrig, men saken är i alla fall högst besynnerlig.
I sammanhang härmed skulle jag vilja nämna några ord om segling eller rättare båtriggning.
Den som haft tillfälle att i andra öppna skärgårdar se der befintliga fiskarebåtar, måste anse fastlandets båtar i allmänhet bättre utrostade än här vis å vis riggning!
Här har man, då väl masten kommit upp och seglen utslagits, mycket svårt, ja rent af omöjligt att vid häftigt byväder få dem fort bergade. Orsaken härtill är att masten står fast i toften, och att på seglen ej fins något fall. Fastlandets båtar ha sina master stående i en s. k. mastfot eller på en vanlig liten brädlapp, men med vant till stöd. Vanten äro med »tågnål och kosing fästade i en jernring i vrängarna, Vid häftigt väder behöfver man blott knäppa ringen (kosingen) öfver lovarts tågnål, och hela riggen faller. Ett ögonblicks verk. Seglet kan upphissas och nedhalas genom fall (isynnerhet utmärkt vid refning), och är derför med litser fästadt vid masten. Focken är jämväl löpande på stag antingen nederst läder- eller fina tåglitser eller små jernkosingar och kan på få sekunder halas ned, enär den jämväl är försedd med fall. Naturligtvis är fockstaget ock försedt med tågnål och kosing likasom vanten. Följden af fockens bergning genom nedhalning blir, att den blir liggande i båten naturligtvis, och aldrig kan slå ut, som händt och händer, då dem bergas på här brukliga sätt.
I allmänhet har man på fastlandet större fock och mindre storsegel i proportion. En följd häraf blir, att båten vinner i välsegling, ty den ligger härmed ej så hårdt på rodret som vid bär rådande bruk. En stor olikhet råder mellan fastlandets fiskarebåtar och våra beträffande årorna.
Fick en fastlandets fiskare se en här bruklig åra med »rodd», skulle han benämna dem »bondåror». Bönderna begagna nämligen sådana på insjöarna. I öppen sjö äro de opraktiska, Vid roende emot vinden kan man ej skafva här brukliga åran med tullpinnar, och tar hon derför ett erormt vindfång. Skulle en årtull förloras, som lätt händer, är man urståndsatt att begagna åran vidare, så vidt man ej har reservtullar, hvilket man sällav, om ens någon:in har.
På fistlandet begagnas antingen jernklykar, som kunna »försäkras», att de aldrig hoppa ur, eller ock s. k. årkrokar med årband af tåg. — I bägge fallen kunna årorna skafvas.
— En fördel vid rodd i motvind och mycket mera tilltalande för ögar än »tullpinnrodden».
Skulle ett årband springa, har man alltid rep ombord (om ej annat än fånglinan) för att strax kunna afhjelpa skadan. I nödfall kan jag t. o. m. ro utan årband.
Ångsågar äro i gång litet hvarstädes och »skogsraseriet» tycks vara värre än någonsin.
Huarn länge skall det dröja, innan landet blir »rent»? — Förvisso ej många lustrer med slik misshushållning.
Burs, 18 Mars.
— Vid den orkanlika storm i tisdags, som till middagstiden var förenad med blandad snö och regn, afbrötos stora träd, och ett hustak lyftades af och ramponerades. Isaroe utför kusten försvann med samma.
Godt om räf ha vi i Burs, men Bursborna vill ej göra sig besvär att skafta bort dem.
En hemmanegägare yttrade på stämman, att gå på räfskall det var bara att vara hund för herrar o. s. v.
I dag kl. 6 på morgonen är här 5 grader varmt, och sångfåglarne slå sina drillar. Kälen är nu ur jorden och vägarne äro ganska svåra att färdas, det tycks.som det skulle bli vår med detsamma.
Ronehamn, 13 Mars.
Tisdagsstormen. I förgår under då rådande starka stormen blåste taket (eller s. k. resningen på fodertaket med sparrar och allt) ned af en ladugård vid Autsarfve i Rone.
Ladugården var nybygd för några år sedan och var väl underhållen, hvilket kan ge ett begrepp om stormens styrka. Dock skedde ingen vidare skada, hvilket väl får anses som en stor lycka emedan kreaturen stodo inne. Man antager deck att något fel begåtts vid uppsättningen.
Afven i Ronemyr nedblåste en gammal ladugård samma dag. I den funnos dock ej några kreatur, ej heller foder.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
— En sjöolycka, som lyckligtvis hör tlil de mera sällsynta i de danska farvattnen, synes hafva ivträffat itisdags natt utanför Borgholm. Ångaren Jarl har, efter hvad man nu med säkerhet kan förmoda af de underrättelser, som hittills inlupit, gått under med man och allt.
»Jarl» afgick från Allinge i tisdaga afton på resa till Köbenhavn och har sedan dess ej afhörts. Den hade 14 passagerare ombord, Ångfartyget Elisabet, som inkommit till Bornholm, har i tisdags natt kl. 12 under den då rådande hårda sydveststormen mött en ångare, som enligt vakthafvande officerens utsago måste hafva varit Jarl, som då gick nära land, Plötsligt observerades från »Elisabet» omkring kl. 1 en röd lanterna för-ut på »Jarl», som derpå åter försvann. Kort derpå drefvo några hundra fiskkassar och vrakgods ned mot » Elisabet».
»Jarl», fom egde en storlek af 115 1/2 registerton netto, var bygd 1885. Man antager nu med visshet, att »Jarl» sjunkit 4 qvadratmil vester om Hammeren på omkring 30 famnars djup. Fem af de 14 passagerarne voro familjetäder.
Ångbåten Erna, som utsändts för att skaffa visshet om »Jarls» öde, har nu återvändt, utan att ha upptäckt någonting.
En af de på »Jarl» förolyckade passagerarne var en äldre köpman, som slu:at sin affär och sammansparat 40 tusen kronor. Med denna summa på sig i plånboken ämnade sig mannen till Köbenbavn för att köpa sig ett hus och med sin familj i lugn tillbringa siva återstående dagar i hufvudstaden. Både mannen och penningarn, ligga nu sannolikt på hafsbotten och den aflidnes familj ser sig med ens bragt i armod.
— Från Kobenbavn telegraferas att »Jarl» hittats sjunken på trettio famnars vatten omkring en mil utanför Hammeren, ön Bornholms norra udde.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
anordnas i dag och i morgon i goodtemplarlokalen vid Norra Murgatan till förmån för dervarande goodtemplares bygnadskassa. Salen är vackert dekorerad med flaggor och grönt. Vid sex salubord komma att försäljas en myckenhet nätta artiklar. Äfven ha anordnats tombola, »fiskafänge», skjutbana, ringspel, våg och diverse andra muntrationsr. Vid buffeten serveras kaffe, schokolad, saft och vatten tårtor m. fl. goda saker.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
hvilken i går morgse vid 5-tiden, försenad två timmar af den under natten blåsande sydvestliga stormen Trots denna gick ångaren dock genom sjön med 8 knops fart.
Äfven denna gång gick man Sandhamnsvägen, men isarne ha nu genom det blida vädret så försvårats i skärgården, att man på uppresan tänker försöka komma in förbi Dalarö, hvilken väg kapten Smitterberg anser sig äfven ha kunna gått hit ner med någon forcering.
Sedan rnderibolaget Svesas ångare Bore och Lennart Torstenson nu börjat detta Ars sjökampanj under resor till och från Liibeck, Iastångfartyget Svea, på väg från Göteborg till Stockholm med last af styckegods i måndags låg i Malmö under loss nivg, och ånogfartyget Betty i tisdags anländt till hufvudstaden från Sölvesborg med last af bränvin kan sjöfarten för detta år anses hafva tagit sin början. Den framskridna årstiden och den svåra sydliga storm; som i tisdags rasade i hufvudstaden och dess omgifning, hvarigenom Dalarö segelleden med sin nybildade is, hvilken sträcker sig inemot till Rofholmen från 2 mil innanför Landsort, har i betydlig grad upprensats så att denna led äfven kan begagnas af ångare, torde gifva vid handen, att numera ingen nämvärd is kan hindra den pågående sjöfarten säger Sv. Db.
Det ser alltså ut, som om det inte skulle dröja så särdeles länge förrän vårt Angbåtsbolags hela flotta får börja rusta.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
har under de senaste dagarne varit rådande i våra bygder. Termometern har visat ända till + 10 grader och luften har känts så blid och behaglig, att man torde kunna hoppas det vinterns korta välde nu är brutet, om vi också en eller annan dag få känning af »gajsten», hvilket nog kunnde hända.
Emellertid tycks det dock som om det nu böll på att våras i norden.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
råkade igår afton vid 6-tiden ett par hästar tillhöriga hemmansägaren Jakobsson, Tibbles i Hejdeby och förspända en tom häckvagn. Troligen skrämda af en från ett nybygge vid nya torget i öster nedfallande bräda, rusade djuren ner utför Hästgatan, med häcken slängande efter sig. Körsvennen, hvilken vid försöket att hålla inne hästarne, afslet tömmen, kastades ur, dock utan att skadas. Efter att vagnen hade krossat några rutor i ett hus, rusade hästarne öfver en vid sidan af gatan stående mjölkskjuts, som stjelptes omkull, fortsatte utför den smala backen nedåt Södra Kyrkogatan, öfver torget, der de lemnade vagnen i spillror efter sig, in på Norra Kyrkogatan och derifrån in på Kyrkogården, der de slutligen fasttogos.Ingen af hästarne skadades synnerligen och, kvad ännu bättre var, ingen menniska heller.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
kommer att om onsdag afton anordnas å Stadshotellets stora salong. Initiativet till densamma har tagits af löjtnant Fahnehjelm och afsigten därmed är att skaffa medel att »föra folk på andra sidan grafven extra muros», d. v. s. att få till stånd en gångbro öfver det stora diket ntanför murporten i Studentalléa utåt Östra grafvarne. Anteckniogslistor till festen äro redan utsända under hand. Om programmet torde vi senare få tillfälle att redogöra.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
har i dag på middagen hållit sin bolagsstämma, som leddes af landssekreteraren Hambræus. Närvarande voro närmare ett femtiotal delägare.
Ravisionsberättelsen föredrogs, hvarvid revisorernas yrkande på att utbetald ersättning för ett par bortkomna godsförsändelser skulle af vedebörande ersättas, afslogs af stämman på grund af atyrelsens förklaring, efter let hr Kahlqvist anmärkt att godset dock varit aflemnadt i land och att rederiet derför bort vara fri från ersättning, hvarpå hrr Ekman och Ihre genmälde, att det icke kunnat fallt klart och tydligt atredas, huru det gått med en af försändekerna, som lastats på jernvägsvagn och som jernvägen nekat ersätta förrän bevisning om att den gått förlorad under trsusporten på jernvägen förebragts. Saken bragtes till votering, hvarvid stämmar med 352 röster mot 223 afslog revisorernas yrkande.
Ravisorernva hade föreslagit att leveransanbud för hvarje år borde infordras för de vanligaste förbrukningsartiklarne, hvarpå styrelsen invände att detta sätt förut försökts men icke befunnits praktiskt och önskade att styrelsen fortfarande skulle ha fria händer, hvilket stämman biföll.
Revisorerna hade också ifrågasatt om icke, till minskning af kostnaderna, särskild stufvare för Tjelvar skulle kunna undvaras, hvilket af stämman lemnades utan afseende, sedan styrelsen upplyst att sådan vore beböflig.
Af revisorerna tillstyrkt ansvarsfrihet beviljades af stämman.
Styrelsen hade föreslagit att på bolagets båtar skulle nu med ens afskrifvas 95 tusen kr., hvarigenom reservfonden skulle komma att nedgå till endast 51 tasen kronor från att förut ha varit 112 tusen. Hr Jeurling opponerade sig skarpt mot detta förslag, som han ansåg skada bolagets kredit och bidraga att nedtrycka aktiernas redan förut låga värde. Han ville till reservfonden afsätta 48 tusen och afskrifva 47.
Han bemöttes af hrr Melin, Ekman Hambræus och P. F. Ihrenven understöddes af hr Wöhler, hvarefter stämman med 394 af 21 röster mot 274 af 16 biföll styrelsens förslag med den ändrivog att endast 87,000 kr. skulle afskrifvas och 8,000 kr. afsättas till reseryfonden.
Hr V. J. A. Lagergren föreslog en reglementsändring i syfte att endast skulle till befälhafvare få antagas person, som aflagt I1:sta klassens sjökaptensexamen. Styrelsen fann icke lämpligt att någon restriktion utöfver hvad författningarne stadga göres.
Hr Lagergren, som ansåg attstyrelsen ej alltid stod på bolagets bästa, yrkade bifall, då styrelsen åtminstone en gång gifvit navigationsskolans undervisning en örfil. Förslaget ufslogs af stämman.
Verkställande direktörens arvode höjdes till 12 husdra kronor från 9 hundra och sekreterarens till 400 från 300 kr.
Stämman fortgår, då tidvingen lägges i press.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40