för föregående år, dagtecknad 31 Dec. 1889, har nu aflemnats och är af innehåll:
Under år 1889 ha 104 fångar varit i fängelset förvarade, deraf 5 qvarvarande från förra året och således 99 nykomne. Af dessa ha 34 varit för brott tilltalade och 65 för andra orsaker häktade, till hvilka senare de för snatteri straffade ock borde hafva räknats, emedan de alla för sitt brott varit ådömda böter; men då k. m:ts förordning angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens upprätthållande af 4 Maj 1855 ålägger de för snatteri dömda aflösning, har jag ansett mig böra upptaga dem bland de för brott tilltalade.
Bland de för brott tilltalade befinner big en nära 70-årig qvinna, som begått mordbrand, hvilket brott hon genast efter dess föröfvande så djupt ångrade, att hon under förtviflan sökte beröfva sig sjelf lifvet; men då detta misslyckades och hon tillfrisknat från en häftig sjukdom, som hon ådrog sig vid sjelfmordsförsöket, blef hon häktad och afvaktar nu med lugn och ödmjuk undergifvenhet den slutliga domen öfver sitt svåra brott. (Häradsrättens dom är nämligen understäld hofrättens pröfning.)
Tvänne män hafva under året varit häktade för 6:te resan stöld. Den ene, 44 år gammal, var en till kropp och själ förslappad varelse, som med likgiltighet mottog sin dom: 8 års straffarbete. Den andre, en 66-åring, har förut 2 gånger varit dömd till straffarbete för lifstiden, men af kunglig nåd derifrån befriad, har han snart återfallit i sin förra brottslighet — så äfven nu. Sedan han genom k. m:ts benådningsresolution 2/9 1887 blifvit befriad från »fortsättandet af straffarbetet för sin återstående lifstid», har han vistats här i hemorten och blef i November förra året häktad för förskingriog af anförtrodda pensingar, rån och stöld; men sin vana trogen har han förnekat all brottslighet och i brist på bevis icke kunnat fällas till ansvar för de två första anklagelsepunkterna.
Ett annat beklagansvärdt fall af brottslighet förefinnes, i det en moder förledt sin 18-årige son till stöld af spanmål från sin husbonde för att dermed understödja henne. De hafva bägge kommit till allvarlig ånger öfver sin förbrytelse. En fånge blef under senare delen af strafftiden sinnessjuk. Som det vill synas var det grämelse öfver den sorg hans brottslighet förorsakat hans högt älskade moder, som försatte honom i ett apatiskt tillstånd.
Han tillfrisknade dock något före sitt frigifvande.
De allmänna gudstjensterna ha hållits i vanlig oränivg alla eön- och helgdagar.
Förhör i kristendomskunskap ha anstälts med tångarne vanligen kort efter deras ankomst till fängelset. Religiösa samtal till ett antal af 109 med 1—4 fångar hvarje gåog ha blifvit kållna. Ea del yngre fångar ha erhållit någon undervisning i skrifning, räkning och geografi.
Endast en fåvge har detta år åtnjutit nattvarden.
Ur fängelsets boksamling (351 volymer) hafva endast 138 böcker till fångarne utlånats. Orsaken till ett så ringa antal boklån torde nu som de värmast föregåenda åren vara att finna uti det ringa antal fångar, som någon längre tid suttit i fängelset.
Till närmare kännedom om de brott och orsaker, som föranledt fångarnes häktande under år 1889, jämte medeltalet af motsvarande brott och orsaker under de 10 näst föregående åren meddelas följande summariska redogörelse:
Qvarvarande sedan förra Medeltal för året
Barn, som åtföljt föräldrar 1
Qvarvarande vid årets slut 7 för brott tilltalade personer, 1 för lösdrifveri och 6 bötesfångar.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Mars 1890
N:r 35
