Från sjön.

— Skonerten »Tor», förd af kapten J. Lundvall och tillhörig kapten J. E. Hagström i Oskarshamn, blef natten till i lördags, under det den låg för ankar utanför Gravesend, påseglad af en ångare, hemmahörande i Dundee. »Tor» miste båda ankarne med kettingar, hvarjämte en del af dess förekepp skadades, Större blef dock skadan icke än att »Tor» kunde taga sig in till London, der den nu ligger.
»Tor» hade, då missödet inträffade, anländt från Indien och skulle till London.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Februari 1890
N:r 29

Dödsfall.

Från Örnsköldsvik ingår telegrafiskt underrättelse att derstädes aflidit v. häradshöfding Gustaf Leopard Bergman, född i Levide 1850. Den aflidpe, som någon tid förvaltat domareembetet på Gotland, hade pu sedan några år tillbaka förordnande att sköta Ångermanlands norra domsaga.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Februari 1890
N:r 29

Till volontärer

vid härvarande infanteriregemente ha antagits på Visby kompani Emil Karl Edvard Sandström från Ardre och på Hafdhems kompani Edvard Lauretius Vessman från Öja.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Februari 1890
N:r 29

Handel och Sjöfart.

Visby torgpris:
20 Febr.
Fisk: färsk Gäda 60 och Aborre 40 öre kg, Torsk 50 öre tll 1: — för 8 1/2 kg. (omkring 20 skålp.) Srömming 80 öre till 1: —, salt d:o 40 till 50öre valen, Fiundror 1: — tjoget. — Höns: 1: — till 1: 25 st. — Kött: färskt, Svin- ostyckadt 60 till 65, styckadt 70 till»90, Nit- ostyckadt, 85 till 45 och styckadt 50 till 6!, Får- ostyckadt 60, styc kadt 70, Häst- stykadt 10 till 40 öre kg. — Mjöl: af Hvcte siktadt 20 till 25 öre kg. — Mjölk: oskummad 9 öre litern. — Potatis: 4: — för 1: 65 liter 1 tunna, — Smör: för vanligt, 1: 40 till 1: 50, bättre sorter 1: 65 till 1: 80 kg. — egg: 75 till 80 och 85 öre tjoget.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

Passagerarelista.

Från Stockholm med »Polhem» 20 Febr.: häradshöfding Lindroth, hrr Zimmander, Lindström, Andersson, Åckander, Holmberg, Östling; fru Molander; fröknarna Carlbohm, Carlsson, Björkander, Stenberg samt 4 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

Rättegångs- och Polissaker.

Tomsäckar och svagdricka. En arbetare Malmö Lars Petter Nilsson har från fabrikör Cloetta stulit omkring 250 gamla tomsäckar, hvilka han fräckt nog låtit på en af fabrikörens egna vagnar köra till åtskilliga lumpsamlare, Han har förklarat att då principalen ej var nog liberal att under arbetet hålla honom med svagdricka, hade han ansett som sin rättighet att skaffa sig det på detta sätt. Olyckligtvis hyste myndigheterna icke samma åsigt utan Nilsson införpassades till länshäktet.

Öfver tusen höns ha under senaste tiden stulits från landtmännen å Söderslätt i Skåne.
Nu har tjutven, en kringdrifvare vid namn Jöns Jeppson, gripits och häktats. Till hans mandater hör också att ha skurit svansarne af åtskilliga hästar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

Prinsessan Eugenies testamente

rörande barnhemmen vid Fridtorp.
Med anledning deraf, att vid prinsessan Engenies frånfälle 23 April 1889 af henne definitivt faststälda stadgar för Fridtorps barnhem icke funvos, har denna sak sålunda ordnats, att, efter öfverläggning emellan förtro-endemännen och styrelsen för barnhemmen äfvensom landshöfdingen och biskopen i Visby samt med ledning af under prinsessans lifstid uppsatt förslag och af henne underskrifvet äldre reglemente, nedanstående stadgar blifvit upprättade och af barnhemsstiftelsens beskyddare prins Oskar Bernadotte 7 Januari 1890 till efterrättelse gillade.

Utdrag af prinsesan Eugenies testamente af 18 Juni 1885.
§ 3.
Till de af mig instiftade barnhem vid lägenheten Fridtorp på ön Gotland gifver jag nyssnämda lägenhet, med der varande inventarier, samt dessutom till betryggande af denna välgörenhetsinrättnings framtida bestånd och underhåll ett kapital af tvåbundrafyratiotusen, hvilket kapital tillika med de at enkefru Nordgren till barnohemmen testamenterade och af mig uppburna medel, må efter min död emottagas af de förtroendemän, som jag i mina codiciller af år 1885 föreskrifvit skola taga vården om och förvaltningen af de medel, som af mig testamenterats till välgörenhetsinrättningar.

Utdrag af codicillerna till förenämda testamente.
§ 1.
Såsom mina förtroendemän har jag utsett följande personer, och hafva de af mig redan under min lifstid fått sig tilldelad fullmakt dertill, nämligen: öfversten friherre Axel Rappe, hofrättsrådet Karl Ulrik Widström, kaptenen vid flottan friherre Edvard Karl Axel Barnekow samt majoren Nils Gustaf von Cedervald.

§ 2.
I mitt testamente af år 1885 har jag redan anslagit en summa, stor 240,000 kronor till underbåll för de båda af mig i Vesterhejde socken, på ön Gotland inrättade barnhem kallade Fridtorp, dels för gossar dels för flickor, med uppdrag åt landshöfdiogen i Gotlands län att öfvervaka medlens förvaltning; dessa barnhems ekonomiska angelägenheter skola ställas under mina, redan här ofvan omnämde förtroendemöns förvaltning, cch böra de sätta sig i förbindelse med den lilla direktione-styre\’se å Gotland, hvarom jag redap under min lifstid gått i författving, att dess medlemmar omedelbart efter min död skola öfvertaga den af mig med dem öfverenskomna verksamheten och blifva ett stöd för den vid barnhemmen varande lärarepersonalen. Det lilla bostället (tillhörande Fridtorp, och som är iaköpt af mig, med kringliggande jord) kalladt Fridegårds pastorsboställe, bör ock ställas under förtroevdemännens förvaltning, och pastorn, boenda der, (hvilken bestrider både befattvingen såsom barnhems- och sjukhemspredikant och själasörjare) bör, liksom lärarepersonalen vid barnhemmen, fortfarande orubbadt åtnjuta, efter min död, samma löneförmåner.
Nr 1. Etter min död skall, enligt min uttryckliga vilja, kapitalet (tvåbundrafyratiotusen kronor) jämte härå från dödsdagen beräknad fem procents ränta af qvarlåtenskapan utgå, och dessa 240,000 kronor öfverlemnas till mina fyra, häri redan omvämda förtroendemän, hvilka skola verkställa, under gemensam ansvarighet, allt hvad jag enligt mina dispositioner förordnat rörande testamenten till välgörenhetsinrättningar och föreningar. Dessa fyra förtroendemän anmodas att framdeles, när ibland dem ledighet uppstått, välja nya förtroendemän, då alla de qvarvarande böra vara tillstädes att utse en i den afgångnes ställe.
Nr 2. Utan att våga bestämma något om räntefoten, som kan vara föränderlig, uttrycker jag endast den önskan, att penningarna må göras fruktbara på det för barnhemmens inkomster mest fördelaktiga och för bevarandet af grundfonden mest batryggande sätt. I allmänhet torde utlåningarna böra ställas så, att räntorna inflyta halfårsvis, för att, så vidt ske kan, i mån af behof komma barnhemmen vid Fridtorp till godo.

Nr 3. Såsom årligt arvoda äga de fyra förtrosndemännen uppbära och sig emellan fördela en tjugondedel utaf räntan. Denna singa ersättning för deras omtanka, besvär och ansvarighet visar, att jag påräknar förtroendemän, hvilka finna sin belöning uti verksamhet för det goda ändamålet. Hvad af årsinkomsten, efter afdrag för nämde arvode samt för alla kostnader. och deribland godtgörelse för en räkenskapsförare, kommer att återstå, tillfaller barnhemmen.
Nr 4. Efter hvarje kalenderårs utgång, bör inom nästföljande Januari månad upprättas räkving, som i korthet visar noga ställningen vid årets början, inkomster och utgifter under året samt fondens vid årets slut innehafvande tillgångar.
Nr 5. Till landshöfdingen på Gotland bör en redovisning af barnhemmens vid Fridtorp räkenskaper hvarje år öfverlemnas af förtroendemännen, såsom varande barnhemmens fyra kapitalförvaltare.
Nr 6. Af den redan under min lifstid bildade barnhems-direktionsstyrelse (hvilken omedelbart träder i verksamhet efter min död) torde, efter det förutnämde redogörelseräkning till styrelsen ingått, utses två revisorer att granska dovationsfondsns förvaltning, räkenskaper och säkerhetshandlingar, samt derom afgifva utlåtande. Revisorernas godtgörelse bestämmes af barnhemsstyrelsen. Varder ej klandertalan emot räkningen instämd till behörig domstol inom sex månader från revisioneutlåtandets datum, anses räkningen godkänd och fri från klander. Revisorerna böra väljas bland på Gotland boende gotländingar.
Nr 7. Skulle kommande krigsoroligheter i Europa föranleda stora hvälfningar, så att, det Gud förbjude, den kära ön Gotland komme nader någon anvan makts välde, än vårt älskade fäderneslands, så är min uttryckliga vilja, att direktionen i samråd med förtroendemännen (såsom barnhemmens kapitalförvaltare) tager siva kraftiga mått och steg för att de kära barnbemmen från ön måtte flyttas i tid till fastlandet, helst till Kalmar län.

Stadgar för Fridtorps Barnhemsstiftelse.
§ 1.
Barnhemsstiftelsan står under beskydd af prins Oskar Bernadotte och efter honom den, som enligt prinsessan Engénies testamente kommer att vara invehafvare af Fridhem eller, under sådan innehafvares minderårighet, dennes målsman.
Hos beskyddaren anmälas val af förtroendemän och af ledamöter i barnhemmens styrelse, så ock frågor som röra stiftelsens stadgar. Underlåta förtroendemännen eller styrelsen att vid inträffande ledighet anställa val af ny ledamot, äger stiftelsens beskyddare att, efter de i § 2 nämda vederbörandes hörande, nya ledamöter i de afgångnas ställe utse.

§ 2.
Konungens befallningsbafvande i Gotlands län eller i det län, dit barnhemmen kunna komma att flyttas, öfvervakar förvaltningen af barnhemestiftelsens ekonomiska angelägenheter.
Biskopen i Visby stift eller i det stift, dit barnhemmen kunna komma att flyttas, är inspektor öfver barnhemmen och äger såsom sådan tillse att deras syftemål, såvidt af styrelsens åtgärder beror, uppfylles; ägande inepektor att i styrelsens öfverläggningar, men ej i besluten deltaga.

§ 3.
Förtroendemännenv, hvilka i enlighet med prinsessan Eugénies testamente omhänderhafva de till stiftelsen donerade fonder, deltaga i förvaltningen af barnhemmens angelägenheter i den mån här nedan säges.

§ 4.
Barnhemmen, ett för gossar och ett för flickor, hafva till syftemål att med Guds nådiga bistånd söka bereda en allvarlig och öm kristlig uppfostran åt så många värnlösa eller vanvårdade friska barp, som hemmens utrymme och tillgångar lämpligen medgifva, samt att, sedan de blifvit konfirmerade, söka åt dem anskaffa sådan anställning, att de såsom nyttiga samhällsmedlemmar sjelfva kunna förvärfva sitt uppehälle. Barnen böra företrädesvis tillhöra det län, der barnhemmen äro belägna.

§ 5.
Nämda syftemål skola barnhemmen söka att på grundvalen af en allvarlig, i nära anslutning till svenska evangelisk-lutherska kyrkans tro och bekännelse stående kristendom vinna genom undervisning, en af goda föredömen stödd fostran och ledning samt kärleksfull omtanke med hänseende till barnens framtid.

§ 6.
Undervisning meddelas i folkskölans läroämnen, i tillämpliga delar på sätt och i ordning gällande stadga angående folkundervisningen i riket föreskrifver; och skall för sådant ändamål vid barnhemmen vara anstäld en lärarinna, som antingen undergått godkänd afgångsexamen vid något statens folkskolelärarinneseminarim eller ock eljes förvärfvat sig och befunnits äga den skicklighet, som för undervisningens meddelande erfordras.
Om och i hvilken mån undervisningen till någon del må bestridas jämväl af någon: eller några af den öfriga vid barnhemmen anstälda personalen, derom äger styrelsen att efter sig företeeude omständigheter bestämma.

§ 7.
Barnbemmens närmaste ledning bestrides af en föreståndarinna, som tillika är båda hemmens husmoder. Hon biträles af behöfligt antal tjenarinnor, af hvilka en såsom sköterska vid sgossebarnhemmet, äfvensom af ett manligt biträde, som deltager i gossarnes ledniog såsom slöjdlärare, sköter barnhemmens åkerbruk, ladugård m. m.

§ 8.
För själavården skall, såvidt ske kan, vid barnhemmen vara anstäld en prest, hvilken i så fall bestrider själavården jämväl vid Gotlands läng sjukhem. Hans tjenståligganden vid barnhemmen, hvartill särskildt hörer meddelandet af undervisningen i kristendom uti dervarande skolas högre klasser, bestämmas af styrelsen.

§ 9.
Barnhemmens angelägenheter handhafvas med full beslutanderätt af en styrelee, som Destår af fem ledamöter, tre manliga och två qvinliga. Denna styrelse utser inom sig ordförande, hvilken alltid skall vara en man, äfvensom vice ordiörande, sekreterare och skattmästare; och vid inträffande ledighet kompletterar styrelsen sig sjelf.
Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta behofvet påkallar eller två af styrelsens ledamöter derom göra framställning. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll, och är styrelsen beslutmessig när, efter vederligen utfirdad kallelse till sammanträde, två ledamöter jämte ordföranden eller vice ordföranden sig dertill instält.

§ 10.
I November månad hvarje år hafva förtroendemännen att till styrelsen insända uppgift å de medel, som, med iakttagande att, såvidt möjligt är, hvarje år något till reservfond afgättes, kunna vara att tillgå för bestridande af nödiga utgifter för nästföljande år.

§ 11.
Med anledning af den i § 10 nämda uppgift har styrelsen att före utgången af December månad ej mindre upprätta utgiftsstat för nästkommande år, upptagande hvad som som anses erforderligt till löner, underhåll för barnen, bygnader och reparationer m. m., än äfven insända samma utgiftsstat till förtroendemännen, hvilka hafva att deröfver yttrande afgifva. Förtroendemännen äga ock eljest att, på begäran, af styrelsen erhålla upplysningar rörande barnhemmens förvaltning.

§ 12.
Öfver omhänder hafvande medel, för hvilka styrelsens ledamöter äro, en för alla och alla för en, ansvarige, skall styrelsen föra vederbörligen verificerade räkenskaper, hvilka med hvarje kalenderår afslutas. Granskning af räkenskaperna bör genom två af konungens befallningshafvande utsedde revisorer verkställas inom påföljande Mara månads utgång; och äger konungens befallningshafvande meddela ansvarsfrihet eller förordna om åtal mot vederbörande vid laga domstol.

§ 13.
Ifrågakommer åtal mot förtroendemännen för deras förvaltning, tillkommer det konungena befallningshafvande att, efter hemställan barnhemsstiftelsens beskyddare, derom förordna.

§ 14.
Väckes förslag om förändring af dessa stadgar, bör konungens befallnivgshafvandes och inspektora yttrande deröfver ivhämtas, samt frågan derefter af förtroendemännen och styrelsen afgöras; dock att någon ändring ej må vidtagas med afseende å konungens befallningshafvandes eller inspektors genom dessa stadgar bestämda ställning.
Varder ändringsförslag ej antaget såväl af förtroendemännen som af styrelsen, anses frågan hafva förefallit.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

Gotlands kyrkor.

(Föredrag af riksantiqvariea Hildebrand.)
Kyrkorna utgöra ett märkligt drag i det gotländska landskapet. Redan på afstånd göra de ofta med sina höga, smärta och prydliga tornspiror — ofta märken för sjöfarande — ett särdeles vackert och anslående intryck. Träder man närmare, öfverraskas man af detaljernas finhet i de gotländska kyrkobygnaderna, och det inre af dem visar i regel en förvånande smak och djerfhet.
Under sina resor förra sommaren på Gotland hade riksantiqvarien på 41 1/2 mil träffat på 55 kyrkor; så tätt ligga dessa. På afstånd äro nästan alla kyrkorna hvarandra lika, och man är derför böjd att påstå, att de göra ett enformigt intryck. Men man bör akta sig för att uttala ett sådant omdöme; ty om man närmare studerar de gotländska kyrkorna skall man finna, att de i anläggning, i utsmyckning och i en oändlighet af detaljer äro hvarandra olika. Man tröttnar ej på att studera dem.
Fordom besöktes Gotland hufvudsakligen för sin rika växtverld; dess kyrkor hafva förat i en senare tid utgjort en dragningskraft. Men numera locka de både svensk och utländing. Förra sommaren utkom ett stort och dyrbart engelskt planschverk öfver Gotlands kyrkor — tyvärr lemnade det dock åtskilligt öfrigt att önska —, och en svensk arkitekt är för närvarande sysselsatt med ett större arbete öfver Visby ruiner. Det är att hoppas, att tvänne häften af detta arbete skola hinna utkomma under instundande sommar.
Stånga kyrka med det halfrunda koret, det högre långhuset och sist det resliga torvet lemnar ett exempel på den äldsta formen af gotländska kyrkobygnader — med absis — något som blott finnes hos en del af öns kyrkor.
Träder man närmars öfverraskas man af det synnerligen konstnärliga i kyrkans portar och fönster. På alla Gotlands kyrkor, äfven de enklaste, finnes nämligen alltid en portal. Ofta förvånas man öfver den djerfhet och smak, af hvilken den tidens kyrkobyggare varit mäktige.
Här och der träffar man också ganska egendomliga kyrkoformer. Ej här men ofta annars förekommer att långhuset gerom en — i större kyrkor två — pelare midt i kyrkan är deladt i tvänne lika höga skepp, en form af kyrkobygnad, som endast återfinnes — betecknande nog — i Westfalen. Köpmännen i städerna på Östersjöns sydkust, med hvilka Visby stod i så liflig beröring, härstammade ofta från Westfalen.
En vanlig form på de gotländska kyrkorna är, att tornet är högt och resligt, korhuset högt och bredt, men långhuset lägre och smalare. Flere omständigheter gifva vid handen, att dessa kyrkoformer uppstått så, att det funnit; en tid, då man ansett den ursprungliga kyrkan böra vidgas; man hade då börjat med korhuset, men sedan ej haft medel eller intresse att fortsätta.
Från en tidigare tid än 1100-talet äga vi ej några gotländska kyrkor, och senare än på början af 1300-talet bygdes knappast kyrkor på ön; Gotlands makt och välstånd bröts, då Visby föll. Nästan alla de gotländska kyrkorna, till antalet 90, äro såluuda bygda under loppet af tvänne århundraden. Det intressanta dervid är, att knappast en enda af dem är bygd färdig på en gång. Allt efter som konstsinnet utvecklat sig, haf man ändrat och förbättrat kyrkan, och man kan derför i hennes bygnad följa ett par århundradens arbete. Man kan se konststilens utveckling, se huru epetsbågen smyger sig in och så småningom avtar den form, som han har i de gotiska bygnaderna; man äger här de utmärk taste exempel på öfvergången från romansk till gotisk stil — något som man annars endast har i norra Frankrike. Af Sveriges landskyrkor äro Gotlands de vackraste. Till stor del beror detta på materialet, hvaraf de bygts. Man äger ju som bekant på ön en ypparlig kalk- och sandsten.
Riksantiqvarien Hildebrand slöt sitt föredrag som han börjat det, eller med att framhålla Gotlands utmärkta egenskaper som turistland. Särskildt för dem, som ej äga tillfälle eller medel till långa och dyrbara resor, är Gotland att rekommendera, Kommunikationerna äro lätta och billiga, och ön äger sevärdhoter i mängd.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

Från landsbygden.

Södra Gotland, 19 Febr.
En ovanligt liflig rörelse råder för närvarande här på söder, till följd af den lilla kölden som satt »käle» i både lands- och skogavägarne, så att dessa befann sig i ett ganska trafikabelt skick. Också ser man landtmännen ifrigt sysselsatta med ved- och timmer- samt släkeforsling, hvarje dag.
Väldiga halmlass, med kurs åt söder, passera ofta landsvägen fram. Apropå hylm kan äfven antecknas att denna vara stigit oerhördt i pris på sista tiden, Så har t. ex. under sistförflatna och innevarande vecka betalts från 6 till och med 10 kronor för ett parlass råghalm.

Till »kungs» ämnar Vamlingbo sockens södra ploglags medlemmar gå med saken om snöskottningsskyldigheter å en del af vägen emellan Vamlingbo och Hamra kyrkor. Som bekant blefvo Vamlirgboborna genom kammarkollegii utslag förpliktade att vintertiden öppethål\’a en del af nämda väg på den grund att desse senare genom laga skiftesförrättningen erhållit jord gränsande på ömse sidor om denna väg. Vid sammanträda i går qväll utsågs af ploglaget trenne af dess medlemmar för att uppsätta och ingifva de underdåniga besvären i fråga.
Inemot sextio tusen kronor har under förlidet år Vamlingbo pastorats sparbank haft till rörelsekapital. Vid nämda års slut utgjorde delägarnes behållning 52,955 kr. och bankens behållning 3,810 kr.

Hangvar, 17 Febr.
En som »tappade bort» sig sjulf. Då en person från Hangvar för ett par dagar sedan varit i staden, hade han visst tagit fel påliter och qvarter och tagit det förra qvantum i stället för det senare. Följden af den välsignade potatissaften var så dråplig, att då vår man kommit på hemvägen till korsvägen vid Sorby, Stenkyrke, en öfverhalning gjordes, som förpassade »den ludne» på landsvägen.
Hästarne fortsatte dock sitt lopp väl en half fjerdingsväg, der de fasttogos — — —.
En god stund låg »den fallne» i landsvägssmörjan tills en barmhertig samarit kom vägen förbi, upptog honom på sitt ök och förde honom vidare tills hans egna hästar träffades.
Som han då var rätt styt i »baini» af kölden, och icke svenska nektarn hade uppmjukat honom heller, måste en annan person köra honom hem.

Lummelunda, 18 Febr.
Nu igen! En fjerding strömming bortstals för några dagar sedan från en person i Lummelunda, alldeles vid gränsen mot Stenkyrka. Äran at denna bragd tillfaller nog de allt djerfvare opererande stenkyrketjufvarna.
På möte i lördags tillråddes, att hvar och en, som misstänkte någon för stölderna, skulle lägga sig i bakhåll bredvid den misstänktes bostad nattetid i och för spanande.
Er brefskrifvare skulle dock vilja föreslå, att en anmälan om stölderna gjordes hos kronolänsmannen, som vid polisförhör nog skulle få tag i några misstankar mot någon person, hvarefter han sin plikt likmätigt finge anställa förhör.
På privatvägen tro vi aldrig tjafvarna bli gripna, om man ej rent af händelsevis öfverraskade dem under »arbetet».

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

Från sjön.

— En i Skienfjorden i Norge hemmahörande bark, »Monarck», som i Aug. förlidet år afgick från Pensacola, har ännu icke framkommit till sin bes\’ämmelseort, Buenos Ayres, hvarför man tror, att fartyget förolyckats. Ombord voro kapten, styrman och 10 mans besättning.
— Bogserbåten Tor törnade i lördags qväll, sedan mörkret inbrutit, på ett af undervattensskären Systrarna norr om Marstrand.
Ångbåten åkte omedelbart efter grundstötningen ned från gruvdet och sjönk på 7 famnars djup invid skäret, Tor bade tvävne fiskebåtar på bogsering, hvilket var besättningens lycka, ty hade båten varit allena vid olyckshändelsen, hade fvlket ombord sanvolikt ej kunnat rädda sina lif, Ångbåten är upptagen och införd till Skärshamn.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28