Edsvägran

förekom, ovanligt nog, i dag vid härvarande rådhusrätt. Två unga qvinnor Teresia Carlqvist och Anna Lindqvist, båda tillhörande metodistförsamlingen, och instämda af skräddare Malmborg i målet mot P. A. Johansson rörande af denne begånget våld mot M:s hustro, förklarade sig nämligen af mitt samvete hindrade att aflägga vittneseden, enär de sågo saken blott i Guds ords ljus, och bibeln förbjöd svärjande. Då de trots uppmaningar af rättens ordförande, och trots föreställningar om den våda de löpte genom att ej ställa sig lagens föreskrifter till efterrättelse, då såväl åklagare som målsägare fordrade deras hörande, fortfarande vägrade ålades de af rätten att vid vite af 50 kronor begå eden, med hvilken de fingo uppskof till måndagen 3 Mars.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Februari 1890
N:r 26

Till volontär

vid härvarande infanteriregemente under nr 127 vid Hafdhems kompani är antagen studeranden Johan Hjalmar Johansson.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Februari 1890
N:r 26

Förenade folkskolelärare-,

klockate-, kantors- och organistbefattningarne i Ejsta församling af Visby stift kungöras härmed till ansökan lediga, och kunna kompetente sökande inom sextio dagar efter första kungörandet härat i Post- och Inrikes-Tidningar insända sina, af erforderliga betyg åtföljda, ansökniogshandliogar till Ordföranden i kyrkooch skolrådet i Ejsta under ad:ess: Burge. — Skollärarelönen utgårfeonligt lag. För klockare-, kantors-, och organist-tjensterna är årliga lönen bestämd i ett för allt till 125 kronor efter nuvarande åldrige klockarens afgång, då klockaretjeosten först får tillträdas. Till dess utgår lönen för kantors- och organistbefattningarne med 50 kr. förår. För skollärare-, kantors- och organisttjensterna komma prof att föreläggas. Blifvande klockare är skyldig att dels ställa sig till efterrättelse Högv. Domkapitlets i Visby stadga för kyrkobetjente af d. 6 Oktober 1886 dels verkställa sedvanliga riogoingar såväl morgon och afton å söckendagar som vid gudstjenster och begrafningar samt mot skälig ersättniog ombesörja graföppningar. Om löftesmän för hvad med klockarebefattningen kommer att omhänderhafvas erinras. Uppsägning af pågondera af dessa förenade tjenster kommer att medföra ovilkorlig förlust af äfven alla de öfriga.
Ejsta, Visby Stift, den 8 Februari 1890.
Kyrko- och Skolrådet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Februari 1890
N:r 26

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För stöld af en yxa — två sades det till och med — hölls i dag ransakning med häktade Karl Niklas Grönström från Hundlund i Vesterhejde.
Det var en gammal, till ytterlighet skröplig man, klädd i sin gråa fängelsedrägt, som stödd på en käpp, vacklande och med hjelp af en fångknekt, träddein i domsalen. Han fick sätta sig, stå orkade han inte. Ansigtet var utmärgladt och gulblekt, ögonen, stora och blodsprängda, lågo djupt inne i hufvudet. Men det var ej att undra på, att han var skröplig.
Dagen före senaste julafton fylde han 75 år.
Och så började förhöret, som gick trögt på grund af fångens döfhet.
— När var han född?
— Ja, det visste han ej riktigt, men i December var det.
— Hvilka voro föräldrarne?
— Jo, kunglig lagman, de voro ärligt och hederligt folk.
— När gick dun till nattvarden första gången?
— Jo, det var samma år jag exercerade, i Stenkumla för en pastor som hette Fåhraeus.
— När blef du första gången straffad för stöld ?
— Jag var väl så der 21 eller 22 år.
— Hur mycket fick du då?
— Tjugofyra dygns vatten och bröd; jag satt uppe i tornet vid muren då, det ärlänge sedan.
— När blef du straffad nästa gåuvg?
— Ja, det vet kunglig lagman nog; jag mins det inte, men sex gånger har det varit.
— Och du har varit straffad på lifstid också?
— Ja, jag har varit inne på tre lifstider.
— Ånej!
— Ja, kanske det var fyra, jag har så dåligt minne nu, men första gången, det var för kronstöld på varfvet i Karlskrona.
— Du har varit straffad två gånger på lifstiden.
— Jaså, då blir det den tredje nu då, jaha,
— Hur länge var du fri mellan straflen, mins du det?
— Nej, jag har varit lös tre gånger på tio år i mitt lif.
— Och du är utfattig?
— Ja, det vet väl kunglig lagman förut det.
Anklagelsen lydde, att Grönström stulit 2 yxor, en från bvardera af arbetarne Jakob Engdahl och P. E. Larsson, Träkumla.
— Nå, har Grönström tagit de här yxorna?
(De förevisades)
— Nej, kunglig lagman; jag gick en dag förbi hos Engdahls syster, som varit gift med min svåger som döder är, och der bor Engdabl, och då såg jag hans yxa stå i vedboden, och då han bedt mig om ett yxskaft som han också fått, tyckte jag att det var pjåkigt att han inte satt på det och då tänkte jag ta yxan och sätta på ett skaft i stället för det gamba, som var trasigt. Nej, det var inte min mening att stjäla den.
Det der om yxskaftet, som E. fått, befans vid förhör med Engdahl vara öfverensstämmande med sanningen.
— Nå, men den andra yxan?
— Den har jag inte tagit. Den låg på vedbacken; jag tog och såg på den och, då kom folket ut och skrek; då släppte jag den.
— Men vid polisförhöret har ju Grönström sagt åt länsmannen, att han tagit yxan för att komma tillbaka till Landskrona och få det lugnt de återstående dagarne?
— Nej, kunglig lagman, det har jag aldrig sagt.
— Inte det?
— Nej, jag mins inte hvad jag svarade, men jag tror att kommisearien frågade om jag tagit den för nöd, men jag brydde mig inte om att jag svarade honom huru som helst, för jag tänkte, att det får ändå rättegången reda ut.
— Men Grönström har ju sagt, att han tagit yxan för att ge den åt sin systerdotter, som han bor hos?
— Nej, det har jag aldrig sagt. Åt Lovisa?
Jag skulle inte ha vågat komma hem till henne med något sådant; hon ville nog äta upp och kasta ut mig ändå.
Åklagaren yrkade också ansvar på Grönström för stöld af furuved, en qvarts kast, och grenved till ett värde af 2 kronor från Kungsladugårdens ägor.
— Nå, hur är det med detta?
— Jag har aldrig tagit någon ved, kunglig lagman, bara plockat litet ris. Och en gång då jag repade litet en kom sonen på Ladugården till mig och så\’: »Hör du, Grönström, du stjäl ved, dut» »Nej, sv jag. Det der är ett oppspunnet råd af en vid södra häradsrätten som vill mig ondt.
Häradsrätten uppsköt härefter både det gamla och det nya målet. Grönström hålles fortfarande häktad.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Februari 1890
N:r 25

Vid Visby sjömanshus

voro vid slutet af 1889 inskrifna 19 fartygs: befälhafvare af första klass, 15 af andra klass samt 37 oexaminerade, vidare maskinister, eldare och sjöfolk till ett antal al 474.
Af dessa tjenstgjorde i inrikes fart 5 befälhafvare af första klass och 18 oexaminerade samt 99 maskinister, eldare och sjöfolk. I utländsk fart voro fjenstgörande 2 befälbafvare af 1 klass och 2 oexaminerade samt 52 wmaskinister, eldare och sjöfolk.
Icke tjenstgörande voro 8 fartygsbefälhafvare och 110 maskinister, sldare och sjöfolk. Under året hade dött 2 befälhafvare samt 30 sjömän och aflyttat 2 befällhåfvare samt 57 sjömän.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Februari 1890
N:r 25

Auktion i Rute socken.

Tisdagen den 25 innevarande Februari kl. 11 f.m. låter enkefru Johanna Steffen medels offentlig auktion, som på stället förrättas, till den högstbjudande försälja sitt ägande hemman 7/32:dels mantal kronoskatte Bräntings i Rute socken, hvilken hemmansdel innebar omkring 50 tunnland god åker, 24 tunnland ängsmark, öfver 400 tunnlånd skog och betesmark med goda beten, mycket öfver gårdens behof, skog tillräckligt för husbehof. Å hemmanet är utsådt 5 tungland med råg och 1 1/2 tunnland med hvete. Åbygnaderna äro i godt skick och nyligen uppförda. Skulle anbud ej å hemmanet i sin helhet afgifvas, kommer det samma att utbjudas i mindre lotter. I egendomen finnes intecknadt hypotekslån å 3,160 kronor att af köpare öfvertagas. Betalniogsvilkoren i öfrigt blifva mycket törmånliga och fillkännagitvas vid suktionen.
Fleringe d. 12 Februari 1890.
Etter anmodan,
TYCHO LINDGREN.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Februari 1890
N:r 25

Om mosskulturförsök på Gotland.

Vid uppgiften i nr 15 af denna tidning om skörden å försöksfälten på Rone och Akebäcks myrar hade ett vilseledande misstag insmugit sig om resultatet på Rone myr derigenom att rutorna derstädes, i motsats till förhållandet å Akebäcks myr, blifvit besådda endast till halfva arealen, hvarför det rätta skörderesultatet här nedan meddelas:

Å Rone myr var fältet ofullständigt afdikadt så att det stod under vatten på våren, dertill var det bemängdt med ogräs, hvarför skörden derstädes af den öfver allt ojämt mogna hafren blef vida mindre än å Akebäcks myr och ej uppnådde mer än 7/4 lisp. medelvigt pr tunna, då deremot hafren å Akebäcks myr vägde 8 li-p. 18 skålp. Kornskörden utföll deremot vida bättre än hafren å Ronemyr, enär den uppgick ända till 11 tunnor 23 kappar pr tunland med en medelvigt af 12 3/4 lisp., men å Akebäsksmyr uppnåddes ända till 15 tunnor pr tunland med vigt af 13 lisp. pr tunna.
Då gödningen borde varit verkstäld hösten förut för att kunna lemna godt resultat och då väderleken var högst ogynsam för växtligheten så att fasta marken lemnade nästan missväyt, kån man med skäl anse resultatet i sin helhet — med undantag af hafreskörden å Ronemyr — såsom särdeles vackert och löftesrikt för framtiden; och visar sig äfven vid dessa försök liksom på andra ställen att korn lönar sig bättre att odla på Gotlands myrar än hafre.
Oskar Warfvinge.
D. A. Malmros.
Magnus Larsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Passagerarelista.

Från Stockholm med Polhem 13 Febr.: ingeniör Roos med fru, hrr Molander, Nyberg, Bolin, Engström, Frisk, Gabriel, Ehinger, Stenberg, Lundqvist, Klein, Staff, Persson samt 4 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Rättegångs- och Polissaker.

Höjdt straff för mordbrand. At Gotlands södra häradsrätt dömdes hustrun Sara Ulrika Pettersson i Fetting af Tofta socken, för det hon 26 Augusti 1889 uppsåtligen satt eld på ett hemmansägaren A. Nilsson i Tofta tillhörigt boningshus, som jämte deri förvarad lösegendom nedbrann, till 8 månaders straffarbete och ständig vänfräjd. Svea hofrätt har 11 d:s höjt tiden för strarbetet till 2 år, men i öfrigt faststäl: utslaget.

Södra häradsrätten. Postmästare Löfgren i Klintehamn var af hr Hellerström, Skogs, instimd för att hafva om käranden fält förklenande yttranden med afseende på hästhandel och nu förlagd att vid 25 kronors vite inställa sig. Som svaranden emellertid ej heller hördes af denna gång, yrkade allmänva åklagaren hans fällande till det försumma vitet och förelades svaranden att vid 50 kr. vite nästa rättegångsdag infinna sig. Som vittne hördes kapten v. Holten, hvilken hört svaranden fälla sådana yttranden om käranden men kunde ej taga på sin ed ordet»hästskojare», Från fru Schyl, som var hindrad närvara, upplästes ett intyg, deri hou sade sig hört svaranden nämna äfven detta ord om käranden. Målet uppsköte.

Bouppteckning efter afl. häradsdomaren Pettersson Burge, upprättad af nämdeman O. N. Bolin, Gandarfve. Skulderna voro 24,000 kr. och tillgånger något öfver 23,000 kronor. Fru Pettersson bavakade äfvan ett testamente, hvari hon tillerkändes två gårdsdelar.

För olaga utskänkning af vin- och maltdrycker, första resan, har Josefiva Österberg i Klinte dömts till 25 kronors böter.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Polisförhöret angående konsul Stares död.

KJ. 1 i dag har af stadsfiskalen å rådhuset hållits polisundersökning om olyckan.
Först hördes kapten O. Karlström, hvilken strax efter kl. 1/2 7 på morgonen fått se den döda kroppen midt för tullhuset 3 till 4 alnar från kajen. Karlström var då på väg till sitt arbete. Då K. fick se den döde, gick han upp på ångbåtskontoret och telefonerade till polisvakten, gick så ned igen, då mycket folk\” var samladt. Då den döde uppdrogs höll han sin käpp i högra handen, kroppen var stående i vattnet med ansigtet åt kajen. Först sedan han blifvit uppdragen, hade K. känt igen den döde, som hade haft rocken uppknäpt. Hufvudbonaden var icke synlig i närheten. Kroppen stod på bottnen något framåtlutad med omkring 1 fots vatten öfver hufvudet.
Konsul 7 Kort hade varit i sällskap med pen döde föregående qväll från strax efter kl. 8 å stadshotellets nedre lokal till några minuter efter 11, då konsul Stare med sitt sällskap, kaptenerna Hedenblad och Säfstén, aflägsnat sig. Enligt hans uppfattning var Stares sinnesstämning fullt normal. På fråga förklarade hr Ö., att han, som väl kände Stare, aldrig hört bonom yttra någon leda vid lifvet. Stare hade flere gånger yttrat önskan att lefva så länge att hans barn hunne växa upp.
Kapten Hedenblad vitsordade hr Ö:s uppgifter rörande hvad som gälde uppehållet på Stadshotellet. Kl. omkring 1/2 12 hade uppbrottet skett. Stare, Säfstén och Hedenblad hade följts åt till residenset, der H. sagt godnatt och, efter hvad han ville minnas äfven Stare. Just vid detta tillfälle hade lyktan släckts, så att det blifvit alldeles mörkt. Kapten H. hade då gått hem, uppför backen. För så vidt han kunnat märka, hade Stare, som han väl kände, varit fullt normal; intet ovanligt kunde märkas i hans gång eller tal. Han hade varit vid särdeles godt humör och öfverenskommit med kapten H. om en lustfärd 22-dennes. Kapten H: tillade att posten utanför artillerikasernen nr 66 Karlberg hade 3/4 2 på natten hört ett par rop från hamnen. Men hade ej uppfattattadt dem som nödrop, alldenstund under hela den föregående delen af natten varit skrik och skrål vid hamnen.
Kapten Säfstén berättade, att konsul Stare kommit ner på Sofia vid ½ 8-tiden på onsdags aftonen och bedt honom komma upp och supera på stadshotellet. Efter supén hade kaffe intagits på schweizeriet. Efter skilsmessan med kapten H. hade kapten Säfstén och konsul Stare gjort sällskap ner åt Skeppsbron, der de båda gingo en stund och promenerade.
Derunder nämde Stare att Polhem snart skulle komma, men yttrade ej bestämdt att han skulle vänta på ångaren. Derpå hade kapten S. frågat Stare om han ej ville titta ner ombord på Sofia, hvilket Stare gjorde. Antagligen var klockan då något öfver 12 på natten. Sutto och pratadei kaptenens hytt till en stund före 1, drucko ett glas punsch och en flaska vatten. Tiden, då de skildes, kunde kapten S. ej närmars angifva. Kapten S. hade sek Stare till landgången der denne sagt godnatt och sprungit öfver densamma. Vid tillfället hade S. varit vid normal sinnesförfattning. Hvilken väg han tagit kunde kapten S. ej uppgifva, när det varit mycket mörkt och han omedelbart gått till sin hytt.
Fröken Hilma Larssén, akterstäderska å Sofia, berättade, att konsul Stare och kapten Säfstén kommit ombord något efter kl. 12. Stare hade, enligt hennes åsigt, varit vid normal sinnesstämning, blott visat sig vid mycket godt humör. Hon hade serverat de båda herrarne en halfbutelj punsch och en flaska vatten. Kl strax före 1 hade kapten Säfstén tillsagt henné att taga bort brickan, då i detsamma Stare gått. Hon hade då ej sett honom.
Sjomannen Anders Viktor Holmberg hade haft vakten ombord å Sofia vid tillfället från kl. ½ 12 till kl. 1. Något öfver 12 kommo kapten och konsul Stare ombord; hade gått in i kaptenens hytt, låtit servera sig ½ punsch till kl. något före 1, då konsul Stare sagt godnatt åt kaptenen vid landgången och gått öfver densamma bortåt tullhuset. Han hade ej kunnat märka att Stare då var annorlunda än när han kom. Vid passerandet af landgången hade Stare slagit igen rocken om sig samt tagit käppen i högra hand.
Häradsskrifvare Nordahl berättade rörande uppehållet å schweizeriet detsamma som konsul Öfverberg och kapten Hedenblad. Hade ej Nordabl sett Stare dricka punsch, skulle han ej ha kunnat märka det på honom. Häradsskrifvare Nordahl, äfvensom öfriga vittnena, förklarade på fråga, att konsul Stare varit mycket närsynt samt att natten varit mycket mörk.
Arbetaren Norberg hade väntat på Polhem; kl. 12 hade han gått ombord på Sofia in i försalongen. Han hade då hört två glada röster från kaptenens hytt. Akterstäderskan hade så gått dit in med ett par flaskor. Kaptenen hade vid Stares hemgång följt honom blott till dörren. Vid afskedet hade Stare bedt kapten Säfstén vara välkommen hem till honom, när han nästa gång kom hit. Vid passerandet af landgången hade Stare med högra handen ledt sig i linan, som tjenstgör såsom barrier, och hållit käppen i venstra hand.
Enligt vittnets uppfattning hade konsul Stare varit något upprymd.
Fröken Hedvig Wiekman hade under natten hört tre rop; tiden för de samma visste hon ej.
Fru Johanna Bodin som bor hos Gabrielssons hade också hört ett underligt rop ett par eller tre gånger långt efter klockan 12 på natten till igår. Hon hade dock ej uppfattat dem som nödrop.
Kommissarien Smedberg, som ankom senare och bad såsom ombud för sterbhuset få protokollet uppläst, anmärkte att Norbergs vittigamål helt och hållet stred mot de öfrigas, hvarvid stadsfiskalen, som ledde förhöret, förklarade, att detsamma troligen komme att bortfalla, enär Norberg vid ett föregående förhör haft uppgifter alldeles stridande mot de nu lemnade.
Härmed afslöts förhöret.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24