Slite, 10 Febr.
En ovanlig högtidlighet ägde rum i Boge sistlidne söndag, då kyrkoherden Gradelius till 84-åriga enkan Bingström vid Pihlgårds utdelade af barnbusdirektionen i Stockholm henne tillerkända belöningsmedaljen, att i silfverkedja kring halsen bäras å bröstet. Det prydliga diplomet som medföljde är afsett att under glas och ram förvaras. På frågan hvad har då gumman gjort för att erhålla en sådan ovanlig utmärkelse svaras, att hon, jämte öfrige husets anförvandter, har låtit sin fosterson, ynglingen Axel Bodin ingå i arf jämte de öfriga fostersyskonen, så att han, som just nu lemnat sitt barndomshem, der han sedan sitt första lefnadsår vistats, för att sätta eget bo, medförde en liten god grundplåt.
Bland andra tönkvärda yttranden tillönskade kyrkoherden den åldrige och svaga gumman, att, likasom hon genom vackra och goda handlingar mot »värnlösa små» som det stod på det mycket vackra etuiet, förvärfvat sig denna krona, hon ock af nåd måtte få emottaga lifvets ovanskliga krona.
En på Gotland sannolikt sällsynt fågel af uggleslägtet fångades för några dagar sedan af landtbr. Lytb, Möjner. Fågeln var af en dufvas storlek, brun till färgen med askgrå fläckar på de korta trubbiga vingarne. Benen liknade kattassar och voro försedda med skarpa men späda klor. Mest uttrycksfulla hos fågeln voro ansigtet och ögonen, de senare försedda med en brandgul cirkelrund regnbågshinna, hornhinnan mycket kupig; de mycket utvecklade ögonlocken voro försedda med långa fransiga ögonhår.
Dess läte kan närmast återgifvas med: upp! upp! upp! Månne ej hade varit skäl att lemua den åt läroverkets zoologiska samlingar?
Massuntierskrifter samlas här och hvar i byarne vit de ofta hållna nykterhetsmötena för att melels opinionsyttring. verka för värdshusrörelsers upphörande på Slite.
Riklig tillgång på räf tycks det vara höromkring enär under vinterns lopp, medels förgiftad åtel, redan dödats 10 räfvar; några lära dessutom vara dödade men ej upphittade, Vore ej skäl att alla socknar i likhet med Boge och Lärbro använda en del af hundskatten till särskilda premier för rofdjurs dödande, för att ersätta dem, som dermed uppoffra tid och arbete?
Lärbro kommun betalar 3 och Boge 2 kr. för hvarje räf som dödas inom socknen. Det mellanliggande Othem, som sålunda skördar nyttan af grannsocknarnes uppoffringar, har icke någon sådan premie, oaktadt hundskatten der utgår med 3 kronor.
Ronehamn i Februari.
Nu är redan första månaden gången på det nya året och nog har den varit växlingsrik i mer än ett afseende. På landsbygdens stilla, idoga arbete beror det ju, om städernas handel och näringslif skall förkofras och blomstra.
Tecken till en lifligare spskulation i skogsprodukter bör derför helsas med glädje äfven om det för fosterlandsvännen på ett eller annat ställe skulle synas som hoppade man öfver de lagliga skrankorna. Det gäller dock att den som äger och förståndigt använder sina skogsvarsr må få högsta möjliga valuta. Och de lokomobiler, som här och der med energi arbeta, kunna ju dertill bidraga väsentligt bara icke väderleken lagt så stora hinder i vägen. Vi ha ju! riktigt hvarannardagsvinter. Man säger att vi icke haft en sådan sen! 1839. Och i skogen försvåras arbetet derför i högsta grad. Landtmannen behöfver vog äfven sälja hvad han kan undvara ty åttionian var ett klent skördeår. Åtskilliga tecken tyda ock på ett litet uppsving, så man nästan börjat balft om halft hoppas på bätte tider. Fast gunås! nog låta de vänta på sig i den här gyttjan; ty det är ju ej annat på vägar och stigar härnere än smörja. Det är hennes och influensans tid nu — men ej kom JR i grefvens. Nog tycker jag det var i otid.
Ni frågar efter nyheter. Visst skall steken ha sås och visst skall en tidning ha nyheter.
Att ångare och segelfartyg synas här utanför nästan dagligen har väl berättats. Det är alldeles som vi hade våren inpå oss. Svanen flyger i luften och simmar i vattnet. Vår jägareålderman här, Vigsten, sköt en häromdagen. Lärkor synas äfvev, icke enstaka exemplar utan i flockar och starar likaledes här långs kusten, Barnen ba börjat skolan och myggen börjat dansa, isen brister och ryssjan torkar, så nog är det vårtecken som heta duga.
Som en ytterst sorglig underrättelse kan äfven nämnas, att en 14-åring (till sorg både för föräldrar och närmaste) nyligen blifvit förlöst med ett barn.
Skattmötet, som årligen återkommer och aldrig nteblir, aflöpte 8 Febr. här stilla och lugnt utan skrål, rammel och kopparslagare. Hvar och en erlade sin tribut, köpte litet af smeden och blekslagaren — fruntimren fingo hålla tillgodo med »krokmakaru» och »jungfru Maria», som sålde karameller — och så gick hvar och en till sitt. På samma tid och samma timme bölls af kronolänsman Lindström ett möte för omläggande af den stora s. k. »Frixarfve bro» som vore bristfällig och i hvilken kostnad alla delägare i Alfva myr ålades deltaga. Mötet beslöt att bygga en ny bro af sten och en comité utsågs bestående af landtbr, A. Petterson Hulte, Hemse, J. Wahlby, Östris, Alfva och K. Lindberg, Frixarfve, Rone, å hvilka uppdrogs att upprätta kostnadsföreslag och anskaffa sten m. m. Deanna bro lär emellertid af myrlottägarne en gång förut satts i stånd och blifvit af vederbörande kronolänsman afsynad. Mången hade derför förestält sig att något vidare nu ej skulle komma i fråga från myrägarnes sida. Men detta hopp var fåfängt. Ty enligt vederbörandes utsago kommer den alltid att vidlåda delägarne i myren till åtminstone halfva kostuaden.
Tandläkareyrket är ett yrke, hvari ofta fuskas till stort men för den lidande allmänbeten. För något öfver ett år sedan led en gosse här i socknen svåra plågor genom felaktigheter vid en tands utdragning, enligt sedermera tillkallad läkares utsago, så att endast tjenlig läkarebehandling kunde hjelpa det onda och au har en annan äfven varit illa deran.
Ett ungt fruntimmer lät för 3 år sedan uttaga en tand, men naturligtvis vände man sig ej till läkaren utan till en annan person. Nu i höst har samma fruntimmer plågats af stark hufvudvärk med tanivärk hvarvid en stor bulnad uppstod på tandköttet. Nu måste läkaren ändtligen anlitas, som efter stort besvär och för patienten ett lidande som om 5 tänder skulle uttagits utdrog roten till den tand, som för så lång tid sedan uttogs. Benröta var ej långt borta.
Den stora vädermjölqvarnen å Ronehamn miste häromdagen sin ena vinge i stormen.
Den brödbehöfvande sakna den.
Stenkyrke, 13 Febr.
Tjufvarne låta ännu alltjämt höra af sig. Så ba de, troligen at hämd derför att häststölden vid Vale misslyckades, der en natt brutit sönder hänglåsen för ett af husen samt släpt en häst lös. Potatisgroparna ha haft talrika visiter. Till följd af den rådande, alltmera stigande osäkerheten, skall man om lördag vid betalande af skatten öfverlägga om bästa sätt att få tjufvarna gripna och i fall någon särskild kan anses misstänkt för stölderna.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24