Kategori: 1890

från härvarande postkontor under år 1889 ha utgjort:
Rekommenderade försändelser 8,886 mot 9,509 under år 1888,
Vanliga paket 1,110 mot 1,096 under föregående år.
Assurerade bref 4,374, derå sammanlagda aesuransbaloppet utgjorde 1,115,410 kr. 1 öre. Motsvarande siffror år 1888 voro 4,204 och 1,869,809 kr. 88 öre.
Assurerade paketens antal var år 1889 230, sammanlagda vigten 264 kilogram 265 gram och värdet 1,089,095 kr. 20 öre. Under år 1888 afsändes 231 paket med vigt af 356 kg.,86 gr. och värde 909,937 kr. 14 öre.
Bref med: postförskott utgjorde 318 (278 & 1888), paket med postförskott 70 (57 & 1888) med ett sammanlagdt värde af 3,116 kr. 32 öre (2,724 kr. 91 öre & 1888). Oinlösta återsändes 94 postförskott (78 år 1888) med värde af 1,248 kr. 78 öre (790 kr. 98 öre år 1888).
Postanvisningarnes antal utgjorde 2,830 (2,842 &r 1888) till ett värde af 93.105 kr. 79 öre (95,010 kr. 57 öre år 1888).
Från under härvarande kontor lydande poststationer ha under år 1889 afsändts: 6,455 rekommenderade försändelser, 230 vanliga paket, 4,213 assurerade bref med värde af 671,607 kr. 81 öre, 14 assurerade paket med vigt af 26 kg. 419 gr. och värde af 9,617 kr. 11 öre, 9 postförskott till värde af 63 kr. 59 öre och 887 postanvisningar med sammanlagdt värde af 16,990 kr. 99 öre.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 Februari 1890
N:r 17

Ingeniör Liander har i A. B. fått plats för följande uppsats:
Ehuru den i eder ärade tidning intagna, från brefskrifvaren i Visby ytterligare insända uppsatsen angående det så mycket omordade hamnområdet vid Visby borde af mig, såsom alldeles oskyldigt i saken inblandad, lemnas utan vidare afseende, anser jag mig likväl icke böra underlåta att besvara densamma.
Den af brefskrifvareå nu åberopade och till någon del refererada skrifvelsen från mig till hrr stadsfullmäktige i Visby afläts icke i ändamål att för min egen del »ställa saken tillrätta», såsom brefskrifvaren af missförstånd synes antyda, utan skedde detta dels för att söka klargöra, att någon synnerlig skada icke bör kunna förorsakas Visby stad, genom att lagfart å det omskrifna området blifvit för jernvägen meddelad, och dels för att meddela några upplysningar och råd, huru staden och jernvägsstyrelsen borde enligt mitt förmenande gå tillväga för att på lämpligaste sätt bilägga den uppkomna tvisten. Och borde således berörda skrifvelse, afgifven i de vänligaste afsigter, åtminstone icke hafva föranledt att i denna fråga ställa mig inför allmänheten i fortfarande tvetydig dager.
Nu endast några ord, som visa orimligheten af att jag blitvit i denna tvist inblandad:
Hvar och en, som haft med jernvägsangelägenheter att sköta, har sig ock nogsamt bekant, att rättigheten att bestämma de områden, com skola till jernvägen intagas, tillkommer alls icke expropriationslandtmätaren, utan högre och högsta myndighet, samt att han endast har att verkställa hvad dessa myndigheter i sådant fall föreskrifva. Så har ock förhållandet varit vid Gotlands jernväg, derjag inlade jernvägsområdet enligt sådana föreskrifter och naturligtvis icke efter mitt eget godtfionande; och kommer det således icke i något afseende mig vid, att området å Visby hamn blifvit för jerovägens framtida behof intaget och lagfaret, utan berodde detta uteslutande på kontrollerande ingeniörens derför gillade och behörigen faststälda plan.
Detta hoppades jag tillräckligt tydligt hafva ådagalagt i det beriktigande jag aflät på den förra, i denna tidning förekomna artikeln, men Visbyboarne synas fortfarande hatva utsett mig såsom syndabock för en sak, hvari de sjelfva antagligen uraktlåtit att i tid bevaka fina intressen.
Förmodligen är det väl ingen som trott att hr L. i föreliggande fall handlat i medvetenhet om förbiseendet och om allt det trassel, som blir en följd sf den omskrifna åtgärden. Men vore det icke derför skäl, att han sjelf toge fram »syndabocken» eller den som missledt honom?

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 Februari 1890
N:r 17