Visby rådhusrätt, (Länsfängelset).
Många stölder. Ransakning hölls i går under flere timmar med arbetaren Fr, Rudolf Öhman, häktad som misstänkt för stöld af tågvirke såväl ur grosshandlare Molanders som Neptunbolagets magasin vid hamnen. Dessutom hade misstankar yppats, att Öhman begått en hel del andra stölder. Så skulle han från en dräng Lundgren ha inne på handl!, Munthes gård stulit en piska. Han nekade och påstod, att han hittat piskan på Adelsgatan.
Vidare tillspordes Öhman, om han ej tillgripit en stocksåg från landtbrukaren Stenberg, Ekes i Bro, då denne hade sin skjuts stående på handl. Klingvalls gård. Ätven härför nekade han. Sågen hade han innehaft och bortlemnat till uppskärning, men han hade köpt den af två obekanta ynglingar i närheten af gamla kyrkogården.
Öhman hade också till en person sålt en spade och en grep, hvilka jernhandlar Grön: strand anmält sig ha förlorat bland sina skyltgaker tillsammans med ett tvättbräde. Rörande åtkomsten af dessa saker råstod Öhman att hau köpt denna af en jernhandlare på Söder i Stockholm sommaren 1890, då han for som besättningskarl på »Gotland».
Från en skjuts å handl. Kjellblads gård, tillnörig L. Olofsson, Enges i Butle, hade en lördag bortkommit ett koyte, innehållande åtskilliga linnepersedlar, en sjal och två kilo nötkött, Tillspord rörande detta, nekade Öhman också, afvensom ifråga om stölderna från Maltfabriken, hvarom han likaledes förhördes. Tågvirke hade han visserligen innehaft och försålt till en vid namn Möller, men en del deraf hade han sålt på uppdrag af en sjöman från Ljugarn, en annan del hade han sjelf fiskat upp ur hamnen.
Såsom skäligen misstänkt för delaktighet i stölden på Kjellblads gård och i maltfabrikens magasin var inkallad f, artilleristen Petter Sigrén, född 1856 i Björke. Han nekade, men erkände att han sålt tågvirke, som han köpt af en sjöman från ryske ångaren Pomoschtschnick, som låg här på hösten 1890.
Korn hade han ej sålt, men Öhman erkände sig ha afyttrat 73 kg. sådant i J. O. Petterssons filial söder om staden, Detta hade skett för en obekant landsbos räkning.
Då båda de tilltalade enständigt nekade, fördes de ut och domstolen förklarade att besked skulle gifvas vid ransakningens slut.
Infördes så omedebart tre andra personer att ransakas för sädesstölderna hos konsul Björkander. Fängelsedirektören meddelade emellertid nu rättens ordförande, att Öbman förklarat sig villig att bekänna, Han upptogs då ånyo ur cellen och nu var det »annat ljud i skällan».
I fråga om tågvirksstölderna berättade han, att han och Sigréa utfört dem till sammans.
I Molanderska magasinet hade beredt sig inträde genom en glugg, till Neptunbolagets magasin hade Öhman haft en nyckel, som händelsevis passade. Tillgreppst af skyltsakerna från Grönstrand erkände han att han föröfvat ensam, likaså stölden af knytet inne på Kjellblads gård. Det stulna utom köttet, hade han dock på måndags morgonen ställt tillbaka; stölden af piskan och stocksågen förnekade han dock fortfarande. Men stölderna från Maltfabriken vidgick han.
Fabriken hade anmält tre inbrott nämligen nätterna mellan 14 och 15 samt 21 och 22 December och så någon natt i slutet af Januari. Stölderna hade han föröfvats i sällskap med Sigrén. Först hade en morgon 2 säckar korn tagits ur ena magasinet, på aftonen samma dag åter en och så hade slutligen inbrott gjorts genom taket på andra magasinet dervid en säck korn tillgripits. De båda första stölderna hade skett genom magasinets ej tillstängda gluggar. Den tredje anmälda kornstölden förnekade Öhman på det bestämdasta.
Sigrén infördes nu och uppmanades att, likasom Öhman, bekänna. Nej, Öhman hade ljugit, han hade varit med om hvarken tågeller kornstölderna. Att han sålt korn till J. O. Petterssons filial ville han ej förneka, men det hade skett för en bondgummas räkning, hvilkens vagn råkat gå sönder uppe på Södertorg.
Båda utfördes ånyo. Då de inkallades för att få del af rättens beslut — på Sigréa hade yrkats häktning — tillspordes Sigrén, om han fortfarande ville påstå sig vara oskyldig.
— Nej!
— Nå berätta då, hvad Sigrén varit med om.
— Låt mig höra hvad Öhman sagt, skall jag sedan säga om han talat sanning.
Öhmans bekännelse upprepades för Sigrén, gom yttrade: — Jaså, inte mera, ja det är sanning det.
— Ni vår då med om tågstölderna?
— Ja, för all del.
Och hur kommo ni in i Molanderska magasinet.
— Genom en glugg.
— Och i Neptunbolagets?
— Det bröto vi upp.
— Men Öhman har sagt, att han låste upp dörren med en nyckel.
— Det är inte sanning.
— Men det vill jag påminna mig — sade Öhman.
— Det är inte värdt att bråka om den saken. Det syns nog på dörren att vi användt en kofot.
— Nå än kornstölderna då, har Sigrén också varit med om dem?
— Det har jag ju sagt.
Han vitsordade Öhmans berättelse. Det mesta af det stulna hade sålts i J. O. Petterssons filiel, en del till en person vid namn Karlsson på Klinten.
Ett år i julas hade trafikschefen Caderström ur en jernvägsvagn vid hamnen förlorat en låda med diverse saker. Öhman och Sigrén hade vid tillfället arbetat i vagnen. Den förre tillspordes, om han hade sig något bekant om den stölden, men han förnekade det.
Kopparslagare Hallonberg hade anmält att Öhman till honom velat försälja en del koppar, hvars ärliga åtkomst han betviflat och derför ej köpt. Öhman nekade att ha utbjudit någon koppar till Hallonberg. Likaså förnekade ghan att ha begått eller haft del i stölderna i paviljongen och Häggska villorna. Deremot erkände han att han i Neptunbolagets magasin tillgripit ätven en stump ketting, som ban sålt till H. Thonell, Slitegårds i Dalhem.
Dels för inhämtande af värdena på de stulna sakerna, dels för anskaffande af ytterligare bevisning rörande ännu ej utredda omständigheter, erhöll åklagaren åtta dagars uppskof med målet.
Nu infördes f. artilleristerna Nils Johansson och Karl Emil Johansson (Mosebacke) samt arbetaren Karl Petter Söderberg, anhållna för erkända stölder af säd ur konsul Björkanders magasin vid hamnen.
Härvid hade så tillgått: En dag hade snickare Tiljander, då kan gått förbi sagda magasin, der Johansson arbetade, frågat denne, om der aldrig blef någon spillsäd och då Nils Johansson, hvilken var anstäld eom magasinskarl hos konsul Björkander, sagt att nog så vore förhållandet, hade br Tiljander bedt att vid tillfälle få köpa något till hönsmat. En tid derefter hade Nils Johansson frågat Karl Emil Johansson, om han ville göra honom en tjenst mot betalning, hvartill denne förklarat sig villig. Nils Johansson hade då lemnat honom en säck med säd samt tillsagt honom att forsla upp den till hr Tiljander.
Han hade fått räkning med gig, hvilken Tiljander betalt med 3 kronor.
Efter denna affär hade Nils Johansson underrättat Karl Emil Johansson om, att derest han kunde afyttra säd, skulle Nils Jöhansson lemna en glugg till magasinet öppet hvarifrån han kunde uttaga af Nils Johansson iordninggjorda säckar. Han skulle få betalt för sitt besvär. Karl Emil Jahansson träffade då aftal med åkaren Karl Svensson från Österby, att denne skulle köpa 2 säckar korn, som arbetarne vid ångbåtarne hopsamlat åt sig af spillsäden. När Karl Emil Johansson fört ut säckarne ur magasinet och börjat forsla dem till tvättrännan vid Trädgårdsgatan hade han begärt hjelp af Karl Petter Söderberg,, som ej vetat, men väl misstänkt, att säckarne voro stulna. På Trädgårdsgatan, der Karl Svensson skulle köra fram, hade sedan säckarne pålassats och af Svensson betalts med 9 kronor, som öfverlemnats åt Nils Johansson. När Karlsson fått veta att säden var stulen, hade han anmölt att ban erhållit densamma.
Äfven till åkaren Johan Karlsson hade förts omkring 73 kg korn, som stälts i hans stall, men ej af honom användts eller betalts utan återlemnats.
Petter Söderberg började emellertid operera på egen hand och tog dervid ur samma ma gasin 2 säckar råg, af hvilka han låtit mala en\’ till mjöl vid Högan samt sålt till åkare Fröberg för 5 kronor. Dean säcken innehöll 66 kg. – Till åkaren P. A. Karlsson Österby hade han sålt den andra rågsäcken för 6 kronor.
Alla tre erkände öppet sina tillgrepp samt fingo redogöra för sina lefnadsomständigheter.
Det stulua kornet hade af ägaren värderats till kr. 12: 50 för 100 kg och rågen till 17 kronor för samma vigt.
Åklagaren yrkade ansvar å de brottsliga samt å Kerl Svensson för köpande af vara, som han kunde misstänka vara oärligt bekommen, hvilket yrkande denne senare bestred.
Nils Johansson dömdes till 3 månaders straff-arbete samt Karl Emil Johansson och Petter Söderberg till 3 månaders straffarbete hvardera. Ausvarsyrkandet mot Karl Svensson förföll.
Afskedats har volontären vid Klinte kompani nr 129 Jakobsson.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Februari 1892
N:r 23
