Burgsvik, 30 Jan.
Ett uppseendeväckande bedrägeri föröfvades nyligen af en flicka från trakten. Förhållandet har delgifvits eder meddelare sålunda: För kort tid sedan inkom en bonddotter en dag till en här boende person med anhållan att få låna en mindre penningesumma åt en namngifven välmående landtbrukare från socknen. Som personen i fråga icke misstänkte någonting, erhöll flickan det begärda, hvarefter hon aflägsnade sig. Så förgick ett par, tre veckor, och som vår långifvare icke fick höra något från sin gäldenär, landtbrukaren, började han ana oråd, hvarför han genom ett vänligt bref underrättade denne om sin lilla fordran. Nu blef landtmannen naturligtvis i högsta grad förbluffad, helst som han med säkerhet visste att han ej var skyldig personen i fråga det ringaste, och reste genast till den föregifne fordringsägaren som då omtalade hela förhållandet och namngaf flickan. I sällskap begåfvo de sig derefter till bedragerskan som fann för godt att neka för alltsammans, under påstående det vara en hisklig lögn. Men nu tog »långifvaren» bladetfrån munnen och förklarade med bestämdhet att, som han hade bevis på att hon verkligen, i den uppgifna personens namn, fått och emottagit pengarne af honom, så anmälde han saken för länsmannen och då fick hon nog eget hus någon tid. Detta hjelpte, ty nu föll hon till bönboken och bekände alltsammans, såväl ändamålet med penningelånet, m, fl. detaljer i saken. För att nu undslippa att blifva åtalad för sitt brott, måste hon förbinda sig att återbetala lånesumman och dessutom ett litet arvode, s. k. förlikning. Men hvarifrån nu taga pengarne härtill tänkte flickan? Nog af, hon var ej rådlös, ett nytt brott skulle gå af stapeln, för att kunna försona det gamla. För detta ändamål begaf hon sig till en större affärsman med anhållan om ett litet penningelån åt sin — fader, som ej hade tillräcklig skattepenning. Men svaret blef att »om far vill ha pengar får han sjelf komma och hemta dem», och dermed gick denna så listigt uttänkta plan om intet. Emellertid hittade hon på en ny utväg, och det var i faderns portemonnä, som tillgrepp föröfvades. Men ej heller nu var lyckan henne bevågen, ty upptäckt gjordes med det resultat att hon måste bekänna kort för sin fader, gom sedermera rangerade affären så att den ej komme under offentligt åtal.
Lärbro, 31 Jan.
En hastig död fick i förgår en Hanna Frantzén från Helvi. Utkommen på vägen från ett besök i en handelsbod, fick hon blodstörtning och dog inom ett par minuter i armarne på en tillstädeskommande person.
Ett slädparti på omkring 26 skjutsar afåktes i dag från Angelbos i Lärbro till Slite, der detsamma afslutades med bal.
Influensan härjar öfverallt här omkring. Några dödsfall har den ännu ej dess bättre, förorsakat, ehuru många varit nära deran.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Februari 1892
N:r 17
