Lau, 20 Febr.
En Olof Trätälja skulle man med skäl kunna kalla en i amerikauska vestern nu boende gotländing Tomas Tomson från Koparfve i Lau. Mycket ung bjöd han farväl af sina föräldrar och syskon och lemnade så sitt aldrig glömda föräldrahem. Samtidigt med en annan skolkamrat, Karl Ahlström, numera pianomästare i Jamestown, begaf han sig på den långa resan med en bestämd föresats att genom förgakelse, möda och arbate bryta sig väg fram till en oberosnde ställning, som äfven för honom lyckats.
Efter att hafva tjenat in en liten summa köpte han en farm långt bort i vestern, försåg sig med en följeslagarinna genom lifvet, men som han dock måstelemna i Chicago, då han begaf sig på den långa äfventyrliga färåen, der han endast hade kartor att rätta kosan efter. Utrustningen var naturligtvis helt enkel: Ett par oxar, förspända en större öfvertäckt vagn, som innehöll nödig&redskap, födoråd, en liten jernspis samt gång- och sängkläder m. m. Efter flera dygns resa upphanns slutligen målet och den tillfälliga och lätt flyttbara bostaden, vagnen, platserades på ett lämpligt ställe.
Fjärran skild ifrån den öfriga menniskoverlden, med endast sina oxar och urskogarnes vilda djur till sällskap, grep han nu saken helt hastigt an. Skogen afröjdes och bortsläpades; jordea uppodlades efter hand och besåddes och snart framstodo vackra skördar, såsom lön för odlarns möda. Men mycket återstod ännu. Boningshus skulle uppföras åt familjen, äfvensom ladugårdshus. Allt skulle hans båda händer utföra och han tröttnade heller aldrig. Föda skulle äfven skaffas och då måste han gå den fem mil långa vägen till närmaste bygden föratt proviantera, ibland i det svåraste väder och genom fotsdjup snö. Men med tålamod och ihärdighet öfvervann han alla svårigheter och efter långa år kunde ban nu jhämta sin hustru till deras gemensamma nya goda hem, hvars åstadkommande var ett företag som icke många skulle vilja drista sig till, ja ett vågspel på lif och död.
Jag vill endast au omnämna såsom bevis på jordens bördighet och odlarns flit att han sistllidne höst å sin farm skördat 400 tunnor i svenskt mått hvete och 360 tunnor majs, hvilken sistnämda skörd dock likväl slagit totalt fel derigenom att den i förtid lagt sig och blifvit angripen af rost, samt 90 t:r linfrö.
Denne unge farmare föder nu 20 kor och några dugtiga oxar m. fl. djur. Nu råder i denna trakt lif och rörelse öfverallt. Slägtingar och vänner, nybyggen och farmare ådgalägga der den största flit för att bringa sina Dya hem till välstånd och trefnad för hvilka de hafva att tacka den unga, första odlarn och bebyggarn derstädes Tomas Tomson och som äfven kan tagas till läroprof för mången: svensk yngling som tänker resa till det aflägsna landet för att pröfva på lyckans spel och som kanske tänka att man derstädes får skära guld med täljknifvar. O, nej! der får man åtminstone lära sig arbeta, om man icke velat det i det kära hemmet och på den för sinnet och hjertat dyra fosterjorden. Der får man lära sig försaka, och vara beredd på många mötande faror och lidanden.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Februari 1892
N:r 29
