i måndags ha i går och i dag inför t. f. stadsfiskal Axel Jonzon hållits förberedande förhör hvarvid en del personer, hufvudsakligen de, som först varsnade elden samt de, som sist varit inne i det nedbrunna huset, blifvit hörda. Dervid har dock ännu ingen klarhet rörande eldens uppkomst kunuat vinnas. Så mycket har dock utrönts, att elden mycket hastigt utbrutit.
För att hämta en del virke till den på gamla fatighusgården, under arbete varande vattenreservoaren hade af byggmästare Kihlberg i måndags förmiddag till materialboden sändt sjömannen G. Johansson, arbetaren K. Jonasson och arbetaren V. Karlsson-Sköld. Dessa bortforslade på en vagn ett par foror. Då den sista anländt till fattighustomten, fingo Sköld och Johansson af Jonasson befallning att till materialboden &terföra vagnen, hvilket de och gjort. Dervid hade de stannat några ögonblick å gården, hvarvid Sköld gått in i det bredvid liggande stallet, der &karen Sverker hade sin häst stående, men ingen af karlarne hade någonstädes iakttagit något misstänkt. De aflägsnade sig vid pass tio minuter öfver 11, och icke iallt tio minuter senare bröt elden ut.
Senare har Sköld uppgifvit att han vid besöket i materialboden väl känt någon svafvellukt, men att han ej förvånat sig deröfver, då han ofia förut iakttagit denna lukt, som härledde sig ifrån några från tändstickefabriken hämtade lådor, hvilka förr i tiden innehållit svafvelstickor. Båda arbetarne förneka på det bestämdaste, att de rökt eller på annat sätt sysslat med eld vid sina besök i materialboden.
Möjligen skulle ja kunna tänkas, att elden härledt sig från dessa tändstickslådor. Kanske ha några stickor funnits qvar i dem och på ett eller annat sätt fattat eld.
Att branden så hastigt kom i fart berodde på den mängd bränbara ämnen, torrt virke och spån, som fans i boden.
Dessutom fannos der en mängd block och linor, selar, skyfflar, spadar, en vagn och diverse redskap hvilket sammanlagdt byggmästare K. uppskattar till omkring 500 kr. Försäkringen & detta utgick 4 sistlidne November och har sedan ej blitvit förnyad.
Någon tjära eller kalk fans ej i boden. Kalken hade hela vintern legat ute på gården.
Fröken Vedin, som ägde det bredvid magasinet liggande huset, fick under bergniogen nästan hela sitt lösörebo förstördt. Det vräktes handlöst ut på gården. Det var icke försäkradt.
Såsom vi i måndags nämde kom brandmanskapet hastigt nog i rörelse. Från tygförrådets gård, der man just hade brandsyn och sprutan framme, märktes elden först. Brandmästare Lundin skyndade genast till vaktkontoret med anmälan och tygförrådets spruta började genast arbeta från brunnen på gården. Sedermera kommo sprutorna nr. 1 och 3 i gång, så uppfordringsverket, samt sprutan nr 5. Skolgossornas vattenledningskedja arbetade friskt och hurtigt.
Första vattenköraren var fodermarsken Lindblom från bryggeribolaget, den andra auditör S. Engströms dräng.
Utom den till branden kommenderade vaktstyrkan var dit beordradt allt manskap med artillerisprutan. Styckjunkaren Vessman och några man voro stationerade å vinden till tygförrådet, som en stund var ganska hotadt. Från lägret hade, för skyddandet af militärexpeditionen, om branden skulle draga sig ditåt, kommenderats en piket.
Under branden fick f. klockaren Neuman en ramlandå tegelpanna i ansigtet och bokhållaren Eklund fick en brinnande bjelke öfver sig. De skadades dock lyckligtvis ej svårare.
Magistratsförhör rörande branden torde komma att äga rum om fredag.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Maj 1892
N:r 75
