Kategori: 1892 05 Maj

i nötboskapspremieringsnämden på Gotland har landtbruksstyrelsen utsett länsmejeristen G. af Vetterstedt med f. kapten K. T. Broander som ersättare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Maj 1892
N:r 67

i måndags afton var besökt af omkring ett tjugutal röstberättigade samt upptog en tid af omkring 2 1/2 timmar. Dervid afgjordes följande ärenden, för hvilka vi redan i Gotlands Allehandas fredagsnummer utförligt redogjorde:
Församlingarne beslöto, att mot framtida underhållsskyldighet af grafven, mottaga de s k. Nielssonska grafmedlen, 1,000 kronor.
Föredrogos de inkomna anbuden å uppförande af orgelfasaderna och läktarna i kyrkan och öfverlemnade församlingarne åt kyrkorkdet i att gå i författning om arbetets utförande genom någon af de entreprenörer, som anmält sig. Kyrkorådet för sin del förordade snickerifirman A. P. Bloms i Arboga förslag å 5,152 kr., enär firman dels åtagit sig att utföra arbetet på bestämd, kortare tid, dels aflemnat fullt vederbäftig borgen.
Såsom vi förut nämt, felades dock en del penningar till dessa arbeten såväl som till en del andra. Stämman godkände kyrkorådets förslag att för fyllande af detta behof åt rådet skulle lemnag dispositionsrätt öfver dels de Nielssonska grafmedlen, dels af till kyrkan uttaxerade medel inbesparade 1,180 kr. 92 öre, dels ioflatna afkortningsmedel 1,003 kr. 25 öre eller tillsamman något öfver 3,000 kr. Utom till läktare och orgelfasader kommer denna summa, enligt församlingarnes beslut, att användas till sänkning af barrigren mellan kyrkan och tornrummet (200 kr.), sänkning af marken utanför den s. k. bruddörren (200 kr.), till ljushållare (300 kr.), till kontrollantarvode utöfver det af domkapitlet kontraherade (600 kr.), till ledstänger i torntrapporna, till sänkning af golfvet i tornrummet samt till planering af golfvet i kapellet, der detta ej kommer att täckas med trägolf.
I skrifvelse till konsistorienotarien hade arkitekten Pettersson, betecknande det af förra kyrkostämman fattade beslutet om kamflensrörens i kapellet täckande med en mantel såsom löjligt, hemstält om samma rörs nedläggande i kanaler i golfvet. Denna skrifvelse hade domkapitlet ansett sig af artighet böra lemna kyrkostämman tillfälle att taga del af.
Sedan biskopen efter skrifvelsens uppläsande yttrat sig om orsakerna till dess föredragande begärdes ordet af
bankdirektör Kolmodin, som ansåg att arkitekten visserligen ej varit vidare artig mot den kyrkostämma som fattat det förra beslutet, men han vore ursäktad, då han antagligen ej anat att hans till konsistorienotarien stälda skrifvelse skulle genom domkapitlet gifvas den publicitet, som den nu erhållit. Man ville alltså, att det föregående beslutet nu skulle rättas. Litet talade dock för att så omedelbart vända om det. Talaren vore ej på minsta vis generad öfver att med afseende på kapellets uppvärmning ej ha träffat det bästa sättet. Men nu vore det så, att om vi också ändrade om saken efter arkitektens mening, hade han ej heller sista ordet: beslutet kunde kanske ändras af höga vederbörande. Alltså vore det blott för att dölja ett enfaldigt beslut, som det förra hu skulle tummas. Detta vore emellertid lönlöst, ty stämmans beslut att med en mantel täcka kamflensrören i kapellet vore redan kändt i öfverintendentsembetet, enligt ett bref, hvarur talaren föredrog delar. Då vi således inte kunde sticka under stolen med det fattade beslutet, vore det bättre att med ens få en rättelse som hölle färgen. Enklaste sät\’et att få frågan löst vore att låta den löpa banan ut; det ledde till det snabbaste och säkraste slutet. Talaren föreslog derför, att kyrkostämman måtte med vidhållande af sitt förat fattade beslut om” kamflensrörens täckande med en jernmantel, förklara, att domkapitlets remiss af arkitekten Petterssons skrifvelse ej till någon stämmans åtgärd föranleder.
Biskopen anmärkte att den föregående talaren gjort sig skyldig till ett misstag, då han fattade ifrågavarande skrifvelse som ett ändringsförslag. Kyrkorådet hade ju ej yttrat sig deröfver. Blott såsom en motion kunde således hr Kolmodins resolutionsförslag betraktas, men det syntes tal. litet besynnerligt att motionera om fasthållandet af ett beslut, då intet gjorts för att upphäfva detsamma.
Direktör Kolmodin hade antagit att syftet med eskrifvelsens föredragande hade varit att få stämman att revidera sitt förra beslut. Skulle gerna gå in på att ändra sitt förslag derhän: »att skrifvelsen ej måtte till någon åtgärd föranleda».
Borgmästare Een: Hade sällan hört en så egendomlig motivering af ett beslut som den nu omhandlade. Det vore ej såsom berörande kyrkostämmans heder och värdighet, utan kyrkans utseende i estetiskt hänseende, som frågan borde bedömas. Hvad åtgärden att i kapellet anbringa en mantel beträffar, hade arkitekten riktigt karaktäriserat den samma: den vore löjlig. Det vore ej första gången stämman varit tvungen att ändra fattade beslut på grund af efter beslutets fattande ändrade förutsättningar. Så vore ju förhållandet här. Ivgen kunde förebrå stämman att hon ej vore sakkunnig, men väl kunde hon förebrås för att ej ta hänsén till hvad sakkunnige meddelade, ifall hon stode fast vid hvad som i denna fråga redan beslutats, Taålaren fann skäl att taga arkitektens förslag i allvarligt öfvervägande samt upptog det såsom motion.
Direktör Kolmodin: Kyrkostämmans förra beslut vore om en vecka lagståndet, Det ginge då upp till öfverintendentsembetet, der det komma att välvilligt behandlas af de mest sakkunnige. På detta sätt ginge det fortast att få saken till fullo klar och bestämd. Om den föregående talarens motion skulle i laga ordning af kyrkoråd och stämma behandlas, droge det ju betydligt längre ut på tiden.
Doktor Kahl hade funnit kamflensrörens täckande af en mantel oestetiskt och förenade sig med borgmästaren i upptagandet af arkitektens förslag som motion.
Redaktör Jeurling hade samma uppfattning af frågan som hr Kolmodin, nämligen att här förelåge ett förslag af arkitekten. Det kunde nu vara huru som helst med den estetiska synpunkten. Högre än denna stode dock för talaren, att icke genom upprifvande af en gång fattade beslut den nödvändiga fastheten hos stämman omintetgjordes. Eljes ginge det på tok med tryggheten på det kyrkligt ekonomiska området. Instämde med hr Kolmodin om fasthållande att det en gång fattade beslutet.
Lektor Höjer ansåg det i sak betyda ganska litet hvad man beslöt. Ty, förutsatt att det ginge den vanliga gången, komme församlingens ifrågavarande beslut att underställas domkapitlet, som då antagligen afstyrkte detsamma och förordade arketektens förslag. Huru som helst, skulle nog k. m:t ordna saken till belåtenhet.
Borgmästaren Een ville fullkomligt respektera föregående stämmas beslut, Men detta hade väl i främsta rummet afsett att i. kapellet icke skulle finnas altarbord. Frågan om täckningsmanteln vore väl en bisak. Wille gerna höra biskopens mening om frågan, innan han återtog sin motion; ty om domkapitlet ej afstyrkte mantelns anbringande öfver kamflensrören och beslutet härom möjligen sålunda kunna vinna stadfästelse, vore ingen tidsutdrägt för stor för att afleda en sådan estetisk skandal.
Biskopen: Det vore tänkbart att k. m:t, trots domkapitlets och öfverintendentsembetets afstyrkande, kunde stadfästa församlingarnes beslut. Det vore dock det osannolikaste i verlden.
Häradshöfding Lindroth, som anslöt sig till hvad som uttalats af hrr Kolmodin och Jeurling, fann att skrifvelsens i fråga hänskjutande till stämman varit alldeles onödigt, hvarför ban yrkade att skrifvelsen skulle lemnas utan allt afseende.
Direktör Kolmodin: Om ett sätt att få en sak utagerad redan är färdigt, hvarför då slå in på ett nytt, som ej skulle leda annat än till samma resultat. Den estetiska skandalen, som en talare nämt, skulle nog öfverintendentsembetet och k. m:t se upp med.
Landskamrer Melin ansåg ej arkitektens skrifvelse vara af så vigtig natur att ett upphäfvande af det en gång fattade beslutet kunde ifrågakomma. Långt? vigtigare än annat vore stadgan i stämmorna. Förvånade sig öfver att arkitekten först nu föreslagit kamflensrörens läggande under golfvet. Det såge ut som om de kommit till blott för altarets skull. Instämde med hrr Kolmodin och Jeurling.
Borgmästare Hen, återtagande sin motion, hemstälde, huruvida-ej stämman ville uttala, att ehuru arkitekten Patterssons framlagda förslag förtjenade den största uppmärksamhet, det samma likväl ej kunde leda till något beslut.
Hr Jeurling, som ansåg att i detta låge en skarp tillrättavisning åt förra stämmans majoritet, fann alldeles onödigt att något som helst uttalande gjordes om arkitektens förslag.
Borgmästare Een erinrade om det fasaväckande intrycket af de rökande kaminerna i kyrkan. Vore dot skäl att upprepa samma: historia i kapellet?
Direktör Kolmodin: Detta borgmästarens yttrande vore det mest öfverraskande af alla.
Han jämförde en kamin med en mantel, som omslöt ett varmluftsrör. Detta visade att borgmästeren ej tagit det minsta reda på hvad saken gälde.
Borgmästare Een: Funnes detingen likhet med kaminerna i kyrkan och manteln i kapellet? Jo en kolossal likhet. Ty lika säkert som man sagt om kaminerna att de borde aldrig stå der, lika säkert komme man att säga det om manteln.
Diskussionen var härmed afslutad. Efter votering bifölls borgmästare Eens förslag, att arkitektens skrifvelse, ehuru värd största uppmärksamhet, ej kunde föranleda till någon åtgärd, med 689 röster mot 430, som afgåfvos för hr Kolmodins förslag om skrifvelsens affärdande utan något som helst uttalande.
Domkapitlet meddelade sitt beslut att på förut anförda grunder inköpa för 2,500 kr. 3 glasmålningar till kyrkan från Karl de Bouché i Miänchen. Utan att göra något yrkande, uttalade dervid öfverstelöjtnant Ihre att han helst skulle sett, att domkapitlet hållit fast vid de Neumann & Vogelska målningarna.
Föredrogs revisionsberättelsen öfver kyrkans räkenskaper. För revisorernas i densamma gjorda hemställanden hafva vi redan utförligt redogjort. Vi anteckna nu att stämman beslöt:
att domkapitlets räkenskaper skola föras på sådant sätt, att man deri återfinner alldeles enahanda inkomstoch utgiftsrubriker som i staten, äfvensom att öfver fonderna särskilda räkningar skola föras;
att sysslomannen skulle godtgöras med 60 kr. 88 öre, för betalda men ej ur kassan aftörda räkningar samt att uttala den önskan att i kommande års stater måtte uppföras eft anslag till »diverse utgifter» och ett annat anslag till »oförutsedda utgifter».
Detta senare beslut föregicks at något meningsutbyte, hvarvid lektor Höjer yrkade att man skulle återgå till en rubrik för oförutsedda utgifter på hvarje hufvudtitel. Borgmästaren anubg frågan för tidigt väckt: den tillhörde den stämma, som hade att behandla staten, hvaremot landskamrer Melin och lektor Höjer yttrade som sin åsigt, att just på denna stämma borde beslutet fattas.
Såsom vi nämt, hade revisorerna också yrkat att sysslomannen skulle åläggas återbära kr. 6:50 för ett gravationsbevis som de anpsågo onödigt. Det gälde en inteckning å 3,000 kr. som vid försummad förnyelse å 1879 stått värdelös i 23 dagar. År 1891 hade gravationsbeviset anskaffats för att få visshet om att under de sagda 23 dagarne ingen ny gravation i den intecknade egendomen mellankommit.
Landskamrer Melin förvånade sig öfver att ej kyrkorådet kunde af sysslomannen få reda på af hvilken anledning försummelsen skett och hvem som vore skulden dertill. — Domkyrkosysslomannen Öfverberg sade sig ej alls nu kunna minnas huru med saken tillgått. — Redaktör Jeurling fann denna revisorernas anmärkning vara den mest betänkliga i betraktande af det sakförhållande att en så stor summa som 3,000 kr. under nära en månad sväfvat alldeles i luften och kunde ba gått förlorad för församlingarna.
Stämman godkände, med afslag å revisorernas hemställan, den af kyrkorådet gifna, förut nämda förklaringen.
Revisionsberättelsen öfver skolans räkenskaper föredrogs ätven och beviljade stämman såväl åt skolrådet som åt domkyrkorådet ansvarsfrihet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Maj 1892
N:r 67