Sundre, 21 Juli.
Ett ganska allvarsamt olyckstillbud yppade sig för några dagar sedan vid Vestergårda, der ett par 3—4 åringar, söner till landtbrukar Alfred Johansson derstädes, ute vid ladugården voro sysselsatta att under lek med en liten skål upphemta vatten ur den fylda gårdsbruvnev. Vid deras försök att få upp vatten råkade helt plötsligt den äldre af pojkarne att taga öfverbalansen och störtade hufvudstupa i brunnen, Ingen menniska v r tillstädes som åsåg tilldragelsen; men den lilla 3-åriga brodren som dock begrep att något farligt var å färde skrek allt hvad han förmådde, hvilket observerades af fadren, som genast ilade till platsen för olycksfallet. Kommen till brunnen såg han till en början ej något af den saknade gossen, men efter en stund fick han se ett litet hufvud sticka upp öfver vattenytan, just som han var på väg att bege sig derifrån för att på annat håll söka reda på den försvunne. Med ett raskt tag lyckades emellertid Jobansson att få fatt i pojken och draga upp honom ur det våta elementet; hvarefter man genom tjenliga medel och träget arbete omsider, dock efter en lång stund, lyckades få se lifstecken hos gossen, som förlorat medvetandet unnder sin förtviflade, kamp i brunnen.
Se efter barnen!
Den ondes besegrare. En natt i början af veckan, så mäler min sagesman, blef en undantagsman från en socken på södra Gotland uppmärksammad på hurusom blomkrukor, husgerådssaker m. m, i rummet der han vistades, fingo likasom lif och störtade i golfvet från den plats på hyllor och bord de innehade samt krossades. Naturligtvis blef den gamle mannen högst förskräckt, och trodde att sjeltva hin regerade i huset, Såväl skafferi, der husgerådssakerna voro uppstälda, som öfriga vrår och viuklar i bostaden undersöktes, gedan gubben något hemtat sig från förskräckelsen, men utan framgång, ej ett enda spår, af vare sig katten eller andra »vildjur» kunde upptäckas. Bäst det var började ånyo »rörelsen», väggklockan dansade från sin plats kaffekärl och pannor nedföllo och krossades, allt var i en orolig sinnesstämning. Med hastigheten hos ett Gotlandståg, rusade man nu åstad efter en »troende» granne som försedd med ett »osvikligt» medel — en helig bok — snart infann sig, hvarefter åtekilliga stycken högt upplästes och se, verkan derat förspordes snart: en fönsterruta åt utsidan af bostaden klingade, ett stöare rundt hål visade sig derå och »den onde» aflägsnade sig genom — fönstret, hvarefter »vapenhvila» inträdde och allt blef stilla lugnet. Händelsen som lär vara verkligen sann, tyckes mig dock vara högst komisk eller hvad man må kalla dep; men ett faktum är emellertid att urdantagsmannen tror sig ha erhållit en visit af hin onde, hvilken dock måste flykta för den gudliga mannen och hang »besvärjelsemedel».
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juli 1892
N:r 110
