Kategori: 1892 08 Augusti

sammanträdde i onsdags afton i Etelhem, Extratåg såväl från staden som från Hemse medförde omkring ett par hundra deltagare i mötet. Förhandlingarna leddes af öfverstelöjtnant Carlstedt, som till en början föredrog årsberättelsen. I denna yttras:
Om ock förehingen i sin verksamhet ej kunnat i sådan utsträckning, som önskligt varit, framvisa några större eller mera i ögoaen fallande resultat, hoppas dock styrelsen, att förenipgens arbete ej varit fåfängt, utan att hon kan med någorlunda glädje se tillbaka på det pu tillryggalagda året. Till denna glädje, om ock detta ord ej kan innebära fullständig tillfredsställelse, ankoyter styrelsen hoppet om att både genom sammanslutning hos föreningens nu varande medlemmar och anslutande åf nya finna kraft och uppmuntran i sitt arbete att hinna det önskade målet, nämligen en lycklig lösning uf djurskyddstrågan, och detta icke blott i djurene, utan måhända fastmer i mensklighetens eget intresse.
Det är på upplysningens väg föreningen börjat och fortsatt, då hon ganom föredrag, uppsatser i tidningar och epridande af skrifter 1 djurskyddsvänlig anda samt tillbandahållande af redskap för slagt m. m. städse sökt hålla frågan öppen.
Att föreningen har grundadt skäl hoppas en god utsigt för framtiden, derom vittna ej så få synbara epår henne ädla sträfvan redan lemnat efter sig på nästan hvarje ortinom ön.
Detta i förening med den välvilja och det understöd som äfven under året kommit föreningen till del bör mans både styrelsen och föreningen i sin helhet att icke blott oafbrutet framgå på den inslagna banan, utan ock att icke förtröttas under arbetet.
Vidkomma de understöd vill styrelsen i samband härmed begagna sig af tillfället att här offentligt betyga den alltid offervilliga och varmhjertade djnrvännen fröken Viktorine Hägg sin vördsamma och uppriktiga tacksamhet för den storartade gåfvan af 200 kronor till främjanie af den vackra och af hvarje samhällsindivid behjertansvärda djurskyddsfrågan.
Äfven till okända gifvare af tillsammans 2 kronor 91 öre samt till alla öfriga, som på ett eller annat sätt bistått föreningen idess sträfvanden att bereda djurverlden en mildare behandling, ber styrelsen få säga ett hjersligt och varmt tack.
Äfven under det nu tilländagångna året har föreningen i mer än ett hänseende sökt främja just den sak, som, efter hvad redan är antydt, för närvarande är föremål för djurvännernas trägnaste arbete: genomförandet at ett menskligare och för djuren i möjligaste mån smörtfritt slagtesätt. Bland andra åtgärder, som af styrelsen uti ifrågavarande riktning blifvit vidtagna, må anföras, att styrelsen i icke ringa utsträckning dels gratis utdelat, dels till nedsatt pris tillhandahållit allmänheten alla inom riket brukliga förbättrade slsgtredskap för eåväl större som mindre djur samt en del andra apparater afsedda att undanrödja djurplågeri, i andra afseenden än hvad slagt angår, dels äfven beslutit att i höst låta på föreningens bekostnad och efter samma grunder som förut Karl Edman från Väte och Fredrik Nordia från Hättings, hvilka båda derom inkommit med till Konungens Betallningshafvande stäld skriftlig ansökan, genomgå en slagtkurs i Stockholm.
Från ett 20-tal personer från skilda orter på ön hafva dessutom muntliga anmälningar inkommit med begäran i samma afsigt, hvilka anmälningar dock måst i saknad af tilgångar för närvarande tillbakavisas.
De af föreningen allmänheten tillhandahållna slagtredskap och andra djurskyddseffekter hafva alla blifvit försålda eller utlemnade.
I afsigt att söka väcka särskildt utomståendes uppmärksamhet vid och intresse för djurskyddssaken har styrelsen i långt större uteträckning än hvad som under det föregående året varit händelsen låtit på föreningens bekostnad genom styrelseledamöterna hrr Fredin, Pettersson och Andersson hålla föredrag i djurskyddsfrågor inom tillsammans 32 socknar på ön.
Af de reseberättelser, som lemnats af föredragshållarne synes framgå, att intresset öfverallt på ön är lifl gt för djurskyddssaken.
För utdelning till folkskolor, enskilda föreningsmedlemmar m. fl., har styrelsen prenum rerat på »Djurvännernas tidning» till ett antal af 90 exemplar samt på »Djurskyddet» och »De värnlösas vän», hvardera till ett antal af 130 exemplar. Sistnämda hufvudsakligast för ungdom afsedda väl redigerade lilla djurskyddstidskrift, som under flera år till och med 1889, då tidningen upphörde, utgafs af den högt uppburne djurvännen justitierådet J. Chr. Lembcke, har med detta års början återupptagits af den på djurskyddsverksamhetens område så lifligt intresserade och nitiske fil. kand. F. A. Vingborg.
Styrelsens till magistraten i Visby förlidet år gjorda framställning med förslag till åtskilliga ändriogar uti och tillägg till de af Konungens Befallningshafvande 26 Mej 1888 faststälda ordningsföreskrifter, som lända till efterrättelse för da åkare, som under mötestiden betjena allmänheten med skjatsning emellan Söderport och lägerpsatsen vid Visborgs kungladugård, bar äfven i år blifivt förnyad och med samma påföljd från magistratens sida beaktad, d. v. s. lagd »ad acta».
Genom att vid vederbörlig domstol beifra djurp’ågeriförseelser har styrelsen äfven detta år varit i tillfälle att utöfva sin verksamhet.
Föreningens styrelse har genom sin ordförande stått i liflig och för saken gagnande förbindelse med icke blott flera af rikets djurskyldsföreningar, utan ock med enskilda personer för erhållande eller meddelande af upplysviogar och råd i hvad som kunnat främja djurskyddets syften.
Enligt revisionsberättelsen utgjorde behållningen från förra året kr. 2,811:47, hvartill sedan kommit inkomster under året till ett belopp af kr. 810:08. Ut gifterna ba ntgjort kr. 962:25, så att behållningen vid 1891 års slut utgjorde kr. 2,659:30, deraf gruodfond kr. 2,560:28 Antalet ledamöter utgör för f. n. 787, deraf 17 ständiga. Ansvarsfrihet beviljades styrelsen för ifrågavarande års förvaltning.
I tur att ur styrelsen afgå voro folkskollärarne Andersson i Tofta, Pettersson i Vestergarn, länsveterinären Vetterström, öfverstelöjtnantskan Carlstedt och fröken Viktorine Hägg. Samtliga omvaldes med undantag af hr Vetterström, som undanbedt sig att åter komma i fråga. I hans ställe invaldes redaktionssekreteraren A. Sandberg. Doe afgående ersättarne, landssekreterarne Hambreus och fru Sofie Feegens, ktervaldes äfvensom revisorerna, pestor Söderberg och fru Ytterberg, jämte deras ersättare pastor Sjögren.
Till föreningens ordförande utsågs enhälligt öfverstelöjtnant Carlstedt samt till v. ordförande skollärare Andersson i Tofta.
Selan en psalmvers afsjungits höll skolläraren K. Pettersson i Vestergarn ett kortare föredrag med anknytning till de ord i 1 Mos. 9 kap. 9—12 v., der Gud gör ett förbund med menniskor och djur till evig tid.
Djurverlden — sade talaren — hade fått dela de mödor och den rastlösa kamp för tillvarov, som genom syndafallet bl.f menniskoslägtets lott. Mennisko- och djurlifvet voro förbundva vid hvarandra genom starka band och djurens lyckliga tillstånd vore beroende af det förhållande hvari menpniskan stode till Gud, Detta visade syndafallet, som både menniskor och djur fiogo kämpa emot. Men Guds faderskärlek lät sitt förbarmande sträcka sig icke allenast till Noak, menniskan, u.an ock till några djur, så att en qvarlefva fick deltaga i den nyfödda jordens morgonhymn till skapelsens Herre. Den som ej i detta kunde se något underbart, hans blick ginge blott till ytan af tingen. Ville man blott söka förstå, skulle man svart fiuna, att hvarenda länk i skapelsens kedja hade sin plats att fylla till det helas utveckling. Och derigenom ttt Gud inbegripit äfven djure i sitt förbundslöfte hade han gifvit dem ett värde, och denna Guds nådesställving äfven till djuren gioge som en röd tråd genom den heliga skrift och nådde sin höjdpunkt i befalluingen till de 12 spostlarne att predika evangelium för hela skapelsen. Det vore falskt, att djurvännens känsla för djuren gjorde honom blind för hans högre uppgifter, n+j denna känsla utgjorde just ett bevis på menniskans frändskap med Gud, hvilken på oss öfvorlåtit sina vårdande förbindelser mot djuren. Hade de högre stående djuren endast naturdrifter och kroppslig känsel, skulle vår väivilja mot den vara af ringa betydelse, Men hvarje vaken menniska skulle nog finna, att dessa djur skatta vänskap högre äpv bröd, att de äro mäktiga af entusiasm, af fröjder, sidanden, djupare än de kroppaliga, ja att de rent af kunna sörja sig till döds. Tviflar du på värmen i djurens känslor, lyssna då till fogelsången, och du skall förnimma, att den kommer från ett öfverfallt hjerta, som tackar Herren, om också ej det lilla hufvudit kan reda hvad hjertat känner. Eller hör den lille sångarens bjerislitande toner då han förlerat maka och ungar eler betrakta den trogna pudeln på sin döde herres graf, och du skall finna verklighet i djurens saga. Hos vissa högre djur kande man mycket väl iakttaga omdömesförmåga, pliktkänsla, ärlighet, för» att icke tala om minne. Hade nu djuren alla dessa förnimmelser, så följde ock deraf att vi voro skyldiga hsndhafva dem med gravnlagenhet och ej genom tanklöshet och grymhet bereda dem smärtor. De som anse att man genom djurvänlighet förrycker sina högre plikter mot medmenniskorna, visa derigenom att de ej ha reda på målet för, afsigten med djurskyddesträfvandet. Visserligen åsyftades främst att öppna menniskornas hjertan för djurens nöd samt att söka mildra den, men bakom låge något af djupare betydelse nämligen att höja menniskan, att bringa själsadeln till sin rätt, att lösa menniskovärdet ur lidelsernas bojor. Men — sade man — detta förmådde blott kristendomen. Sant. Men den sanna kristendomen måste vara omsättning i lifvet, och den bästa omsättning deraf måtte väl vara kärleken både tiil menniskor och djur, Äfven strätvade man att förädla de föruuftslösa varelseras. Försök egna djuren de bästa omsorger och du skall få se den ena ljusglimten efter den andra i deras vaknande ögon. Betraktade man djurskyddet från alla dessa synpunkter skulle man inte att det sammanfölle med den sunda kristendomens ädlaste sträfvanden.
Till sist riktade talaren en uppmaning till husbönderna att se till att deras djur ej sköttes af slarfviga tjenare. Husdjurens blanka hårrem och glada blick är djurskötarens bästa orlofsedel. Äfven stälde tal. en maning till mödrarne och fäderna att i hemmen fostra de små barnen till kärlek och ömhet mot djuren.
Skollärare Andersson i Tofta höll sedan, efter en stunds uppehåll ett nytt föredrag, hvari han genom exempel påvisade att djuren äro mäktiga en mängd känslor och förnimmelser, hvilka kunde kallas rent af menskliga, såsom kärlek, minne, blygsel, högmod, hat, glömska, skrymteri, Han påpekade det mycka omedvetna djurplågeri, som bedrifves. Härtill räkaade han oxarnes körning med töm om örat, i st. f. med sele, djurens instävgning i ladugårdarne hela vintern, för att icke tala om de de ännu på flere ställen grymma slagtsätten, Det hade dock ljusnat äfven i dessa fall här och hvar I bygderna och tal. hoppades att det icke skulle dröja allt för lävge förrän de mörka punkterna nästan försvunnit
Skollärare Fredin i Linde höll slatligen ytterligare ett föredrag i samma anda.
Innan man lemnoade Etelhem på aftonen samlades man i kyrkan, der orgelmusik och sång utfördes under en kort stund.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1892
N:r 130