Kategori: 1892 09 September

hade till stadsfullmäktiges gårdagssammanträde inkommit med anhållan, att staden ville draga försorg om att å stationsområdet qvarstående enskilda ladubygnader blefve borttagna under vinterns lopp, enär utrymme behöfdes för ett vagnshus.
Ansökningen remitterades till drätselkammaren för utlåtande och förslag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

I enlighet med motion af lektor Höjer hade stadsfullmäktige 12 Jannari i år åt drätselkammaren uppdragit, dels att ofördröjligen sätta strandskoningen utefter strandpromenaden i skick, dels att inkomma till fullmäktige med utlåtande, om andra åtgärder för strandens framtida skydd vore af nöden samt i så dant all att inkomma med kostnadsförslag, hvarjämte kammaren skulle yttra sig öfver motionärens förslag, att kostnaden för det förstoämda af dessa arbeten måtte bestridas ur hamnkassan.
Drätselkammaren, som vändt sig till hamndirektioonen med begäran att den skulle åtaga sig förstärkandet af strandskoningen vid strandpromenaden, men fått afslag på denna anhållan, har sjelf låtit utföra arbetet för en kostnad af 366 kr. 35 öre.
Då — säger kammaren — detta arbete är vidtaget för att skydda mot hafvets påträngande och sålunda vore att anse som ett bamnarbete har kammaren ansett billigt och föreslagit att det bestrides ur hamnkassan, i synnerhet som det blifvit nödvändiggjordt derigenom att de stora gråstenarne, som förut utgjort det naturliga skyddet för norra stranden, borttagits och användts för vågbrytarens nybygnad.
Beträffande strandens ytterligare skydd, har stadsingeniören ansett att kostnaderna för ytterligare förstärkoingsarbeten & södra strandskoningen från vågbrytaren till norra fiskarhamnen, skulle belöpa sig till 784 kr. och å strandskoningen norr derom till 343 kr.
Af dessa båda har drätselkammaren ansett den norra skooingen bäst tarfva förstärkning, samt hemstält att kammaren måtte bemyndigas att för 343 kr. verkställa denna förstärkning, hvartill medel skulle tagas ur hamnkassan.
Då frågan i går afton föredrogs hos stadsfullmäktige, begärdes ordet af:
Hr Björkander, som ej fann lämpligt att de ifrågavarande kostnaderna bestredes ur hamnkassan, då det faktiskt icke var fråga om ett hamparbete. Hamnens medel behöfdeg allt för väl till hamnens egna behof. Skall Visby hamn bli något så när ordentlig, tarfvar den svart större utgifter. De af stadsingeniören för strandskoningen beräknade kostnaderna skulle nog springa upp till dubbla beloppet. Det redan verkstälda arbetet vore ej hållbart, då den använda kalketenen ej öfvergjutits med cement. Man finge ej räkna för mycket med hamnmedlen. Man borde se till, om icke den nya hamntaxan komme att vålla minskning i hamnens inkomster.
Hr Bergman ansig visserligen här icke fråga vara om ett hamnarbete, men billigheten talade dock för att hamnkassan betalade det, då vi ha hamnpbygnaden att tacka för strandens förstöring. Man finge taga bot, der man tagit sot.
Hr Jacobson var af samma åsigt som hr Björkander. Det vore bra att för hamnen ha en samlad styfver. Sant vore nog att hafvet skar bort strandpromenaden, Denna hade dock staden största nytta af, hvarför medel a dess iståndsättande borde tagas ur stadens kassa.
Borgmästaren trodde det ej vara lagligt att till ifrågavarande ändamål använda hamens medel. Obebagligt vore ju att fatta ett beslut, som ej kunde vinna verkställighet.
Hr Höjer: Här vore ej tal om en rättsutan en lämplighetefråga. Intet hinder mötte att använda hamnens medel, som enligt förordningen i första rammet borde brukas för hamnens behof, och k. m:t hade genom ett gifvet prejudikat stadfäst den uppfattningen, att stad ej borde beröfvas rätt att i andra rummet till andra ändamål använda kamnmedel, Medgaf att här ej var fråga om ett hamnarbete.
Hr Björkander betonade att hamnkassan ej hade något öfverflöd. Skulle någon olycka drabba hamnen, torde vi ej ha att vänta något statsunderstöd, utan vi finge reda oss sjelfva. Hur skulle det då gå, om hamnkassan vore tom?
Hr Hellgren yrkade bifall till drätselkammareng framställningar och ansåg det ännu mycket osannolikare att staten skulle träde emellan, om hamnkassan vore fyld, än om den vore klen. Lämpligast vore nog att härskona de skattskyldige.
Hr Jeurling yrkade likaledes bifall till hvad kammaren föreslagit. En hamnfråga kunde ju detta på visst sätt vara, ty hur ginge det med hamnen, om batteribacken fiage urskäras af hafvet?
Sedan hrr Bergman och Jacobson ytterligare haft ordet, biföllos drätselkammarens här ofvan gjorda framställningar med 20 röster mot 4, som afgåfvos för att de begärda medlen skulle tagas ur stadens kassa och skulle det återstående arbetet med strandskoningen norr om fiskarhamnen icke blott betalas, utan äfven utöras af hamndirektionen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

beviljades i går af stadsfullmäktige:
å ägofiguren nr 53 söder om staden på ansökan af Johannes Petter Sandgren;
å den del af tomten nr 1 och 21 Klinterotens 3 qvarter, som utgöres af stadsjord, på ansökan af fru Matilda Munthe;
å en 300 qv.-fot stor tomtplats å s. k. Holmen, på ansökan af handl. Degerman, som mot den pu infästa tomtplatsen skulle afstå magasinstomten nr 15 samt bortflytta sitt derå belägna magasin till den nya tomten å Holmen;
å stadsjordstomten nr 103 I Klinterotens 4 qv. på ansökan af muraren O. G. Löfgren;
å stadsjordstomterna nr 6 och 41 söder om staden, i areal innebållande 3,173,40 qv.-m., på ansökan af vaktmästare Karl Hässelster, samt
å den del af tomten pr 32 i Klinterotens 1 qvarter, som utgöres af stadsjord, på ansökan af jernhandlaren Troed Pettersson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Som bekant hade dr Björkman hos stadsfullmäktige väckt förslag, att fullmäktige måtte besluta den förändringen i gatubelysningen, att lyktorna hädanefter under den mörka årstiden tändes sådana qvällar, då månskenet till följd af moln eller dimma ej kan ersätta den vanliga belysningen.
Stadens tillsyningsman vid gatubelysningev, stadsfiskal Jonzon, har yttrat sig om motionen och dervid förklarat, att belysning äfven nnder polismånsken länge härstädes försökts, utan att det dermed afsedda ändamklet ej uppnåtts till följd bufvudsakligen deraf att stora svårigheter förefianas att hastigt få order spridda till lykttändarne då en måoskensafton helt plötsligt blifvit mulen. Enda sättet vore att hålla lyktorna brinnande hvarje qväll, hvilket dock skulle medföra en ökad kostnad af 12—1400 kronor.
Drätselkammaren, som haft att yttra sig om motionen, har ej ansett att denna ökade kostnad motsvaras af den dermed vuona fördelen att få lyktorna lysande under de jämförelsevis sällan förekommande mörka månskensqvällarne, under det att vid klart väder lyktskenet hade att täfla med månskenet, en täflan, som kammaren ansett ej torde utfalla till gatubelysningens fördel.
Emellertid har kammaren beslutit att uppmana stadsfiskalen att egna synnerlig uppmärksamhet åt månskensqvällarne och vidtaga åtgärder för lyktornas snabbare tändande vid inträffande polismånsken, samt att låta belysningen vid hvarje belysningsperiod börja 1—2 dagar tidigare än hittills, Till nästa år är kammaren sinnad att föreskrifva det belysningen skal] börja under senare hälften af Augusti månad.
Stadsfallmäktige beslöto I går att låta bero vid dessa af drätselkammaren beslutade åtgärder.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

nämligen om närmare anslutning från kringboendes sida till det i norra delen af staden påbörjade kloaksystemet, förevar igår vid stadsfullmäktiges sammanträde.
Som man torde minnas, hade länsstyrelsen 28 sistlidne Juli uppmanat stads follmäktige att vidtaga åtgärder för att den redan nedlagda afloppsledningen kunde vinna utsträckning öfver hela staden. Ärendet remitterades till drätselkammaren med särskildt uppdrag att framlägga förslag, hvarigenom de till nuvarande afloppsledningen närboende kunde förmås att begagna densamma. Stadsingeniören, som yttrat sig i frågan, fann den nedlagda kloakledningen fullt motsvara hvad af densamma kunnat väntas, hvadan allt skäl vore, att alla närliggande tomter in glnge i systemet. Drätselkammaren var af samma mening och hade icke funnit någon annan utväg att förmå vederbörande fastighetsägare att låta anbringa tomt ledningar än genom i laga ordning faststälda ordnivgsföreskrifter, innefattande förbud att i rännsten utsläppa spillvatten från sådana tomter, hvilka äro belägna invid gator i hvilka afloppsledningar finnas nedlagda.
Till den ändan hade drätselkammaren Iåtit uppgöra förslag till ordningsföreskrifter angående afloppsledniogar från hus och tomter i Visby stad. I dessa föreskrifters första paragraf fans stadgadt, att sådan afloppsledning, som här är i fråga, skulle läggas på tomtägarens bekostnad dels inom hans tomt och dels till ett afstånd af högst 6 meter från tomt gränsen ut i gatan, der den sedan ginge in I stadens allmänna ledning. Dessutom skulle underhållet af tomt- och sidoledningarna bekostas af respektive tomtägare.
Då frågan i går afton föredrogs hos hrr follmäktige var det egentligen denna första punkt som föranledde meningsutbyte.
Borgmästaren: Inom drätselkammaren hade olika meningar varit rådande, huruvida tomtägarne eller staden skulle bekosta sidoledningarna från tomtgränserna. I sammanhang härmed hade diskuterats, hvilken underhållsskyldigheten för samma ledning skulle tillkomma. Talaren ansåg ej lämpligt att lägga denna senare på tomtägarne, enär denna obestämbara och ej af dem sjelt beroende kostnad skulle komma att verka afskräckonde, hvarjämte-ett sådant åläggande skulle kunna leda till förvecklingar mellan staden och husägarne, Derför trodde tal. det vara klokast att lägga underhållet af ifrågavarande ledningar på staden.
Hr Höjer yrkade att sidoledningerna in till tomterna skulle bekostas af staden och ville ha den första § i stadgeförslaget ändradt derhän. Han vore öfvertygad, att en stadga, som ålade tomtägarne att sjelfva bekosta eidoledningarna, icke vore laglig, hvadan den troligen ej komme att af vederbörande stadfästas.
Borgmästaren förklarade, att han för sin del med all säkerhet visste, att den myndighet, som närmast hade att behandla saken, icke skulle finna något hinder för stadfästelse af reglemeniet deri att sidoledningarne skulle bekostas af tomtägarne, men möjligen deri att de af de samma skulle underhållas.
Hr Hellgren betonade gent emot hr Höjers uppfattning om olagligheten, att myndigheten i första hand förklarat, att från dess sida intet hinder mötte för fastställelse, om blott underhållet af ledningarna lades på staden, Medgaf gerna de praktiska svårigheterna vid underhållets af sidolednivgarna läggande på tomtägarne, och då underhållskostnaderna säkerligen blefvo ringa, upptog han borgmästarens yttrande såsom förslag.
Hr Bergman förvånades öfver att vederbörande först låtit sig angeläget vara att söka få bort spillvattnet och ej sökt vidtaga åtgärder för de vida vigtigarelatrinernas ordentliga skötande. Det vore ej nog med att tunnsystemet blifvit infördt, sedan måste också åtgärder vidtagas för latrinens lämpliga aflögsnande. Hvad nu föreliggande fråge angick, fann tal. det orättvist att ett fåtal husägare, som råkade ha sina gårdar vära stadens påbörjade kloakledning. skulle tvingas att med stora kostnader gå in i denna ledning. Jurister hade sagt, att det ej vore lagligt att stadga pålagor blott för en del af ett samhälle. Men skulle fullmäktige dock antaga ordningsföreskrifter i sådant syfte, ansåg tal. att staden borde minska kostnaderna för tomtägarne genom att sjelf åtaga sig sidoledningarna.
Borgmästaren fäste uppmärksambeten på att kloakledningen, såsom upptagande spillvatten, äfven vore vigtig för latrinerna.
Hr Lindell instämde med hr Höjer. Nog insåg man fördelarne af kloakledning, men man drar sig för kostnaderna, som kunna bli dryga nog för den, som har en stor tomt.
Hr Höjer beklagade att myndigheter, så:om i denna tråga skett, gåfve på hand, huruvida de ekulle sanktionera en fråga eller icke. Korrektare vore väl, att låta fullmäktige utan sådana upplysningar fatta sitt beslut. Ett vore att prata lösligt om hvad som komme att göras, men annat vore nog att på sitt embetsrum och på embetsmannaansvar efter öfvervägande fatta sitt beslut. I öfrigt vore tal. öfvertygad om, att derest, såsom säkert fallet blefve, ett beslut sådant som det föreslagna öfverklagades, skulle det bli upprifvet, Yrkade fortfarande på att sidoledningarna från tomtgränserna skulle både bekostas och underhållas af staden.
Diskussionen var härmed afslutad i denna punkt, som gick till votering. Dervid afgåfvos 10 röster för drätselkammarens förslag, — att sidoledningarna skulle bekostas af tomtägarne — och 15 röster för det af lektor Höjer föreslagna alterpativet. Den af fullmäktige sålunda antagna första paragrafen i ordningsstadgan för kloakledningen lyder alltså:
Från alla bebygda tomter belägna vid gator, i hvilka genom stadens försorg underjordiska afloppsledningar finnas avlagda, skola underjordiska ledningar för spillvattens afförande på tomtägarens bekostnad anbringas, samtidigt dermed att staden på sin bekostnad från afloppsledningen till tomtgränsen framdrager sidoledning, och förenas med förstnämda ledningar; och får följaktligen dylikt vatten från så belägen tomt ej afledas ofvan jord.
Ledning inom tomten underhålles af fastighetsägaren och skall vara så inrättad, att allt spillvatten, hvarmed förstås alla flytande ämnen, som icke kunna hänföras till rent vatten, tillföres den allmänna ledningen, utan att först utrinna å markens yta eller i rännstenarna.
Tomtledning skall, innan den sammanföres med allmän ledning, genomgå en med vattenlås försedd samlingsbrunn, hvilken skall vara så anordnad, att regnvatten från tomten icke i ledningen införes.
Hvad öfriga punkter i ordningsatadgeförslaget beträffar, godkändes de utan vidare. Någon diskussion uppstod dock rörande 85, som stadgade att allt arbete med kloakledningars läggande skulle utföras genom af drätselkammaren godkända arbetare.
Hr Lindell fann detta allt för hårdt. När drätselkammaren förbehåller sig rätt att kontrollera arbetet, borde väl tomtägaren få välja sina arbetare. Paragrafen borde strykas.
Hr Höjer instämde. Stadgandet vore olagligt.
Borgmästaren: Stadgandet hade tillkommit ej till skada utan till skydd för tomtägaren, som derigenom befriades från möjligheten att att få på grund af ett odugligt arbete utgifva kanske mycket dryga reparationskostnader. Det vore högst nödvändigt att alla ledningar nedlades af kompetent folk.
Hr Kolmodin instämde.
Hr Björkman likaledes af det skäl, att blefve en kloakledning illa lagd, kunde den förorena jorden i stället för att rena den.
Paragrafen godkändes, och beslöts att förslaget i dess helhet skulle öfverlemnas till magistraten.
Länsstyrelsen hade också såsom först nämdes framstält om kloakledningens utsträckande till andra delar af staden. Drätselkammaren ansåg dock alldeles nöd vändigt att den här i Visby använda separatkloakledningen blefve fullständigt pröfvad genom den pyss beslutade utsträckningen, innan man ginge vidare i dess användning.
Fallmäktige instämde häri.
Den nu beslutade ordningsstadgan träder i kraft i Juli 1893.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

i måndags afton förekom komiterades utlåtande rörande de af Bloms snickerifabrik levererade läktarbarrisrer och orgelfasader till domkyrkan. Som vi förut nämt hade de sakkunniga ansett, att arbetet i dess puvarande skick vore hälften så hållbart som om det varit af massiv ek samt att af entreprenadsumman borde afdragas 500 kr., då arbetet, såsom det blifvit utfördt, avsågs ställa sig så mycket billigare i förhållande till detsamma massivt.
Då ärendet föredrogs begärdes ordet af lektor Höjer, som meddelade, att arkitekten Hägg såsom sin åsigt uttalat att ett faneradt arbete i allmänhet vore hållbarare än ett massivt.
Snickaren Nilsson: Ja, det vore nog riktigt, om ett tådant arbete icke vore utsatt för den växlande temperatur, som i en kyrka ej kunde undgås. Vid restaurering af antika arbeten hade tal. funnit, att de fanerade delarne alltid vore sönderfallna, under det att de massiva hållit sig.
Pastor Söderberg, som äfven samtalet med hr Hägg, bekrättade lektor Höjers yttrande.
Pastor S. redogjorde äfven för den korespondene, som förts med arkiteckten Pettersson angående arbetet. Denne hade i Arboga besigtigat detsamma, men ej upplyst om, att hr Blom begagnat fanér. Då det här upptäcktes bade han endast lemnat sväfvande förklaringar.
Ofverlotsen Öberg hade egen erfarenhet af att faneradt arbete, äfven om det vore utsatt för temperaturväxlingar, vore synnerligen hållbart, detta dock om furustommen vore af godt virke, hvilket, enligt sakkunniges utsago, icke var fallet med barridrerar.
Fabrikör Lindell fann arkitekten Petterssong uppträdande i denna sak högst besynnerligt, och sorgligt vore att församlingen någon gång lemnat reparationsangelägenheternas ledning åt en person, som visat sig så svätvande i sina uppgifter.
Byggmästare Lindgren instämde häri, Hvarje träkännare måste inse, att det vore betydlig skilnad på ett faveradt och ett massivt arbete. Ansåg att endast halfva kostnaden, såsom det nu vore, borde komma i fråga, Ett faneradt arbete stode kanske i 50 år, ett massivt i 500. Arkitekten borde ställas till ansvar inför församlingen.
Pastor Söderberg påpekade, att arkitekten Pettersson icke haft annat att göra med ifrågavarande arbete än att uppgöra ritningarna.
Fabrikör Lindell ansåg skäligt att redan nu stärka hållbarheten hos arbetet genom användande af träskrufvar på vissa ställen.
Snickare Nilsson instämde, ehuru det kanske vore öfverflödigt att redan nu börja lappa.
Föreslog att en del af entreprenadsumman skulle hållas inne i 5 år, tills man finge se hur arbetet hållit sig.
Major Cronstedt betonade, att man icke kunde använda detta sätt, då entreprenadkontraktet innehöll, att, om tvistigheter uppstodo, dessa, efter förutgåvgen besigtning, måste hänskjutas till en kompromiss.
Kronofogden Bokström ansåg att man hade att hålla sig till de sakkunniges afgifna utlåtande och föreslog, att stämman ville, med stöd af detta utlåtande förklara, att de anmärkniogar, som gjorts mot arbetet, icke hindrade dess antagande, dock med vilkor att från entreprenadsumman afdroges 500 kr.
Detta blef också stämmans beslut.
— Som bekant har k. m:t sent omsider lemnat bifall till sänkningen af barriéren till kyrkans tornrum. Kyrkorådet hade emellertid med hänsyn derti!l att detta arbete, om det ou företoges, skulle vålla uppskof med reparationens afslutning, föreslagit att saken måtte tillsvidare få anstå.
Lektor Höjer påpekade, att arkitekten Hägg ansctt sänkniovgen vara af tvifvelaktig fördel samt att det strede mot öfverintendentsembetets grundsatser att medgifva förändringar af gamla kyrkors ursprungliga bygnad, Då härtill kom, att dröjsmål skulle uppstå med reparationens fullbordan, yrkade han att sänkningen måtte tillsvidare icke företagas.
Major Cronstedt betonade likaledes svårigheterna med detta arbetes utförande vid denna sena tidpunkt.
Stämman beslöt att sänkningen af barriéren skulle tillsvidare anstå.
— Till handlingarna lade stämman syneinstrumentet öfver den senast verkstälda besigtningen å komministerbostället.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141