Kategori: 1892 09 September

hölls i lördags och igår i Fole och Lokrume församlingars pastorat, dervid biskopen biträddes af kontraktsprosten Alfvegren i Ejsta.
På lördagen inspekterades skolorna. Vid förhöret i Fole skola, som delvis leddes af biskopön, uttalade han sintillfredsställelse med församlingens beslut att upprätta särskild småskola från och med hösten 1894, då resultatet af skolundervisningen säkerligen skulle bli ännulyckligare än det redan vunna, som dock måste erkännas vara ganska godt. Behofvet af undervisningsmateriel vore väl tillgodosedt. Fortsättniogsskola hade varit inrättad, men ej ansetts böra hållas i gång de senaste åren på grund afringa barnantal. Skolrådet beslöt på biskopens förslag att göra framställning :-om årligt förslagsanslag för: sådan. Om ettsådant erhölls, kunde skolans; verksamhet hvila under sådana &r då mindre än 6 barn anmälde sig. — Beträffande val af böcker för sockenbiblioteket meddelades, att detta verkstäldes af pastor, skolläraren och 2 på kommunalstämma valde. personer.
I Lokrume skola: påvisade biskopen det för ett godt undervisningsresultat hinderliga i att folk- och småskola vore sammanslagna, hvarigenom hvarannandagsläsning blef nödvändig. Kyrkorådet beslöt göra vederbörlig framställning om bristens afbjelpande medelst upprättande af småsköla så snart som möjligt. Om ej detta genast kunde förverkligas, ville skolrådet söka utverka antingen skoltidens förlängning till 9 månader om året eller undervisningens utsträckning till 6 dagar i veckan under de -8 läsmånaderna, intill dess småskola blifvit upprättad. I fråga om fortsättningsskolan fattades enahanda beslut som i Fole.
Fole kyrka befans i hufvudsakligt godt stånd. Tornet borde befrias från all revetering och i stället fogstrykas med cement. Efter skolbygnadens utvidgning 1894 ville församlingen taga i tu med kyrkans yttre. Afbiskopen väcktes fråga om värmeledning i kyrkan. Ehuru man insåg och behbjertade frågans vigt, fann kyrkorådet ingen förhoppning att under nuvarande tryckta förhållanden kunna göra något åt densamma. Man ville likväl se tiden an. Kyrkogården var i godt och vårdadt skick. Arkiv och inventarier befunnos i ordning. Biskopen erinrade om vigten af att vid dop begagna särskildt för ändamålet afsedt dopkärl, och skulle framställning göras om inköp af lämplig sådan för dop i hemmen. På visitators hemställan, beslöt man göra framställning hos församlingen om helgemålsringningens förflyttande från tisdag, torsdag och lördag till de af ålder inom kyrkan helighållna dagarne onsdag, fredag och lördag.
Äfven Lokrume kyrka befans i godt skick. Som ett önskningsmål uttalades, att sedan det vestra tornfönstret blifvit försedt med färgadt glas, äfven korfönstret måtte prydas med sådant. Kyrkans gamla bänkar höllo på att så småvingom ersättas med nya. Golfvet i skeppet var bristfälligt och borde förses med stadigare underlag. Dopfunten var symbolstridigt placerad vid sidan af altaret innanför skranket. Borde flyttas till någon af de hvar för sig lämpligare platser, som den tidigare innehaft. Äfven här skulle framställning göras om inköp af en dopskål. Kyrkorådet beslöt göra framställning om anbriogande af värmeledning i kyrkan så fort omständigheterna medgåfve. Rörande helgemålsringningen fattades samma beslut som i Fole. Arkiv och inventarier befunnos i skick, Båda församlingarnas såväl kyrko- som skolräkenskaper föranlsdde ej till anmärkning. De ijbruk varande ministerialböckerna voro med ordning och noggranhet förda.
I går, efter förrättad högmessogudstjenst, höll biskopen sedvanligt visitationstal från altaret, hvarpå kontrakteprosten Alfvegren höll förhör med nattvardsungdomen och biskopen samtalade med församlingarnas äldre medlemmar.
Hölls så kyrkostämma. Dervid föredrogs den af pastor, kontraktsprosten Gustafsson, afgifna embetsberättelsen öfver församlingarnas tillstånd sedan visitationen 1886. Ur densamma anföra vi:
De allmänna gudstjensterna bevistades allmänt i Lokrume, men ej så allmänt i Fole, beroende derpå att omkring 15 hushåll, förutom några ogifta arbetare vid mekaniska verkstaden, utan att ha utträdt ur statskyrkan owfattat baptistiska och frikyrkliga åsigter. . Sakramenten brukades ordentligt, söndagen helighölls allmänligen. Daglig husandakt förekom ej i regel, men öfvades dock, om ej så regelbundet, i flere hus. I sedligt hänseende vore ej allt eom det borde vara. Dryckenskapslasten syntes dock vara i aftagande.
Sedan 1886 har en person i Fole lagligen utträdt ur statskyrkan och blifvit metodist.
Ett gift par har 1889 öfvergått från metodiemen till statskyrkan. I Lokrume äro de okyrkliga rörelserna i aftagande. I Fole ha sedan 1884 30 personer omfattat frikyrkliga åsigter och afhålla sig från nattvarden och den allmänna gudstjensten. De ha bildat en s. k, nattvardsförening, der lekmän utdela sakramentet. I Fole finnas 8 gossar och 2 flickor som ej äro döpta. I Fole har 3 och i Lokruome 2 barn ej vederbörligen anmälts till konfirmation. Något uppenbarligt fiendtligt tänkesätt mot kristendomen kunde ej sägas inom pastoratet vara för handen, men väl mindre vänliga tänkesätt mot svenska kyrkan af de separatistiskt sinnade.
Etter senaste visitation har Fole kyrka reparerats för 2,280 kr. och Lokrume kyrka för 1,793 år., hvarförutom i densamma uppsatts ny orgel för 3,000 kr. Fole kyrka är brandförsäkrad för 46,250 kr. och Lokrume för 10,500 kr.
Med afseende på protokollet för specialvisitationen framförde biskopen sitt tack till församlingarna för den offervillighet de visat i fråga om kyrka och skola. Dock ville han lägga dem allvarligen på bjertat att söka åstadkomma värmeledning i kyrkorna och i detta hänseende icke komma för långt efter många andra församlingar på Gotland. Tillika uttalade biskopen sin glädje öfver Lokrume församlings kyrksamhet. Vigtig vore husandakten. Det vore en skam att de lutberskt kristna i detta hänseende skulle stå tillbaka för katolikerna. Svenska folkets hela framtid vore i väsentlig grad beroende af husandakten. Doerför borde den flitigt öfvas. Kommunionförhör borde i någon form hållas.
I fråga om separatismen byste biskopen icke så stora farhågor för de nuvarande kristna, som afsöndrat sig från kyrkan. Största faran låge i framtiden, för slägten som skulle komma. Ty man ledsnade förr eller senare på separatismens formlöshet. De uoga skulle göra det, och då gick det vavligen så, att man läte allt hvad religiöst behof heter fara. Måtte de, som öfvergifvit kyrkan, ha gjort det efter allvarligt öfvervägande icke blott i fråga om sig sjelfva utan äfven barnen. Allvarliga förmaningar gåfvos till ett i allo sedligt lefvarne. Biskopen uttalade till sist den förhoppningen, att allt skulle göras för att skolgången i församlingarne måtte blifva bättre. Icke stode Fole och Lokrumme lägst på skalan, men de kunde komma högre.
Då ingen hade någon framställning att göra till visitator och då det inbördes förhbållandet i pastoratet förklarades af medlemmarne vara godt, afslöts visitatio.sförrättningen med nedkallande af Guds välsignelse öfver församlingarna.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 September 1892
N:r 148