Utgångna fartyg: Från Visby 7 Nov. galeas Flora, Janson, Stockholm, cement; 8 Nov. skepp Kometen, Johansson, Rio, plank.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
Passagerarelista.
Från Stockholm med Tjelvar 8 Nov.: biskop v. Schéele, hrr Odéo, Ölander; fru Paulsson, fröken Åberg, 4 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
Från landsbygden.
Burgsvik, 8 November.
God äring. En hemmarsägare härifrån socknen har i år efter utsatta fem tunnor potatis erhållit ej mindre än etthundra tunnor af nämda sort, af bästa qvalité.
Flockar af svan synas dagligen styra kosan mot söder.
En ung mans väg till ena pigo. En yngling härifrån trakten skulle häromqvällen besöka sin hjertans kär, en flicka från en bondgård i närheten. Som hennes fader ej gillade förbindelsen och förbjudit flickan gemenskap med sin älskare, måste mötetske i hemlighet, hvadan han spejande uppehöll sig i närheten af flickans bostad. Sedan alla ljus blifvit släckta i bygnaden började han för att gifva sin närvaro tillkänna kasta småsten och dylikt mot fönstret till den lilla vindskammaren i bygnadens gafvel — hennes sängkammare — med verkan att fönstret öppnades och hans flicka visade sig deri och vinkade honom välkommen. En i närheten varande stege restes mot fönstret, men visade sig vara ett par alnar för kort, Men kärleken är sällan rådlös: Raskt klädde hon af sg’g sin klädning och vred tillsammans och räckte mot sin älskare, hvilken fattade deruti samt vig och stark, som han är, svart svingade sig upp och befann sig i hennes egna lilla kammare. Men den unge mannen hade förglömt det förrädiska månskenet, som visat hans figur för käre far, då han spejande ströfvat omkriog bygnaden. Denne, som äfven varit vittne till uppstigningsäfrentyret, tog, så snart de unga tu försvunnit inom fönstret, ljudlöst bort stegen och ingick sedan tyst och obemärkt i bygnaden. De unga stördes snart i sina ljufva drömmar at tunga släpande steg i trappan, hvilka af flickan allt för väl igenkändes såsom tillbörande hennes fader. Den älskogskranke ynglingen skyndade till fönstret att få försvinna samma väg han inkommit, men o fasa! stegen var borta och &tt störta sig ut kande lätt få de ledsammaste följder. För att ändock blifva gömd sprang han in i ep till rummet vettande garderob, till hvilken flickan stängde dörren i samma ögonblick fadren trädde in i rummet. Denne, som märkte heunes förehalvande och begrep orsaken, föregaf som ärende att hämta en småsak och sadan han bekommit densamma aflägsnade sig, dervid han dock obemärkt tillegnade sig den i garderobsdörren qvarsittande nyckeln och sedan han äfven reglat kammardörren och medtagit nyckeln lemmade han de i hvar sitt rum instängda älskade åt ej allt för angenäma betraktelser. Fram emot morgonen infann sig fadren åpvyo i de ungas »våning> och höll på stående fot en straffpredikan, efter hvars slut den upge mannen föll till föga och i bevekandeordalag bad om nåd och förskoning, med ty åtföljande utsläppning ur arresten, hvilket bifölls; men väl utkommen fick han göra en allt annat än angenäm bekantskap med gubbens käpp, hvilken han så fort han kunde följa efter lät dansa å den flyende ynglingens rygg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
Från sjön.
— Vid floden Seines mynning inträffade i tredags morse en svår olycka, i det att engelske tremastaren Norcross, som var på väg till Rouen från Filadelfia och innehade en last af 6,000 fat petroleum, sprang i luften och fallständigt nedbrann, Besättningen slungades upp i luften. Tio man dödades. Kaptenen, hang hustru och fem man af besättningen föllo åter ned i vattnet och räddades.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
För lösdrifvert
har i förgår af kronolänsman Smedberg till länsfängelset härstädes införpassats Hjalmar Fredrik Johansson från Haparanda, född 1865. Skälig anledning finnes dock att betvifla såväl det uppgifna namnet som hemvisten.
Johansson förefaller ej fullt normal. Bland annat påstår han sig ha sväfvat i luften i ett år och fallit ner för 14 dagar sedan i Lärbro.
J. tros vara identisk med en annan, för någon tid sedan efterlyst person.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
Vid utmätningsauktion
i går å landskansliet inropades Katarina Bokstöms från 5/16 mantal Asarfve i Hemse socken afsöndrade lägenhet, saluvärderad till 2,500 kr., af handl. Jacques Norrby för 2,650 kr 50 öre.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
En bro
å landsvägen mellan Krampebro i Fole och Tibbles i Hejdeby omlägges 15—16 dennes, då vägen blir ofarbar. I stället kan begagnas vägen från Krampebro till Bro kyrka och vidare landsvägen till Visby.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
Tjenstledighet
åtnjuter kronolänsman Svallingson från och med 10 dennes till och med 9 December. Kontorsskrifvaren Svante J. Lindström sköter under tiden tjensten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
Fil. kandidat G. Blidberg,
som i dag skulle ha profvat för adjunkturen i kristendom, historia med geografi samt modersmålet vid härvarande läroverk, har anmält, att han ej fullföljer sin ansökan.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173
Den första försvarsfesten
ägde, såsom bestämdt var, rum å stadshotellet i måndags afton. Salongen vari fonden, på båda sidor om teatern, dekorerade med svenska flaggor och grönt.
Något efter kl. 7, då galen hunnit fyllas till sista plats, gick ridån upp för scenen, som visade en skogsdekoration jämte yppig växtlighet af naturliga granar. Så trädde en dubbelqvartett sångare in och »O yngling, om du hjerta har», uppstämdes friskt och hurtigt.
Detta var ingångsoumret. Kapten Olsson besteg härefter scenen och framsade en längre af honom sjelf författad versifierad prolog, som mottogs med bifall. Efter ett kort uppehåll började Runebergs vackra dikt »Torpflickan» att framsägas och härunder gick ridån upp, visande i tablå den sorgsna flickan och hepnes moder just i det moment, då den senare omtalar för dottern, att den man som fått hennes bjertas tro fegt undandragit sig striden för fädernebygden.
Scenförändring.
Nästa tablå visar torpflickan långsamt kommande från slagfältet, der hon sökt bland lik till sista skymt af dagen för att fiona honom, men förgäfves. Gråtande faller hon till sin moders fötter, med den bittra klagan:
»Nu vill jag icke dväljas mer på denna sveketg ö:
han fans ej bland de döde der, och derför vill jag dö!»
De vackra tablåerna väckte lifligt och välförtjent bifall.
Förra afdelniogens sista nummer utgjordes af det bekanta såognumret »Fältvakten», dramatiskt utfördt. I skogsbrynet ligger uuder månskensnatten fältvakten. Den posterande soldaten går fram och tillbaka, allt under det han sjunger ett vackert solo med ackompanjemang af de omkring honom liggande kamraterna. Under denna »sång-tablå» var salongen alldeles mörk och scenen upplyst på ett sätt som illusoriskt erinrade om det vackraste månsken.
Andra afdelningen på programmet inaleddes med framsägandet af Runebergs vackra »Döbela vid Juntas», hvarpå följde Agatas månskensaria ur »Friskytten», förträffligt sjungen af fru Helga Wickström. Och så kom sluttablåv, aftonens pisce de résistance: Svea, hotad ut fiender, och Svea, förtrampande de besegrade ovännerna.
Lutad mot en hög bautasten står Svea med avärd och sköld, under det främmande skäggige krigare med kedjor i händerna söka fjättra den stolta. Men — den slagtning är slagen och fritt är vårt land — och Svea sätter foten på nacken på samma främmande, skäggige fiender, som hon nu besegrat.
Tablåns båda afdelniogar, briljant upplysta med bengaliska eldar, voro af stor effekt och tillvunno sig mycket lifligt bifall. Under de samma utfördes fosterländska skoger.
Pabliken tycktes vara särdeles belåten med försvarsfesten, som upprepas i afton efter samma program.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173