Af Karl von Felitzen.
(Forts.).
En del af Elinghems myr tillhör egendomen Ibre, som äges af hr Malmros, Denna del är uppodlad, och ett besök vid Ihre vill jag rekommendera för hvarje intresserad jordbrukare, som besöker Gotland. Jordbruket isin helhet vid Ihre vittnar om den beräknande jordbrukareos kloka omtanke, på samma gång som hvarje detalj skötes med den största noggrannhet och omsorg. Det vackra läget med den lilla hålldammen i den väl ordnade trädgården, utsigten öfver hafvet, den pittoreska vägen ned till Ibrebugten, der uti skogen kalketensklipporna bilda de underbaraste formationer med väldigsa, ensamt stående pelare och djupa grottor, allt förtjenar att ses.
Naturligtvis voro myrodlipgarne det första, som besöktes. Jeg förvånades genast öfver jordens ljusgråa färg, ingalunda påminnande om de öfriga gotländska myrarne med deras djupsvarta mylla. Myrjorden har också endast ett medeldjup af 7 tum och hvilar på ett mäktigt blekelager, som delvis uppkommer vid brukningen.
Klöfvern var afslageu och uppsatt, och de tätt stående, stora såtarna vittnade om, att här åtminstone trifves klöfvern förträtfligt.
Rapsen var mycket skadad af rapsbaggen; betorna delvis angripva af mask, men der så ej var förbållandet, lofvade de en mycket rik skörd och voro längre komna än de betor, jag förut sett på Gotland. Kornet var mycket frodigt. En fiende, som börjat innästla sig och säkerligen blifver ganska svår att utrota, var hästhof.
Möjligen måste den nu brukliga cirkulationen med ofta återkommande repsskördar öfvergifvas, äfvensom för bibehållandet af jordens myllbalt användas större arealer till klöfver- och gräsodling, men med den praktiska blick, som utmärker herr Malmros, och med hans spänstiga sinne, som icke lemnar något oförsökt för att erhålla ekonomiskt häriga skördar, kommer nog jordbruket vid Ibre att uti hans hand gå en vacker framtid till mötes.
Sedan myrodlingarne blifvit besedde, gingo vi till ladugården, der allt vittnade om samma ordnivgssinne. Gödseln tillvaratages väl, och bakom kreaturen äro djupa gödselrännor, fylda med dyjord och täckta med glest sammanfästade plankor, mellan hvilka: urinen nedrinner på dyjorden. Dessa rännor tömmas emellanåt, och den urindränkta dyjorden utbredes öfver gödselstaden, dit äfven årligen uppföres från Ihreviken 1,000 lass tång s&mt all den efter tröskningen af rapsen erhållna halmen. Rapshalmen utbredes i tunna lager med tång eller gödsel emellan hvarje lager, hvarefter nötkreaturen få tilltrampa densamma. För att bättre bibebålla qväfvet, utströs allt emellanåt Kali öfver den ytterligt väl ansade gödselstaden.
Herr Malmros’ odling vid Åkelösa myr besöktes äfven. Myrlagret hvilar äfven der på bleke, men är i allmänhetsnågot djupare än vid Ihre. Den med korn besådda delen lofvade en god skörd.
Genom sina myrodlingar har hr Malmros visat att en riklig kanitfosfatgödsling betalar sig väl på Gotlands myrar, oah bans energiska arbete manar till efterföljd.
Sedan nu isen är bruten — och de äro många, som faktiskt kunna bevisa, att de rikaste skördar äro möjliga att erhålla på de hittills, till följd af det gamla myrodlingsbolagets misslyckade försök i vanrykte komna myrarna — skall väl ganska snart dessas värde blifva insedt, och genom en allmännare oling Gotlands jordbruk höjas i väsentlig män.
Dertill fordras dock icke allenast, att myrarne börja odlas, utan att kraftfulla män söka leda hela det gotländska jordbruket in i de rätta hjulspåren.
Gotland är nog lyckligt att i landshöfding Poignant äga en styresman, som med vaken blick söker att i allt befrämja sitt läns intressen, och genom hans initiativ hafva många välbetänkta åtgärder vidtagits, Mejeribandteringen befrämjas, hvilket åter kommer att tillföra. större gödseltillgång för de ofta svagt gödslade fälten. Sockerbetsodling förberedes dels derigenom att de bästa eleverna vid Hemse landtmannpnaskola få efter slutad kurs vistas 1 1/2 år i Skåne hos herr Jacobssons och der deltaga i allt arbete samt särskildt sätta sig in i sockerbetsodlirg, dels genom att foderbetor börja allmännare odlas, hvarigerom insigt alltmera vinnes i rotfruktsodling.
De kulturförsök, som flerestädes blifvit gjorda med sockerbetor, både på fastmarken och myrjorden, hafva, enligt professor Nilsons meddelande, fullt bevisat, ätt på Gotlands jord och med dess klimat en sockerrik beta erhålles.
Genom bättre ladugårdsskötsel och bättre tillvaratagonde af den naturliga spillvigen, gevom sockerbetsodling, som, om den skall blifva vinstgifvande, fordrar en omsorgöfull brukning af jorden samt användande af artificiela gödselämnen, och slutligen genom myrarneg odling kommer säkerligen hela Gotlanda jordbruk att omgestaltas, så att de mindre fördelaktiga intryck, som. man i vissa fall:kan erhålla, då man nu vill studera dess jordbruksförhållanden, komma att försvinna, I afseenda på myrodlingen skall Svenska Mosskulturföreningen anlägga flera försöksfält för att söka lösa några för densamma vigtiga frågor, och föreningen har varit nog lycklig att uti länets landtbruksingeniör, herr Sylvan, erhålla ett ombud, fom med gruvdliga kunskaper i frågan förenar ett varmt intresse för myrodlingen. Han kommer att närmast öfvervaka dessa fältförsöks utförande, och i tidskriften skola resultaten meddelas.
Genom uppodlande af Gotlands myrar kunna kraftiga, energiska och kunniga landtmän erhålla ett vidsträckt och lönande fält för nedläggande af sina kapitaler och sin verksamhet, Flerstädes kunna större arealer inköpas till jämförelsevis lågt pris, och säkert är, att om rörelsekapital icke fattas samt allt ordnas på ett klokt, beräknande sätt, skall det nedlagda kapitalet gifva mycket god vinst. Det fivnes personer ”som afråda fastländingen att inköpa egendom på Gotland, emedan flere af de personer, som iovflyttat från Tyskland, blifvit ruinerade. Granskar man närmare förhållandena, skall man finna, att felet legat hos dem sjelfva och icke hos några säregna förbållanden, fom skulle utmärka det gotländska jordbruket.
Andra afråda från kapitalplacering på Gotland, emedan gotländingen med afundsjuka skulle betrakta detsamma och göra lifvet surt för den fastländing, som der köpte egendom.
Detta motsäges af dem, som närmare känna förhållandena, och tvärtom prisa den gotländska folkkeraktären. Med den ringa kännedom, jag äger derom efter en kort tids vistelse på Gotland, kan jag endast förklara, att jag visserligen trott mig finna någon brist på (energi hos: den genuine gotländingen, men att godmodighet, ärlighet, nykterhet och vänligt tillmötesgående äro utmärkande karaktärsdrag, och jag har på Gotland fannit mig så väl, att det var svårt slita mig derifrån.
Ännu några ord, vämligen om renbållningen i Visby. Då man som jag flera gånger passerade vissa gator tidigt på morgonen el’er sent om aftonen, vid hvilka tider det ofra var fullkomlig vindstilla, afficierades näsan ganska obehagligt af en vidrig stank. Huru lätt vore det icke för Visby med dess friska läge att, i afseende på sanitära förhållenden, blifva en mönsterstad. . Man behöfver endast besöka afträdena vid slöjdskolan för att finna, burna lätt den vidriga stanken skall kunna afbje’pas. Der äro inrättade mycket praktiska, sjelfreglerande torfmullsklosetter, och man känner ej någon svår eller obehaglig lukt. Visby cementbolag levererar den använda torfmullen, och råmaterialet dertill tages från Stånga myr. Fastän denna torfmull har mycket mindre vattenabsorberande’ förmåga än torfmull af hvitmossa, uppfyller den förträffligt sitt ändamål, och den qväfverika torfmullen, blandad med latrinen, lemnar en värdefull gödsel.
Blefve torfmullssystemet mera allmänt användt inom Visby, eller der det användes, skötseln vore mera noggrann, så att tillräckligt med torfmull alltid påströddes, skulle de sanitära förhållandena förbättras.
Slutligen vill jag uppmana hvar och en, com tror mina skildringar £f Gotlands myrar vara för ljusa, och-att jag: af entusiasm för mosskulturens höjande inom vårt Jand sett allting i för klar dager, att sjelfva besöka Gotland samt taga närmare reda på förhållardena, och resultatet blifver säkerligen, att de sedan förklara mina: skildringar alldeles för matta emot hvad verkligheten visar.
(Ur Mosskalturf:s Tidskrift).
Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 November 1892
N:r 172
