Kategori: 1892 11 November

utbröt i går afton vid 1/2 6 tiden i handl. J. O. Petterssons utanför Österport belägna hus, der fru Alida Johanssons garnhandel och lysoljeförsäljning är inrymd. Elden varsnades först i den inåt gården belägna knuten af huset och det dröjde ej längs förrän lågorna slogo ut genom fönstren. Hastigt nog kom brandkåren till stället. Den första åtgärd som vidtogs för att dämpa elden var att tillsluta dörrar och fönsterluckor, hvilket bade en mycket god effekt. Under hela den timslånga släckningen syntes sedan ej annat än rök uttränga urhuset. Vatten erhölls tämligen rikligt af dan mängd vattenkörare som voro i arbete och genom vattenlangningskedjor. Uppfordringsverket, som var placeradt vid den nya cisternen i gamla fattighusgården, hvilken nu för första gången kom till användning, kom först senare i verksamhet beroende derpå, att ej tillräckligt manskap kunde erhållas för dess skötande.
Strax efter kl 7 var elden fullkomligt släckt.
Anledningen till olyekan torde ha varit den att i skymningen eld på något sätt kommit i på golfvet i butiken varande fotogén, som utrunnit ur ett otätt kärl hvilket en stund qvarlemnats af en landtman, som på e. m. köpt olja i boden.
Hela lagret af garn och väfnader förstördes helt och hållet. Detta jämte allt bohag, hvilket räddades, var försäkradt i Svea» för 7,000 kronor. Huset var ock försäkradt
Öfre våningen skadades föga. Den beboddes af sedan flere år på grund af lamhet sängliggande f. styckjunkare Brodd, som måste bäras ut ur det brinnande huset.
Ett par missöden timade under branden. Så spräcktes ett par duktiga slangar, hvarjämte gelbgjutaren G. Jakobsson, då han skulle sparka uten ruta i det brinnande huset, råkade få in i foten en glasskärfva, som skar af en sena, så att han någon tid får vårdas på lasarettet.
Det är ett ofta upprepadt klagomål efter här inträffade eldsvådor, att uppfordriogsverket nekar tjenstgöra. Denna gång låg ej felet deri, att detta vårt effektivaste släckningsredskap befann sig i olag, utap, som sagdt, deri att man ej kunde få tillräckligt med folk till dess skötande. Man springer hellre bort för att gapa på eldavådan, än man står och pumpar vid sjön eller vattencisternen. Detta pumpande är också ett mycket styft arbete. Det fordrar, om det skall gå jämt, ett femtiotal man. I går infunno sig till en början ett halft dussin.
Skulle det måhända ej vara skäl i att stadsfallmäktige ansloge medel till ersättning åt pumparlagen vid uppfordringsverket? Det blefve ingen stor affär och skulle säkert medföra det önskvärda och för säkerheten mot utbredd eldsfara nödvändiga resultat, att uppfordringsverket kunde från början till slut hållas i gång.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 November 1892
N:r 181