Kategori: 1892 12 December

f. d. hospitalsjorden af tomten ur 56 i Klinterotans 2 qvarter beviljades i går af stadsfullmäktige åt handl. G. Nilsson Gooes.
— På infäste uppläts den del af tomten nr 46.i Strandrotans 2 qvarter, som utgöres af stadsjord, åt bygmästare L. Pettersson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1892
N:r 193

Vid stadsfullmäktiges sammanträde i går anförde rektor Jakobson:
Af gammalt hade läroverkets angdom haft för sed att under skoltermioen vintertiden åka kälkbacke i Bremergränd från Adelsgatan till S:t Hansgatan. Utan anmärkning hade detta fortgått under många år och under sådana förbållanden hade det ej varit skäl att röra i saken. Nu deremot hade anmärkaingar förekommit, dels i en insänd artikel i Gotlands Allehanda, dels hade föreståndaren för härvarande baptistförsamling klagat öfver en del obehag af kälkbacksåkviogen, till hvilka skoluogdomen i det hela taget ej synts tal. varit den vållande. Förvissad om denna kälkbacksåknings nödvändighet såsom rekreation för skolungdomen på fristunderna mellan de många lektionstimmarne, återstod det honom sålunda ingenting annat än att väcka förslag om denna kälkbaksåknings legaliserande, hvadan han föreslog, att i ordningstadgan för Visby stad skulle till § 10 göras ett tillägg at innehåll, att kälksbacksåkning i Bremergränd skulle blifva tillåten för högre allmänna läroverkets ungdom kl. 8 f. m.
— 4 e.m. hvarje söckendag under pågående lästermin.
För att breda motionen tilisattes en komité bestående af lektor Bergman, rektor Jacobson och handl. Vallér.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1892
N:r 193

beslöto stadsfullmäktige i går att afstå från bygandet af ett nytt magasin derstädes. I stället skulle det redan 10 Sept. 1889 fattade beslutet om de framför Biörkanderska magasinet liggande tvåstenmagasinens jämte ölstugans rifning träda i verket.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1892
N:r 193

Komiterade för anskaffande af nytt epidemisjukhus anmälde i går hos stadsfullmäktige, att saken nu avancerat så långt, att entreprenadauktion å bygnadsarbetet säker ligen kunde äga rum i nästa Januari månad, Med anledning häraf hemstälde komiterade, att stadsfullmäktige ville för betäckande af ränta och amortering å för bygnaden erforderligt lån, 15,000 kr., i staten för 1893 uppföra ett belopp af 3,000 kr., hvilket ock af stadsfullmäktige bifölls.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1892
N:r 193

från utgörande af hamnafgifter till Visby stad för vinterpostångarne »Polhem» och »Klintehamn» beviljad:s i går af stadsfullmäktige åt ångfartygsbolaget Gotland för tiden från och med 15 Nov. 1892 till 15 April 1893.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1892
N:r 193

beviljade stadsfullmäktige i går, efter drätselkammarens hemställan, ett anslag af 800 kronor för arbetsåret Sept. 1892—Sept. 1893.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1892
N:r 193

bragtes igår på tal inom stadsfollmäktige i sammanhang med ett af hamndirektionen framlagdt förslag om inköp för hamtöens räkning af en mindre bogserångare för 6,000 kroror.
Hr Jeurling anförde, att ban för jämt ett år sedan i samband med den då föreliggande staten fäst uppmärksamheten på nödvändigheter att skaffa etc kraftigt mudderverk, som kunde försätta vår hamn i någorlunda tidsenligt skick. Han hade då erhållit den upplysniog, att man underhandlade om ritning och kostnadsförslag till ett sådant, men ännu hade intet i den vägen hörts af. — Det närmaste stora målet Visby stad hade att föresä:ta sig vore tvifvelsutan hamnens radikala fö. bättring, helst på de senare åren här uppväxande, på naturlig grund hvilande industrier stälde höj da kraf på samfärdselns förbättring. Det vore två frågor, man härvidlag i första hand borde få besvarade: kan vår hamn med dess grund af kalksten och märgel utan afskräckande kostnader fördjupas och förmår hamnkassan (någon utdebitering på stadeas invånare för hamnens räkning ifrågakommer icke) bära amorteringen af ett dyrbarare mudderverk, exempelvis för 100,000 kronor? Den första af desssa frågor hade tal. på ett för hans del fullt öfvertygande sätt fått besvarad vid ett besök i somras i Helsingborg, der nyss fullbordats för en kostnad af 2 millioner kronor en bland Nordens förnämsta bamnar och der grunden erbjudit vida större svårigheter än här i Visby, hvilka alla öfvervunnits af der arbe:ande två kraftiga mudderverk, hvartdera kostande hundra tusen kronor. Det ena af dessa skall snart säljas och möjligen kund dervid tillfälle yppa sig för Viby att hålla sig framme, — Hvad angår den ekozomiska sidan at saken så hade tal. uppgjort en tablå öfver hamnens inkomster, alltsedan jernvägen öppnades för trafik, år 1879. Hamninkomsterna utgjorde då i rundt tal 25,000 kr., hade 1885 stigit till 82,000 för att 1891 höja sig till 45,000 kronor. D.t vore alltså en ökning på 12 år af 80 procent. Härtill hade i väsentlig mån jernvägen medverkat, och ökade bamnintägter hade man alltså att, bland annat, räkna såsom afkastning af stadens ijernvägen nedlagda kapital. — Den i år tillämpade nedsatta hamntaxan hade icke verkat annan ändring i inkomsterna än att dessa likväl uppginge till 40,000 kronor. M:d en så sik. ligt flödande inkomstkälls, som under tiotal af år visat en konstant hållning, vore det icke tvifvel underkastad:, att hamnkassan hade rygg att bära amorteringen af ett tidsenligt mudderverk, som kunde fördjupa vår hamn från 14 till exempelvis 18 eller 20 eller deröfver. — Vi kunde här i Visby i år fisa ett femtioårsjubileum. Det måtte ha varit 1842 gom första stenkistan sänktes till den vågbrytare, som kostat öfver 1,800,000 kr. och hvars öfverbyggnad vi 1892 satt fullbordad. När nu hamnens så att säga yttre omgifningar voro med stor kostnad fullboriade, vore det då icke skäl att söka ekapa sjelfva hamnen och göra den tillgänglig äfven för större fartyg? Jo, helt visst. Men detta stora mål endast skötes å: sidan, om man såsom hamndirektionen splittrade sina ekonomiska krafter genom att ena året föreslå en reparation på en gammel ångpanna för 7,000 kronor och nu inköp för 6,000 kr. af en bogserbåt. Derför ansåg tal. det vara i hamnens sanna intresse att för närvarande yrka a’slag på denna post.
Hr Björkander: Hamndirektionen hade ej glömt bort saken, men sett sig om efter att få ett så br. och billigt mudderverk som möjligt. Man hade gått i underhandlivg med en ingeniör Edling, som undersökt bottnen i vår hamn, och som sedan konstruerat ett för deusamma lämpligt muderverk, som för annan plats blefve färdigt i Mars, då man fiage tilltälle att pröfva dess duglighet. Det skulle kosta 25 —30 tusen kronor, och blefve nog tillräckligt, då vi ej hade så stor ham bassäng som Helsingborg. Anslaget till bogserbåten behöfdes ändå, enär det blefve för dyrt redaar vu att för mudderpråmarnes utforsling auvvinda roddbåtar och- menniskokraft. Yrkade bifall till anslaget.
Hr Jeurling: Mån borde se sig vä! för, innan man köpte ett så svagt mudderverk som för ’80 tusen kr. Här kunde det billigaste bli det dyraste, Hamnen hade råd att amortera ett dyrare verk.
Hr Hellgren hade samma åsigter som den förste tal. om ett nytt mudderverks behöflighet, men ansåg detta icke utgöra hinder för beviljande af medel till inköp af en bogserbåt i förväg, blott man såge till att den blefve kraftig.
Hr Jeurling förklarade sitt skäl för yrkande på afslag vara det, att om man får ett verkligt mudderverk, blefve den nu ifrågasatta bogserbåten säkerligen för liten. — Derför borde med dess inköp anstå, tills man kuade beräkna bur stor den behöfdes.
Hr Björkander talade ytterligare för behbofvet af en bogserbåt redan nu.
Borgmästaren tavn det glädjande att frågan om hamnens förbättring på allvar bragts på tal. Detta vore en af stadens allra vigtigaste angelägenheter. Anförde, att stora seglare äfvensom Tingvallabolagets ångare, som erbjudit sig gå hit och intaga barlast af cement, måst afstå derifrån på grund af hamnens ringa djup, och hvarigenom staden gått miste om rätt beaktansvärda inkomster.
Sadan hrr Jeurling och Björkander ytterlidare replikerat hvarandra, biföllo stadsfullmäktige det begärda anslaget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1892
N:r 193

Donners plats.

Vy från Vådklockegatan.

Gammalt hus vid Kilgränd.

För någon tid sedan omnämde vi i korthet riksantiqvarien Hildebrands nya praktverk Visby och dess minnesmäraen med teckningar af Robert Haglund och hvaraf hittills första häftet utkommi . Då detta arbete, som särskildt för oss gotländingar bör vara af stort intresse, enär deri af den mest kompetenta penna vipå detta område äga, komma att skildras vår forntids stolta vårdar, dervid åtskilliga nya synpunkter och orsknuingsresultat framdragas, torde ett utförligare dröjande vid detsamma kunna få anses väl motiveradt.
Det föreliggande första häftet börjar med en ypperligt skrifven inledning, som nogsamt ger till känna den kärlek, hvarmed Visby och dess minnesmärken omfattas af riksantiqvarien Hildebrand. I breda drag täjer han Gotlands och dermed Visbys historia under forntiden och den äldre medeltiden, påvisande vår ös ofantligt stora betydelse för den dåtida nordiska handeln, som här hade sin brännpunkt. Han skildrar dess småningom skeende förfall och slutperioden i Gotlands storhetssaga, Valdemar Atterdags brandskattning, visserligen allt kända saker, men här åter framstälda för minnet med dramatiskt lif och stor kraft.
Härefter går förf till en orienterande öfverblick af sjelfva staden Visby och ur den samma taga vi oss friheten att låna nedanstående rader, särskildt afseende minnesmärkena:
I och vid Visby finnas följanderuiner: Norr om staden resa sig på berget de tre pelarne af den gamla galgen samt lemningarna af Sankt Jörans kyrka Staden omgifves ännu till större delen af ringmuren med dess torn. I den botaniska trädgårdens södra del ligga lemningarna af Sankt Olofs kyrka. Öster om trädgården löper Tranhusgatan och helt nära dess början ligger Sankt Klemens ruin. Något längre åt norr fioner man den stora ruin, som bär Sankt Nikolai namn. Från denna går man förbi de obetydliga qvarlefvorna af Sankt Gertruds kapell till Helgeands ruin Från denna är vä gen ej lång till domkyrkan, fordom helgad juogfru Maria. Derifrån leder en gata till det nybildade torget, hvars södra gräns utgöres af Sankt Karins ruin. Den nyss nämda Tranhusgatan har en fortsättning i Sankt Hans gata, som i sydlig riktning går förbi de vestra ändarve af Drottens och Sankt Isars’ kyrkor och mynnar ut i ett litet torg, bortom hvilket resa sig de få, men storartade lemningarna af Sankt Hans’ kyrka, intill hvilken sluta sig obetydligå rester af en annan kyrka. Af Visborgs slott finnas ofvan jord endast obetydliga lemningar. Utanför stadens sydöstra del reser sig Korset, som påminner om gutarnes blodiga nederlag 1361.
Men i handlingar från medeltiden omtalas andra kyrkor, af hvilka nu ej finnes minsta spår. Vi böra äfven egna dem några ord.
En kyrka, helgad erkeengeln Mikael omtalas. Den återfinnes å en plankarta öfver Visby af år 1646 liggande på Klinten, d. v. s. på bergshöjden i stadens östra del, mellan Söder- och Österport, inom och ungefär 100 steg från ringmuren. Kyrkan blef på 1700-talet nedbruten af en borgare i Visby, som önskade få god och billig sten till det hus, som han åt sig skulle uppföra. Man vet föröfrigt intet om denna kyrka. I Tyskland hade man för sed att viga grafkapell till denne erkeengels heder.
På den nyss anförda kartan finnes äf ven utsatt en rysk kyrka, en liten fyrkantig bygnad, liggande nedanför Klinten mellan Mariakyrkan och Sankt Karins ruin. Äfven om denna kyrka, som lär hafva försvunnit under 1700-talet, vet man så godt som intet.
Oftare omtalad är den helgedom som var vigd åt endera aposteln Jakob och kallas än kyrka, än kapell. Den omtalas år 1225 såsom tillhörig biskopen af Lifland (d. v. s. i Riga). Den påfliga legaten Vilhelm af Sabina medgifver, på biskopens begäran, att de skolor, som stodo i sammanhang med kyrkan, fingo mottaga lärjungar af hvilken nation som helst samt att presten i Sankt Jakobs kyrka fick åt främlingar, som derom uttalat önskan, gifva nattvarden eller begrafning — två, enligt den romerska kyrkans uppfattning, ganska vidtgående privilegier. Det oaktadt synes erkebiskopen i Riga — biskopen derstädes erhöll kort tid derefter erkebiskoplig värdighet icke hafva egnat denna. sin kyrka någon synnerlig omsorg. Biskop Henrik i Linköping anmärker, att han länge låtit Jakobs kapell i Visby vara öde, hvadan biskopen, begagnande sig af den derigenom inträdande rätten, upplåter kapellet åt kyrkoherden i Drotten. Alltså kyrka eller kapell, sål des helt visst liten men förenad med skolor. Dessa hade väl upphört, när Riga ej längre tog vården om kapellet. Men det märkliga med denna kyrka slutar ej härmed: år 1420 omtalas nunnorna i Sankt Jakobs kyrka.
Cistercienserorden, hvars regler fordrade för brödraklostren ett läge i obygderna, der mark var att bryta, stälde icke samma kraf på systraklostren. Nunnor i Visby omtalas redan 1246, de kallas ett par år senare »nunnorna i Solberg i Visby», d. v. 8 deras kloster hade, ehuru beläget i staden, erhållit, såsom cisterciensernas sed var, ett eget namn. Om klostrets historia känner man ytterst litet. Då det ej kan lida tvifvel, att ej klostret haft egen kyrka och då intet skäl finnes att antaga tillvaron af två nunnekloster i Visby, måste antagas att nunnorna i Solberga äro desamma som nunnorna i Sankt Jakob. Der funnos de icke år 1272, alltså hafva de senare kommit dit; måhända hade deras ursprungliga kloster blifvit förstördt under de oroliga tider, som föregingo år 1420. Det vanliga antagandet, att Solbergs kloster legat utanför Visby, motsäges afalla uppgifter från medeltiden om klostret. Af Sankt Jakobs kyrka finnas nu inga lemningar; ej ens dess läge är kändt.
Af Visby forna kyrkor äro tre sålunda spårlöst försvunna, en är ännu i bruk, de öfriga qvarstå som ruiner. Här har således en mäktig förödelse gått fram. Vid reformationens införande i Visby lär man hafva förfarit ganska omildt med de gamla helgedomarna; på 1600-talet användes åtminstone somliga för hästar, nöt och svin. Irkgiltigheten för -minnena, beroende på okunnighet om deras betydelse samt begäret att för så godt som intet erhålla lämpligt byggnadsmaterial föranleddeen ständigt fortgående förödelse — det ärett under att ännu så pass mycketstår qvarl År 1783 förordnade k. serafimerordensgillet, att ruinerna skulle på offentlig auktion försäljas, med skyldighet för köparen att nedrifva dem och planera marken, så att vidgade tomter kunde erhållas till utbyrning för hospitalets räkning. Sedan ingen köpare anmält sig, då man väl föredrog den gamla metoden att utan betalning bemäktiga sig sten från ruinerna, förordnades år 1785, att med försäljningen skulle tillsvidare anstå. I början af innevarande århundrade föreslog k. öfverintendentsembetet, att några ruiner skulle upphjelpas, men St. Gertrud, St. Olof och St. Hans skullé rifvas, så att stenen kunde användas för andra bygnader, St. Klemens skulle inredas till magasin Rifning och inredning uteblefyvo dock — lyckligtvis. År 1836 anvisades ett årligt, men litet anslag till ruinernas underhåll. Derutöfver lemnades vid olika tider extra anslag för utförande af vissa skyddsåtgärder. Ett år 1872 begärdt anslag af 30 tusen kronor till ruinernas frigörande från skymmande och vanprydande tillbygnader erhölls icke. År 1878 höjdes årsanslaget för ruinerna till 450 kr. År 1880 öfverläts vården om ruinerna åt k. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien. År 1884 beviljades ett extra anslag af 20,000 kr. till kraftigare åtgärder för kyrkoruinernas bevarande, anslaget, tillstyrkt af statsutskottet, beviljades enhälligt af båda kamrarne. Stadsmuren med dess torn tarfvar nu ett särskildt anslag — den är ett af de dyrbaraste fornminnen Sverige äger».
Så långt riksantiqvarien. Han öfvergår sedan till en vidlyftigare förklaring af åtskilliga uttryck och termer, som sedan komma att användas vid detaljbeskrifningen öfver de olika kyrkorna. Början göres derpå med St. Nikolus.
Ypperliga, i somras gjorda teckningar af artisten Robert Haglund, föröka värdet af det alltigenom intressanta verket. Det är på dessa teckningar af partier från vår gamla.stad, som vi här ofvan i dag lemnat några vackra prof.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1892
N:r 193