Kategori: 1892

anlände hit först inemot kl. 1/2 11 i förmiddags, hindrad på resan af tjocka, och svår motsjö.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 April 1892
N:r 61

Intrycket bör blilfva godt. Kyrkans trenne skepp äro höga och luftiga — sidoskeppen gifva nämligen i höjt! midtelskeppet endast löga efter — och om också en viss dunkelhet, beroende af fönstrens placering, hittills gjort sig gällande, torde den ljusa färgton, som nu öfver allt användts för väggarnes och hvalfvens affärgning, i hög grad bidraga till att drifva det förra dunklet på flykten och göra kyrkans inre ljust och gladt. Besökaren måste redan vid sitt första inträde tillstå, att färgharmonien är lyckligt funnen: den öfver allt dominerande varma ljusgula yfärgen kontrasterar på det behagligaste mot de så godt gom nyhuggna pelarnes och fönsterbågarnes naturliga gråa sten. Och kastar besökaren gin blick framåt mot öster, skall han blifva varse, att vi äfven mäktat åstadkomma ett högkor, som i fråga om dekorativ utstyrsel och imponerande värdighet förtjenar allt erklionande äfven af den, som ställer sina fordringar i detta afseende högt.
Ty kring högkoret och dess återställande i ett fullt värdigt skick ha vederbörandes omsorger helt naturligt koncentrerat sig. Koret mottager sitt ljus från trenne tämligen högt upp sittande rundbågsfönster å den östra väggen och från tvänne andra mindra å båda sidoväggarne, Hvalfvet kommer att här, såsom i kyrkan för öfrigt, hållas i gult, deremot komma väggarnoe till betydlig höjd att klädas med hvita qvaderstenar med brubvröda fogar, under det a t nederst en vacker panelning (draperiimitation) kommer att löpa rundt hela koret. Sidoväggarnes fönster komma att förses med katedralglas, och de tre fönstren öfver högaltaret att från ofvan till nedan fyllas af glasmålningar. Och dessa glasmålningar ha gifvit oss mycket a:t fundera på. I domkapitlets expeditiopsrum har en riklig profkollektion at förslagsteckningar från de båda firmorna Neumann & Vogel i Stockholm och De Bouché i München varit framlagda till allmänhetens granskning, och bär har mycket diskuterats och diskuteras alltjämt om, hur man förståndigast bör välja bland all denna yppiga rikedom af helgon och glorior och skimrande praktfulla färger. Den ene föredrsager strängt gotländska motiv och vill ha de tre fönstren sönderdelade i icke mindre än tio smärre medaljonger, representerande olika bilder ur den heliga historien och enligt mönstret af de gotländska landtkyrkornas ännu delvis i rikt förråd förefintliga medeltidsfönster. Andra åter mena, att då de tre fönstren redan i sig sjelfva ej äro af någon vidare i ögonen fallande höjd en dylik sönderdelning skulle verk: mindre förmånligt och göra bilderna på aldrig så litet afstånd svåra att uppfatta. Man föres år derför endagt en större målning i hvarje fönster, exempelvis i det mellersta Maria med Kristusbarnet (med häntydan på kyrkans namn, Mariakyrkan) och i de båda andra ett par apostlar, Petrus och Paulus t. ex. Det hela skulle derigenom framträda betydligt distinktare och i följd deraf mera imponerande, och nog synes det, som om detta förslag hade mycket, som talade för sig. I hvilket fall som helst kån man vara viss om, att effekten af de målade fönstren, när solen utifrån belyser desamma, kommer att blifva stor.
Till prydnad för altaret har man enligt ritningarna att döma tänkt siginågotslags altarskåp, möjligen efter mönstret af ett äldre sådant, som tillhört kyrkan.
För att från högkoret vinna fri öfverblick ända fram till rosettfönstret i vester har man sett sig nödsakad att flytta den nya orgeln från midtelskeppset till norra sidoskeppet. Visserligen kan det ej nekas, att utsigten härigenom betydligt vidgas, men en annan fråga blir, om ej orgelfasaden i norra sidoskeppet, till hvilken ingen lämplig motsvarighet kan beredas i det södra, kommer att verka störande. På ritningen ser det emellertid godt ut, och såväl orgelu som den på den gamla orgelng plats placerade sångläktaren med sin vackra balustrad lemna intet öfrigt att önska, men ändock rister måvgen här i vår goda stad betänksamt på hufvudet åt hela denna anordning.
Utanför kyrkans södra vägg har alltsedan 1400-talet funnits en tillbygnad af väldiga dimensioner, »kapellet» benämd i dagligt tal. Detta kapell är en perla af bygnadskonst, och då restaureringen nu äfven kommer att omfatta detsamma, kaa man vara förvissad om, att det kommer att framstå i en synnerligt fördelaktigt dager. Först och främst är det mycket rymligt — rent af så stort som »n landtkyrka — vidare har det samma höjd, ungefär som midtelskeppet i kyrkans inre, och slutligen äger det en rikedom af de ståtligaste fönster i vacker gotisk ornering, som insläppa hela floder af ljus. Och än mera: under det att den inre kyrkans hvalf icke äro smyckade af några listverk, mötas här ute i kapellet i hvarje hvaltkupa hela knippen af grå kantbågar, som antingen ansluta sig till väggarnes halfpelare och dymedelst löpa ända ned till golfvet, eller ock samla sig å fria konsoler på väggarne, från hvilka de alltså springa upp i de behagligaste båglinier.
Meningen vore att af detta rymliga kapell, som pu efter bortbrytandet af en skiljevägg delvis inkorporerats i moderkyrkan, skapa en församlingslokal för hållandet af morgonböner, veckopredikningar, bibelförkaringar o.d. Troligtvis kommer äfven kyrkans gamla ärevördiga dopfunt att här uppställas.
Endast en sak till. Vi gå återigen från kapellet in i kyrkan. Betrakta de båda sidoskeppens afslutningsväggar i öster! Hvardera har der längst bort en balfrund fördjupning, en absid af ganska stor höjd. Och i rundningen derinne tätrar den gula färgtonen och antager en dämpad dager. BSäger dig icke vid. första blicken ditt öga, att här vore platsen för ett par vackra hvita bilder, helst at stora proportioner? Hvilken afslut\’ning af det vackra perspektivet att der borta i fonden mot den nischartade väggen få se en fristående apostlabild afteckna sig i mantel, fallande i rena, mjuka, hvita draperier!

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 April 1892
N:r 60