Kategori: 1892

i måndags afton var besökt af omkring ett 30-tal röstberättigade.
Främst på föredragningslistan stod domkapitlets hemställan om yttrande öfver fönstermålningar för koret i domkyrkan. Såsom vi förnt omtalat hade domkapitlet för sin del tillstyrkt antagandet af Neumann & Vogels förslag såsom varande omkring 1,000 kronor billigare än det de Bouchéska, åt hvilket kapitlet dock gaf företräde. Domkyrkorådet hade instämt med domkapitlet, men uttalade såsom ett önskningsmål att bilderna å glasmålningarna måtte ,örstoras samt tvänne af dem, Jesus vid 12 års ålder i templet samt Kristi nedtagande at korset, något modifieras.
Vid ärendets föredragning inför kyrkostämman yttrade hr Hambræus, att ehuru man nog kunde få vackrare fönster än Neumann & Vogels man måste se på kostnaderna, hvarför han förenade sig med kyrkorådet. Dock skulle han med hänsyn till att fönstren komme att ligga mot en bergvägg och ej mot luften, önska att glasmålningarne hölles i så ljus och klar ton som möjligt. Häri instämde hrr P. F. Ihre och Poignant, äfvensom hr Kahl, hvilken dock, utan att göra något yrkande, hemstälde om ej vore lämpligt att det mellersta korfönstret pryddes med en stor, hel bild påminnande om kyrkans namn, t. ex. Maria med barnet.
Stämman fattade sitt beslut i enlighet med kyrkorådets förslag, nämligen att inköpa fönstermålningarne hos Neumann & Vogel och skulle fönstren hållas i klara och ljusa färger.
Vidare hade kyrkorådet velat inhämta församlingarnas mening angående inredningen af kapellet. Som vi förut nåmt upptager ritvingen i det s. k. koret ett altarbord. Nu hade emellertid grefve Cronstedt föreslagit att detta altare skulle bortgå hvarjåmte grefve C. hade gjort Åtskilliga andra yrkanden, hvilka samtliga innefattas i landshöfding Poignants hår nedan nåmda yrkanden.
Meningsutbytet rörande kapellets inredning; öppnades at landshöfdingen, som efter motivering i hvarje sårskildt fall yrkade:
att kyrkans gamla dopfunt måtte uppstillas i kapellets nordvestra del midt under hvalfvetsslutsten utan annan prydnad bakom ån den af prinsessan Eugenie skänkta taflan föreställande Maria med barnet jämte de tre vise månnen;
att den af åtskilliga församlingsbor skänkta af artisten Verner målade taflan måtte uppsåttas i kapellet på den södra väggen dock ej lågre ån att densamma ej må till större delen eller helt bortskymmas af dubbeldörrarne till kyrkan (arkitekten Pettersson hade föreslagit taflans placerande i tornrammet);
att läsepulpeten i kapellet måtte göras rörlig och sålunda kunna uppsåttas på sådan plats, som för hvarje tillfålle kan af församlingens kyrkoherde eller tjenstgdrande prestmannen pröfvas lämplig;
att i kapellet, som säkerligen i försam: lingens mening bör vara dels ett doprum, dels plats för bibelförklaringar och andaktsstunder, dervid altartjenst ej förekommer, icke måtte uppföras altarbord;
att de vid östra väggen befintliga kaminrören måtte döljas af en mantel för en kostnad af bögst 200 kronor, hvilka torde kunna besparas genom uteslutande af altaret;
att inga nya bänkar måtte för kapellet tills vidare inköpas; samt
att stämman ville besluta, dels att åt domkapitlet uppdraga att låta uppgöra förändrade ritningar och ingå till k, m:t med anhållan om fastställelse i nödiga delar, dels ock åtaga sig ifrågavarande arbeten med kapellets inredning.
Grefve Cronstedt instämde till alla delar i detta landshöfdingens förslag, likaså landskamrer Gardell, som dock icke ville, såsom landshöfdingen först föreslagit, öfverlemna arbetet åt kyrkorådet utan åt domkapitlet, hvaremot landshöfdingen icke hade något att invända.
Biskopen gillade äfven landshöfdingens samtliga förslag, med undantag af det som rörde altaret, hvilket han, i likhet med arkitekt Pettersson, ansåg tillhöra hvarje gudstjenstrum genom sin symboliska betydelse såsom en bönens plats. Den istället föreslagna manteln öfver kaminrören ansåg biskopen verka profant.
Bankdirektör Kolmodin instämde med landshöfdingen, landssekreterare Hambræus likaledes, utom i fråga om altaret som han ur smakens synpunkt ansåg önskvärdt.
Utan votering godkände emellertid församlingarna samtliga af landshöfdingen gjorda yrkanden.
Med omförmälan att kostnaderna för orgelläktaren och orgelfasaderna skulle blifva betydligt högre än man förestält sig (kostnadsförslag från Barkander upptog approximativt 5,220 kronor) hemstälde kyrkorådet att till domkyrkan testamenterade 1,100 kronor måtte få af kyrkorådet för reparationen användas på sätt, detsamma synes lämpligast.
Denna anhållan bifölls.
Likaså bifölls att ansökan måtte hos domkapitlet göras om erhållande af sistlidet års kyrkokollektmedel (omkring 150 kr.) att af kyrkorådet disponeras för reparationen.
Slutligen begärde kyrkorådet högat 175 kronor till förhyrande af kyrkosalen från 8 Maj till 1 Juli, skvida icke byggmästare Lindgren kunde finnas skyldig att på grund af reparationsarbetets fördröjande betala de härför nödiga kostnaderna.
Sedan herr Melin, G. Kolmodin och P. F. Ihre sksom sin åsigt yttrat, att byggmästaren icke borde åläggas denna plikt samt hr Hallonberg yttrat att reparationsarbetet fördröjts derigenom att byggmästaren ej börjat i tid, beslöt församlingarna på biskopens förslag att bifalla de 175 kronorna, men lemna åt kyrkorådet att besluta, huruvida sedan någon plikt skulle af byggm. Lindgren otkräfvas.
Summan skulle tagas af tillgängliga medel eller upplånas och i nästa stat uppföras.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 April 1892
N:r 53