har dess bättre icke rönt något vidare inflytande af snöstormen i natt. Tågen i morgse blefvo dock en halftimme försenade.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Februari 1893
N:r 24
Kyrkokonsert
gifves i domkyrkan söndagen 19 dennes at fru Helga Wickström och fröken Selma Söhrling.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Februari 1893
N:r 24
Från landsbygden.
Vamlingbo, 8 Februari.
Vid i dag härstädes hållen extra kommunalstämma, ha till ledamöter i årets bevillningsberedning utsetts hemmansägarne Nils Olsson Nora och G. Jakobsson Bilds, den senare genom omröstning med 530 fyrk. Närmast i röstetal kom Olof Nilsson Bjerges med 489 fyrk, som blef utsedd till suppleant.
Rapphönsen ha haft en särdeles svår tid att genomgå för att kunna lifnära sig på den frasna marken. Många exemplar ha hittats döda, ibland delvis uppätva af roffåglar. Senast i dag var Eder meddelare m. fl. åsyna vittne till hurusom en rapphöna ifrigt förföljdes af en hök ute på en sädesåker. Många gånger var höken så nära sitt offer, att han nära nog fått borra sina klor i den förskrämda flyktingen men denna senare slant dock lyckligt undan, Plötsligt flyger hönan i sitt snabba lopp direkte i en — gärdesgård med den påföljd att hon ögonblickligen uppgaf andan. Men der som blef lurad på konfekten, det var herr hök som gick förlustig sitt byte denna gång.
Mycket främmande har vår lilla grannsocken Sundra nu erhållit, Från Visby anlände nämligen dit i förgår omkr. 25 st. stenarbetare, hvilka för br H. Lindströms räkning skola börja med marmorbrytningen å Hoburgen. Sedermera lär ytterligare ett sextiotal arbetare hitförväntas, så att nog blir det lif och rörelse i denna tysta »landsända» nu en tid så att det törslår. Flera storartade företag, enligt nutidens fordringar, lära äfven vara i görningen, enligt hvad mig berättats, såsom att en rälsbana skall anläggas från sterbrottsplatsen till Refvikena lilla hamn och landningeplats för nedforslande af stenen, samt att telefonlinien skall utsträckas från Vamlingbo prestgård till öns sydligaste plats Hoburgen, hvilket allt ej ens den m-st fantasirike Sundrebo vågat drömma om för ett par tiotal år tillbaka, Att denna »stenaffär» i ej så liten mån blifver inkomstbringande äfven för de der bosatte skattdragande innevånarne är sjelfklart.
Slädparti var af de unga anordnadt härstädes i söndags eftermiddag. Vid tretiden samlades man vid skolhuset, men till följd af det ruskiga vädret, — som vapnligt snöyra — var deltagarnes antal ringa i förhållande till de anmälda. Var dagen ruskig så blef qvällen så mycket trefligare. Ej en vindfläkt rördes och någon kyla kändes knappt till.
Färden stäldes till Burgsvik, der uppehåll gjordes en stund, hvarefter hemfärden företogs och inträffade i Vamlingbo vid något öfver ejutiden. Man samlades nu kring glasen der skålar druckos och besvarades under angenämt fraterniserande, hvarefter ännu muntration varade till sent på qvällen, då uppbrott skedde och man skildes åt storligen belåtna med sin qväll och tacksamma mot arrangörerna, som tillstält deona välkomna förströelse på den på nöjen så fattiga södra udden.
Källunge, 8 Febr.
Difteri, den hemska gästen, har grymt hemsökt en hemmansägarefamilj härstädes. Inom mindre än 8 dagar ha nämligen i denna sjukdom aflidit famiIjens alla tre barn, en gosse och två flickor, 7, 10 och 12 år gamla.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23
Borgerligt äktenskap
har i dag ingåtts inför kronofogden i norra häradet mellan Petter Herman Rosengren från Lummelunda och husbondedottren Anna Maria Weström fråa Gothem, båda tillhörande statskyrkan, men brudgummen var icke konfirmerad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23
Icke mindre än fyra häktade
har vårt länsfängelse ionsdags afton fått mottaga.
I förgår afton införpassades af länsman Eneman f. båtemannen Petter Oskar Lindvall för inbrottsstöld i Ejsta. L. är född i Gerum 1857.
Samma qväll införpassades af länsman Lindström f. båtemannen Petter Timotius Hammarberg, född i Visby 1833, för stöld.
Samtidigt inkom länsman Smedberg med husbonden Jakob Mikael Nordström, född 1833, och skomakarelärlivogen Petter Brolund, född 1871, båda från Fårö och misstänkta för anstiftande af mordbrand i en Nordström tillhörig lägenhet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23
Klintehamn
lyckades först kl. 2 i morgse blifva fri ur isbandet härutanför och afgå ttll Idö.
Hela onsdagen och gårdagen arbetade åvgaren, utan nämnvärdt resultat, på att komma loss ur den genom den vestliga vinden allt starkare bopade drifisen. En eller par båtlängder lyckades den komma, men derutanför kuode ismassans tjocklek mätas i alnar, Man försökte med isankare och maskin i förening, men det hjelpte icke. Så i går e. m. måste folk beordras för att söka såga ut fartyget.
Så kom omslag i vädret. Temperaturen steg till några grader öfver fryspunkten och vinden blef starkt aflandig. Med den gaf isen sig i väg, satte vorr öfver, och Klintehamn kom fri.
I dag ha vi rent vatten härutanför och söder öfver, men norrut synas ännu fsbanden.
Under hela gårdagen var liflig trafik ut till Klintehamn. Den låg ja bara en liten bit utanför vågbrytaren.
Vackert! När man började vandra var det vära nog en hel fjerdingsväg från kajen. En halftimme tog promepaden.
Enligt ingångna meddelanden har Klintehamn redan vid 9-tiden i morgse nått isen vid Idö, der post skulle inväntas.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23
Tjenstledighet
från årets inskrifningsförrättningar på Gotland har andre bataljonsläkaren vid regementet B. Friestedt erhållit.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23
Messfall
inträffade 29 Januari i Rute till följd af kyrkoherdens sjukdomstall.
Kyrkoherde Nyberg vårdas f. n. på härvarande lasarett, der han undergått operation för en böld i nacken.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23
I högre lönegrad
har adjunkten vid allmänna läroverket härstädes J. A. T. Törnstrand ansökt att blifva uppflyttad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23
Allmän öfverraskning
beredde oss i onsdags, såsom vi i den dagens nummer af tidningen antydde, telegrafstyrelsen genom ukasen att den dittills någon tid gällande nedsättningen i telegramportot från och till Gotland tillavidare var upphäfd. Vi kunna ej förklara detta på annat sätt, än att telegrafstyrelsen sväfvar i fullkomligaste okunnighet om, när i sjelfva verket svårigheterna i nautiskt afseende under en isvinter sådan som denna inträda. Och vi kunna då stå till tjenst med den upplysningen, att des sa svårigheter börja under den del af viatern, då den is, som vid fastlandets kuster bildats, genom vindförbållandena kommer i drift. Detta brukar ske i Februar!, men framför allt under den vanligast mycket blåsiga Mars månad. Under dessa månader är således den samfärdsel, som besörjes genom postföringen, mera eller mindre oviss och kan icke få benämningen regelbunden, ty med ostlig vind stänges Vesterviks och med vestlig Visby hamn af drifis. Förhållandet belyses bäst genom ett exempel.
I tisdags qväll skulle Kliotehamn, om allt gått sin gilla gång, hafva anländt hit. Posten skulle lafva utdelats på onsdags morgon och mid densamma ankommande bref skuile Ia besvarats red den på fredags morgon ill Vesterviks-skären återvändande båten. Men hvad inträffar uo? Jo, Klintehamn anländer först kl. 1/2 12 på onsdag förmiddag ett stycke utanför Visby vågbrytare, der en mängd drifis samlat sig. Posten forslas öfver isen i land och ångaren uppsamlar hvad ntaf afgående post, som på postkontoret händelsevis finnes, för att omedelbart återvända af fruktan att blifva stängd här af pådrifvande is. Men hvad händer då? Jo, återvägen är redan stängd, och Klintehamn sitter fast i isen från onsdags middag till fredags morgon kl. 2, då vindförändring vållat isens försvinnande från land. Och under tiden kunde naturligtvis ingen post forslas ut till båten, som under frigöringsarbetet aflägsnade sig alltmera från land.
Nu fråga vi telegrafstyrelsen: huru skulle en korrespondent, som på onsdags middag mottagit ett bref, som kräfde omgående svar gå till väga? Naturligtvis hade han ingen annan utväg än att anlita telegrafen, ty när postförbindelsen skulle blifva återknuten, stod på onsdagen och torsdagen icke i menniskomakt att förntsäga.
Så ovissa kuona förbållandena vara ofta härstädes och så ovisea äro de alltid denna årstid under stränga vintrar.
Det var derför icke mera än en grad af biilighet, då statsmakterna beslöto en sänkniog af telegramportot under den tid, såsom k. m:t yttrar i sitt bref af 31 Okt. 1888, »då postförbindelsen mellan Gotland och fastlandet till följd af naturhinder vore eller kunde blifva afbruten» Der står »kunde blifva afbruten». Vi lemna åt hvem det gitter att tolka dessa ord. Helt visst kunna de betyda, att k. m:t afsett sådana förhållanden, då förbindelsen om än icke fullkomligt afbruten, likväl hotar att blifva det. Och sådana äro omständigheterna om någonsin under detta nådens år 1893.
Detta om det öfverraskande uti det steg, som telegrafstyrelsen tog i onsdags.
Men det finnes äfven uti tillämnningen af ofvan berörda kungabref ett och annat som förtjenar anmärkar Bjert framstår der telegrafstyrelsens kategoriska förklariog, att nedsättningen icke gäller telegram från Gotland till jernvägstelegrafstationerna på fastlindet. Det vill med andra ord säga, att det medgifvande som lemnats oss i portoväg är reduceradt minst till bälften, enär jernvägstelegrafstationerna äro vida flere än statstelegrafstatiooerna. I k. m:ts bref står: »mellan de å Gotland befintliga telegrafstationer och öfriga stats- eller privat-telegratstationer». Och att det härvid skulle hafva varit k. m:ts mening, att ett telegram från Visby under afstävgningstid skulle kosta mindre till Haparanda än till exempalvis någon jernvägsstation i Östergötland, ha vi svårt att föreställa oss. Härutinnan kräfves emellertid en förklarande tolkniog af k. m:t, icke blott af en byråschef i telegrafstyrelsen. På åtskilliga jernvägstelegrafstationer på fastlandet har man emellertid, efter hvad vi veta, hyllat förnuftigare uppfattning och för telegram derifrån och hit debiterat endast halft porto.
Bäst vore tvifvelsutan, om en lindring i telegramportot beträffande Gotland kunde få tillämpas året rundt. Länsstyrelsen har också derom i dagarne gjort framställning.
Vid tillämpningen af berörda föreskrift om nedsatt telegramporto vid högre antal ord under den tid postförbindelsen är aftbruten bar det, säger länsstyrelsen, visat sig icke vara möjligt att komma i åtojutande af den afsedda förmånen förr än afbrott någon tid fortgått. Behofvet af telegrafens ökade anlitande inträder dock genast och är synnerligen känbart under de närmaste dagarne efter det afbrottet i postförbindelsen inträdt. Sådant afbrott inträffar vanligast i följd af ishinder uuder vintern och våren, mången gång genom storm eller mist under hösten, stundom äfven under sommaren, om än hvarje gång blott för ett eller annat dygn.
Olägenheterna af de längre eller kortare afbrotten i postförbindelsen skulle kunna i väsentlig mån minskas, om Gotland erbölle telefonförbindelse med rikets fasta land. Men emot anordzande af sådan förbindelse torde hinder möta såväl i tekniskt som ekonomiskt afssende.
På dessa skäl och då den lindring i telegramafgifter, som för närvarande tillkommer Gotland icke lärer hafva visat sig medföra någon minskning i inkomst för telegrafverket, anser länsstyrelsen sig böra i underdånoigtet bemställa, att afgiften för inländskt elegram till eller från Gotland under alla årstider, äfven då postförbindelsen icke är afbruten, måtte få utgå med hälften af det belopp, som bör erläggas för inländskt telegram i allmänhet, dock att afgiften ej i något fall må understiga 50 öre.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23